söndag 29 november 2009

Advent

Jag älskar advent. Av något skäl känns tillvaron så mycket lättare när det är "advent" än när det är "slutet av november". Jag var i kyrkan i förmiddags och fick njuta lite av alla klassiska adventspsalmer. Hosianna. Bered en väg för Herran. Härligt.

Vill också så här i adventstid slå ett slag för Bibeln. Vissa av Bibelns böcker är så vackra att läsa oavsett om man väljer att tro eller ej. Idag lästes följande stycke ur Sakarja "Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla dotter Jerusalem! Se, din konumg kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände"
Nog är det vackert.

onsdag 25 november 2009

Speciell bokcirkel

Häromdagen blev bland andra Catrin intervjuad av Piratförlaget.se om vår alldeles egna litterära salong. Temat var speciella bokcirklar och här kan ni läsa mer om Wind up Women och två andra, lite annorlunda, bokcirklar!

måndag 23 november 2009

Färdig!

Det tog tid men nu är den avslutad, Buddenbroks alltså. Det har verkligen varit en njutning även om jag måste säga att slutet var lite av en besvikelse. Efter att ha läst en bok där de flesta händelser och karaktärer beskrivs noggrannt och detaljrikt kommer slutet oerhört abrupt. De sista delarna av familjens sönderfall passerar utan ingående beskrivningar och så är det plötsligt slut.

Det kommer onekligen att vara tomt ett tag efter denna fantastiska litterära upplevelse. Det är inte ofta man läser en bok med ett sådant språk. Inte ens de enormt långa meningarna tyngde läsupplevelsen.

Liksom många andra i salongen måste jag säga att Tony/Antonie nog är en favorit. Denna överlevare som vägrar se att hon själv eller familjen har förmågan att begå några som helst fel. Sedan var jag också oerhört berörd av Hanno. Usch vad jag var orolig för honom. Beskrivningen av när han tvingas dra ut sina tänder gör mig fortfarande illa berörd.

Nu ska jag ta mig ann Herta Müller men jag kanske varvar med något mer lättsmält.

onsdag 18 november 2009

På allmän begäran: statistik, del 1

När salongen träffades i måndags efterfrågade Mia lite statistik. Hur många böcker har vi läst, vilka nationaliteter har författarna haft och är det någon som överväger? Vad har vi tyckt, har vi varit eniga eller inte?

Här kommer lite siffror:

Salongen träffades första gången 6 november 2007. Vi firade alltså två år bara häromdagen. Sedan dess har vi inom formen för salongen läst 16 böcker, om vi också räknar Buddenbrooks, som vi fortfarande håller på med. Ingen hade nämligen hunnit läsa ut den när vi sågs i måndags, så den fortsätter vara salongsbok tillsammans med valfri Herta Müller.

Redan första året läste vi det årets Nobelpristagare, som var Doris Lessing. Vi valde Martha och hade ganska olika åsikter. Flera av oss läste inte ut boken, men (och jag tror att det var Mia) var den som tyckte bäst om den och läste även fortsättningen. Mia - protestera om jag har fel! Nu när vi ger oss i kast med Herta Müller som fritt valt arbete till nästa salong, blir det alltså vår tredje, aktuella nobelpristagare. Vår fjärde nobelpristagare totalt sett, eftersom Buddenbrooks författare Thomas Mann fick priset 1929.

Lite om nationaliteter:
6 svenskar - alla nu levande utom en
3 amerikaner, 4 om man räknar även Junot Diaz. Han beskrivs ju som dominikan-amerikan och är född i Dominikanska Republiken. 5 om man också räknar Jhumpa Lahiri, som beskrivs som indisk-amerikansk författare, men hon bor i London. betyder det att hon är engelska nuförtiden?
1 dominikan-amerikan således
2 franska författare
1 japan
1 tysk
1 engelsk - och hit räknar jag alltså enbart Doris Lessing

Och så genderperspektivet:
6 kvinnor
10 män

Tur att vi valde Herta till nästa gång så att vi får lite jämnare statistik på den punkten!

Fortsättning följer

tisdag 17 november 2009

Årets julklapp?


