tisdag 14 oktober 2014

Besvikelse över Alla vilda

Jag läste alla Billy-böckerna med stor behållning för mina barn när de var små och när jag var riktigt ung läste jag Kärlek i Europa. Nu har jag nyligen läst om Kärlek i Europa samt Alla vilda. Och konstaterar att jag inte gillar. 

När författaren Birgitta Stenberg nyligen dog, var det flera i salongen som påpekade att de aldrig läst något av henne. Nu bestämde salongen att vi läser Alla Vilda till nästa träff.

Jag ska inte här göra någon större utläggning, men konstaterar kort att jag är besviken. Tycker att boken var tråkig. Och slarvigt skriven! Hade Birgitta Stenberg ingen redaktör? Till saken hör att jag hade hyfsat stora förväntningar, för jag gillade verkligen Birgitta Stenberg som människa. 

Det låter ju som om jag kände henne och det gjorde jag inte, men eftersom hon var så pass öppen och självutlämnande i alla möjliga medier, så kändes det nästan som att jag kände henne.

Tyckte till exempel enormt mycket om hennes sommarprogram (som du kan lyssna på här) som sändes 2010 och fullkomligen älskade Allvarligt talat i P1, som var med Birgitta Stenberg och Märta Tikkanen. Och när Apelsinmannen sändes i SVT (finns på Öppet arkiv nu!) satt jag som klistrad vid tv:n.

Väntade mig mer av romanen. Kanske finns det andra som är bättre - hon var ju rejält produktiv. Eller så är det så här enkelt, att jag helt enkelt var fascinerad av människan, men inte av författarskapet.

Lånar omslagsbilden av Vi läser, dels för att bilden är fantastisk, men också för att artikeln om Birgitta Stenberg var väldigt fin och värdig.


fredag 26 september 2014

Update


Jag har precis skaffat denna till hemmet och känner mig så inspirerad att jag skulle kunna bli vegetarian på heltid! Annars så läser jag Kristina Sandbergs Att föda ett barn och är helt tagen av den. Det är en roman och en författare som jag har varit nyfiken på länge, men som jag inte kommit loss att läsa. Nu förstår jag inte varför,  har jag  köpt hela serien och ser så otroligt mycket fram emot att läsa den. Åh, läsglädje!

söndag 7 september 2014

Hejdå sommar, välkommen höst!

Hurra hurra hurra - nu är hösten här! Även om sommaren har varit underbar på alla sätt, inte minst väder- och bokläsningsmässigt kan jag inte låta bli att njuta av att dagarna nu blir kortare och kallare och inte minst njuter jag av den höga klara luften. Finns inget bättre höstluft tycker jag. I alla fall inte vad gäller just luft.

Salongen har haft sitt första möte för hösten och trots att vi hade tre böcker att avhandla tog själva bokdiskussionen ganska kort tid i anspråk. Mycket beroende på att alla inte hade hunnit läsa alla böcker. Till exempel blev Josefin Klougart lite styvmoderligt behandlad, bara två i salongen hade läst En av oss sover. Däremot hade väl alla läst Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson och vi stämde glatt och villigt in i hyllningskören. Men samtidigt sa vi åt oss på skarpen att NU FÅR DET VARA NOG med romaner som behandlar andra världskriget. Vi har en klar övervikt av krigslitteratur i läslistan. Som jag misstänkte gick åsikterna isär om Murakamis Den färglöse herr Tazaki. Denna lågmälda berättelse och en tillika lågmäld man, är ej min Murakamifavorit, men Cattis tyckte att den seglade upp jämsides med hennes favorit Norwegian Wood. Och det är ju den Murakami-berättelse som jag tycker sämst om, så ingen av oss förvånades över detta.

Till nästa gång bestämde vi oss för att läsa Birgitta Stenberg. Vi var flera som hade hade läst flera av hennes böcker, men ingen hade läst Alla Vilda, så valet föll på den. Alla vilda är också titeln på en dokumentär om Birgitta Stenberg - se den:Alla vilda - en dokumentär om Birgitta Stenberg

Passar även på att tipsa om Apelsinmannen som finns i Öppet arkiv.

måndag 30 juni 2014

Marathonläsning i sommar

Sommaravslutning i salongen hade vi för en tid sedan och romanen som diskuterades var Kerstin Thorvalls Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Alla utom David var närvarande och alla tyckte om boken. Vi ville ju gärna läsa något av Kerstin Thorvall efter att vi läste Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0.

