Nattvakten är så bra

Det känns helt naturligt att fortsätta med Nattvakten såhär efter De fattiga ... Först krig och elände, sedan efterkrigstid. Får ta och läsa en 1950-talsskildring efter den här.

Över huvud taget har det varit mycket andra världskriget för mig det senaste året. Bara här i salongen har vi ju förutom De fattiga i Lodz även läst Safran Foers Allt är upplyst och Storm över Frankrike av Irene Nemirovsky , kriget har en stor roll i båda. Och en av förra årets bästa bokupplevelser för mig var Boktjuven av Markus Zusak. Och någon gång ska jag läsa de Välvilliga av Jonathan Littel, jag vet jag vet jag vet jag har tjatat om den, att jag ska köpa den, att jag köpte den, att den låg en evighet i att-läsa-högen, att den aldrig blev läst och flytta in i bokhyllan.

Men den ska läsas. Jag lovar.

Julläsning från förra året och i år

Buddenbrooks tog så mycket av min tid i anspråk under hösten att jag verkligen inte hunnit med någonting annat! Sedan oktober har jag hållt på med Buddenbrooks, av och till, mest till även om det alltsomoftast inte blivit mer än några sidor per dag. Fick avbryta läsningen av Javier Marías Alla Själar, som jag började på i början av oktober (efter Allt är upplyst som vi hade som salongsbok innan vi började med Buddenbrooks) och som legat överst i min att-läsa-hög sedan FÖRRA julen.

Där ligger även - ja, kvar sedan förra julen - Edelcrantz förbindelser av Malte Persson, ännu inte avslutad trots att vi till och med hade den salongsbok. Jag måste faktiskt läsa ut den. Det lustiga är att jag tycker att boken är bra! Men tydligen lätt att lägga ifrån sig. De välvilliga av Jonathan Littel låg där länge, men har faktiskt fått flytta in i bokhyllan, på grund av att den tar så stor plats på nattduksbordet. men rent mentalt är den kvar i att-läsa-högen och har så varit sedan över ett år tillbaka. Jag har heller inte läst Sista boken från Finistere, än mindre De från norr kommande leoparderna (men den sistnämnda ingick inte i förra årets hög, den har tillkommit) och heller inte Siri Hustvedts Sorrows of an American som jag gav till maken förra året i födelsedagspresent (han fyller år sent i december, varför denna bok raskt hamnade i min dåvarande julläsningshög).

Till detta har tillkommit Sarah Waters Nattvakten, Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära, Hypnotisören av Kepler/Ahndorilarna, Den sista cigaretten av Klas Östergren, Glitterscenen av Monika Fagerholm och så förstås De fattiga i Lodz som vi ska diskutera i nästa salong.

Och jag vet att jag även tidigare beklagat mig över att jag inte hinner läsa så mycket som jag vill. Det får jag lov att göra något åt. Jag får ta ledigt från jobbet. Det här går bara inte.

Så många böcker, så lite tid, del 2

Cattis har berättat (och bloggat om i posten Mycket vill ha mer) att hon en gång hade en kollega som kände stor sorg för att hon visste att hon aldrig skulle hinna läsa alla böcker som hon önskade. Ungefär så känner jag också. Och trots att jag är en riktig snabbläserska, som ibland till och med scannar av sidorna utan att fördjupa mig så hemskt mycket i texten, så hinner jag inte alls läsa mycket som jag skulle önska.

Sitter bläddrar lite bland våra texter här på bloggen. Och hittar en hel del skrivet om böcker som införskaffats och som jag ska läsa. Ytterligare poster om böcker som jag hört talas om och som jag önskar läsa. Och hela tiden tillkommer det nya önskningar om böcker. Om att läsa dem förstås, att äga vissa av dem, några vill jag om inte annat känna till.

Fortfarande kvar i min att-läsa-hög ligger till exempel De välvilliga av Jonathan Littel, Alla själar av Javier Marías, On Chesil Beach av Ian Mc Ewan, Blonde av Joyce Carol Oates och förstås Revolutionary Road av Richard Yates som vi ju har som salongsbok just nu och ska diskutera den 5 mars, när vi ses nästa gång. Och i min bokhylla står fantastiskt många böcker som jag inte har läst, men som jag tröttnat på att ha haft liggandes på nattduksbordet att de fick åka in i hyllan, trots att jag de facto inte ens öppnat dem.

