fredag 28 januari 2011

SORG - Helena Henschen finns inte mer

Läser med bestörtning i morgontidningarna att Helena Henschen är död. Bara 70 år. Och mitt i arbetet av en ny roman.

Jag tyckte mycket om Helena Henschens två romaner, I skuggan av ett brott och Hon älskade. Och jag är så glad över att jag hann bevista en författarträff med henne. Hon verkade så genuint trevlig. Smart. Vältalig.
Det är verkligen sorgligt.
Svd, Expressen, DN på nätet (har en annan artikel än den i papperet dock) och Sydsvenskan är några av de medier som uppmärksammar Helena Henschens hastiga bortgång.

Så även den utmärkta bloggen tillika frukostklubben Breakfast Book Club.

Den fina bilden kommer från Brombergs.

onsdag 26 januari 2011

Ms Fearless


Strax för klockan 8 imorse infann jag mig på Stadsteatern, Klarascenen för att lyssna på Inga-Britt Ahlenius och Niklas Ekdahl. Tyvärr var Niklas Ekdahl sjuk, det hade varit intressant att höra dem tillsammans berätta om Mr Chance:FN:s förfall under Ban Ki-moon. Men Inga-Britt Ahlenius var otroligt spännande också på egen hand. Skarpt intellekt och skarp tunga i en fullständigt makalös förening. Inte konstigt att hon kallas Ms Fearless. Jag gör som Johanna L på Bokhora och sätter upp henne på min lista över förebilder - högt upp. Skriver dessutom upp Mr Chance på min lista över böcker som snarast skall införskaffas.

tisdag 25 januari 2011

Solar utläst

Jag blev inte besviken. Det blev jag inte. Det är Ian McEwan och det är naturligtvis bra. Välskrivet och välkomponerat. Men det är inte det bästa jag har läst av McEwan. Allra mest saknar jag den där livsavgörande händelsen som alltid brukar finnas i hans berättelser. Den där händelsen då allt ställs på ända och livet aldrig blir sig likt igen, hur trivial den händelsen än vid första anblicken må te sig. Den finns inte här. Eller, den finns kanske där, åtminstone en ansats till den, men inte lika bra och raffinerat som jag är van vid. Jag som inte brukar kunna släppa Mr McEwans alster har tagit ganska god tid på mig för att läsa ut den här romanen. Det var faktiskt först någonstans under de sista trettio sidorna som jag tänkte "nämen, va, hur ska det här sluta" och inte ville släppa boken ifrån mig. Bra som sagt, men inte bäst. Det är fortfarande Enduring Love och A child in time. Fantastiska båda två.

Nu har jag plockat ner Murakamins What I talk about when I talk about running från bokhyllan. Jag har ju varit på väg att börja på den vid flera tillfällen vid det här laget, men nu är det alltså äntligen dags.

Imorgon ska jag på Klara frukost på Stockholms Stadsteater och lyssna på Inga-Britt Ahlenius och Niklas Ekdahl när de pratar om FN. Det ser jag fram emot.

lördag 22 januari 2011

Fågeln ännu en gång eller 1Q84?

Som Cattis i denna salong och många andra redan uppmärksammat är vårens bokcirkelbok i P1 Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Boken som inspirerat oss till namnet på såväl salong som blogg.

När vi startade bloggen, ett år efter att salongen hade haft sin premiär på restaurang Järnet i Gamla Stan, behövde vi ett namn. Cattis och jag spånade kring namn på kända författare eller titlar och kom på att vi ville heta Wind Up Birds, eftersom vi avgudar Murakami (intill besatthetens gräns hos vissa, inga namn nämnda) och för att vi är såna birds förstås. Det vara bara det att att adressen windupbirds.blogspot.com var upptaget så vi ändrade raskt till travestin Wind up Women och förkortade det till snärtiga WOW. Och det dröjde minst ett halvår innan vi ens upptäckte att förkortningen är felaktig, men då hade den liksom namnet redan satt sig och så är det med det.

Jag är lite sugen på att följa Bokcirkelns i P1 läsning av Fågeln ... Jag läste den för två år sedan och det var en av mina bästa läsupplevelser. Jag ar hittills gillat samtliga Murakami jag läst, men Fågeln... och Kafka på Stranden tillhör dem jag gillat allra bäst. I salongen har vi två som håller Norwegian Wood högst, men den tycker jag minst om av alla Murakami jag läst.