Det blev en hel del jämförande med annan "bekännelselitteratur" (avskyr ordet, men kom inte på något bättre just nu) och vi var rörande överens om att Kerstin Thorvall står i en klass för sig. Så oerhört välskrivet  - texten löper på som ett rinnande vatten och helt plötsligt var boken utläst och alltihop kändes så LÄTT. Lätt i betydelsen smidigt, lättläst utan att vara tunt, glädjefyllt … I någon mening känns det som om texten verkade ha skrivits ner i all hast, som det kom sig, men som alla vet och förstår så betyder det samtidigt att texterna är enormt genomarbetade för att just få den där lätta känslan.

Eftersom det nu är en hel sommar tills vi ses igen bestämde vi att sommarläsningen ska bestå av tre böcker: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, En av oss sover av Josefine Klougart och Den färglöse herr Tazaki av WOW:s husgud och storfavorit Haruki Murakami.

Murakami har vi ju betat av några titlar av, men även Majgull Axelsson har förekommit i salongen tidigare. Hoppas mycket på  Jag heter inte Miriam - lysande recensioner och andra omdömen har skruvat upp förväntningarna.

Personligen har jag lagt till ytterligare några titlar på listan och tänkte beta av den här högen i sommar. 

söndag 1 juni 2014

Gråter och skrattar om vartannat

Måste hålla upp boken framför ansiktet pga rödgråten
Fick precis ett anrop om boktips av en god vän och tipsade genast om den boken jag läser just nu: Förr eller senare exploderar jag av John Green.

Den handlar om 16-åriga Hazel som har cancer, så svår att hon inte ens går i skolan längre. Men hon är übersmart, har läst in hela high school och pluggar nu på college. Hon träffar en kille, Gus, i en stödgrupp för cancersjuka och de börjar dejta.

Just nu har jag kommit så långt i läsningen att de ska åka till Amsterdam tillsammans och där hälsa på en författare som  skrivit enbart en bok, men som råkar vara Hazels favoritbok. Nå. Det hela är förstås outsägligt sorgligt, men samtidigt väldigt kul. Så idag har jag gråtfest, bara avbruten av enstaka skrattanfall. 

tisdag 20 maj 2014

Äntligen!


Det har mest blivit kurslitteratur och jobb och inte något annat läst alls på sistone. Men igår lämnade jag in sista uppgiften till skolan och ikväll är det jag som går till sängs med Thorvall. Fick till slut låna den av Catrin!

söndag 11 maj 2014

Salongens nya läsning

Efter att ha läst Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0 kändes det helt naturligt att fortsätta med Kerstin Thorvall själv. Vi valde Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig, som vi ska diskutera på salongens säsongavslutning hemma hos mig i juni.  Dessvärre har det visat sig att Jag minns alla mina... inte alls är speciellt lätt att få tag i. Min förhoppning står nu till det lokala biblioteket. Eller kanske någon här inne vill sälja sitt ex?

Vi hade för övrigt mycket roligt när vi träffades för att prata om Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0. Förhoppningsvis kan jag snart snart få ner några rader om detta också.



 

Böcker på hotell

Även jag har varit i Paris. Med mig i bagaget hade jag ett antal böcker som jag såg fram emot att läsa på hotellrummet efter långa dagar i parker, museer och på caféer. Jag hoppades också på ett besök hos Shakespeare and Company.  I verkligheten lyckades jag knappt ta mig igenom en enda sida om kvällarna när jag helt slut efter dagens aktiviteter gick och la mig. Och Shakespeare kom jag aldrig ens i närheten av. Resan var ändå på alla sätt mycket lyckad, om än inte så litterär. Det närmsta jag kom böcker var faktiskt i hotellets reception där jag hittade de här bland annat:


Jag tycker att det är något så fint och sympatiskt med att lämna sina utlästa semesterböcker till nya gäster. Som att föra en lässtafettpinne vidare. En hylla med flera olika genrer och språk, sida vid sida, i en brokig blandning, som jag ofta blir stående framför fantiserande om vem som kan ha läst vad. Den här gången lämnade jag inte något efter mig till hyllan, men jag ser redan framför mig en ny resa, med mera litterära inslag, då jag ska bidra med min egen Parisläsning.

onsdag 7 maj 2014

The Buddha in The Attic

UNDERBAR BOK! Jag visste ingenting om den, hade hört författarens namn, men inte mer. Fängslades av titel och omslag i all hast på Pocket Shop på Arlanda på väg till Paris och blev helt TAGEN.

Dessutom den första roman jag läst i första person PLURAL. Vi-form! Låter knäppt, men funkar hur bra som helst.

Jag ska nu genast läsa mer av Julie Otsuka.

tisdag 25 mars 2014

Hurra för Barbro Lindgren - årets ALMA-pristagare!

Så himla roligt och välförtjänt!! Läs mer här.

Nedgrävd i Jane Eyre, annan läsning och sms-diskussioner

De senaste dagarna har jag grävt ner mig i Jane Eyre och tittat närmare på gestaltning i romanen. Samtidigt läser jag och sonen vidare i Potter om kvällarna. Att kombinera Janes miserabla uppväxt, den galna kvinnan på vinden och Voldemorts återkomst har gett skrämmande näring till mina nattliga drömmar. För att få lite andra intryck att bearbeta har jag därför också läst Under all denna vinter samt salongens nya - Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0.

När salongen sågs för ett tag sedan för att prata om Under all denna vinter visade det sig att vi inte var helt överens. Delar av salongen var inte så imponerad av denna debut, medan andra tyckte att det var mycket välskrivet och bra. Jag tillhör den senare gruppen som verkligen fångades av historien och den krypande känslan av obehag som ökade ju längre jag läste. Jag hade mycket svårt att lägga den ifrån mig. Förutom detta tycker jag också att Negar Naseh fångar icke uttalade spänningar i en familj på ett precist sätt. Andra delen av boken har jag kvar att läsa. Det ska bli spännande att se hur den är. Catrin och jag har förövrigt haft en intensiv diskussion om boken per sms. Senast vi hade det var med Egenmäktigt förfarande. Det är snabba reflektioner och kommentarer kring det vi läser. Mycket kul, särskilt när vi inte är överens. Jag är glad för alla de här olika samtalen om litteratur som jag är omgiven av just nu.

Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0 är alltså vår nya läsning och jag plöjde igenom den i helgen. Igenkänningsfaktorn var hög i många av de välskrivna, känslosamma, rappa och roliga texterna. Mer om detta när salongen har träffats igen.

Barnet och böckerna

Böcker är viktiga grejer för alla i det här hemmet och läsning pågår ständigt. Barnet och jag pratar också ofta om det vi läser, inte minst nu med vårt Harry Potter-race. Det är många saker att fundera och resonera kring och det är riktigt roligt att få vara del av ett växande intresse. Tydligen diskuterar barnet också vidare med sin bästa kompis på skolans raster. Det finns något så fint med den bilden - två små killar som pratar böcker när de ses - att jag blir helt rörd. Jag hoppas innerligt att det intresset håller i sig.


tisdag 11 mars 2014

När man läser om

Jag läser sällan om böcker, är alldeles för otålig och har ständigt en hög med nya som väntar på mig. Jag har inte tid att gå tillbaka utan vill framåt. Men så ibland faller det sig så att jag får anledning att läsa om och jag blir alltid, alltid överraskad. Med andra erfarenheter läser jag texten på nytt och ser annat än jag såg den första gången. Och med åren har mitt minne skalat bort saker från det jag en gång läste så att jag inte ens kommer ihåg dem. Det är fascinerande.

Just nu består i princip all min läsning av omläsningar- Harry Potter med sonen och så kurslitteraturen, just nu Great Expectations och innan den Jane Eyre. Jag är glad att jag tvingas till det (nåväl, något riktigt tvång är det ju inte, utan helt frivilligt), för det ger mig helt klart nya perspektiv.

