söndag 31 maj 2009

Oscar Wao avslutad

Nu har jag läst ut The brief wondrous life of Oscar Wao. Jag kan inte göra en lika djup och insiktsfull analys som David, bara konstatera att jag tyckte mycket om den. Oscar och hans familj kommer att leva med mig ett tag till.

Ikväll tror jag att jag ska börja på Unaccustomed Earth - den ser jag verkligen fram emot. Och så måste jag fortsätta på What I loved - som jag ju blev blixtförälskad i när jag låg hemma sjuk, men som jag inte ha kunnat fortsätta läsa sedan dess. Det är visserligen skönt att kunna cykla till jobbet, men det har sina nackdelar. Som att lästiden per dygn har blivit avsevärt mycket kortare.

torsdag 28 maj 2009

Bokslukaren och Lennart Hellsing

Förvisso missade jag både Siri Hustvedt häromveckan på Kulturhuset och Bokhoras Siri-kväll på stadsbibblan igår, men ingenting kan få mig och mina barn att missa Lennart Hellsings besök på Bokslukaren på lördag!

Titta bara så fint det är i den lilla trevliga bokhandeln (bilden har jag helt FRÄCKT kopierat från deras hemsida www.bokslukaren.com - inte att förväxla med samma adress med .se på slutet!), som också inrymmer café. Jag har handlat många fina barnböcker där och ser fram emot att införskaffa fler verk av Hellsing nu på lördag.

Vi är stora Hellsing-vurmare härhemma. Min favorit är boken om Bagare Bengtsson och Sjörövarbok. Och cd-skivan som helt enkelt heter Krakel Spektakel och som äldsta barnet fick i dopgåva av goda vänner har vi lyssnat på regelbundet sedan dess. Det blir snart sju år! Och ännu inte tröttnat ska tilläggas.

En av mina aboluta favoritsånger är Annabell Olsson. Den sjöng min mamma för mig när jag var barn, men hon kunde bara en vers, den sista, den som slutar med 

Annabell, Annabell, Annabell Olsson,
är inte som andra som bråkar och slåss. 
Hon är en förtrollad prinsessa från sagan, 
som råkat gå vilse och bor här hos oss.

och som jag fantiserade om Annabell och andra flickor som antagligen också var förtrollade sagoprinsessor.

onsdag 27 maj 2009

Lite kvällsshopping framför datorn

Jag har tjatat om den flera gånger tidigare, men nu blev det äntligen av. Efter några klick på AdLibris kommer snart What I talk about when I talk about running hem till mig! Den utlösande faktorn var faktiskt ett inlägg jag lästa på Calliope Books och som jag kommenterade på följande sätt:

"Jag förstår inte varför jag ännu inte skaffat denna bok! Har önskat mig den så länge, och trodde först att jag skulle få den i födelsedagspresent (fyller år på hösten) men när det blev tji hade jag hoppast på julklapp. När den uteblev även i julklappssäcken bestämde jag mig för att ta saken i egna i händer, men det har inte hänt! 

Jag som 
1) älskar Murakami 2) älskar att springa 3) gillar skildringar av folk som springer "

I övrigt köpte jag även Jhumpa Lahiris bok, Främmande jord, som är den vi ska läsa i salongen till nästa gång (tisdagen efter midsommar ses vi igen!), ett Tintinalbum (mer om det senare) och dessutom fick jag en gratisbok, oklart varför.

För att återgå till läsning och löpning kan jag starkt rekommendera Kjell Westö och hans Vådan av att vara Skrake. Där beskriver huvudpersonen känslan i löpningen när det flyter på som bäst, när allt bara stämmer som "det lätta svävandet". Och sedan jag läste den har jag försökt att uppnå samma tillstånd. Jag är inte där än, men titt som tätt hittar jag något som är mitt lätta svävande och jag jobbar stenhårt på att det ska komma oftare.

tisdag 26 maj 2009

Frisk läsning

Känslan att öppna en bok är speciell. Förväntningar och själva njutningen av att få ta del av en ny berättelse ligger som en fond över stunden. Vetskapen om att den bok man håller i handen är enormt uppskattad av det stora antalet och att recensionerna varit överväldigande positiva sätter givetvis en passpartou över tolkningen.

