torsdag 30 januari 2014

Harry Potter-race

Sonen älskar Harry Potter och har under hela januari försök att förhandla till sig åtminstone två kapitel vid kvällsläsningen. Där har han dock gått bet eftersom varje kapitel är långt och ett räcker för trötta föräldrar. Det har dock lett till att när han är alltför nyfiken på hur det ska gå så läser han vidare på egen hand, ibland tar han vissa delar högt så att vi andra också är informerade om hur det går. Han gör också snabbsammandrag av den senaste händelseutvecklingen för den förälder som inte läste senast. Det hela är mycket trevligt - som ett gemensamt läsprojekt för hela familjen. Och på helgerna händer det att han och jag kryper upp i soffan på eftermiddagen och läser inte bara ett, två utan till och med tre kapitel bara för att det är så mysigt. Nu läser vi trean och inser att vi inom en mycket snar framtid kommer att ha kommit halvvägs i serien. Jag undrar vad vi ska följa upp med. Förslag mottages!

onsdag 29 januari 2014

Annan läsning

De närmaste veckorna är det tänkt att jag ska få djupstudera ett antal klassiker i den engelska traditionen. Först ut är Canterbury Tales och nästa vecka fortsätter vi med bland annat Hamlet. Men helt ärligen så längtar jag till när till exempel Jane Austen, Charlotte Brontë och Joseph Conrad kliver in på scenen. Det ska bli så kul och intressant att få läsa om böcker som jag senast läste för många år sedan och dessutom få diskutera dem ingående. Ser mycket fram emot detta.

För övrigt sågs salongen tidigare i veckan och vi var alla överens om att vi tokgillade Bea Uusmas Expeditionen. Nästa läsning blir Under all denna vinter av Negar Naseh. 
Yukiko Duke har sagt så här om den i SVT Gomorron Sverige: 
En strålande debut! En stilistiskt otroligt driven debutant! Så snyggt genomfört. Det här är man inte van att se. Så friskt och hudlöst beskrivet att man känner att det gör ont i en när man läser. Läs, läs, läs! Detta är en klar fyra. 
Vi gillar Yukiko Duke och litar på henne!

tisdag 28 januari 2014

Man kan väl ändra sig!


Jag läser nästan aldrig deckare eller thrillers och brukar hävda att det inte är genre för mig. Nu önskade jag mig trots detta Lucifers Skuggpojken i julklapp - uteslutande för att bakom pseudonymen Lucifer gömmer sig författaren Carl-Johan Vallgren och jag brukar gilla det mesta han skriver. (Gömmer och gömmer sig, förresten, det är ju ingen hemlighet att Vallgren är den som skriver under namnet Lucifer.)

Skuggpojken var inget undantag, tvärtom, och tvärtemot min normala läspreferenser så har jag dragits med i historien om Danny Katz och familjen Klingberg och har knappt kunnat lägga ifrån mig boken. Jag tror att det mycket har att göra med Vallgrens språk, som ger de i övrigt ganska stereotypa karaktärerna liv. Vallgren har uppenbarligen också gjort rejäla efterforskningar och satt sig in i alla olika ämnesområden som historien rör sig i. Den känns trovärdig om än med inslag av de märkliga, nästan overkliga företeelser som vi känner igen från andra Vallgren-romaner. Dess många olika förvecklingar bidrar också till att den är svår att släppa. Jag tror att jag är lösningen på spåret, bara för att i nästa stund inse att saker inte alls är som jag trott. Skuggpojken ska vara början på en serie noir-thrillers med Danny Katz i huvudrollen och jag ser redan fram emot nästa. Det är alltså aldrig för sent att ändra sig. Vem vet - thrillers kanske är min nya genre?

Annat som jag har läst ut på sistone är Hemingways A Moveable Feast. Det var trevlig läsning. I början av förra sommaren fick jag The Paris wife av Paula McLain. Den berättar om samma år i Paris men från Hadleys, Hemingways första frus, perspektiv. Den gav mig en ny känsla för Hemingway och jag ville läsa mer om de åren, de tidiga i hans författarskap därav A Moveable Feast. Nu funderar jag på om jag inte ska läsa om Och solen har sin gång,  på engelska den här gången.

Men först väntar Oksanens När Duvorna försvann på att bli utläst. Jag har haft en trög start med den, men hoppas att det snart vänder. Kanske beror den tröga starten helt enkelt på att den behöver min fulla uppmärksamhet och jag har haft annat som legat och lockat till läsning!

söndag 19 januari 2014

Ich bin fertich!