Förutom all denna nygamla läsning så har ju salongen valt Under all denna vinter. Vi ses på torsdag för att prata om den. Jag har inte läst ut, men kommit en bit på väg. Det har varit svårt att lägga den ifrån sig och det ska som alltid bli roligt att höra vad kompisarna tycker.

fredag 28 februari 2014

Östergren och Akademien

Pip i telefonen och meddelande från kompis: Klas Östergren efterträder Ulf Linde på stol nummer 11 i Svenska Akademien.
Min reaktion: Åh!
Jag älskar ju Klas Östergren ända sedan jag läste Gentlemen tjugoårsåldern, men erkänner utan omsvep att det var länge sedan jag läste något av herrn. Förutom när salongen läste om Gentlemen och gav sig på Gangsters med lite varierat resultat för några år sedan. Hur som helst, nu är det väl ändå dags igen?

måndag 10 februari 2014

Man läser nygammalt



Mycket av det som står på kursens litteraturlista har jag läst tidigare, då på svenska, men Dafoes Moll Flanders var en ny bekantskap. Jag är ganska glad för den bekantskapen och ser fram emot slutet av veckan då Molls liv och förehavanden ska analyseras ochdiskuteras med de andra i klassen.

lördag 1 februari 2014

Lite mer om Bea Uusma och Expeditionen

Wind up Women var så rörande överens om Expeditionen - Min kärlekshistoria att diskussionen om densamma nästan kom av sig när vi sågs i salongen i måndags. Alla gillade den. Och det mycket!

Boken var verkligen en upplevelse. Trots att jag hade höga förväntningar blev jag positivt överraskad. För det första är den illustrerade utgåvan verkligen SNYGG. Rolig och njutbar att bara bläddra i. För det andra lyckas Bea Uusma både att intressera mig för för själva expeditionen och bli  - inte lika, det vore omöjligt - lite besatt av den. Och vad jag är riktig imponerad av är hur hon lyckas med att få segdragna undersökningar och återvändsgränder i arbetet bli så lättläst, kul och spännande.

Vad hände med expeditionen på Vitön egentligen? Bea Uusma har inga exakta svar, men går noggrant igenom alla tänkbara teorier.
Hennes fascination och besatthet är i sig fascinerande och hon lyckas både förmedla det och göra mig intresserad. Inte bara intresserad - jag vill ha mer! Nu vill jag veta mer om själva expeditionen. Vill ha mer av André, Strindberg och Fraenkel. Vill djupdyka ner i deras enorma packning, läsa dagböckerna, tjusas och förskräckas över det omöjliga äventyret.

Jag vill också ha mer av själva Bea Uusma. Som tur är var hon gäst hos Kristoffer Triumf i Värvet i samband med att boken kom ut. Jag har lyssnat på den parallellt med att jag läst boken. Rekommenderas!

För att knyta ihop säcken ska jag och flera med mig i salongen gå och lyssna på Bea Uusma som håller föredrag på Naturhistoriska riksmuseet, nästa söndag den 16 februari, klockan 15.00.

Några som läst och fascinerats är bland många andra: Lena Andersson i DN, Bella Stenberg i GP, Annika Koldenius i Borås tidning och inte minst min favoritbokbloggare Calliope.

torsdag 30 januari 2014

Harry Potter-race

Sonen älskar Harry Potter och har under hela januari försök att förhandla till sig åtminstone två kapitel vid kvällsläsningen. Där har han dock gått bet eftersom varje kapitel är långt och ett räcker för trötta föräldrar. Det har dock lett till att när han är alltför nyfiken på hur det ska gå så läser han vidare på egen hand, ibland tar han vissa delar högt så att vi andra också är informerade om hur det går. Han gör också snabbsammandrag av den senaste händelseutvecklingen för den förälder som inte läste senast. Det hela är mycket trevligt - som ett gemensamt läsprojekt för hela familjen. Och på helgerna händer det att han och jag kryper upp i soffan på eftermiddagen och läser inte bara ett, två utan till och med tre kapitel bara för att det är så mysigt. Nu läser vi trean och inser att vi inom en mycket snar framtid kommer att ha kommit halvvägs i serien. Jag undrar vad vi ska följa upp med. Förslag mottages!