Jag gillar att läsa. Jag gillar också att bada - i havet, i sjön och inte minst i badkaret. Ganska ofta kombinerar jag min kärlek till böcker och bad i badkar. Och nu har jag nog hittat den ultimata kombinationen - Water Lounge. Ett snyggt badkar i glas med inbyggd vilstol och - håll i er nu - kombinerad dusch och läsalampa. Jag försökte genast lansera den som årets julklapp här hemma. Utan framgång dock.

onsdag 11 november 2009

Mitten på Buddenbrooks är oändlig

Ja, så är det. Sedan förra veckan har jag läst, läst och läst, men det verkar som att jag aldrig kommer förbi mitten av den här boken. Det känns helt enkelt som att mittendelen kommer att pågå för evigt. Det gör nu inte så mycket eftersom jag fortfarande tycker att det är en ren njutning att läsa Buddenbrooks. Men jag är en aning bekymrad över att jag på det här viset aldrig kommer att hinna läsa klart till salongens träff i nästa vecka. Å andra sidan kommer jag såklart att ha en hel del att säga om just mitten.

fredag 6 november 2009

Hypnotisören

I födelsedagspresent fick jag den omdebatterade boken HYPNOTISÖREN i present av en väninna som tyckte mycket om den och som ville dela sin läsupplevelse. Om jag inte hade fått den hade jag sannolikkt inte läst den, så det ska bli spännande.

Jag läser sällan deckare, men därmed inte sagt att jag inte uppskattar en god kriminalhistoria. Med stor behållning har jag plöjt igenom samtliga Arne Dahls böcker om A-gruppen. Det fanns en tid när kunde slåss för en oläst Sjöwall-Wahlöö, i ånga år tror jag att jag faktiskt läste samtliga deckare av Stieg Trenter och jag har nog tagit mig igenom ganska många Elizabeth George också. Tycker att Stieg Larssons Millennium-trilogi var ruskigt spännande, men de kan inte ha gjort något vidare intryck på mig, för jag skulle inte kunna berätta för någon vad de handlar om, mer än några drag hos huvudpersonerna och så minns jag att Lisbeth Sallander blev levande begravd i någon bok. Är inte direkt förtjust i "det svenska deckarundret", och detta omdöme baserar jag på några Läckberg, en av Mari Jungstedt, en Åsa Larsson och två Karin Alvtegen.

Men nu ska jag alltså läsa Hypnotisören. Och det går ju inte att försöka hålla sig opåverkad till det, eftersom det skrivits åtskilliga spaltmeter om boken och författarna. Men eftersom jag känner lika många som tyckt om den som inte gjort det, så kanske det går att hålla sig hyfsat neutral i alla fall. Ett spännande inlägg i debatten tycker jag att matskribenten Lisa Förare Winbladh står för.

torsdag 5 november 2009

Bussläsningen idag

I brist på Buddenbrooks tog jag istället med mig Jhumpa Lahiris novellsamling Interpreter of maladies som sällskap på bussen idag. Och det är inget dåligt sällskap. Jag vill bara ha mer och kommer att ha svårt att bestämma mig för vilken av de båda böckerna som ska få följa med mig på helgresan till Malmö. Kanske båda?

onsdag 4 november 2009

Buddenbrooks igen

Jag njuter av att läsa Buddenbrooks. Precis som Catrin blandade jag till att börja med ihop de olika karaktärerna, men bestämde mig för att strunta i det. Och för mig funkade det.

Idag glömde jag boken på jobbet när jag gick hem, vilket jag grämer mig mycket över. Nu kommer jag ju inte kunna fortsätta min läsning på väg till jobbet imorgon. Jag har hunnit ett par hundra sidor och är otroligt nyfiken på hur det kommer att gå för alla karaktärerna (för det är verkligen karaktärer). Nyfiken är jag också på vad mina kamrater i salongen tycker. Jag ser som vanligt fram emot att ses!

Buddenbrooks är seg

Nej, det går inget vidare med Buddenbrooks för mig måste jag erkänna. Inte så att den är dålig eller ointressant, men precis som med de stora ryssarna har jag lite svårt att hålla reda på alla dessa personer som figurerar. Fick rådet att strunta i det, men den enda som jag har koll på är lilla Toni Buddenbrook, som jag dessutom i två kapitel trodde var en kille, tills han omnämndes som hon. Och han precis glömma det tills nästa gång hon omnämndes och jag tänkte, vem är hon?

Jag blandar ihop konsuln med hans pappa och de olika kvinnorna - fruar, väninnor, systrar och svägerskor - vet jag att de finns där, men har ingen aning om vad de heter eller om de gjort något av vikt, vad de tänker och känner.

