söndag 31 augusti 2008

Ständigt denne Murakami


Nu är det snart dags för en ny träff i vår litterära salong. Att bordet har bokats, vinet beställts och jag antar att en stor last leverpastej just har skickats från de mest välgödda grisarna i vårt land bådar gott inför höststarten. Jag slutspurtar med Haruki Murakamis After the quake. En novellsamling som utspelar sig i mitten av nittiotalet då Kobe drabbades av en förödande jordbävning. Murakamis subtila berättarstil kryddas med övernaturliga fenomen. Jag som i vanliga fall har mycket svårt för allt sådant som rymdserier med spetsiga öron, övernaturliga väsen som flåsar eller allt annat som inte är vardagsrealism är mycket förtjust. Murakami gör det så snyggt, det övernaturliga inslagen är alldeles lagom små och framför allt är de helt naturliga i sitt sammanhang. Det är en författare som bara ger mersmak.

fredag 29 augusti 2008

På litterär vandring genom Gamla Stan

Med ambitionen att införskaffa De välvilliga klev jag igår in i Hanssons bokhandel på Stora Nygatan i Gamla Stan. Jodå, visst hade herr Hansson De välvilliga, han skyltade med den bland andra nyheter, men jag måste erkänna att jag blev lite avskräckt när jag tog boken i min hand. Den var så TUNG. Det är klart att drygt 900 sidor väger en del. Så jag frågade istället efter Edelcrantz förbindelser. Köpte den, började genast läsa och måste säga att det här bådar gott.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Edelcrantz förbindelser av Malte Persson

Hanssons bokhandel lade jag märke till för första gången i förra veckan, men herr Hansson (man kan tro att det är en gammal farbror när jag väljer att skriva herr Hansson, men det är i själva verket en vad jag kan bedöma relativt ung man) upplyste mig om att han hade öppnat i mars. Jag önskar så att det går bra för Hanssons bokhandel, den var synnerligen trevlig, men jag ska också erkänna att det inte bara var tyngden av 900 sidor som avskräckte mig från att köpa De välvilliga utan också priset. Hansson tar 300 kronor, vilket är fine, men AdLibris tar 185 kronor och då får man dessutom en pocket på köpet.

På min promenad genom Gamla Stan passade jag också på att äta lunch hos Richard på Järnet och kom ihåg att beställa vår vanliga hörna till på torsdag. "De litterära systrarna" skrev Richard i sin bokningspärm och påminde sig själv om att ta hem mer Gnarly Head.

torsdag 28 augusti 2008

Jag älskar att pendla...

..eller något sådant. I vilket fall är det helt klart så att jag hinner läsa mer böcker när jag jobbar än när jag har semester. Hemmatillvaron med småbarn gör att tiden för läsning är tämligen begränsad, medan arbetspendlingen med tåg inbjuder till mängder av litterära upplevelser. Det är inte helt ovanligt att jag sitter stor del av eftermiddagen på jobbet och längtar efter att få sätta mig på tåget för att återuppta läsningen av någon fantstisk bok.

Som redan nämnts av den flitiga Catrin så har sommaren dock bjudit på endel läsning. Utöver Snabba cash och Svart flicka, vit flicka gav vårens FRA-debatt inspiration till att läsa om George Orwells 1984 som jag inte läst sedan jag gick i skolan. Det var riktigt roligt. En klassiker som verkligen står sig och som är väl värd att läsa om.

Snart väntar ännu en tågresa i sällskap av Marie Hermansons Ett oskrivet blad...

De välvilliga


Oavsett hur det blir med nästa val av bok så kommer jag hursomhelst att köpa och läsa De välvilliga. Med stor sannolikhet kommer boken att inhandlas idag på lunchen. En annan nyutgiven bok som jag är intresserad av är Edelcrantz förbindelser av Malte Persson.


JUST NU håller jag på med Reglerna av Sara Mannheimer. Efter salongens sista träff innan sommaruppehållet promenerade jag och Anna till Kulturhuset och bevistade debutbar på taket. En av debutanterna var just Sara Mannheimer och hon stod verkligen ut bland de övriga tyckte jag och köpte boken som jag alltså inte börjat på förrän nu eftersom jag har haft att göra med Fågeln som vrider upp världen hela sommaren.


