Nattvakten är så bra

Det känns helt naturligt att fortsätta med Nattvakten såhär efter De fattiga ... Först krig och elände, sedan efterkrigstid. Får ta och läsa en 1950-talsskildring efter den här.

Över huvud taget har det varit mycket andra världskriget för mig det senaste året. Bara här i salongen har vi ju förutom De fattiga i Lodz även läst Safran Foers Allt är upplyst och Storm över Frankrike av Irene Nemirovsky , kriget har en stor roll i båda. Och en av förra årets bästa bokupplevelser för mig var Boktjuven av Markus Zusak. Och någon gång ska jag läsa de Välvilliga av Jonathan Littel, jag vet jag vet jag vet jag har tjatat om den, att jag ska köpa den, att jag köpte den, att den låg en evighet i att-läsa-högen, att den aldrig blev läst och flytta in i bokhyllan.

Men den ska läsas. Jag lovar.

Läsåret 2009

Inspirerad av flera andra bok- och litteraturbloggar (till exempel Bokbabbel-Magix) får jag för mig att summera mitt läs- och bokår 2009. Jag har läst allt som allt tjugo böcker, men fyra av dem har jag inte läst ut. Av dessa tjugo var några riktigt stora läsupplevelser - Blonde, En halv gul sol och What I talk about when I talk about Running - var och en på sitt sätt. Bara en var så sdålig att jag inte kommer att läsa ut den, och det var Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Jag tvivlar på att jag kommer läsa klart Revolutionary Road, men man vet aldrig ... Jag lovar i alla fall att under 2010 läsa ut Edelcrantz förbindelser! Den påbörjade jag redan 2008 och den förtjänar att bli utläst!

Jag började året med Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling, efter att strax före jul läst Jesper Huors Sista resan till Pnohm Penh. Tyckte om båda, men bäst om Huors bok. Mer om dem skrev jag om i inlägget Liten Kambodja-festival från den 2 januari. Och Cattis, som också bloggar här (ja det är väldigt förvissrande att vi har så lika namn...) ville låna, men fick inte, så hon var tvungen att skaffa boken själv. Även Cattis tyckte om den och vad hon tyckte skrev hon om i inlägget Mer bra läsning från den 1 februari.

Efter min Kambodja-festival köpte jag och började läsa The End of Mr Y av Scarlett Thomas. Jag tyckte att den var enormt lovande till en början, men blev sedermera besviken och tyckte att sista fjärdedelen var riktigt trist. Här och här har jag luftat mina åsikter om den Men den är helt klart den snyggaste pocketboken jag någonsin sett, med sina svärtade sidor!

Årets första salongsbok var Revolutionary Road av Richard Yates, som jag kämpade med under vårvintern. Till skillnad från de andra i salongen, var jag inte överförtjust, och läste faktiskt inte ens ut boken. Istället kunde jag inte låta bli Helena Henschens I skuggan av ett brott, som jag tyckte mycket om.

Därefter sträckläste jag This Charming Man av Marian Keyes - eftersom jag är en sucker av smaskig chic-lit. Bara att erkänna. Och den höll vad den lovade.

I salongen föll valet på Reglerna av Sara Mannheimer efter Revolutionary Road. Men eftersom jag redan läst den, börade jag iställe läsa Blonde av Joyce Carol Oates. Och kunde inte sluta. Så jag var lite sen att börja med nästa salongsbok, som var Oscar Waos korta men förunderliga liv av Junot Diaz.

Nästa salongsbok blev Jhumpa Lahiris fina novellsamling Främmande Jord och däremellan klämde jag in Siri Hustvedts Lili Dahls förtrollning och strax därefter fick Johanna Nilssons De i utkanten älskande och SOS från mänskligheten påbörja min sommarläsning.

Under resten av sommaren ägnade jag mig återigen åt Edelcrantz förbindelser, påbörjad redan tidigare, men aldrig avslutad (ännu ej klar! - mer om det här) samt åt Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Ängels lek var en STOR besvikelse. Jag fullkomligen älskade Vindens Skugga och hade högt ställda förväntningar som alldeles kom på skam. Och efter halva boken GAV JAG UPP. och jag kommer inte läsa ut den. Däremot kommer jag att läsa klart Edelcrantz, vad det lider.