Men jag måste erkänna att hur sugen jag än är på att följa bokcirkeln och läsa om min favorit-Murakami så är nog min längtan efter att hugga in på något helt nytt av vår favorit ÄNNU större. 1Q84 kommer i svensk översättning på Norstedts i mars. Månne det blir vår nästa salongsbok? Eller en djupdykning i Murakamis författarskap och både läsa nytt och läsa om? Decisions, decisions!

fredag 21 januari 2011

Ett gammalt löfte pockar på uppmärksamhet

Förra året, eller kanske var det året dessförrinnan till och med, hade jag föresatt mig att läsa böcker från min egen bokhylla som jag ännu inte läst. Böcker som jag har köpt, fått, ärvt eller förvärvat på annat sätt och som jag verkligen vill läsa (för jag äger ju fakstiskt även böcker som jag varken vill eller ämna läsa men för den skull ändå inte kommer att göra mig av med) men av någon anledning ännu inte kommit mig för att påbörja,

När jag var inne hos Bokbabbel häromdagen läste jag ett inlägg om en utmaning som gck ut på just det - en lista över 10 böcker du har hemma som ska läsas ut innan året är slut. Utmaningen hade Bokbabbel hämtat någon snnan stans ifrån, men det är inte det som är det viktiga här, utan själva idén. Det finns uppenbarligen många fler därute med obörjade läsningar!

Jag har massor av böcker i min hylla som jag inte har läst, men som jag verkligen vill läsa. Dock inte innan året är slut. Jag tänker inte delta i en sådan utmaning, men kunde ändå inte låta bli att kommentera hos Bokbabbel där jag listade följande:

-Paul Auster, the Book of Illusions
-
Roberto Bolano: Om natten i Chile
-
Carina Burman: Bremer, Cromwells huvud, Babylons gator, Islandet
-
Robertson Davies: De upproriska änglarna
-
Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande
-Assia Djebar: Ingenstans i min faders hus
-
Monika Fagerholm: Glittersenen
-Elisabeth Kostova: Historikern
-Siegfried Lenz: En tyst minut

Som den uppmärksamme läsaren redan insett är de listade i bokstavsordning och det finns förstås författare i min bokhylla vars efternamn börjar på bokstäver som kommer efter L i alfabetet. Men just de som jag listar ovan vill jag väldigt gärna läsa. Och skulle jag istället lista de i den ordning jag ska läsa dem, ja då hamnar Assia Djebar högst upp, varför hon också får illustrera hela inlägget. Bilden stal jag helt fräckt från Seven Stories Press.

torsdag 20 januari 2011

Blev just lite uppiggad!

När jag läste det här . Kulturradions Bokcirkel tar sig alltså an Murakamis The wind up bird. Hm, man kanske ska haka på det. Vad säger ni andra i salongen?

måndag 17 januari 2011

Ny läshörna - gamla böcker

Jag har gjort i ordning en ny läshörna som bara bara bara är till mig. Och allt som finns här har mycket stort affektionsvärde för mig vilket gör det extra härligt. Fåtöljen köpte jag när jag väntade mitt andra barn och kände mycket starkt en dag att "jag måste ha en fåtölj att amma i". Och plötsligt en dag när jag gick förbi lumphandlaren på samma gata där jag bor så stod den där - den här fina gröna sammetsfåtöljen.

Jag gav 500 kronor för den, putade ut extra med min stora mage och sa "du bär väl hem den åt mig?". Den lille farbrorn (å han är värd ett eget inlägg vid tillfälle, för han är så ... så ... speciell med sin lilla smala kropp, ständigt kedjerökande och oftare gömd bakom sin disk i den lilla överfulla lumpbutiken) kunde inget annat göra än att sätta upp sin skylt med "Strax tillbaka", ta fåtöljen på pirran och rulla nerför backen hem till mig.

Han baxade in den i porten, upp till hissen och sa "sådärja frun" och gjorde min av att gå, när jag sa att "du måste ta upp den i lägenheten åt mig, jag vill använda den på en gång". Jag kan vara mycket övertalande när jag sätter den sidan till. Han försökte få in den hissen som är en Graham Brothers från 1923. Det gick inte. Han försökte få grepp om den för att lyfta den. Det gick inte. Jag sa att "Du måste ta upp den åt mig" men även jag insåg att en liten kedjerökande lumphandlare på cirka 160 centimeter och MAX 50 kilo aldrig nånsin skulle gå iland med den uppgiften. Dessutom började jag bli allvarligt oroad över hans hälsotillstånd, för han andades mycket ansträngt efter lyftförsöken. Min man fick bära upp den alla fem trapporna istället när han kom hem.