Och ja, jag vill läsa alla de här! Jag vill också läsa Sorrows of An American som jag gav till maken i födelsedagspresent, mer av husguden Murakami, jag vill också vidga mina vyer och läsa litteratur från andra delar av världen än den västerländska. För att inte tala om alla böcker som jag vill läsa igen! Strandmannen måste jag ju läsa med jämna mellanrum. En årlig dos av Söderberg behöver jag och var femte år ungefär läser jag A town called Alice av Nevil Shute.

På min favoritbokblogg Mrs B läser jag att Mrs B har läst inte mindre än sjutton (17!!!) böcker bara i januari. Och under hela 2008 har hon läst 120 böcker! Om jag inte har räknat alldeles galet innebär det att hon läser en bok på cirka tre dagar. Ja, det är ju inte omöjligt förstås. Vår senaste salongsbok, Is och vatten, vatten och is, läste jag på cirka ett dygn. Så det går ju. Men vid det tillfället var jag ledig, och läste i stort sett oavbrutet med några få pauser för mat.

Jag har inte räknat ut hur många böcker jag läste under 2008, men fler än 50 var det knappast. För jag håller nog på cirka en vecka. Ibland mer och ibland mindre, men genomsnittet för en genomsnittlig roman är nog en vecka skulle jag tippa. Här och nu lovar jag mig själv att läsa ännu mer under 2009, men inte slösa borttid på sånt jag inte tycker håller måttet. Det finns uppenbarligen alldeles för lite tid för att ha möjlighet att ägna sig åt littertur som jag tycker är dålig!

Sträckläsning

På grund av sängläge sedan juldagen har jag läst enormt mycket. Sputnikälskling tog slut på knappt två dagar och ÅÅÅÅÅÅÅ vad jag tyckte om den. Jag tror faktiskt att den seglar upp på vinnarpallen av mina Murakami-favoriter. Eller tampas i alla fall om den där förstaplatsen i hård konkurrens med Fågeln som vrider upp världen. Ibland så lämnar ju Murakami läsaren lite åt sitt eget öde och det är många lösa tåtar att försöka knyppla ihop. Ibland kan det verka störande, många har jag märkt, irriterar sig på bristen av vägledning genom ibland komplexa texter. Men här tycker jag att han trots ett halvöppet slut knyter ihop historien - om än löst - men ändå.

Sedan tog jag mig an nästa salong-bok, det vill säga Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson. Tidigare har jag bara läst Aprilhäxan av samma författare, en bok jag tyckte mycket om. Is och vatten, vatten och is gör mig inte besviken. Historien är en slags deckarhistoria, skulle jag vilja säga fastän jag hör redan massor som protesterar. Och med samma driv som i en god deckare kunde jag knappt lägga ifrån mig boken och den tog slut alldeles för fort. Jag har massor mer att säga om denna, men väntar förstås tills vi Wind Up Women ses nästa gång. Faktiskt bara om två veckor.

Nu läser jag Sista resan till Pnohm Pehn av Jesper Huor. Den ingår i min egen lilla Kambodja -festival, där den hittills enda andra boken utgörs av Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling. Den står således i tur. 

Därefter ska jag ta mig an två riktiga tjockisar: De välvilliga av Jonathan Littel och Blonde av Joyce Carol Oates.

Jullovsläsning

Jag har jullov! Med början idag har jag jullov i tre härliga veckor innan nya utmaningar tar vid. Dessa tre veckor ska förstås ägnas åt litteratur och läsning av varierande slag. I att-läsa-högen ligger flera godbitar och väntar: De välvilliga av Jonathan Littel, Sputnikälskling av älsklingen Murakami, Blonde av Joyce Carol Oares (eftersom jag märkligt nog inte har läst just den av Oates), WoW-valet till nästa salong: Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is, I skuggan av ett brott av Helena Henschen som jag köpte efter att ha lyssnat till Henschen på riksdagsbiblioteket. Igår fick jag låna John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in av min kamrat Kajsa, som rekommenderade både boken och filmen. Så har jag också tänkt att läsa klart Edelcrantz förbindelser av Malte Persson (vars blogg jag brukar läsa då och då), som jag började på i höstas, men pausar ifrån just nu. Kanske jag också hinner med Alla själar av Javier Marias som jag köpte efter tips av La Bibliofille. Och så har jag en egen litteraturfestival med tema Kambodja och ska läsa Sista resan till Phnom Penh av Jesper Huor och Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling. Båda dessa har jag lånat av min goda vän, Kambodjakännaren Lennart.