Hyllningskörerna över Junot Díaz Oscar Waos korta förunderliga liv vet inga begränsningar. Hypen är total! Och en författare som fått Pulitzerpriset och en bok som blivit publicerad i många av världens större tidningar som följetong, likaså toppat The Times lista över de tio bästa skönlitterära böckerna 2007 är nästan sfinxlik och oantastbar. Att ge sig på att kritisera språkbruk skulle väl närmast viftas bort såsom generande märkvärdig kvasidiskussion.

Det var närmat med viss andfåddhet och med viss puls som de första sidorna lästes. Kommer jag att fångas in av den omtalade magin, kommer jag att bli omkullkastad av berättarglädjen och det innovativa greppet att blanda spanska med svenska?

Självfallet blev reaktionen blandad. Och det är väl också karakteristiskt att det som genererar någon slags hatkärlek ofta blir det som i efterhand betraktas som extra konstnärligt och minnesvärt. Och absolut, Oscar Waou korta förunderliga liv kommer länge leva kvar i mitt medvetande som en annorlunda och en mycket positiv upplevelse.

Några reflektioner till trots. Metoden att blanda språk på det sätt Días gör måste närmast ses som något dialektlikt. Jag kanske helt missuppfattat det hela, emellertid är just min uppfattning att Días skrev på spanglish. Många av meningarna var en blandning av engelska och spanska, vilket gjorde att de som läser boken på engelska förstår, åtminstone till vissa delar, själva uttrycken. Ett litterärt trick som inte riktigt tar sig genom att i en svensk text blanda ett språk som för många är helt främmande. Jag kommer själv från en stad där romani användes för att ge språket en extra nyans. Schabon, devon caren var fullt inkorporerad svenska för min generations jönköpingsbor. Liksom ord som keff och abu förstås av hyfsat många idag.

Att språkblandningen är till för att ge texten utökad spänst är väl tydligt. Dock är det väl också ett sätt att få viss banalitet att verka mer sofistikerat än vad det egentligen är. Med de många hänvisningarna till personer, städer och historiska skeenden är språket intelligent utformat i det stora hela. Emellertid har vissa delar av berättelsen nog själva mixen av språk att tacka för att det inte upplevdes allt för krystade, för vissa stycken innehåller mer spanska än andra. Ett exempel är när Belis tuttar skulle avhandlas. Det gick åt minst ett par sidor text för att förklara dessa tuttars gränslösa mirakel. Tre sidor om ett par bröst på ren svenska skulle nog lätt uppfattas som hyfsat barnsligt, och något gubbsjukt, författarskap i annat fall. Nu förstår man att det råder en mystik över det vanliga över Belis former och det är helt och hållet spanskans förtjänst.

Det leder in till nästa fundering. Vi har tidigare i litterära salongen pratat om nödvändigheten av att använda sig av schabloner. Genom dessa skapas dynamik i texten, och det blir också lättare att identifiera sig, eller uppleva avsky, kärlek, glädje etcetera. Jag har i skrivande stund inte läst hela boken, men en bra bit in i boken har jag själv inte riktigt kommit underfund med om Junot Días genom sina schabloner vill skapa en slags karikatyr av latino-blatten, eller om det är hans bild av sig själv och andra latinamerikanska män. För mig känns det lite extra angeläget att få rätsida på funderingen eftersom jag själv är en latino-blatte. Förvisso till viss del uppväxt i Nordafrika, med mest antal år boende i Sverige och Stockholm. Dock känns det som att det är själva blattens innersta väsen som penetreras. Det som ligger djupt begravt i blattens arvsanlag. Och bilden som växer fram är allt annat än smickrande. Blatten är så macho, vilket står i direkt konfrontation med den västerländska raffinerade livsstilen. Beskrivningen av blattens agerande är fyllt av det mest primitiva av världar. Reaktioner är fyllda av instinktiva reflexer och mannen framställs som ytterst primitiv, där urtidsdjuret är det mest rådande. Intuitiva omedvetna drivkrafter får blatten att hantera essentiellt mänskliga områden som kärlek, relationer och socialt umgänge något tafatt och högst ociviliserat. Kvinnan verkar spela med på dessa okultiverade regler. I någon mån beskrivs hon som den som upprätthåller denna ordning. Ett litet exempel är när vår kärlekssökande och ömhetssuktande Oscar i en desperat ansträngning frågor sin mamma om han verkligen är så ful som alla säger. Svaret är givetvis osentimentalt och direkt. Modern säger som det är: ja – hennes son Oscar är ful, det kan inte vara mammans gener som ligger bakom nörden och den fete känslosamme sonens utseende och gråtmilda känslighet konstaterar hon kallt och obarmhärtigt till sin son.