Min stösrta upplevelse under sommaren var förstås en MURAKAMI: What I talk about when I talk about Running, som fick mig att både vilja springa ett marathon och skriva minst en roman. Vi får väl se hur det blir med de sakerna!

Sedan började jag läsa Allt är Upplyst av Jonathan Safran Foer - en bok som jag köpte efter att tillsammans med Anna-Karin varit och lyssnat på JCO när hon var på Kulturhuset - och om det besöket skrev jag det långa inlägget JCO var underbar. Allt är upplyst blev också vår nästa salongsbok efter Edelcrantz förbindelser, som jag är osäker på om någon av oss läste ut? Jag var tyvärr inte med på just den träffen.

Under sensommaren och den tidiga hösten var jag totalt uppslukad av En halv gul sol som jag fick låna av en kollega. och tyckte mycket mycket om. Efter den läste jag Slumdog Millionaire och äntligen läste jag ut Anna Gavaldas novellsamling Je voudrais que quelqu' un m'attende quelque part - den var mycket trevlig! - och påbörjade sedan Javier Marias Alla själar, som jag dock fick avbryta för att börja på Buddenbrooks - som jag alltså läste de sista sisdorna ur bara häromdagen. Återupptog genast läsningen av Alla själar och om jag skyndar mig riktigt så hinner jag nog läsa ut den i år.

Men den stackars Edelcrantz får vackert vänta med att bli färdigläst till nästa år.

Julläsning från förra året och i år

Buddenbrooks tog så mycket av min tid i anspråk under hösten att jag verkligen inte hunnit med någonting annat! Sedan oktober har jag hållt på med Buddenbrooks, av och till, mest till även om det alltsomoftast inte blivit mer än några sidor per dag. Fick avbryta läsningen av Javier Marías Alla Själar, som jag började på i början av oktober (efter Allt är upplyst som vi hade som salongsbok innan vi började med Buddenbrooks) och som legat överst i min att-läsa-hög sedan FÖRRA julen.

Där ligger även - ja, kvar sedan förra julen - Edelcrantz förbindelser av Malte Persson, ännu inte avslutad trots att vi till och med hade den salongsbok. Jag måste faktiskt läsa ut den. Det lustiga är att jag tycker att boken är bra! Men tydligen lätt att lägga ifrån sig. De välvilliga av Jonathan Littel låg där länge, men har faktiskt fått flytta in i bokhyllan, på grund av att den tar så stor plats på nattduksbordet. men rent mentalt är den kvar i att-läsa-högen och har så varit sedan över ett år tillbaka. Jag har heller inte läst Sista boken från Finistere, än mindre De från norr kommande leoparderna (men den sistnämnda ingick inte i förra årets hög, den har tillkommit) och heller inte Siri Hustvedts Sorrows of an American som jag gav till maken förra året i födelsedagspresent (han fyller år sent i december, varför denna bok raskt hamnade i min dåvarande julläsningshög).

Till detta har tillkommit Sarah Waters Nattvakten, Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära, Hypnotisören av Kepler/Ahndorilarna, Den sista cigaretten av Klas Östergren, Glitterscenen av Monika Fagerholm och så förstås De fattiga i Lodz som vi ska diskutera i nästa salong.

Och jag vet att jag även tidigare beklagat mig över att jag inte hinner läsa så mycket som jag vill. Det får jag lov att göra något åt. Jag får ta ledigt från jobbet. Det här går bara inte.