onsdag 29 januari 2014

Annan läsning

De närmaste veckorna är det tänkt att jag ska få djupstudera ett antal klassiker i den engelska traditionen. Först ut är Canterbury Tales och nästa vecka fortsätter vi med bland annat Hamlet. Men helt ärligen så längtar jag till när till exempel Jane Austen, Charlotte Brontë och Joseph Conrad kliver in på scenen. Det ska bli så kul och intressant att få läsa om böcker som jag senast läste för många år sedan och dessutom få diskutera dem ingående. Ser mycket fram emot detta.

För övrigt sågs salongen tidigare i veckan och vi var alla överens om att vi tokgillade Bea Uusmas Expeditionen. Nästa läsning blir Under all denna vinter av Negar Naseh. 
Yukiko Duke har sagt så här om den i SVT Gomorron Sverige: 
En strålande debut! En stilistiskt otroligt driven debutant! Så snyggt genomfört. Det här är man inte van att se. Så friskt och hudlöst beskrivet att man känner att det gör ont i en när man läser. Läs, läs, läs! Detta är en klar fyra. 
Vi gillar Yukiko Duke och litar på henne!

tisdag 28 januari 2014

Man kan väl ändra sig!


Jag läser nästan aldrig deckare eller thrillers och brukar hävda att det inte är genre för mig. Nu önskade jag mig trots detta Lucifers Skuggpojken i julklapp - uteslutande för att bakom pseudonymen Lucifer gömmer sig författaren Carl-Johan Vallgren och jag brukar gilla det mesta han skriver. (Gömmer och gömmer sig, förresten, det är ju ingen hemlighet att Vallgren är den som skriver under namnet Lucifer.)

Skuggpojken var inget undantag, tvärtom, och tvärtemot min normala läspreferenser så har jag dragits med i historien om Danny Katz och familjen Klingberg och har knappt kunnat lägga ifrån mig boken. Jag tror att det mycket har att göra med Vallgrens språk, som ger de i övrigt ganska stereotypa karaktärerna liv. Vallgren har uppenbarligen också gjort rejäla efterforskningar och satt sig in i alla olika ämnesområden som historien rör sig i. Den känns trovärdig om än med inslag av de märkliga, nästan overkliga företeelser som vi känner igen från andra Vallgren-romaner. Dess många olika förvecklingar bidrar också till att den är svår att släppa. Jag tror att jag är lösningen på spåret, bara för att i nästa stund inse att saker inte alls är som jag trott. Skuggpojken ska vara början på en serie noir-thrillers med Danny Katz i huvudrollen och jag ser redan fram emot nästa. Det är alltså aldrig för sent att ändra sig. Vem vet - thrillers kanske är min nya genre?

Annat som jag har läst ut på sistone är Hemingways A Moveable Feast. Det var trevlig läsning. I början av förra sommaren fick jag The Paris wife av Paula McLain. Den berättar om samma år i Paris men från Hadleys, Hemingways första frus, perspektiv. Den gav mig en ny känsla för Hemingway och jag ville läsa mer om de åren, de tidiga i hans författarskap därav A Moveable Feast. Nu funderar jag på om jag inte ska läsa om Och solen har sin gång,  på engelska den här gången.

Men först väntar Oksanens När Duvorna försvann på att bli utläst. Jag har haft en trög start med den, men hoppas att det snart vänder. Kanske beror den tröga starten helt enkelt på att den behöver min fulla uppmärksamhet och jag har haft annat som legat och lockat till läsning!

söndag 19 januari 2014

Ich bin fertich!

Det var längesedan jag skrattade högt medan jag läste en bok, om än aldrig så skojig, men på flera ställen i Martina Montelius Främlingsleguanen kan jag inte hejda mig och jag skrattar rakt ut. Det är en lysande liten roman, härlig och hemsk - och alltså även riktigt rolig.