Det verkar som om Helena Henschen i P1:s bokcirkeln också hade svårt att komma in i boken, men sedan tyckte hon mycket om den, vilket framgår i chatten med Helena som finns på Bokcirkelns hemsida.

Och i chatten med Göran Greider märker man att han verkar inte ha tyckt om den lika mycket, men har några mycket intressanta tankar om den.

Jag blir hursomhelst peppad att läsa vidare! Och det behövs, jag har bara läst cirka 100 sidor och undrar om jag kommer att hinna färdigt till nästa måndag då denna mastodont-roman ska nagelfaras i salongen!

söndag 1 november 2009

Mio, min Mio

Under en dryg veckas tid har jag riktigt längtat efter kvällsläsningen och nu är det inte Buddenbrooks jag syftar på, utan Mio, min Mio, som vi läst för barnen vid nattningen. Jag var riktigt sur i tisdags när jag var upptagen på kvällen och sålunda missade ett kapitel.

Redan när jag var barn var just Mio, min Mio länge min favoritbok. Jag fick den som femåring, och jag minns att min mamma läste den högt för mig, men att jag strax därefter läste den på egen hand också. Jag organiserade Min, min Mio-lekar på dagis (där jag själv alltid var Mio) och läste om den många många gånger.

Som vuxen läsare är jag inte mindre hänförd. Mio, min Mio är en otroligt välkomponerad berättelse, klassisk i sin uppbyggnad med motsättningen ont-gott, och uppbrott-äventyr-återkomst, händelseförloppet speglas och förstärks i det lyriska språket, både i ordval och uppbyggnaden på tretal i olika varianter.

PÅ den tiden när jag läste C-kursen i litteraturvetenskap (vilket är typ för 1000 år sedan) och hade valt barnlitteratur som en extrakurs hade vi ett seminarium om just Mio min Mio. Alla studenterna blev otroligt upprörda när professorn sa att "och den vuxne läsaren förstår att Bo Vilhelm Olsson hela tiden sitter kvar på bänken". Och det var ändå den snälla tolkningen. Studenterna blev som sagt EXTREMT upprörda och började på alla möjliga upptänkliga sätt att argumentera emot, varpå professorn lugnt konstaterade att samma sak hände varje år - ingen annan text skapade så mycket känslor som just Mio, min Mio.

Det har varit väldigt spännande att läsa den för mina barn (6 och 7 år gamla) och följa med i deras reaktioner. Den äldste hävdade att han inte tyckte om boken, den är för sorglig och läskig. "I början var den bra, när Mio först kom till Gröna Ängars ö". Lillasyster identifierar sig starkt med Mio och mysryser med tårar i ögonen åt de bortrövade barnen och det lilla fölet som hästarna i Dunkla skogen gråter blod över. Jag blev förvånad över att båda barnen förstod på en gång att det var väverskans lilla dotter som offrar sig och flyger mot ljuset. Inte ett öga var torrt när förtrollningen släpper och alla fåglarna förvandlas till barn igen och Mio frågar efter väverskans lilla dotter:

-Vem av er är väverskans lilla dotter, frågade jag.
Det blev alldeles tyst, Ingen sa någonting.
-Vem av er är väverskans lilla dotter, frågade jag om igen, för jag ville tala om för henne, att min mantel var fodrad med tyg som hennes mor hade vävt.
-Milimani var väverskans lilla dotter, sa Nonnons bror.
- Var är hon, sa jag.
-Milimani ligger där, sa Nonnos bror.
Barnen steg åt sidan. Alldeles nere vid vattenbrynet låg en liten flicka på klipphällen. Jag sprang fram och föll på knä bredvid henne. Hon låg stilla med slutna ögon. Hon var död. Hennes ansikte var så vitt och så litet och hennes kropp var alldeles sönderbränd.
-Hon flög mot blosset, sa Nonnos bror.

När jag läste dessa rader bröt sonen helt och hållet ihop, han hade suttit på helspänn genom riddar Katos sista strid och hade äntligen börjat kunna andas normalt igen. Lillasyster, som alltid haft en dragning åt det dramatiska - ju mer död desto bättre, gärna ond och bråd - satt och njöt av sina tårar. Själv funderade jag på om Bo Vilhelm Olsson faktiskt satt och frös ihjäl på bänken i Tegnérlunden.