Bodil, jag och mysteriet med de försvunna loggböckerna

Jag har läst ALLT av Bodil Malmsten som getts ut. ALLT. Nä, nu ljuger jag, för den senaste loggboken Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig  (recenserad igår i DN av Ulrika Milles), som jag beställde häromdagen, har ännu ej landat i min postlåda.

Jag älskar allting som kommer ur hennes penna, helt okritiskt - och jag står för det. Med detta som bakgrund förstår alla som läser detta vidden av den katastrof det innebär att två av hennes loggböcker har försvunnit ur min bokhylla. Och inte vilka två som helst heller: det var två signerade exemplar som Cattis köpte åt mig (i utbyte mot ett presentkort på Dansens hus) när vi var på Södra teatern och tittade, lyssnade och upplevde hennes föreställning Enligt Bodil Malmsten.

Jag som stolt vill äga och förvalta i stort sett alla böcker jag läser, inte minst de av mina favoritförfattare; dit Bodil Malmsten definitivt tillhör, är förstås förbryllad, förkrossad, men ändå förtröstansfull i tron att de ska komma tillrätta. Frågan är bara: var är de? Vart kan de ha tagit vägen?