Allt är upplyst utläst, Buddenbrooks påbörjad

Statusrapport läsning: Läste ut Allt är upplyst igår. Jag håller med er (andra i salongen) att det är en rolig bok med mycket humor, som inte minst avtecknar sig i språket. Och visst nämnde i alla fall Cattis att den samtidigt var väldigt sorglig. Det var en underdrift. Vid salongsmötet hade jag hunnit cirka två tredjedelar. Och visst anade jag lite vartåt det barkade, på ett tidigt stadium blir ju läsaren upplyst om att staden Trachimbrod förintas under andra världskriget. Men att vi skulle få tas med på den resan, var för mig, märkligt nog, ändå lite oväntat.

Jag hade knappt hämtat från hela byns utplåning och farfaderns självmord när jag påbörjade Buddenbrooks, som redan på första sidan introducerar en hel racka människor. Jag tänker omedelbart på de stora ryssarna när så många karaktärer ska hållas reda på och har de banne mig inte smeknamn allihopa också. Det här blir en utmaning som jag ser fram emot! I Bokcirkeln i P1 har de hunnit MYCKET längre, men det gäör inget- Jag lyssnar ändå på programmet i efterhand i min iPod.

De saknade böckerna är här

... och jag kan äntligen börja på Jonathan Safran Foers Allt är upplyst! Det ska blir spännande. I väntan på den har jag tragglat vidare med Blonde. Jag brottas med mitt något ambivalenta förhållande till Joyce Carol Oates. Tidigare har jag läst Svart flicka, vit flicka, i salongen, och Den tatuerade flickan, som jag faktiskt hade glömt bort att jag läst tills Catrin påminde mig om det. Med båda dem fick historien mig fast till en början, men sedan tyckte jag inte att den höll hela vägen och att JCO lämnar sina personer i sticket när berättelsen skall sys ihop. Det här har vi diskuterat en del i salongen, se till exempel i inlägget Svart flicka, vit flicka och lite om fallen, där vi funderade över om JCOs produktionstakt kan spela en roll i detta.

Med Blonde är problemmet dock ett annat - och det är inte bara storleken på typsnittet som jag kommenterat i ett annat inlägg. Jag tycker att det är bra, bitvis mycket bra. Men jag tycker också att det bitvis är alldeles för mångordigt. Jag skummar en del här och där, om jag ska vara helt ärlig.

På sätt och vis kan man kanske säga att jag har min egen lilla Joyce Carol Oates festival nu när jag läser både Blonde och hennes tidigare elev Jonathan Safran Foer. Det ska bli intressant att se vem av dem jag fastnar mest för.

Den ena efter den andra tar slut

Nu börjar alla mina sommarböcker som jag har haft på gång samtidigt ta slut. Det riktigt kliar i fingrarna på mig att börja på några nya, men nu får jag nog ge mig tåls tills jag även har läst ut Allt är upplyst, Ängelns lek och Edelcrantz förbindelser innan det är dags för några av de andra som ligger och köar på mitt nattduksbord.


Just Edelcrantz har jag hållit på med bra länge, men jag håller med Cattis helt och fullt i att det varken handlar om ointresse eller bristande litterära kvaliteter - tvärtom! - utan att jag känner att jag behöver mer tid, lugn och ro när jag läser den, till skillnad från annat som är mer lättsmält. Och apropå lättsmält - jag får se om jag över huvud taget kommer att läsa ut Ängelns lek - tycker inte att den är något vidare.

Jag tror att jag också skulle gilla Jonathan Safran Foer...

...så mycket att jag röstade på honom som vår nästa läsning. Så nu ska salongen ta itu med Allt är upplyst. Jag har precis skickat iväg beställningen, som också innehöll Ian McEwans For You, Maggie O'Farrells The distance between us, Lennart Hellsings ABC (till sonen) och David Eberhards I trygghetsnarkomanernas land (till maken).