Det var längesedan jag skrattade högt medan jag läste en bok, om än aldrig så skojig, men på flera ställen i Martina Montelius Främlingsleguanen kan jag inte hejda mig och jag skrattar rakt ut. Det är en lysande liten roman, härlig och hemsk - och alltså även riktigt rolig.

Och samtidigt är berättelsen riktigt otäck och tragisk. För den handlar om ett mycket ensamt barn, ett barn som lever utan någon annan och har en tysktalande legan som enda sällskap. 

Martina Montelius är helt konsekvent i sitt språk, där hon låter det lillgamla, intellektuella och uppenbarligen mycket intelligenta barnet tala med en avancerad vuxens hela vokabulär. Det exakta, torra och akademiska sättet som barnet uttrycker sig på är oemotståndligt, komiskt och ett synnerligen effektivt sätt att förmedla barnets utsatthet. Skrattet fastnar i halsen. 

Jag tycker mycket om Martina Montelius debut. Kritiken har genomgående varit hyfsad, även om invändningar har gjorts om att det någonstans är för hemskt med det ensamma barnet och dess ensamhet och hur hen övergivits av samhället. Ja, det är hemskt. Och fruktansvärt bra beskrivet på ett sätt som mig veterligen inte gjorts tidigare. Jag hoppas verkligen att Martina Montelius fortsätter att skriva skönlitteratur - jag vill ha mer!

Några recensioner jag är läst: GP, Aftonbladet, SvD, Corren.

lördag 11 januari 2014

Lördagsläsningen


På senaste salongen valde vi alldeles enhälligt Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusma som nästa bok. Vilket bra val det var! Till min förvåning dök den inte upp bland julklappspaketen, trots att både jag och min man ville läsa den, så i torsdags köpte jag boken och igår kväll satte jag igång. Jag läste långt in på natten för det var stört omöjligt att lägga den ifrån sig. Till slut var jag tvungen, men idag, på eftermiddagen fortsatte jag. Nu är den snart utläst och jag känner redan att jag kommer att sakna de tre herrarna på expeditionen. Och Bea Uusma förstås, den här boken handlar ju många sätt lika mycket om henne. Ibland under läsningen tänker jag att om hundra år kommer någon att läsa Expeditionen och fascineras av kvinnan som skrev den och sedan skriva en bok om henne. För fascinerande är det. Dessutom mycket bra, insatt och - roligt. Jag ger också ett extra plus för formgivningen. Det här är en bok jag vill äga och bläddra i också fortsättningsvis.

Jag skriver inte mer utan väntar in resten av salongen för att få höra vad de tycker på vår nästa träff. Men en sak kan jag avslöja redan nu, Catrin och jag är överens, och det händer inte särskilt ofta.

onsdag 8 januari 2014

Dåligt, dåligt, dåligt!

Så här arg blir jag av dålig litteratur. 
Utfärdar härmed en varning för Dagarna med Farmor av Frédérique Deghelt. Inte sedan jag läste Jojo Moyes och Livet efter dig (som jag sågade här i somras) har jag blivit så irriterad på dåligt språk, dåligt berättande, icke-existerande gestaltande och klysch-fest. Den verkade så lovande, men var så tydligt ett försök till kombination av Igelkotten av Muriel Barbery och Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam som inte lyckades med annat än att vara irriterande, samt en inte alls lyckad kopia på något sätt. Kopia är förresten för mycket sagt, hade den ändå varit det, om än blek, hade jag kanske stått ut. Köpte den på Pocket Shop inför en resa under jullovet, men la den ifrån mig efter runt 60 sidor. Ingen anledning att ägna tid åt dåliga böcker när det finns så många bra!

Just nu läser jag istället - med stort nöje - Bea Uusmas utomordentliga bok Expeditionen - min kärlekshistoria som vi ju har som salongsbok, samt Främlingsleguanen av Martina Montelius som vi läser i Hce-bokklubben. Och lite på sidan om läser jag Mats Strandbergs underbara Bekantas bekanta.

söndag 5 januari 2014

Jullovsläsning

Vi har jullov och läser Harry Potter som kvällssaga. Det är så himla spännande att jag, trotsatt jag läst det förut, får hålla i mig för att inte sträckläsa till slutet när barnet somnat. Istället läser jag Hemingway och om Paris. Det är också spännande, fast på ett helt annat sätt.

Barnet förresten, kan inte alls ligga still under läsningen utan hoppar runt, gapskrattar,  biter på naglarna. Så bra tycker han att det är. Det är fint.