Dagens bokinköp

Nu har jag skaffat lite julklappar till mig själv. Det blev Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is, som vi ju ska läsa i salongen nästa gång, Javier Marías Alla själar (tack till La Bibliofille för tipset!), Helena Henschens I skuggan av ett brott och Bodil Malmstens Sista boken från Finistère. Därmed är både min Helena Henschen-samling och Bodil Malmsten-samling komplett.

Just nu läser jag Boktjuven av Markus Zusak. Det har blivit mycket andra världskriget för mig den här hösten. En slump som ser ut som en tanke. Och mer blir det, för jag ska ju snart ta tag i Littells De välvilliga.

Önskemål om böcker att läsa i salongen

Eftersom jag inte kommer att vara med i salongen när Wind Up Women träffas imorgon, passar jag på att här lämna några önskemål om böcker att läsa och diskutera till nästa gång.

Jag håller själv på med Boktjuven av Zusak just nu, och den verkar som sagt lovande. Ska vi våga oss på Enquist, kanske? Augustvinnare och allt. Jag har dock lite lite (men bara lite) svårt för Enquist. Jag har läst några av hans romaner och min generella bedömning påminner om vad vi i salongen enades om Oates: spännande, medryckande, fantastiskt skrivet, men det verkar som om författaren får bråttom p slutet för att få ihop storyn.

Några andra böcker som ligger på min jag-vill-läsa-lista: Drottningen vänder blad av Alan Bennett, Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson, Hon älskade av Helena Henschen, som också föreligger i att-läsa-högen på nattduksbordet. Där ligger också De välvilliga av Jonathan Littell och förstås Sputnikälskling av Murakami som jag fick av Anna-Karin i födelsedagspresent.

En bok som jag har i min bokhylla och som jag haft där ett bra tag (åtminstone några år) är en bok som heter Historikern av Elizabeth Kostova. Den är jag mycket nyfiken på!

En i taget eller flera på en gång?

Jag har alltid alltid alltid, så länge jag har kunnat läsa banne mig, haft flera böcker på gång samtidigt. Cattis har det också, som hon så målande beskriver i bloggposten Mycket vill ha mer. Men jag angriper litteraturen på ett helt annat sätt. Det där med en pocket i handväskan händer till exempel sällan eller aldrig. Ej heller får stora tunga boken enbart intas i läsfåtöljen. Nej i stort sett alla - med några undantag givetvis - intas till sängs. Visst läser jag i fåtöljen också, men då hämtar jag helet enkelt den bok som jag ska läsa från högen på nattduksbordet.

Den nyss nämnda högen består alltid av minst fem böcker, ofta fler. Just nu ligger i själva läshögen Storm över Frankrike - som ska vara färdigläst till den 9 oktober då vi i WOW har vår nästa träff, Reglerna som jag skrivit om några gånger redan - den kräver koncentration och passar inte alls att läsa i när jag är för trött, After the Quake (på Mias inrådan läser jag den på engelska) finns där också - den var min reskamrat till Nice i förra veckan på grund av storlek och ringa vikt och Edelcrantz förbindelser som jag inte kunde låta bli att börja på för ett tag sedan, men som jag inte kommer vidar ei för tillfället.

Bredvid läshögen ligger vänthögen. Där finns hela mitt senaste bokpaket från AdLibris: De välvilliga av Jonathan Littel, Boktjuven av Markus Zusak och Hon älskade av Helena Henschen (vansinnigt sugen på att börja med den efter att ha läst Cattis inlägg!). Sedan länge ligger också On Chesil Beach av Ian McEwan som jag har lånat av Cattis, men alltså ännu ej börjat på, Blonde av Joyce Carol Oates eftersom jag trots att jag är en stor Oates-supporter faktiskt ännu ej läst den, samt Je voudrais que quelqu' un m'attende quelque part av Anna Gavalda som jag köpte eftersom jag vill läsa mer på franska, men absolut inte orkar med något alltför betungande. Jag läste Tillsammans är man mindre ensam av Gavalda förra året, översatt dock, och tyckte att den var okej - förstår över huvud taget inte alls de översvallande recensioner boken har fått, men som sagt okej. Så därför finns alltså den lilla volymen (157 sidor) Je voudrais que quelqu' un m'attende quelque part i min vänthög.

