När boken blir film

Häromveckan låg jag nedbäddad med halsfluss och fick tiden att gå med diverse filmer. En av dem var One Day. Jag tyckte ju väldigt mycket om boken och var nyfiken på filmatiseringen. I mitt huvud såg Emma och Dexter inte alls ut som skådespelarna Anne Hathaway och Jim Sturgess och efter att ha lyssnat på David Nicholls på Äppelvikens Bokhandel förra året så visste jag också att boken hade omarbetats, delar strukits, för att bli ett filmmanus. Jag var i ärlighetens namn ganska skeptisk, men så förtjust i Emma och Dexter att jag absolut inte vill missa filmen. Och det var härligt att "återse" dem! Jag tycker inte att filmen är på långa vägar så bra som boken. Jag kände inte alls igen mig på samma sätt i tiden, inte samma känsla av "just det, det var så det var" och själva berättelseformen - nedslaget på en dag varje år - kändes inte lika självklart. Jag kom på mig själv med att undra om jag hade förstått historien om jag inte läst boken innan. Någon dag senare fick jag svar på den frågan. En kollega som inte läst boken hade precis sett filmen och hade inga som helst problem med att förstå och tyckte att den var riktigt bra. Nåväl, jag gillade filmen trots allt, men föredrar ändå boken. Och så är jag lite ledsen över att inte få träffa Emma och Dexter mer.