Bilden av blatten som en något våldsam, kroppsfixerad och överkåt kan i längden åtminstone bli lite tröttsam. Jag undrar också om en berättelse med afrikaner i centrum skulle kännas helt fräsch om ett ständigt återkommande tema skulle vara deras enormt välutrustade lemmar och att de ständigt och jämt dansade och sjöng taktfast unison sång till bongotrummans envisa bultande. Skulle det inte upplevas som något fördomsfullt, nästintill rasistiskt – om så författaren varit född och uppvuxen i självaste Sudan? Días övertydliga jargong kanske upplevs som friskt parodiskt och med mängder av självdistans?

Ja, jag är inte riktigt framme där säcken knyts ihop. På något sätt hoppas jag emellertid på att blatten får viss upprättelse. Att berättelsen är en slags uppgörelse med egna självpåtagna självuppfyllande profetior i kombination med en fantastisk underhållande skildring om ett lands brokiga nutidshistoria. (vem har egentligen koll Dominikanska Republiken vanligtvis?) De uppskakande människoödena griper alla fall tag i mig som läsare, det är trots allt en riktigt bra bok tycker jag. Ikväll ska jag få höra vad resten av salongen har för upplevelser med sig. Det ser jag verkligen fram mot.

Gabriella Håkansson i DN tyckte så här.

måndag 25 maj 2009

Hoppsan - vad hände?

Stress kan ta sig olika uttryck. Till exempel så känner jag mig just nu en smula stressad över att jag inte har läst ut Oscar Waos korta förunderliga liv till morgondagens salong. Men istället för att slå mig ner i min läsfåtölj, under min nya fina läslampa, tillsammans med denna bok som jag tycker mycket om, slår jag mig istället ner framför datorn och och går in på Adlibris för att beställa ännu fler böcker.

Klick, klick, klick - nu är jag snart lycklig ägare till:
Famished Road, Ben Okri (tips från Helena på Bokhora.se)
Hennes mjukaste röst, Bengt Ohlsson
Blonde, Joyce Carol Oates (nu är det bara dags att läsa den känner jag)
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Ann Heberlein

Money well spent, hoppas jag och tror.

Jag gillar galna idéer..


...och hoppar raskt på förslaget att vi till nästa gång läser TVÅ böcker. OM vi inte bestämmer oss för att klämma in en träff till innan sommarledigheter vill säga. Med tanke på att inte heller jag har hunnit läsa ut Oscar Wao, så ska vi nog i så fall hålla oss till en.

Jhumpa Lahiris Unaccustomed Earth är alltså den bok som vi redan bestämt att vi vill läsa. Jag är mycket nyfiken på den - det känns som ett riktigt bra val. Jag skulle också vilja slå ett slag för Chimamanda Ngozi Adichies Half of a yellow sun, som utan någon som helst vettig anledning fortfarande ligger oläst på mitt sängbord.

Imorgon är det alltså dags igen för träff. Det ska bli kul att höra vad de andra har att säga om Oscar Wao och vilka andra förslag på läsning som dyker upp.

söndag 24 maj 2009

Måste lägga i en högre växel

det är ju ny salong redan i övermorgon och trots långhelg har jag bara läst några ynka sidor sedan i onsdags. JAg som kallt hade räknat att ha läst ut Oscar nu för att kunna börja med HISTORIKERN, en roman som märkligt nog stått oläst i min hylla sedan jag köpte den, trots att jag verkligen vill läsa den.