Slutligen har jag också en hög med "nästan avslutade böcker" - böcker jag av någon anledning lagt ifrån mig innan jag läst ut dem, men som ändå får ligga kvar ifall jag får feeling att avsluta dem någon gång. I den högen ligger just nu Spinalonga av Arne Sundelin, Pluras självbiografi och tredje delen om den kvinnliga detektiven i Botswana, har till och med glömt vad boken heter.
Alla dessa ska sannolikt läsas ut vid tillfälle. Eller inte - och då är det dags för dem att flytta in i bokhyllan.

Bokinköp och söndagsläsning

I torsdags diskuterade vi inte enbart Joyce Carol Oates, som tidigare aviserat blev det även en hel del prat om sommarens läsning (snabbt avklarat för min del eftersom jag hela sommaren - förutom en helg när jag snabbläste Bitterfittan - haft att göra med Fågeln som vrider upp världen) och förstås så bestämde vi vad vi skulle läsa härnäst.

Valet föll på Irène Nemirovsky och Storm över Frankrike. Det var Cattis förslag som vi andra alltså också godkände. Redan på fredagen köpte jag en pocketutgåva hos Hanssons bokhandel, den ytterst trevliga lilla bokhandeln på sStora Nygatan som jag ju ändå passerar i stort sett dagligen.

Och apropå bokinköp är jag med stor sannolikhet AdLibris bästa kund. Och jag går på alla deras marknadsföringsknep. Till exempel skickas det nyhetsbrev med jämna mellanrum och jag tycker alltid att de erbjudanden som presenteras låter så oerhört spännande, varför jag i stort sett alltid köper något. Nu ikväll blev det en hel del ... Hon älskade av Helena Henschen, De välvilliga av Jonathan Littell (begriper inte hur jag ska rent praktiskt kunna läsa denna veritabla tegelsten - jag som i stort sett alltid läser i sängen - men på något sätt ska det väl gå), jag gick omedelbart på tricket om att köpa en roman och få en på köpet och romanen som erbjöds var Boktjuven: när döden berättar en historia måste du lyssna av en författare som heter Markus Zusak. Jag läste inte ens vad den handlade om - själva titeln var oemotståndlig. Och så fick jag då en pocket på köpet, Anne Tylers Och var hör du. Jag har bara läst en enda roman av Anne Tyler tidigare och jag var väl inte så värst imponerad, men det kan ju ändra sig. Så kunde jag inte heller låta bli att söka på "Murakami" och blev nästan, men bara nästan, ångestfylld eftersom det finns så mycket som jag inte har läst och jag vill läsa allt och det ska jag göra också men hindras för tillfället av monetära orsaker. Jag ville i alla fall unna mig (kan nästan inte skriva unna mig utan att hara Mia & Klara i bakhuvudet) något och valet föll på After the Quake, vilket jag faktiskt tackar Mia för (och nu menar jag om Mia här i salongen).
OCH. Jag kunde inte låta bli. Eftersom jag är sjukligt begiven på speciella anteckningsböcker, agendor och annat skrivmateriel så köpte jag också Murakami Diary 2009 (se bild. som jag fräckt lånat av Adlibris). Den beskrivs så här: "A diary suitable for fans of Murakami, fans of Vintage fiction and fans of unique design."

Nu återstår för mig att gå till sängs med Sara Mannheimer och Reglerna som trots det lilla formatet måste läsas mycket långsamt.

På litterär vandring genom Gamla Stan

Med ambitionen att införskaffa De välvilliga klev jag igår in i Hanssons bokhandel på Stora Nygatan i Gamla Stan. Jodå, visst hade herr Hansson De välvilliga, han skyltade med den bland andra nyheter, men jag måste erkänna att jag blev lite avskräckt när jag tog boken i min hand. Den var så TUNG. Det är klart att drygt 900 sidor väger en del. Så jag frågade istället efter Edelcrantz förbindelser. Köpte den, började genast läsa och måste säga att det här bådar gott.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Edelcrantz förbindelser av Malte Persson

Hanssons bokhandel lade jag märke till för första gången i förra veckan, men herr Hansson (man kan tro att det är en gammal farbror när jag väljer att skriva herr Hansson, men det är i själva verket en vad jag kan bedöma relativt ung man) upplyste mig om att han hade öppnat i mars. Jag önskar så att det går bra för Hanssons bokhandel, den var synnerligen trevlig, men jag ska också erkänna att det inte bara var tyngden av 900 sidor som avskräckte mig från att köpa De välvilliga utan också priset. Hansson tar 300 kronor, vilket är fine, men AdLibris tar 185 kronor och då får man dessutom en pocket på köpet.