Det lilla bordet som står bredvid är verkligen inget speciellt för vem som helst men för mig är det, eftersom det tillhörde min gammelmormor Hildur som betydde enormt mycket för mig under min uppväxt. Hon fanns med mig till jag blev nästan 30 år och uppmuntrade mig i vad jag än företog mig. Jag tänker på henne dagligen och det är inte sällan jag pratar med henne och frågar om råd.

Pläden i stolen tillhörde min farmor, också en person som haft stort inflytande på mig, inte mins vad det gäller mitt litteraturintresse. Vi pratade alltid om böcker som vi läst eller ville läsa, gav varandra boktips och hade livliga diskussioner. Inte alls samma litteratursmak. Men en bok som vi båda tyckte mycket om när den kom var Marie Hermanssons Musselstranden. Och vi var både ense om att Kristin Lavransdotter var en av de bästa böcker som någonsin skrivits. Det kan jag nog hålla med om än idag.

Den fina Carl Malmsten-lampan som står bakom fåtöljen köpte jag en regnig dag tillsammans med David, också medlem i denna förnäma salong. Vi hade varit på lunch när det började regna häftigt och vi sprang in på Stadsmissionens butik i Gamla Stan med syfte att köpa ett paraply. Det blev både paraply och lampa för mig.

KUDDEN fick jag i present av min man, på den tiden han inte var min man utan vi bara dejtade.

Sedan en tid tillbaka har vi flyttat ut vår stora bokhylla i hallen och det är den man skymtar i bakgrunden.
Det blev lite biblioteksfeeling, inte sant? Nu sitter jag i min läshörna så ofta jag bara kan.

Och när jag inte läser i Gösta Berlings saga funderar jag på vad jag ska läsa härnäst.

fredag 14 januari 2011

Fångad av Sara Kadefors

Jag har de senaste dagarna varit uppslukad av Sara Kadefors roman Borta Bäst som jag fick på Mumineventet jag och min son bevistade strax före jul. Har liten liten paus från Gösta Berling alltså och detta beror enbart på att jag behövde en pocket i väskan häromdagen och min blick föll på Borta Bäst som mycket inbjudande låg på en hylla i ögonhöjd precis när jag skulle gå.

Jag har inte tidigare läst något av Sara Kadefors, men jag har alltid gillat henne i radio. Så jag hade kanske inte stora, men ändock förväntningar när jag började läsa. Jag kan inte sluta! Hon skriver jättebra! Och historien hon berättar är annorlunda, spännande och engagerande. Hon har verkligen byggt upp berättelsen skickligt, för jag vill bara vet mer hela tiden och kan som sagt inte sluta läsa. Ändå händer inte så mycket. Och när det verkligen börjar hända saker, beskrivs det på samma lågmälda vis som när inget speciellt sker. Det gillar jag.

Jonas Thente i DN tyckte att Borta Bäst var en "intressant tendensroman, men inte särskilt bra". Paulina Helgeson i SvD verkar mer vara inne på mitt spår och tycker att  Borta Bäst är "en är otvivelaktigt en underhållande bladvändare som på sina bästa ställen visar att Sara Kadefors har både ett säkert öga och en vass penna."



Segar stadigt vidare med min McEwan...

...och gillar den mer och mer. Jag misstänker att det delvis beror på att vi rör oss i London med omnejd - t ex i Belsize Park, inte långt från mina gamla kvarter - och jag längtar till London nu. Men sedan är det också något speciellt med Mr McEwan. Han är helt enkelt en av mina favoritförfattare.

torsdag 13 januari 2011

Stoppa pressarna - litteraturbloggare i full fejd

Kafka på jobbet och Illusionernas blogg har råkat i luven på varandra.
Det började hos Kafka på jobbet med det här blogginlägget. Illusionernas blogg var inte sen att svara med en rejäl vinge. Varpå Kafka kränkt gav svar på tal. Som Illusionernas blogg följde upp med den här repliken.

De tuppar sig, pinkar revir, skvätter omkring lite och blir sina egna förstasidesnyheter. Man kan riktigt se dem studsa mot varandra. Nu ska de visst bryta arm också. Jisses.

Fortsättning lär följa.

Hoppas jag.

onsdag 12 januari 2011

Jösses hörrni!

