Läsåret 2009

Inspirerad av flera andra bok- och litteraturbloggar (till exempel Bokbabbel-Magix) får jag för mig att summera mitt läs- och bokår 2009. Jag har läst allt som allt tjugo böcker, men fyra av dem har jag inte läst ut. Av dessa tjugo var några riktigt stora läsupplevelser - Blonde, En halv gul sol och What I talk about when I talk about Running - var och en på sitt sätt. Bara en var så sdålig att jag inte kommer att läsa ut den, och det var Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Jag tvivlar på att jag kommer läsa klart Revolutionary Road, men man vet aldrig ... Jag lovar i alla fall att under 2010 läsa ut Edelcrantz förbindelser! Den påbörjade jag redan 2008 och den förtjänar att bli utläst!

Jag började året med Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling, efter att strax före jul läst Jesper Huors Sista resan till Pnohm Penh. Tyckte om båda, men bäst om Huors bok. Mer om dem skrev jag om i inlägget Liten Kambodja-festival från den 2 januari. Och Cattis, som också bloggar här (ja det är väldigt förvissrande att vi har så lika namn...) ville låna, men fick inte, så hon var tvungen att skaffa boken själv. Även Cattis tyckte om den och vad hon tyckte skrev hon om i inlägget Mer bra läsning från den 1 februari.

Efter min Kambodja-festival köpte jag och började läsa The End of Mr Y av Scarlett Thomas. Jag tyckte att den var enormt lovande till en början, men blev sedermera besviken och tyckte att sista fjärdedelen var riktigt trist. Här och här har jag luftat mina åsikter om den Men den är helt klart den snyggaste pocketboken jag någonsin sett, med sina svärtade sidor!

Årets första salongsbok var Revolutionary Road av Richard Yates, som jag kämpade med under vårvintern. Till skillnad från de andra i salongen, var jag inte överförtjust, och läste faktiskt inte ens ut boken. Istället kunde jag inte låta bli Helena Henschens I skuggan av ett brott, som jag tyckte mycket om.

Därefter sträckläste jag This Charming Man av Marian Keyes - eftersom jag är en sucker av smaskig chic-lit. Bara att erkänna. Och den höll vad den lovade.

I salongen föll valet på Reglerna av Sara Mannheimer efter Revolutionary Road. Men eftersom jag redan läst den, börade jag iställe läsa Blonde av Joyce Carol Oates. Och kunde inte sluta. Så jag var lite sen att börja med nästa salongsbok, som var Oscar Waos korta men förunderliga liv av Junot Diaz.

Nästa salongsbok blev Jhumpa Lahiris fina novellsamling Främmande Jord och däremellan klämde jag in Siri Hustvedts Lili Dahls förtrollning och strax därefter fick Johanna Nilssons De i utkanten älskande och SOS från mänskligheten påbörja min sommarläsning.

Under resten av sommaren ägnade jag mig återigen åt Edelcrantz förbindelser, påbörjad redan tidigare, men aldrig avslutad (ännu ej klar! - mer om det här) samt åt Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Ängels lek var en STOR besvikelse. Jag fullkomligen älskade Vindens Skugga och hade högt ställda förväntningar som alldeles kom på skam. Och efter halva boken GAV JAG UPP. och jag kommer inte läsa ut den. Däremot kommer jag att läsa klart Edelcrantz, vad det lider.

Min stösrta upplevelse under sommaren var förstås en MURAKAMI: What I talk about when I talk about Running, som fick mig att både vilja springa ett marathon och skriva minst en roman. Vi får väl se hur det blir med de sakerna!

Sedan började jag läsa Allt är Upplyst av Jonathan Safran Foer - en bok som jag köpte efter att tillsammans med Anna-Karin varit och lyssnat på JCO när hon var på Kulturhuset - och om det besöket skrev jag det långa inlägget JCO var underbar. Allt är upplyst blev också vår nästa salongsbok efter Edelcrantz förbindelser, som jag är osäker på om någon av oss läste ut? Jag var tyvärr inte med på just den träffen.

Under sensommaren och den tidiga hösten var jag totalt uppslukad av En halv gul sol som jag fick låna av en kollega. och tyckte mycket mycket om. Efter den läste jag Slumdog Millionaire och äntligen läste jag ut Anna Gavaldas novellsamling Je voudrais que quelqu' un m'attende quelque part - den var mycket trevlig! - och påbörjade sedan Javier Marias Alla själar, som jag dock fick avbryta för att börja på Buddenbrooks - som jag alltså läste de sista sisdorna ur bara häromdagen. Återupptog genast läsningen av Alla själar och om jag skyndar mig riktigt så hinner jag nog läsa ut den i år.

