torsdag 30 september 2010

Varför Putte är en saga

I helgen som var plockade jag och min son lingon och svamp. Vi hittade några gamla blåbär också, men de som fanns kvar på buskarna på våra bästa ställen var antingen torra, eller mjöliga. men lingonen var superfina och vår utflykt resulterade bland annat i både svampsås och lingon- och kolapaj.

Hursomhelst. Medan vi plockade de där lingonen funderade jag lite över Putte i Blåbärsskogen, en saga jag älskade högt som barn och har läst många gånger för mina egna. Jag sa till August att "är det inte konstigt att Putte är i skogen för att plocka BÅDE lingon och blåbär, de är ju inte mogna samtidigt" Och precis när jag sagt det kom jag på att inte nog med att dessa bär mognar vid olika tidpunkter på sommaren, dessutom på sista sidan av berättelsen ser man att han har dekorerat runt de uppdukade korgarna med såväl prästkrage som klöver och ringblommor i ett krus.

Ringblomman kan tydligen blomma långt in på hösten, så det säger jag inget om, men prästkragen blommar i juni och juli, i vissa delar av landet är den till och med utblommad till midsommar. Jag pratade om länge detta tills August avbröt och sa att "det är därför det är en SAGA, mamma. Det och att Putte blir förminskad av Blåbärsgubben"

måndag 27 september 2010

Bokhyllerensning på gång

Vi ska flytta om hemma, alla ska byta rum med varandra och i den rockaden så funderar jag över att flytta bokhyllor. Och i samband med det funderar jag på en välbehövlig rensning. Jag är inte en sådan person som sparar och sparar och aldrig kan slänga - inte ens böcker. Detta trots att jag är en ivrig såväl köpare som samlare av böcker.

Sparas gör förstås ovanliga och speciella utgåvor. Självklart alla favoritförfattarna (och de är många). Men dubletterna kan jag väl få göra mig av med? Har till exempel tre exemplar av Gentlemen. Likaså Idioten (en bokrea-utgåva från -89), Händelser vid vatten och Satansverserna.

Det skär lite i hjärtat att jag tänker rensa en del av min debutantsamling. Jag har en fäbless för svenska debutanter och köper självklart inte alla, men riktigt många. Tycker att det är väldigt intressant och spännande att följa författarskapen redan från början - många, de allra flesta som skriver fler böcker, utvecklas ju ansenligt med tiden. Dessutom tycker jag att debutanterna ofta speglar sin tid väldigt bra. I mitten av 1990-talet till exempel var det väldigt många unga kvinnor med ätstörningar bland debutanterna. Vad säger det om 1990-talet? Nå, nu ska jag hursomhelst göra mig av med några ur den samlingen som det inte blev något med och som jag inte har för avsikt att läsa igen, eller som är intressanta av någon annan anledning.

Och apropå bokreans utbud, så har jag från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet alldeles för många trista lågprisutgåvor inköpta just på rean. De har stått färdigt i min bokhylla.

fredag 24 september 2010

Gillar Sigrid C!

Medan "alla" andra är på bokmässan är jag hemma och läser i Sigrid Combüchens lovordade roman Spill. Jodå, den är bra, men om jag ska vara neggig går det ju inte att bli annat besviken när den höjts så till skyarna i pressen.

Jag har stött på några frågetecken som gör att jag inte får berättelsen att gå ihop. Jag hoppas och tror att Sigrid syr samman alla lösa trådar, men just nu är jag i ett läge där jag mest är frustrerad. Det jag undrar över är Heddas barndomshem. Vem bor där egentligen? Enligt brev från Hedwig till Sigrid är det själva Sigrid, som jag förstår det. Men enligt historien är det en fyrabarnsfamilj. Och det här med fotona. Har hon hittat dem på vinden (enligt brev) eller i en butik (enligt berättelsen. Detta måste vi noga diskutera när WOW ses nästa gång, vilket ju är redan nästa torsdag! Kanske har frågetecknen rätat ut sig tills dess av sig själva, men diskussionen kan vara intressant att ha i alla fall.

Hela den kommande helgen ska jag i alla fall ägna mig åt att läsa Spill!


Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Spill - en damroman av Sigrid Combüchen

onsdag 22 september 2010

Siri, Siri, Siri


Siri, vi ses den 6 november. Jag och Cattis kommer. Kanske några andra också. Längtar!

