Läser SNABBA CASH sist av alla

Jag vet inte varför, men jag kände mig aldrig sugen på Snabba Cash när den kom. Den kändes för garbbig, för hårdkokt och inte minst för snabbt älskad av allt och alla som gjorde att jag var så säker på att bli besviken, att jag inte ens hade lust att börja. Anna-Karin läste den sommaren 2008 och det är enda gången vi hittills nämnt Jens Lapidus här i WOW, under mitt och Anna-Karins litterära lunchsamtal på höstkanten samma år.

Den fick genomgående bra recensioner, till exempel i SvD,  när den kom ut och det var så länge sedan som 2006. Jag som tycker att det är en ny bok. Fel det också alltså.

Men nu har jag alltså börjat på Snabba Cash - och vet ni vad? Jag kunde knappt lägga den ifrån mig. men i halvtid gjorde jag det i alla fall, det kom ett midsommarfirande emellan. Sedan blev boken kvar på mitt sommarställe och nu väntar jag bara på att få åka tillbaka dit och fortsätta läsa! (tack Adlibris för lånet av bilden ...)

I övrigt har jag varit på bibblan och lånat upp sommarens läsning. Förutom att avsluta Snabba Cash ska jag ta mig an Cora Sandels Alberte-trilogi. Har länge velat läsa den, men det har aldrig blivit av. Nu blir det av! Toppat med nedpoddat BOKCIRKELN i P1 från 2009 när Alberte lästes av Agneta Klingspor, Leif GW Persson och Anna Hallberg.

Förresten ska jag göra likadant med Strindbergs En dåres försvarstal, som ju är en av våra sommarläsningsböcker i salongen. Jag har förvisso redan hört de flesta av Bokcirkel-programmen om den, men ska med glädje lyssna på nytt i samband med min egen läsning.

Jag älskar att pendla...

..eller något sådant. I vilket fall är det helt klart så att jag hinner läsa mer böcker när jag jobbar än när jag har semester. Hemmatillvaron med småbarn gör att tiden för läsning är tämligen begränsad, medan arbetspendlingen med tåg inbjuder till mängder av litterära upplevelser. Det är inte helt ovanligt att jag sitter stor del av eftermiddagen på jobbet och längtar efter att få sätta mig på tåget för att återuppta läsningen av någon fantstisk bok.

Som redan nämnts av den flitiga Catrin så har sommaren dock bjudit på endel läsning. Utöver Snabba cash och Svart flicka, vit flicka gav vårens FRA-debatt inspiration till att läsa om George Orwells 1984 som jag inte läst sedan jag gick i skolan. Det var riktigt roligt. En klassiker som verkligen står sig och som är väl värd att läsa om.

Snart väntar ännu en tågresa i sällskap av Marie Hermansons Ett oskrivet blad...

Anna-Karin och Catrin i litterärt lunchsamtal

Mycket trevligt var det att få träffa Anna-Karin igen - vi har inte setts på hela sommaren, men hade idag gemensamma arbetsrelaterade övningar. Vi åt gemensam lunch och kunde inte låta bli att prata lite om Joyce Carol Oates Svart flicka Vit flicka, vilket är den bok som vi ska diskutera nästa gång vi ses i den litterära salongen som nu heter Wind Up Women. Varför då? kan man undra. Det ska vid tillfälle avhandlas och diskuteras, men inte nu.

Både jag och Anna-Karin var ense om att Oates bok var mycket bra - och spännande inte minst. Jag sträckläste den. Och har för mig att jag fick ett mejl även av Anna som även hon skrev något i stil med att hon "inte kunde lägga den ifrån sig". Anna- Karin och jag själv ville nog säga mycket mer, men samtidigt ville vi nog spara lite åt det samtal som då ska föras. Istället ägnade vi oss åt att berätta om salongen för Michael och Anders som satt mittemot oss. Anders kände till boken, men hade inte läst den. När vi lästa Lessings Martha förra året var vi flera som kände antipatier för Martha, och i det sammanhanget ska det bli spännande att få höra vad damerna tycker om Genna och Minette i Svart flicka Vit flicka. Jag låter mig helt förföras av författarens intention att tycka att Minette är  - ja avskyvärd är faktiskt inte ett för starkt uttryck i det här sammanget. Och Genna. Så välvillig, så god. Så urtråkig rentutsagt. Mer om Oates roman i nästa vecka när vi haft höstens första sammankomst. 

Vi pratade förstås lite om vad vi läst under sommaren också. Anna-Karin hade läst Snabba Cash och utlåtandet om den var i korthet "Absolut läsvärd, men väldigt grabbig". Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Snabba cash av Jens Lapidus. Jag har ju faktiskt bara läst en enda bok den här sommaren, men så var det också en riktigt tegelsten: Fågeln som vrider upp världen av min (och vågar jag påstå, även mina litterära systrars) nya favoritförfattare Murakami.

Och innan lunchen var till ända hann vi helt kort börja prata om vad vi ska välja för bok nästa gång och jag önskar mig Jonathan Littells De välvilliga, som recenseras idag i Svenska Dagbladet. Då lär vi ha att göra ett tag ...