Läsåret 2009

Inspirerad av flera andra bok- och litteraturbloggar (till exempel Bokbabbel-Magix) får jag för mig att summera mitt läs- och bokår 2009. Jag har läst allt som allt tjugo böcker, men fyra av dem har jag inte läst ut. Av dessa tjugo var några riktigt stora läsupplevelser - Blonde, En halv gul sol och What I talk about when I talk about Running - var och en på sitt sätt. Bara en var så sdålig att jag inte kommer att läsa ut den, och det var Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Jag tvivlar på att jag kommer läsa klart Revolutionary Road, men man vet aldrig ... Jag lovar i alla fall att under 2010 läsa ut Edelcrantz förbindelser! Den påbörjade jag redan 2008 och den förtjänar att bli utläst!

Jag började året med Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling, efter att strax före jul läst Jesper Huors Sista resan till Pnohm Penh. Tyckte om båda, men bäst om Huors bok. Mer om dem skrev jag om i inlägget Liten Kambodja-festival från den 2 januari. Och Cattis, som också bloggar här (ja det är väldigt förvissrande att vi har så lika namn...) ville låna, men fick inte, så hon var tvungen att skaffa boken själv. Även Cattis tyckte om den och vad hon tyckte skrev hon om i inlägget Mer bra läsning från den 1 februari.

Efter min Kambodja-festival köpte jag och började läsa The End of Mr Y av Scarlett Thomas. Jag tyckte att den var enormt lovande till en början, men blev sedermera besviken och tyckte att sista fjärdedelen var riktigt trist. Här och här har jag luftat mina åsikter om den Men den är helt klart den snyggaste pocketboken jag någonsin sett, med sina svärtade sidor!

Årets första salongsbok var Revolutionary Road av Richard Yates, som jag kämpade med under vårvintern. Till skillnad från de andra i salongen, var jag inte överförtjust, och läste faktiskt inte ens ut boken. Istället kunde jag inte låta bli Helena Henschens I skuggan av ett brott, som jag tyckte mycket om.

Därefter sträckläste jag This Charming Man av Marian Keyes - eftersom jag är en sucker av smaskig chic-lit. Bara att erkänna. Och den höll vad den lovade.

I salongen föll valet på Reglerna av Sara Mannheimer efter Revolutionary Road. Men eftersom jag redan läst den, börade jag iställe läsa Blonde av Joyce Carol Oates. Och kunde inte sluta. Så jag var lite sen att börja med nästa salongsbok, som var Oscar Waos korta men förunderliga liv av Junot Diaz.

Nästa salongsbok blev Jhumpa Lahiris fina novellsamling Främmande Jord och däremellan klämde jag in Siri Hustvedts Lili Dahls förtrollning och strax därefter fick Johanna Nilssons De i utkanten älskande och SOS från mänskligheten påbörja min sommarläsning.

Under resten av sommaren ägnade jag mig återigen åt Edelcrantz förbindelser, påbörjad redan tidigare, men aldrig avslutad (ännu ej klar! - mer om det här) samt åt Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Ängels lek var en STOR besvikelse. Jag fullkomligen älskade Vindens Skugga och hade högt ställda förväntningar som alldeles kom på skam. Och efter halva boken GAV JAG UPP. och jag kommer inte läsa ut den. Däremot kommer jag att läsa klart Edelcrantz, vad det lider.

Min stösrta upplevelse under sommaren var förstås en MURAKAMI: What I talk about when I talk about Running, som fick mig att både vilja springa ett marathon och skriva minst en roman. Vi får väl se hur det blir med de sakerna!

Sedan började jag läsa Allt är Upplyst av Jonathan Safran Foer - en bok som jag köpte efter att tillsammans med Anna-Karin varit och lyssnat på JCO när hon var på Kulturhuset - och om det besöket skrev jag det långa inlägget JCO var underbar. Allt är upplyst blev också vår nästa salongsbok efter Edelcrantz förbindelser, som jag är osäker på om någon av oss läste ut? Jag var tyvärr inte med på just den träffen.