(bild fräckt stulen av therumpus.net)

måndag 20 september 2010

Hear, hear

En dag som denna gillar jag Bokhora gillar olika.

söndag 19 september 2010

Det här med att glömma

Det oroar mig att jag alltför ofta glömmer vad jag har läst. Jag kommer ihåg om jag tyckte något var bra eller dåligt, men jag kommer inte alltid ihåg vad böckerna handlade om, vilka personerna var och själva historien. Nu senast var det Gentlemen som visade sig vara en helt annan roman än den jag trodde jag läst. Det var jag ju i och för sig inte ensam om, men ändå. När vi valde att läsa Spill av Sigrid Combüchen blev jag glad. Inte bara för att jag var nyfiken på just den romanen utan för att jag vet att jag läst Combüchen för flera år sedan (1994 visade det sig) och verkligen, verkligen tyckt om. Letade nu i bokhyllan fram Korta och långa kapitel. Hittade en välläst pocketexemplar och började bläddra. Känner inte igen. Och ändå vet jag att jag tyckte så mycket om den en gång. Hur kan det komma sig? Jag är ändå en människa som kan komma ihåg färgen på strumporna som någon hade på sig vid ett visst tillfälle för en herrans massa år sedan. Jag är de små detaljernas minnesmästare och ändå. Begriper det inte. Jag antar att jag får vara tacksam för att jag i alla fall kommer ihåg ATT jag tyckte om, eller inte. Alltid något.

fredag 17 september 2010

Omläsning planeras

En överväldigande känsla av att jag måste läsa om A child in time drabbade mig på vägen hem från Internationell författarscen med Ian McEwan. Det var fantastiskt. Eller "Hjärnan mår bra av att kittlas på det här viset ibland", som min kompis konstaterade efteråt(hennes hjärna kommer för övrigt att göra det mest hela tiden framöver eftersom det är precis sådant här hon ska jobba med. Jag, avundsjuk? Inte det minsta). Och nu måste jag alltså läsa om A child in time. Börjar nog bläddra lite redan ikväll.

Uppdatering 30 sekunder senare: Jag måste sluta låna ut mina böcker. A child in time står inte där den ska i bokhyllan och jag har ingen aning om vem som kan ha den. Attans också!

torsdag 16 september 2010

Böcker och färskpressad juice

Jag och min man brukar skoja om att vårt största utgiftskonto är det för olika sorters juice. Just denna utgift är jag inte speciellt mycket skyldig till, det är mer männen i mitt liv som är orsaken. Men vi skojar ibland också om att mina bokinköp allena skulle kunna få den där nätbokhandeln att gå runt. Och så är det nog. Idag kom det två bokpaket, från två olika ställen, och det var lite som julafton här hemma. Jag vet inte hur det går till, men jag lyckas alltid glömma bort att jag beställt någon av de böcker som sedan visar sig ligga i paketet. Idag var det Baby Jane som blev en glad överraskning. Väldigt praktiskt det där med att glömma. Det blir som att jag ger mig själv en liten present varje gång.

Imorgon ska jag få se och lyssna till Ian McEwan i livs levande livet på Kulturhuset. Jag är redan lite star struck.

Agnarna skiljs från vetet i deckarskörden

Som Cattis så fint summerar det hela i förra inlägget tyckte vi alla om Gentlemen, och vi som läste om den för andra eller i mitt fall tredje gången, fick minst sagt en delvis ny upplevelse av boken. Jag hade helt glömt bort den stora, och minst sagt bärande delen av historien, om den hemliga utgrävningen de ägnar sig åt under kvarteret på Hornsgatan. Klas Östergrens sommarjobb på golfbanan mindes jag däremot en mycket större del än vad den de facto upptog av boken. Det jag mindes bäst var gåsamiddagen, men jag hade för mig att den tilldrog sig i våningen och hade helt glömt att den de facto hölls under jord, men det är klart, jag kom ju inte ens ihåg att de hölls där över huvud taget.

Under sommaren fick jag en hel del läst, dock ej Gangsters, som jag fastnade i hela tiden och nu har jag bestämt mig för att lägga den på hyllan ett tag. Bokstavligen. I väntan på att Spill ska dyka upp har jag läst en deckare, Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff. Jag skulle inte ha valt den alls, om det inte vore för att jag och Camilla gick i samma klass på gymnasiet och jag var såklart nyfiken. Min mamma hade köpt den och när jag såg den hemma hos henne så lånade jag direkt. Men jag är ingen stor deckarläsare, eller rättare sagt, jag gillar en del deckare, men hittills har jag läst fler som jag inte gillar.

Tycker mycket om Arne Dahls böcker om A-gruppen, läser gärna gamla Sjöwall/Wahlöö och är mycket förtjust i Elizabeth George. Jag har läst Stieg Larssons trilogi och det var ju en (eller rättare sagt tre) bladvändare, men inte mycket mer. Förstår inte alls den enorma fascinationen och helt sensationella framgången för Millennium-böckerna. Blev rekommenderad Karin Alvtegens böcker Skam, Skuld och andra en-ords-titlar som jag nu glömt, eller förträngt. För till skillnad från den person som rekommenderade dem så älskade jag dem inte. med betoning på inte. Prövade en Läckberg en gång som man fick gratis i samband med ett tidningsköp och jag var glad över att jag inte behövde betala för boken. Tror att jag läst något av Mari Jungstedt och jag har för mig att jag tyckte det var okej, men jag kan för mitt liv inte minnas vad boken handlade om. Har uppskattat några av Mankells Wallander-böcker.