Och samtidigt är berättelsen riktigt otäck och tragisk. För den handlar om ett mycket ensamt barn, ett barn som lever utan någon annan och har en tysktalande legan som enda sällskap. 

Martina Montelius är helt konsekvent i sitt språk, där hon låter det lillgamla, intellektuella och uppenbarligen mycket intelligenta barnet tala med en avancerad vuxens hela vokabulär. Det exakta, torra och akademiska sättet som barnet uttrycker sig på är oemotståndligt, komiskt och ett synnerligen effektivt sätt att förmedla barnets utsatthet. Skrattet fastnar i halsen. 

Jag tycker mycket om Martina Montelius debut. Kritiken har genomgående varit hyfsad, även om invändningar har gjorts om att det någonstans är för hemskt med det ensamma barnet och dess ensamhet och hur hen övergivits av samhället. Ja, det är hemskt. Och fruktansvärt bra beskrivet på ett sätt som mig veterligen inte gjorts tidigare. Jag hoppas verkligen att Martina Montelius fortsätter att skriva skönlitteratur - jag vill ha mer!

Några recensioner jag är läst: GP, Aftonbladet, SvD, Corren.

lördag 11 januari 2014

Lördagsläsningen


På senaste salongen valde vi alldeles enhälligt Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma som nästa bok. Vilket bra val det var! Till min förvåning dök den inte upp bland julklappspaketen, trots att både jag och min man ville läsa den, så i torsdags köpte jag boken och igår kväll satte jag igång. Jag läste långt in på natten för det var stört omöjligt att lägga den ifrån sig. Till slut var jag tvungen, men idag, på eftermiddagen fortsatte jag. Nu är den snart utläst och jag känner redan att jag kommer att sakna de tre herrarna på expeditionen. Och Bea Uusma förstås, den här boken handlar ju många sätt lika mycket om henne. Ibland under läsningen tänker jag att om hundra år kommer någon att läsa Expeditionen och fascineras av kvinnan som skrev den och sedan skriva en bok om henne. För fascinerande är det. Dessutom mycket bra, insatt och - roligt. Jag ger också ett extra plus för formgivningen. Det här är en bok jag vill äga och bläddra i också fortsättningsvis.

Jag skriver inte mer utan väntar in resten av salongen för att få höra vad de tycker på vår nästa träff. Men en sak kan jag avslöja redan nu, Catrin och jag är överens, och det händer inte särskilt ofta.

onsdag 8 januari 2014

Dåligt, dåligt, dåligt!

Så här arg blir jag av dålig litteratur. 
Utfärdar härmed en varning för Dagarna med Farmor av Frédérique Deghelt. Inte sedan jag läste Jojo Moyes och Livet efter dig (som jag sågade här i somras) har jag blivit så irriterad på dåligt språk, dåligt berättande, icke-existerande gestaltande och klysch-fest. Den verkade så lovande, men var så tydligt ett försök till kombination av Igelkotten av Muriel Barbery och Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam som inte lyckades med annat än att vara irriterande, samt en inte alls lyckad kopia på något sätt. Kopia är förresten för mycket sagt, hade den ändå varit det, om än blek, hade jag kanske stått ut. Köpte den på Pocket Shop inför en resa under jullovet, men la den ifrån mig efter runt 60 sidor. Ingen anledning att ägna tid åt dåliga böcker när det finns så många bra!

Just nu läser jag istället - med stort nöje - Bea Uusmas utomordentliga bok Expeditionen - min kärlekshistoria som vi ju har som salongsbok, samt Främlingsleguanen av Martina Montelius som vi läser i Hce-bokklubben. Och lite på sidan om läser jag Mats Strandbergs underbara Bekantas bekanta.

söndag 5 januari 2014

Jullovsläsning

Vi har jullov och läser Harry Potter som kvällssaga. Det är så himla spännande att jag, trotsatt jag läst det förut, får hålla i mig för att inte sträckläsa till slutet när barnet somnat. Istället läser jag Hemingway och om Paris. Det är också spännande, fast på ett helt annat sätt.

Barnet förresten, kan inte alls ligga still under läsningen utan hoppar runt, gapskrattar,  biter på naglarna. Så bra tycker han att det är. Det är fint.