Mannheimers bok är liten till formatet och inte många sidor, men jag läser hennes text mycket långsamt. Jag har en känsla av att hon valt ut varje ord myket noggrant innan hon format en mening och att sedan meningarna lagts till varndra långsamt, omsorgsfullt och eftertänksamt. Och på samma sätt försöker jag läsa boken. Det är inget man hastar över i en kafferast, trots det lilla formatet. Ibland orkar jag inte riktigt med. Den här typen av läsning kräver mer och igårkväll fick en nyinköpt ELLE istället vara kvällslektyr.

onsdag 27 augusti 2008

Anna-Karin och Catrin i litterärt lunchsamtal

Mycket trevligt var det att få träffa Anna-Karin igen - vi har inte setts på hela sommaren, men hade idag gemensamma arbetsrelaterade övningar. Vi åt gemensam lunch och kunde inte låta bli att prata lite om Joyce Carol Oates Svart flicka Vit flicka, vilket är den bok som vi ska diskutera nästa gång vi ses i den litterära salongen som nu heter Wind Up Women. Varför då? kan man undra. Det ska vid tillfälle avhandlas och diskuteras, men inte nu.

Både jag och Anna-Karin var ense om att Oates bok var mycket bra - och spännande inte minst. Jag sträckläste den. Och har för mig att jag fick ett mejl även av Anna som även hon skrev något i stil med att hon "inte kunde lägga den ifrån sig". Anna- Karin och jag själv ville nog säga mycket mer, men samtidigt ville vi nog spara lite åt det samtal som då ska föras. Istället ägnade vi oss åt att berätta om salongen för Michael och Anders som satt mittemot oss. Anders kände till boken, men hade inte läst den. När vi lästa Lessings Martha förra året var vi flera som kände antipatier för Martha, och i det sammanhanget ska det bli spännande att få höra vad damerna tycker om Genna och Minette i Svart flicka Vit flicka. Jag låter mig helt förföras av författarens intention att tycka att Minette är  - ja avskyvärd är faktiskt inte ett för starkt uttryck i det här sammanget. Och Genna. Så välvillig, så god. Så urtråkig rentutsagt. Mer om Oates roman i nästa vecka när vi haft höstens första sammankomst. 

Vi pratade förstås lite om vad vi läst under sommaren också. Anna-Karin hade läst Snabba Cash och utlåtandet om den var i korthet "Absolut läsvärd, men väldigt grabbig". Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Snabba cash av Jens Lapidus. Jag har ju faktiskt bara läst en enda bok den här sommaren, men så var det också en riktigt tegelsten: Fågeln som vrider upp världen av min (och vågar jag påstå, även mina litterära systrars) nya favoritförfattare Murakami.

Och innan lunchen var till ända hann vi helt kort börja prata om vad vi ska välja för bok nästa gång och jag önskar mig Jonathan Littells De välvilliga, som recenseras idag i Svenska Dagbladet. Då lär vi ha att göra ett tag ...

tisdag 26 augusti 2008

Från August till Alfred. Nobel alltså.


Sedan vi alla dissat Världens sista roman - ja för de andra bidrog med sina åsikter per mejl och telefon - bestämde vi oss för ett säkert kort. Och vad kan vara en bättre kvalitetsmarkör än en Nobelpristagare? 2007 års Nobelpris i litteratur gick till Doris Lessing. Jag och Anna-Karin var de enda i fikarummet som i spänd förväntan satt framför den lilla tv:n och vi båda hjublade när Horace tillkännagav namnet. Hurra! Doris Lessing är en av mina favoriter. Jag kan inte alls påstå att jag läst det mesta av Lessing, men åtminstone hel del. Dock inte Martha, som blev vårt val till nästa träff.

Jag hade boken hemma. En riktigt ful lågprisutgåva. Inbunden förvisso, men sånt där poröst papper av dålig kvalité som gör att bokstäverna liksom flyter ut lite i kanterna. Jag tror att jag köpt den på rea vid något tillfälle. Nå, Lessing gjorde i alla fall inte mig besviken.

måndag 25 augusti 2008

Världens sista roman


För mig hände följande när jag skulle läsa Världens sista roman: Jag fick tag på tredje delen i Stieg Larsons Millenium-trilogi. Och alla som läst den eller någon av de andra vet att har man väl börjat går det inte att lägga ifrån sig. Jag läste som en galning, försummade jobb, vänner och familj (i den ordningen) och började läsa Sjölins bok några dagar innan vi i salongen skulle träffas för andra gången.