Det som händer när jag läser de som jag inte fastnat för, är att jag hoppar över de stycken som inte direkt för handlingen framåt. Hjältarna har inte sällan ett komplicerat privatliv och när det ska avhandlas blir det ofta platt, trist och i värsta fall rent dåligt. Då hoppar jag över de styckena tills hjälten börjar lösa gåtan igen eller jaga bovar. Många deckarförfattare går helt enkelt inte iland med personbeskrivningarna och när karaktärerna är platt beskrivna blir de ju aldrig levande, utan mer marionettartade pappfigurer. Så är inte fallet hos Eizabeth George, jag njuter storartat av att läsa om såväl Havers som Lynleys privatliv.

JAg ser mycket fram emot att läsa Spill. Och efter alla fantastiska recensioner är mina förväntnngar skyhöga.

tisdag 14 september 2010

Ian McEwan och andra


I mitt livs bokhylla har Ian McEwans Enduring Love en självklar plats. Jag tror aldrig att en bok så totalt fångat mig redan i första meningen. Jag kan prata om den i timmar och tvingar alla jag kan att läsa den. Jag älskade också A child in time, Saturday och On Chesil Beach, medan jag var mer tveksam till Amsterdam. Ian McEwan är en riktig favorit och jag har läst det mesta han har skrivit. Dock inte Solar ännu, vilket jag definitivt måste göra något åt. På fredag kommer han till Internationell författarscen på Kulturhuset och jag vill verkligen vara där.

Den 6 november kommer så Siri Hustvedt tillbaka. Jag missade henne i våras och det misstaget vill jag inte göra om. What I Loved var en av förra årets absolut bästa läsningar. Den rusade genast upp på min topp-tio-lista och är även den en roman som jag kan prata om hur länge som helst och som lånats ut till alla som visat det minsta intresse. Med mycket gott resultat vill jag tillägga. Det gäller för övrigt också Enduring Love. Två författarkvällar är alltså inplanerade under hösten. Hela programmet för Internationell författarscen hittar ni här.

I veckan träffades också alla Wind up Women utom Anna, som var mycket saknad. Vi hade med olika framgång lyckats, eller inte, ta oss igenom Gentlemen och Gangsters över sommaren. Om jag skulle våga mig på en sammanfattning så tror jag att betyget skulle hamna på en svag trea, att de flesta av oss tyckte att Gentlemen var bättre än Gangsters, att flera av oss läst Gentlemen i unga år och hade en helt annan bild av den än omläsningen gav, att vi helt enkelt fastnat för andra detaljer i historien och uppfattat miljöer och människor på helt andra sätt.

För min egen del tänker jag fortsätta älska Klas Östergren, komma ihåg Gentlemen som en av de stora läsupplevelserna när jag var 20 någonting, inte ge mig på en omläsning på ett tag igen och kanske låta Gangsters få stanna i bokhyllan hädanefter. Ungefär så.

Ny läsning blir Spill:en damroman av Sigrid Combüchen. Jag röstade för Too much happiness av Alice Munro, men är mycket nöjd med valet av Spill. Och Too much happiness råkade visst ändå hamna i korgen när jag skulle betala mina senaste inköp på en stor nätbokhandel. Så kan det gå. Nästa gång lägger jag Solar i den där korgen också.

måndag 6 september 2010

Gissa vem som vann ...


Jag brukar verkligen aldrig vinna något. Av den anledningen spelar jag inte på Lotto, tips eller hästar, köper sällan TRISS-lotter och trots att jag älskar casinot i Monte Carlo så gör jag inget annat där än sippar på drinkar och förlorar euro i enarmade banditer.

Men nu har jag vunnit! Jag är den lycklige vinnaren i Booky Darlings måndagstävling och ser fram emot att hänge mig åt Lauren Weisbergers Diamanter är för evigt. Och motiveringen som jag vann med löd så här:

Jag är en chic-lit-älskare som dock ännu inte klivit ur den
garderoben, men jobbar på det. Dessutom är jag just nu sjuk och behöver uppmuntran!

Å vad nöjd jag är med att ha vunnit en bok!

lördag 4 september 2010

Olästa tegelstenar

Inspirerad av Bokbabbel (som i sin tur hade hittat frågeställningen hos Lyran) tänkte jag avslöja vilka tegelstensromaner som står olästa i hyllan. Precis som Bokbabbel har jag inte tagit mig igenom Jonathan Strange och Mr Norrell av Susanna Clarke, trots att jag ändå har den i pocket. Även i pocket var den tung och ohanterlig!

I stort sett samma dag som den kom ut köpte jag De välvilliga av Jonathan Littel. Har flera vänner som har läst den och samtliga rekommenderar den, men jag har inte kommit mig för.

Och så hinner jag ju aldrig läsa Joyce Carol Oates böcker i samma takt som de ges ut. Dödgrävarens dotter står fortfarande oläst i hyllan och de två senaste romanerna har jag faktiskt inte ens köpt (ännu).

Jag hör till dem som läste och älskade Den hemliga historien när den kom ut och den har till och med hållit för flera omläsningar. Men The little friend (köpte omedelbart så fort den kom!) har jag inte öppnat. Och inte har jag någon lust heller, efter att maken läste den och inte tyckte om ...

Sedan så har jag en hel del andra böcker i hyllan som jag inte heller har läst.men jag ska! Jag ska!