Förresten måste jag skaffa mig Jumpa Lahiris (stavning???) bok (titel?), för om jag inte minns fel bestämde vi senast att vi ska läsa den till nästa gång.

Here's a crazy thought: Tänk om vi tar och läser TVÅ böcker till nästa gång (som torde bli efter sommaren)

fredag 22 maj 2009

Det vankas salong igen ...

Å jag längtartill på tisdag när vi ånyo ska ses i salongen! den här gången ska vi diskutera Oscar Wao och det ska bli vldigt spännande att höra vad de andra tycker. Jag och David åt lunch i veckan och hade en liten halvtidsdiskussion, med betoning på liten.

Hittils tycker jag att visst är boken underhållande och som jag skrivit förut har jag inte längre något emot de långa utläggningarna i fotnots-form. Men jag har svårt att hålla reda på vem det är som berättar och jag har ännu inte fått något grepp om själva Oscar.

måndag 18 maj 2009

En boköverraskning

Idag kom en av mina kollegor med en present till mig. Det var Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist. Enligt baksidetexten handlar den om hemmadöttrarna Tilda och Elida som startar en postorderfirma i potensökande medel på ålderns höst. Jag kände inte till den sedan tidigare och blev glatt överraskad av denna oväntade gåva. Den ska tydligen vara hysteriskt rolig och jag ler faktiskt redan när jag tänker på de två äldre damerna och deras affärsidé.

Den stackars Oscar Wao fick konkurrens av Raskolnikov

Halvvägs in i Oscar Wao och jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Hade otroligt höga förväntningar som inte riktigt infriats. Å andra sidan är boken komponerad på ett sätt jag inte hade väntat mig och jag finner det otroligt roande och bildande med fotnötterna (ja jag vet...) och har alltså slutat att störa mig på dem. Just nu är jag inne i det som är hans mammas historia om jag fattat det hela rätt. Kanske har jag inte det - för likt en roman av de stora ryssarna är det hemskt många personer att hålla reda på och liksom ryssarna igen heter de en sak men kallas för något annat.

Och apropå ryssar. När jag var ute och sprang i fredags hade jag turen att hamna mitt i radioteatern och sista delen av Brott och straff. Se där en liten bit lycka helt oförhappandes. Och som jag sprang! Jag gillar verkligen ryssarna men har läst alldeles för lite av dem.

Jag minns - även om det är så längesedan att jag faktiskt inte ens tänker skriva HUR längesedan - på grundkursen i litteraturvetenskap att vi hade så kort tid på oss att läsa Brott och straff att jag fick skumma genom hela boken. Däremot hann jag läsa hela Gogols Kappan men så är det ju också en novell.

söndag 17 maj 2009

Böcker jag inte vill läsa

Någon jag kände en gång sa att hennes stora sorg i livet var att hon aldrig skulle hinna läsa alla böcker som hon ville läsa. Det fanns för många. Jag tänker på det ibland, för det är ju precis så att jag aldrig kommer att hinna läsa precis allt som jag skulle vilja.

Igår slog det mig att det också finns en massa böcker som jag faktiskt inte vill läsa, som av olika anledningar inte intresserar mig. På den listan finns till exempel Millenniumtrilogin och Låt den rätte komma in. Jag vet att "alla" tycker att de är jättebra och att det i princip tillhör allmänbildningen att ha läst dem. Jag har också tänkt ibland att jag kanske skulle ta och läsa dem ändå. Men tyvärr - jag hittar ingen som helst drivkraft att göra det. Och vetskapen om att det finns böcker som jag inte vill läsa och behöver lägga tid på, gör det på något sätt lättare att acceptera att jag aldrig kommer att hinna med alla de böcker jag vill. En konstig logik, men så är det.

lördag 16 maj 2009

Oscar och jag i badet

Få saker kan få mig så avkopplad som att krypa ner i ett varmt väldoftande bad, i ett badrum fullt av tända ljus och med en bra bok i händerna. Ikväll var en sådan kväll och boken var så klart The brief and wondrous life of Oscar Wao.