Fick just syn på vårprogrammet för Kulturhusets Internationella författarscen. Många spännande namn där. Paul Auster den 10 maj till exempel. Och den 26 maj möter Johanna Koljonen Amos Oz (här måste jag erkänna att jag känner mig lite som Psicharpax). Och så är jag nyfiken på Nicole Krauss och på... Japp, det blir nog några författarkvällar under våren.

tisdag 11 januari 2011

Segar på

Trots att jag har varit medvetslöst trött de här två mornarna (det var en rätt stor omställning att plötsligt kliva upp tre timmar tidigare igen) så har jag läst min Solar på t-banan. Det går lite trögt måste jag säga. Mycket vetenskapligt snack av och till som jag inte riktigt hänger med i. Eller möjligen är lite för ointresserad av. Jag har ju läst lite här och där att det här inte är en av Ian McEwan's bästa och så här långt håller jag med om det. Men mycket kan hända, jag har bara hunnit en tredjdel än. Och så blandar jag med lite Gösta Berlings saga - ren och skär läsglädje, som Catrin skrivit om tidigare.

En liten kul detalj - Michael Beard (huvudpersonen i Solar) spelas av Marlon Brando i mitt huvud. Jag vet inte hur det gick till, men det är helt klart Marlon Brando jag ser framför mig när jag läser. Han gör en enastående rollprestation, måste jag säga.

måndag 10 januari 2011

Hon går i ett särskilt öga på öarna...

Jag var drygt tjugo år när jag av en slump plockade på mig Mördarens öga i pocket. Jag läste första sidan och var helt fast. Vilket språk. Vilken berättare. Jag kommer ihåg att jag gav boken till min kille när jag läst ut den. Och han tyckte att den var lika bra. Vi pratade länge om språket, historien och jämförde intryck.

Om jag minns rätt kom Mitt namn skall vara Stig Dagerman kort därefter och sedan visste alla vem Björn Ranelid var. Jag läste några böcker till av honom. Så skildes våra vägar när andra litterära förälskelser tog över och vi har aldrig hittat tillbaka till varandra igen. Men jag kan fortfarande minnas vad vacker jag tyckte att den där första boken var.

Detta tänker jag på idag när hanar tuppar sig, pinkar revir, skvätter omkring lite och blir förstasidesnyheter. Jisses.

söndag 9 januari 2011

Äntligen vardag

Det är inte utan att jag tycker att det ska bli skönt att få sätta sig på t-banan imorgon så att jag kan få igång läsandet igen. Det här jullovet har varit ljuvligt på många sätt, men min läsning har definitivt blivit lidande. Imorgon klockan 7 är det jag som sitter med en bok framför ansiktet på blå linjen. Härligt!

söndag 2 januari 2011

Julläsning så långt

Det har inte blivit mycket bevänt med läsningen hittills den här julledigheten, men jag läste ialla fall ut Johanna Nilssons Jag är Leopardpojkens dotter häromdagen. Catrin har ju redan skrivit så bra om den här. Det var också hon som vid vår senaste träff pratade så väl om den att jag bestämde mig för att den var en "måste-läsa-bok".

I min släkt finns missionärer som likt Johanna Nilssons farmor och farfar arbetade i Kongo och jag har alltid varit nyfiken på det liv de levde där och funderat på drivkraften bakom de val de gjorde. Jag ångrar idag att jag inte frågade mer om allt de måste ha varit med om när tid fanns. Och ännu mera så efter att ha läst Johanna Nilssons bok såklart. Det måste ändå ha varit en speciell sorts människor som lämnar tryggheten i Sverige, i mina släktingars fall en liten trygg by efter norrlandskusten, för att bege sig till okända länder långt, långt borta.

Precis som Catrin skriver så genomsyras boken av frågan hur Johanna Nilssons farmor och farfar gång på gång väljer att lämna sina barn för missionen. Hur kan goda, kärleksfulla människor överge sina barn på det vis de gjorde. Något svar får vi egentligen inte. Inte mer än att drivkraften att tjäna gud är större än allt annat. Och en sak som slår mig när jag läser, är de likheter som finns mellan missionärerna och till exempel pappan i Sista resan till Phnom Penh, det vill säga de människor som trodde (tror)på någon form av folkets revolution. För dem var det viktigaste att tjäna landet/revolutionen/"the cause". Familjen och allt annat kommer i andra hand.

Förutom att ha läst ut Jag är Leopardpojken dotter så har jag också börjat på Ian McEwans Solar. Den känns mycket lovande och jag hoppas ha hunnit med den också innan det här jullovet är slut.