På min promenad genom Gamla Stan passade jag också på att äta lunch hos Richard på Järnet och kom ihåg att beställa vår vanliga hörna till på torsdag. "De litterära systrarna" skrev Richard i sin bokningspärm och påminde sig själv om att ta hem mer Gnarly Head.

De välvilliga

Oavsett hur det blir med nästa val av bok så kommer jag hursomhelst att köpa och läsa De välvilliga. Med stor sannolikhet kommer boken att inhandlas idag på lunchen. En annan nyutgiven bok som jag är intresserad av är Edelcrantz förbindelser av Malte Persson.

JUST NU håller jag på med Reglerna av Sara Mannheimer. Efter salongens sista träff innan sommaruppehållet promenerade jag och Anna till Kulturhuset och bevistade debutbar på taket. En av debutanterna var just Sara Mannheimer och hon stod verkligen ut bland de övriga tyckte jag och köpte boken som jag alltså inte börjat på förrän nu eftersom jag har haft att göra med Fågeln som vrider upp världen hela sommaren.

Mannheimers bok är liten till formatet och inte många sidor, men jag läser hennes text mycket långsamt. Jag har en känsla av att hon valt ut varje ord myket noggrant innan hon format en mening och att sedan meningarna lagts till varndra långsamt, omsorgsfullt och eftertänksamt. Och på samma sätt försöker jag läsa boken. Det är inget man hastar över i en kafferast, trots det lilla formatet. Ibland orkar jag inte riktigt med. Den här typen av läsning kräver mer och igårkväll fick en nyinköpt ELLE istället vara kvällslektyr.

Anna-Karin och Catrin i litterärt lunchsamtal

Mycket trevligt var det att få träffa Anna-Karin igen - vi har inte setts på hela sommaren, men hade idag gemensamma arbetsrelaterade övningar. Vi åt gemensam lunch och kunde inte låta bli att prata lite om Joyce Carol Oates Svart flicka Vit flicka, vilket är den bok som vi ska diskutera nästa gång vi ses i den litterära salongen som nu heter Wind Up Women. Varför då? kan man undra. Det ska vid tillfälle avhandlas och diskuteras, men inte nu.

Både jag och Anna-Karin var ense om att Oates bok var mycket bra - och spännande inte minst. Jag sträckläste den. Och har för mig att jag fick ett mejl även av Anna som även hon skrev något i stil med att hon "inte kunde lägga den ifrån sig". Anna- Karin och jag själv ville nog säga mycket mer, men samtidigt ville vi nog spara lite åt det samtal som då ska föras. Istället ägnade vi oss åt att berätta om salongen för Michael och Anders som satt mittemot oss. Anders kände till boken, men hade inte läst den. När vi lästa Lessings Martha förra året var vi flera som kände antipatier för Martha, och i det sammanhanget ska det bli spännande att få höra vad damerna tycker om Genna och Minette i Svart flicka Vit flicka. Jag låter mig helt förföras av författarens intention att tycka att Minette är  - ja avskyvärd är faktiskt inte ett för starkt uttryck i det här sammanget. Och Genna. Så välvillig, så god. Så urtråkig rentutsagt. Mer om Oates roman i nästa vecka när vi haft höstens första sammankomst. 

Vi pratade förstås lite om vad vi läst under sommaren också. Anna-Karin hade läst Snabba Cash och utlåtandet om den var i korthet "Absolut läsvärd, men väldigt grabbig". Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Snabba cash av Jens Lapidus. Jag har ju faktiskt bara läst en enda bok den här sommaren, men så var det också en riktigt tegelsten: Fågeln som vrider upp världen av min (och vågar jag påstå, även mina litterära systrars) nya favoritförfattare Murakami.

Och innan lunchen var till ända hann vi helt kort börja prata om vad vi ska välja för bok nästa gång och jag önskar mig Jonathan Littells De välvilliga, som recenseras idag i Svenska Dagbladet. Då lär vi ha att göra ett tag ...