Det blev inte så mycket läst i sommar som jag hade hoppats på, men det jag har läst har jag tycket om. Till att börja med läste jag ut What I loved av Siri Hustvedt. Vilken roman! Vilken fantastisk berättelse! Den rusade genast högt upp på min tio-i-topp lista. Flera av mina vänner har också läst den innan och under sommaren så What I loved är nog den roman som jag har pratat om och diskuterat mest den senaste tiden. Det är så mycket som fascinerade mig. Till att börja med att det är en man som berättar. Jag försöker komma på när jag sist läste en roman skriven av en kvinna, men som berättas av en man. Jag kan inte komma ihåg det. Däremot kom jag på flera där berättaren varit en kvinna, men författaren en man. Jag tyckte också om hur berättelsen flätade samman flera olika liv till en komplett helhet, att det egentligen är flera olika historier som berättas även om berättarjaget är detsamma. Och i de historierna som berättas ryms också, så vitt jag kan bedöma, en fin tidsskildring. Ja, jag tyckte mycket om min första bekantskap med Siri Hustvedt.

Jag avslutade också Easter Parade av Richard Yates. En av de romaner som är författad av en man, men huvudpersonen en kvinna. Mycket bra. Jag gillar verkligen Yates, så tack Anna för den bekantskapen och tack Mia för lästipset!

Ann Heberleins Jag vill inte leva, jag vill bara inte dö var sommarens riktiga sträckläsning och Maggie O'Farrells The vanishing act of Esme Lennox sommarens kära återseende. Med O'Farrell alltså, boken var ny. Jag blev både störd och berörd av Jag vill inte leva, jag vill bara inte dö och The vanishing act of Esme Lennox infriade alla mina förväntningar.

I slutet av semstern läste jag Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson. "... det är länge sen jag läste något så klassiskt och tidlöst på svenska, en så helgjuten roman, ett så fullödigt resultat av en författares fantasi" citeras Anna Hellsten, Sydsvenska Dagbladet, på omslaget till min pocketutgåva. Och si, jag kan inte annat än att hålla med och jag tror banne mig att jag är lite kär i Bengt Ohlsson!

Min trogne följeslagare under hela sommaren har varit Malte Perssons Edelcrantz förbindelser. Den har fått följa med under så lång tid inte för att jag hade svårt att ta mig igenom den, utan för att den behöver sin tid, att det inte alls går att läsa för många sidor åt gången, snabbt eller när man är det minsta trött. Jag önskar också att jag hade hängt med aningens bättre på historielektionerna.

Det var min sommarläsning så här långt - det är ju trots allt några dagar kvar innan augusti når sitt slut. Jag tror att Blonde står näst på tur.

Känner på mig att jag gillar Jonathan Safran Foer

Vilken härlig sommar jag har haft - inte minst läsmässigt. och vilken härlig hst jag har framför mig - inte minst läsmässigt. Har i sommar pendlat mellan livet på landet (på en ö) och livet i stan och vid någon vända här i stan hann jag tydligen beställa en massa böcker på AdLibris, som jag glatt förvånad hämtade ut häromdagen eftersom och hade glömt att jag hade beställt.

Icke desto mindre var glädjen stor när jag öppnade paketet och där fann Vilda gröna ögon av Joyce Carol Oates, We were the Mulvaneys av samma författare (jag hade ett ex en gång, men hittade det inte när jag letade efter just den boken efter JCO på Kulturhuset), Allt är upplyst och Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer, Nattvakten av Sarah Waters och Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion. Samt, som en present till min mamma; Kulla-Gulla stretar vidare av Cecilia Hagen. Nu visade det sig att mamma redan hade läst den, eftersom hon hade lånat den på bibblan till semestern, men hon ville gärna ha den i alla fall, och det fick hon förstås.

Jag anar att den här beställnngen gjordes strax efter mitt besök på Kulturhuset och JCO - där jag ju fick vet att Jonathan Safran Foer varit elev till henne. Sarah Waters köpte jag efter att ha läst något om henne hos Calliope tror jag att det var, eller kanske Amoroso. Eller var det hos Spectatia eller måne hos Hermia? Det var hursomhelst hos någon av dessa trevligt bloggande damer, det är jag ganska säker på.

Nu längtar jag förstås efter att börja på mina nya böcker! Och allra helst vill jag ju att vi ska ta någon av dem i salongen. Jag får väl börja förbereda mina argument för snart är det dags igen - måndagen den 17 augusti ses vi nästa gång.