Jag har verkligen fastnat för den, även om jag, precis som Catrin (se vidare i blogginlägget Oscar Wao och jag), tycker att det är tröttsamt med alla fotnötter (och precis som Catrin igen vet också jag att det inte egentligen heter fotnötter i plural). De stör min läsning och jag tappar bort mig i historien. De är helt enkelt ovälkomna avbrott. Min lösning på det problemet är att jag helt enkelt inte läser dem. Jag tänker att när boken är utläst ska jag gå tillbaka och bara läsa fotnoter. För de verkar onekligen innehålla en del intressant information.

Men som sagt, i övrigt tycker jag verkligen om Oscar Wao. Det finns någon lätt galenskap över det hela som tilltalar mig. Jag tycker också om språket, och eftersom jag läser den på engelska kommer jag på mig själv med att med jämna mellanrum fundera över hur det låter i den svenska översättningen. Om det fungerar lika bra med all inkastad spanska till exempel. Det ska bli kul att höra vad vännerna i salongen säger om det.

Mera Kulturhuset

Lennart Hellsing fyller 90 år och imorgon invigs Allemansland på Kulturhuset. Enligt programmet en interaktiv utställning "om Lennart Hellsings halsbrytande universum" där man kan träffa välkända figurer som Herr Gurka och Kusin Vitamin, eller se degen jäsa i Bagar Bengtssons krokan. Spännande!

Mer info finns här.

tisdag 12 maj 2009

Siri Hustvedt-biljetter till salu!

Någon som vill köpa mina biljetter till internationell författarscen nästa tisdag när Siri Hustvedt kommer? Jag har fått förhinder och kan inte utnyttja dem. Svara i kommentarerna eller skicka ett mejl!

måndag 11 maj 2009

Oscar Wao och jag

Nu har jag äntligen börjat läsa den bok som salongen valde som gemensam vid det senaste mötet, nämligen boken med den långa titeln som jag omöjligt kan komma ihåg, men som i alla fall handlar om Osar Wao.

Det bådar gott hittills. Men ärligt talat vet jag inte hur länge jag kommer att orka med de här E N O R M T långa fotnötterna (för den som inte känner mig vill jag bara berätta att jag vet att det heter fotnoter i plural). de är förvisso både bildande och roande, men i läsningen av dem tappar jag lite tråden från själva ursprungshistorien. Vi får se vart det hela leder.

I övrigt funderar jag på om jag ska gå och lyssna på Siri Hustvedt eller ej på Kulturhuset nästa tisdag. 

söndag 10 maj 2009

En liten läshörna i bokhanden i Ringen

Bok- och läsintresset går i arv. Här tar sig stora A en liten läspaus medan Mamma C plockar ner fler och fler böcker i shoppingkorgen.

fredag 8 maj 2009

I barnboksland


Idag kom min man hem med en kasse barnböcker. Han hade varit hos sina föräldrar och botaniserat i de välfyllda bokhyllorna och hittat en massa gamla favoriter. I påsen fanns bland annat ett flertal Pelle Svanslös böcker, Barna Hedenhös av Bertil Almqvist, Det underbara trädet av Ulf Löfgren och Älgen Trampe av Inga Borg.

Där fanns också Frits och Frode i vilda västern med text/bild av Richard Scarry och svensk text av Jan Lööf. Den är lite extra kul eftersom sonen gillar Richard Scarrys böcker och, som jag skrev i om i Köpstopp med förhinder, så har Jan Lööf blivit en riktig favorit här hemma. På ungefär varannan sida i Frits och Frode i vilda västern får man själv fylla i bildernas färger. Man kan se att det har varit en mycket noggrann läsare som följt figurernas konturer exakt och en som slängt dit färgerna lite mer hur som helst. Jag undrar vem av dem som är min man.

I påsen fanns dessutom två Tove Jansson; Den farliga resan och Vem ska trösta knyttet. Jag var själv aldrig speciellt förtjust i Tove Janssons berättelser när jag var liten (och inte heller som vuxen ska ärligt erkännas), så det ska bli roligt att se om mitt barn kommer att tycka om dem. Kanske kan han till och med lära mig något om dem som jag inte har kunnat ta till mig förut.