Men den stackars Edelcrantz får vackert vänta med att bli färdigläst till nästa år.

Quel dramatik när salongen sågs igår

Skott en ven praktiskt taget runt våra huvuden när vi sågs i salongen igår, som vanligt på restaurang Järnet i Gamla Stan. Tusentals poliser vällde in på krogen och piketbussarna stod som spön i backen. Det var nära att David blev misstänkt när han skulle åka hem på sin moped ...!

Förutom att befinna oss mitt i händelsernas centrum hann vi med att diskutera Reglerna också. Samt bestämma ny bok och ny träff. Och till och med bestämma bok till gången efter det!

Mer om det senare.

Det går trögt

Plötsligt har det tagit tvärstopp i mitt läsande, framförallt med Reglerna. Catrin beskrev målande i Att skapa skapelsen levande hur hon tog sig an Sara Mannheimers debut och hur mycket hon tyckte om den. Jag anade redan då att böcker som ska läsas långsamt med väl valda ord som ska begrundas inte riktigt är rätt för en otålig person som mig. Samtidigt blev jag mycket nyfiken, hejade ivrigt på att det skulle bli vår nästa bok i salongen och såg fram emot att läsa den. Nu ska erkännas att jag inte har hunnit många sidor och mycket kan hända än. Jag hoppas det!

Mer om Revolutionary Road

Det byttes som sagt böcker i salongen, men jag lyckades gå hem med samma som jag kom dit med; Nathaniel's nutmeg. Jag har tidigare skrivit om mitt något ambivalenta förhållande till denna roman och jag tyckte att bokbytardagen var ett ypperligt tillfälle att låta stafettpinnen gå vidare, för att se om någon annan skulle uppskatta den mer än jag. Men mina vänner i salongen ansåg att jag verkade alltför fäst vid den för att byta bort den, vilket jag ju faktiskt är på något vis. Så nu är den tillbaka på sin plats i bokhyllan. Kanske, kanske kommer jag att läsa ut den en vacker dag.

Om Revolutionary Road har jag bara gott att säga. Till att börja med hade jag dock vissa problem. När jag hade lagt ifrån mig den hade jag så svårt för att öppna den igen. Samtidigt så tyckte jag att den var oerhört bra när jag väl öppnade och började läsa igen. Märkligt. Kanske har det att göra med att man så tydligt känner att det här paret är på väg mot katastrof och det finns inget man kan göra åt det. Denna ovilja försvann någonstans halvvägs in i romanen och sedan hade jag svårt att släppa den. Jag är imponerad av Yates förmåga att teckna fullständiga porträtt av människor med små medel. Några meningar bara och så har man hela personen framför sig. Fascinerande är också hur tidstypiskt förhållandet är, men samtidigt så aktuellt idag. Det märktes också på vår diskussion att det var en mångfacetterad berättelse, för vi diskuterade den länge - hela tiden ur olika perspektiv och utifrån de olika karaktärerna.

Igår kom mitt senaste bokpaket som bland annat innehöll En liten chock av Johanna Lindbäck. Och den har jag redan hunnit läsa ut. En riktigt bra ungdomroman!

Paketet innehöll också flera andra romaner som jag längtar efter att ge mig i kast med, men först ska jag avsluta Kunzelmann & Kunzelmann. Jag är mycket nyfiken på vart den historien ska ta vägen. Fast jag måste erkänna att jag ändå redan har tjuvstartat med Anders Paulruds Som vi älskade varandra från den nya högen... Och så måste jag göra ett nytt inköp - Sara Mannheimers Reglerna. Sedan är det köpstopp till Londonresan i april!

vi bytte böcker i salongen

Salong igår och lika trevligt som vanligt- Jag fick bära skämsstruten eftersom jag inte ens läst ut boken - Revolutionary Road. Det verkade som om alla och allra mest Anna tyckte fantastiskt mycket om den, exakt vad de tyckte kan de gärna få berätta själva: jAg som bara hunnit hälften tycker sådär än så länge, men kommer definiotivt att läsa ut eftersom jag förstår på de andra tt det verkligen börjar bränna till efter där jag är nu. Och märkligt nog hade vi svårt att bestämma nästa salongsbok, men valet föll till slut på Sara Mannheimers Reglerna eftersom många ville läsa den. Och den har ju redan läst och skrivit om en hel del här på bloggen, trots det ska jag läsa om den och ser fram emot att diskutera den med de andra.