Under sensommaren och den tidiga hösten var jag totalt uppslukad av En halv gul sol som jag fick låna av en kollega. och tyckte mycket mycket om. Efter den läste jag Slumdog Millionaire och äntligen läste jag ut Anna Gavaldas novellsamling Je voudrais que quelqu' un m'attende quelque part - den var mycket trevlig! - och påbörjade sedan Javier Marias Alla själar, som jag dock fick avbryta för att börja på Buddenbrooks - som jag alltså läste de sista sisdorna ur bara häromdagen. Återupptog genast läsningen av Alla själar och om jag skyndar mig riktigt så hinner jag nog läsa ut den i år.

Men den stackars Edelcrantz får vackert vänta med att bli färdigläst till nästa år.

Jag tror att jag också skulle gilla Jonathan Safran Foer...

...så mycket att jag röstade på honom som vår nästa läsning. Så nu ska salongen ta itu med Allt är upplyst. Jag har precis skickat iväg beställningen, som också innehöll Ian McEwans For You, Maggie O'Farrells The distance between us, Lennart Hellsings ABC (till sonen) och David Eberhards I trygghetsnarkomanernas land (till maken).

Det blev inte så mycket läst i sommar som jag hade hoppats på, men det jag har läst har jag tycket om. Till att börja med läste jag ut What I loved av Siri Hustvedt. Vilken roman! Vilken fantastisk berättelse! Den rusade genast högt upp på min tio-i-topp lista. Flera av mina vänner har också läst den innan och under sommaren så What I loved är nog den roman som jag har pratat om och diskuterat mest den senaste tiden. Det är så mycket som fascinerade mig. Till att börja med att det är en man som berättar. Jag försöker komma på när jag sist läste en roman skriven av en kvinna, men som berättas av en man. Jag kan inte komma ihåg det. Däremot kom jag på flera där berättaren varit en kvinna, men författaren en man. Jag tyckte också om hur berättelsen flätade samman flera olika liv till en komplett helhet, att det egentligen är flera olika historier som berättas även om berättarjaget är detsamma. Och i de historierna som berättas ryms också, så vitt jag kan bedöma, en fin tidsskildring. Ja, jag tyckte mycket om min första bekantskap med Siri Hustvedt.

Jag avslutade också Easter Parade av Richard Yates. En av de romaner som är författad av en man, men huvudpersonen en kvinna. Mycket bra. Jag gillar verkligen Yates, så tack Anna för den bekantskapen och tack Mia för lästipset!

Ann Heberleins Jag vill inte leva, jag vill bara inte dö var sommarens riktiga sträckläsning och Maggie O'Farrells The vanishing act of Esme Lennox sommarens kära återseende. Med O'Farrell alltså, boken var ny. Jag blev både störd och berörd av Jag vill inte leva, jag vill bara inte dö och The vanishing act of Esme Lennox infriade alla mina förväntningar.

I slutet av semstern läste jag Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson. "... det är länge sen jag läste något så klassiskt och tidlöst på svenska, en så helgjuten roman, ett så fullödigt resultat av en författares fantasi" citeras Anna Hellsten, Sydsvenska Dagbladet, på omslaget till min pocketutgåva. Och si, jag kan inte annat än att hålla med och jag tror banne mig att jag är lite kär i Bengt Ohlsson!

Min trogne följeslagare under hela sommaren har varit Malte Perssons Edelcrantz förbindelser. Den har fått följa med under så lång tid inte för att jag hade svårt att ta mig igenom den, utan för att den behöver sin tid, att det inte alls går att läsa för många sidor åt gången, snabbt eller när man är det minsta trött. Jag önskar också att jag hade hängt med aningens bättre på historielektionerna.