Någon dag ska jag åka hem till min mamma och hämta den där kartongen med mina gamla barnböcker som ligger i hennes förråd. En del av dem är samma som min man tagit hem, men en del har vi inte sedan tidigare. Sotlugg och Linlugg av Karin Fryxell till exempel. Den fick jag ärva av min mosters man och jag kommer ihåg att jag var helt fascinerad av de två trollens värld.

onsdag 6 maj 2009

Sjukläsning


Är hemma nerbäddad med den där envisa förkylningsflunsan som jag drog på mig på väg till London. Hittills har jag inte kunnat öppna en bok, eftersom ögonen har varit för irriterade av inflammation. Men nu har jag ägnat en stund åt Siri Hustvedts What I loved. Omedelbar förälskelse. Tack Catrin för det lästipset. Jag hoppas att jag kan följa med till Kulturhuset och lyssna på henne.

måndag 4 maj 2009

Daunts om vintern



Och här är den trevliga Daunt's - fast jag ser ju på skylten att det står Daunt Books. Hursomhelst - FANTASTISK bokhandel. Cattis vet mer.

Bokmagasinet i vårskrud


Nu vet jag hur man blue-toothar (finns detta verb? Att blue-tootha?) bilder från mobilen till datorn! Här köpte jag alltså min senaste Bokthuven. 

Böcker från London


Min Londonresa blev inte alls vad jag tänkt mig, eftersom jag var sjuk mest hela tiden. Ett stopp på Waterstones och på en ny, och mycket trevlig, Daunt Books i Hampstead blev det dock. Här är resultatet:
The Easter Parade av Richard Yates. Jag bestämde mig ju direkt efter Revolutionary Road för att läsa mer av Yates. Mia tipsade om denna, som ju dessutom är snygg. Jag är som bekant svag för snygga omslag.
What I loved av Siri Hustvedt. En helt ny bekantskap. Strax innan jag skulle åka sa Catrin åt mig att jag måste köpa den. Vilket jag alltså gjorde. Seems very promising!
The Vanishing act of Esme Lennox av Maggie O'Farrell. Mitt enda riktiga spontanköp. After you'd gone fick mig att storgråta och jag tyckte också om My Lover's Lover, så jag ser fram emot att få läsa denna.
Unaccustomed Earth av Jhumpa Lahiri. Anna-Karin tog upp den på vår senaste salong och jag blev så nyfiken att jag inhandlade den direkt. På Daunt var den slut, men Waterstones hade den som tur var.
The Brief Wondrous Life of Oscar Wao av Junot Díaz. Nästa bok i salongen.

Det var mycket som vi planerat för resan som inte blev av när flera dagar gick åt till ett elakt förkylningsvirus. Jag sörjer särskilt att det aldrig blev något besök på Daunt Books i Marleybone och att det inte blev något riktigt botaniserande i bokhyllorna för att hitta helt nya, spännande kamrater. Jag hade också velat återknyta bekantskapen med fler än Maggie O'Farrell. Men jag är nöjd med dem jag kom hem med. Jag har många härliga lässtunder framför mig. De ska avnjutas under den nya snygga läslampan som jag fick i present innan vi åkte!

Boktjuven är mitt bästa presenttips

Nu har jag på senare tid varit på ett antal mottagningar av olika slag och till alla jubilarer (också de av olika sorter) har jag gett den eminenta boken Boktjuven av Markus Zusak. Det är en perfekt presentbok. Passar alla åldrar från - låt oss säga - 11 och uppåt. Den är tänkvärd och viktig, förutom att den är välskriven, spännande och en bladvändare.

I förra veckan gjorde jag mitt senaste inköp av Boktjuven på Bokmagasinet på Hornsgatan. Det var en strålande vacker vårdag och jag passade på att ta en bild på den fina butiken med de vackra (körsbärs?)träden framför. Så fort jag begriper hur jag ska få ut bilder ur min mobil till webben utlovas publicering.

Den trevliga kvinnan som sålde boken till mig hade själv inte läst den, men har lovat att göra det nu. Och jag lovade att återkomma om två veckor så att vi kunde prata mer om den.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Boktjuven av Markus Zusak