Så bytte vi böcker också - det var ju stora bokbytardagen! Jag blev av med ett av mina tre ex av Special Topics in Calamity Physics och fick en Elizabeth George-deckare istället, något som jag ju dessutom efterlyst.

NU ska jag på semster och ser fram emot massor av härliga lästimmar.

Grattis Sara Mannheimer!

Till min stora glädje läser jag att Sara Mannheimer fått Borås Tidnings Debutantpris för sin reglerna. Jag tyckte väldigt mycket om Reglerna. En utsökt liten bok. Liten till formatet, alltså. Innehållet däremot var allt annat än litet. Jag njöt av varje ord i reglerna, de tycktes noggrant utvalda - såväl vart och ett för sig som tillsammans. Jag skrev om det i inlägget Att skapa skapelsen levande.

DN rapporterar om att Sara Mannheimer får Borås Tidnings Debutantpris här
Och Svenska Dagbladet gör samma sak här

Grattis Sara!

Att skapa skapelsen levande

Det har blivit dags. För en reflektionkring Sara Mannheimers Reglerna. Augustnominerad och allt! Jag köpte boken i somras när jag och Anna efter ett WOW-möte fortsatte på den litterära banan bort till Kulturhuset som höll Debutbar på taket.

Vi kom in mitt i läsningen av den där boken om John Lennon, men ganska snart så var det Sara Mannheimers tur. Hon dominerade - överglänste alla de andra debutanterna i all sin anspråkslöshet. Eller ägde, som en av mina mycket yngre bekanta skulle ha sagt.

Nå. Sommaren ägnades ju åt Fågeln som vrider upp världen, hösten kom och med den Suite Francaise, men små stunder av regler stoppade jag in här och var. Och jag tyckte att det var ett synnerligen trevligt sätt att ta sig an Mannheimers lilla bok.

Jag har nämnt det förr, men säger det igen. Det känns som om hon så noga har valt varenda ord, funderat länge och omsorgsfullt hur orden ska placeras och bilda sina meningar, stycken. En hel del förstår jag inte. Huvudpersonens märkliga beteende med spolar, puderjärn, torkplattor och andra för mig mystiska ting som ska användas i en speciell ordning är mycket förbryllande. Jag förstår funktionen - att skapa en annorlunda bild av ett tvångsmässigt beteende, men inte hur dessa tingestar ser ut, vilket stör mig till en början och jag läser om flera meningar - långsamt långsamt. När jag orkar släppa det, rycks jag med i huvudpersonens märkliga, men triviala värld. Och njuter! Av just de väl valda orden som så gärna låter sig läsas såväl långsamt som flera gånger, av den namnlösa hjältinnan som så förtvivlat försöker hitta sin roll här i världen och av den stora portion humor som den här romanen bjuder på.

Paulina Helgeson i Svenska Dagbladet recenserade boken i april. Där under finns en kul kommentar, och för den som inte orkar klicka sig dit tar jag mig friheten att citera: "Överskattad smörja. Åh, alla kritiker är sååå betagna - alla kvinnliga kritiker vill säga."

Jag gillar denna överskattade smörja och gav den betyget 5 av 6 i den klickbara tärningen. Det räckte tyvärr inte för den att komma över sitt medelbetyg 2, men hör mig nu och tro mig mig sen: Den här boken är läsvärd, tänkvärd, rolig - ja bra helt enkelt.

Ny Murakami!

I födelsedagspresent av Anna-Karin fick jag en ny, fin inbunden Murakami: Sputnikälskling. Det är nästan så att jag vill kasta Le Clézio åt sidan. Men det kommer inte att hända, även om jag alltsomoftast läser flera böcker samtidigt. Hur det går till skriver jag om i inlägget En i taget eller flera på en gång.

BTW - jag har nu läst ut både Reglerna och After the Quake. Båda mycket läsvärda. Mer om just Reglerna kommer, för det här med att skapa skapelsen levande kräver minst ett eget inlägg.

Tiden går fort när man har roligt

... och den formligen rinner iväg när man har något bra att läsa. Jag är helt uppslukad av Storm över Frankrike och kommer att ha läst ut den inom några dagar.