Jag hade oerhört svårt att komma in i Sjölins roman. Jag tyckte att den var tråkig. Jag tyckte också att den var konstig - det absurda greppet tilltalade mig inte över huvud taget. Och när det verkligen började hetta till och jag tyckte att han hade något att komma med som dessutom var riktigt bra gestaltat - nämligen några scener som beskriver hans relation och situation med sin senila mamma - ja då kändes det som att han bara gav upp och lämnade det därhän.

De andra var eniga med mig. Snygg bok - jobbigt (på flera sätt) innehåll.

Vi som var med på träff nummer två var jag Catrin, Cattis och Mia. Och den här gången satt vi upp i matsalen. Jag och Mia åt leverpastejsmörgås, Cattis valde någon slags tapastallrik tror jag eller om det var tilltuggstallriken. Alla drack vi vin. Och det som vi beställt nästan alla tillfällena är ett Zinfandelvin: Gnarly Head. Jag drack det första gången just på Järnet och blev omåttligt förtjust. och jag vågar påstå att de andra damerna delar min förtjusning.

Järnet

Vi träffades som sagt på Järnet i Gamla Stan. Detta av flera olika skäl. Jag har ätit lunch otaliga gånger på Järnet, särskilt under 2006 eftersom jag då jobbade nästgårds. Cattis reser från Östermalm, Anna från Djurgården och Mia som fortfarande var föräldraledig när vi startade salongen reste från Söder. Så Gamla Stan var ett bra alternativ för oss alla att ta oss till och även från.

Att de dessutom har rimliga priser, både en bardel och en restaurangdel - båda trevliga - och en meny med allt från smårätter till à la carte-varianter, otroligt trevlig personal och att vi kunde få boka in oss i en lämplig hörna bardelen - ja sedan var saken helt enkelt - och jag kan inte låta bli att skriva det i det här sammanhanget: BIFF.

Första träffen och vad som hände sen

Eftersom vi till den första träffen inte hade läst någon gemensam bok föreslog Cattis (Catharina that is) att vi skulle välja varsin favoritbok att prata om. På plats på Järnet var förutom Cattis även jag Catrin, Anna och Mia. Anna-Karin och Petra kunde inte komma. Cattis pratade om en av sina stora favoriter Ian McEwan och romanen Enduring Love (Kärlekens raseri på svenska, men Cattis läser alltid engelska böcker på engelska. Good on her!)

Anna hade med sitt sitt slitna exemplar av Marguerite Duras Älskaren. En modern klassiker får man väl lov att kalla den?

Jag hade otroligt svårt att välja vilken bok jag ville presentera. En bok som jag ganska nyligen hade läst och blev helt fångad av var Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Under sommaren hade jag läst många böcker av Joyce Carol Oates och en av dem, den tatuerade flickan hade gjort stort intryck på mig. Jag funderade också över några olika klassiker som betytt mycket för mig. men till slut bestämde jag mig för att prata om Peter Kihlgårds Strandmannen. En roman som jag återkommer till. Jag har flera sådana, men just Strandmannen är en berättelse som innehåller flera scener som jag ofta tänker på och funderar över.

Det blev förstås en hel del annat prat också. Men tyngdpunkten låg på våra presentationer och kring vad vi skulle läsa till nästa gång. Efter lite dividerande kom vi överens om Daniel Sjölins Världens sista roman. den var relativt nyutkommen, var August-nominerad och hade fått lysande recensioner. Dessutom är boken vansinnigt SNYGG - inte alls oviktigt om man älskar böcker.

Och lämpligt nog bestämde vi att vår nästa träff skulle vara den 11 december - då DANIEL har namnsdag.

Hur det började

En dag sommaren 2007 pratade Cattis och Cattis - det vill säga Catharina och Catrin - med varandra om allt och ingenting när Cattis (alltså Catharina) säger:
- Är du med i någon bokcirkel?
och vid nekande svar fortsätter: - Borde inte vi ta och ordna en? Jag saknar våra litteratursamtal! Och vi känner väl fler som läser.

Sagt och gjort. Catrin hävdade med bestämdhet att någon simpel bokcirkel skulle det inte vara, utan en litterär salong, med en blinkning åt såväl Malla Silfverstolpe som Gertrude Stein. Inga övriga jämförelser dock.

Cattis och Cattis bjöd in två personer var att delta i den litterära salongen, än så länge namnlös. Samtliga accepterade med glädje och den 6 november 2007 träffades gruppen för första gången på restaurang Järnet i Gamla Stan.