Man måste ju bara älska en bok som vars första mening lyder: The strangest thing about my wife's return from the dead was how other people reacted.
Anne Tyler är en författare jag ständigt återkommer till och när jag var i London senast bestämde jag mig för att det var alldeles för länge sedan jag läste något nytt av henne. I hyllorna på Daunt Books fanns det många titlar att välja bland, men till slut fastade jag för The Beginner's Goodbye. Denna lilla pärla handlar om Aaron och vad som händer honom när hans fru Dorothy går bort i en tragisk olycka. Det är en fin, lite skruvad, berättelse om kärlek, sorg, vänskap och hur man lever vidare. Den lämnar mig leende och hoppfull om att man kan ta sig igenom den djupaste sorg. Jag är mycket glad att det var den som fick följa med mig hem i resväskan. Nu får den flytta in i min bokhylla bland andra böcker av Anne Tyler. Och hon fortsätter att vara en av de författare som jag alltid vill läsa mer av.
Annat som gör mig glad är de fina vännerna i Wind up Women och våra samtal kring litteratur (och mycket annat). Vi hade så många olika åsikter om Egenmäktigt förfarande och det blev en ganska livlig diskussion när vi sågs hemma hos Catrin innan jul. På ett bra sätt. Våra samtal är alltid så öppna och alla fria i sitt tyckande. Jag kan se helt andra saker i boken nu, efter vårt samtal, än när jag läste den. Det är det bästa med att träffas, detta att få de nya perspektiven. Det och att jag läser sådant som jag aldrig skulle ha hittat fram till själv. Mycket inspirerande.
Nu fortsätter jag min helgläsning med Oksanen och Hemingway lite blandat huller om buller. Inte dumt det heller!