Nå, det innebär inga större problem eftersom jag på nattduksbordet fortfarande har både Reglerna och Edelcrantz förbindelser som väntar på att bli färdiglästa.

Och så har jag fått besked om allt jag beställde på AdLibris häromdagen nu har kommit och finns att hämta i NäraDej-butiken i mitt kvarter.

Bokinköp och söndagsläsning

I torsdags diskuterade vi inte enbart Joyce Carol Oates, som tidigare aviserat blev det även en hel del prat om sommarens läsning (snabbt avklarat för min del eftersom jag hela sommaren - förutom en helg när jag snabbläste Bitterfittan - haft att göra med Fågeln som vrider upp världen) och förstås så bestämde vi vad vi skulle läsa härnäst.

Valet föll på Irène Nemirovsky och Storm över Frankrike. Det var Cattis förslag som vi andra alltså också godkände. Redan på fredagen köpte jag en pocketutgåva hos Hanssons bokhandel, den ytterst trevliga lilla bokhandeln på sStora Nygatan som jag ju ändå passerar i stort sett dagligen.

Och apropå bokinköp är jag med stor sannolikhet AdLibris bästa kund. Och jag går på alla deras marknadsföringsknep. Till exempel skickas det nyhetsbrev med jämna mellanrum och jag tycker alltid att de erbjudanden som presenteras låter så oerhört spännande, varför jag i stort sett alltid köper något. Nu ikväll blev det en hel del ... Hon älskade av Helena Henschen, De välvilliga av Jonathan Littell (begriper inte hur jag ska rent praktiskt kunna läsa denna veritabla tegelsten - jag som i stort sett alltid läser i sängen - men på något sätt ska det väl gå), jag gick omedelbart på tricket om att köpa en roman och få en på köpet och romanen som erbjöds var Boktjuven: när döden berättar en historia måste du lyssna av en författare som heter Markus Zusak. Jag läste inte ens vad den handlade om - själva titeln var oemotståndlig. Och så fick jag då en pocket på köpet, Anne Tylers Och var hör du. Jag har bara läst en enda roman av Anne Tyler tidigare och jag var väl inte så värst imponerad, men det kan ju ändra sig. Så kunde jag inte heller låta bli att söka på "Murakami" och blev nästan, men bara nästan, ångestfylld eftersom det finns så mycket som jag inte har läst och jag vill läsa allt och det ska jag göra också men hindras för tillfället av monetära orsaker. Jag ville i alla fall unna mig (kan nästan inte skriva unna mig utan att hara Mia & Klara i bakhuvudet) något och valet föll på After the Quake, vilket jag faktiskt tackar Mia för (och nu menar jag om Mia här i salongen).
OCH. Jag kunde inte låta bli. Eftersom jag är sjukligt begiven på speciella anteckningsböcker, agendor och annat skrivmateriel så köpte jag också Murakami Diary 2009 (se bild. som jag fräckt lånat av Adlibris). Den beskrivs så här: "A diary suitable for fans of Murakami, fans of Vintage fiction and fans of unique design."

Nu återstår för mig att gå till sängs med Sara Mannheimer och Reglerna som trots det lilla formatet måste läsas mycket långsamt.

De välvilliga

Oavsett hur det blir med nästa val av bok så kommer jag hursomhelst att köpa och läsa De välvilliga. Med stor sannolikhet kommer boken att inhandlas idag på lunchen. En annan nyutgiven bok som jag är intresserad av är Edelcrantz förbindelser av Malte Persson.

JUST NU håller jag på med Reglerna av Sara Mannheimer. Efter salongens sista träff innan sommaruppehållet promenerade jag och Anna till Kulturhuset och bevistade debutbar på taket. En av debutanterna var just Sara Mannheimer och hon stod verkligen ut bland de övriga tyckte jag och köpte boken som jag alltså inte börjat på förrän nu eftersom jag har haft att göra med Fågeln som vrider upp världen hela sommaren.

Mannheimers bok är liten till formatet och inte många sidor, men jag läser hennes text mycket långsamt. Jag har en känsla av att hon valt ut varje ord myket noggrant innan hon format en mening och att sedan meningarna lagts till varndra långsamt, omsorgsfullt och eftertänksamt. Och på samma sätt försöker jag läsa boken. Det är inget man hastar över i en kafferast, trots det lilla formatet. Ibland orkar jag inte riktigt med. Den här typen av läsning kräver mer och igårkväll fick en nyinköpt ELLE istället vara kvällslektyr.