Det var min sommarläsning så här långt - det är ju trots allt några dagar kvar innan augusti når sitt slut. Jag tror att Blonde står näst på tur.

Pågående läsning

Just nu är all min läsning lika bra. Det är svårt att välja mellan Jhumpa Lahiris Unaccustomed Earth, Richard Yates Easter Parade och Siri Hustvedts What I Loved.

Hittills leder Jhumpa Lahiri av den enkla anledningen att det är boken vi läser i vår salong och vid nästa träff har jag bestämt mig för att Unaccustomed Earth ska vara utläst. Jag njuter dessutom av att läsa den och undrar vart historien (eller snarare historierna) ska ta mig. Jag var inte förberedd på upplägget med flera olika berättelser och först blev jag besviken. Jag ville så gärna veta vad som skulle hända med Ruma och hennes pappa. Nu är jag lika nyfiken på alla karaktärerna jag får möta.

Easter Parade tipsade Mia om på bloggen för ett tag sedan och den är precis så bra som jag hoppats på. Jag har inte hunnit så långt, men jag är redan fast i systrarna Sarah och Emilys värld.

What I loved är den jag hållt på längst med, men det beror inte på något sätt på att jag har svårt att ta mig igenom den. Tvärtom. Däremot känner jag att jag vill ge den egen tid, så den får ligga och vänta lite till de andra två är avslutade. Fast jag kan inte riktigt hålla mig utan läser några sidor då och då. I slutet av veckan skall jag åka tåg i flera timmar och då har jag tänkt att den ska få bli mitt resesällskap. Jag är riktigt nöjd med mitt läsande för tillfället.

Böcker från London

Min Londonresa blev inte alls vad jag tänkt mig, eftersom jag var sjuk mest hela tiden. Ett stopp på Waterstones och på en ny, och mycket trevlig, Daunt Books i Hampstead blev det dock. Här är resultatet:
The Easter Parade av Richard Yates. Jag bestämde mig ju direkt efter Revolutionary Road för att läsa mer av Yates. Mia tipsade om denna, som ju dessutom är snygg. Jag är som bekant svag för snygga omslag.
What I loved av Siri Hustvedt. En helt ny bekantskap. Strax innan jag skulle åka sa Catrin åt mig att jag måste köpa den. Vilket jag alltså gjorde. Seems very promising!
The Vanishing act of Esme Lennox av Maggie O'Farrell. Mitt enda riktiga spontanköp. After you'd gone fick mig att storgråta och jag tyckte också om My Lover's Lover, så jag ser fram emot att få läsa denna.
Unaccustomed Earth av Jhumpa Lahiri. Anna-Karin tog upp den på vår senaste salong och jag blev så nyfiken att jag inhandlade den direkt. På Daunt var den slut, men Waterstones hade den som tur var.
The Brief Wondrous Life of Oscar Wao av Junot Díaz. Nästa bok i salongen.

Det var mycket som vi planerat för resan som inte blev av när flera dagar gick åt till ett elakt förkylningsvirus. Jag sörjer särskilt att det aldrig blev något besök på Daunt Books i Marleybone och att det inte blev något riktigt botaniserande i bokhyllorna för att hitta helt nya, spännande kamrater. Jag hade också velat återknyta bekantskapen med fler än Maggie O'Farrell. Men jag är nöjd med dem jag kom hem med. Jag har många härliga lässtunder framför mig. De ska avnjutas under den nya snygga läslampan som jag fick i present innan vi åkte!

Mer om Revolutionary Road

Det byttes som sagt böcker i salongen, men jag lyckades gå hem med samma som jag kom dit med; Nathaniel's nutmeg. Jag har tidigare skrivit om mitt något ambivalenta förhållande till denna roman och jag tyckte att bokbytardagen var ett ypperligt tillfälle att låta stafettpinnen gå vidare, för att se om någon annan skulle uppskatta den mer än jag. Men mina vänner i salongen ansåg att jag verkade alltför fäst vid den för att byta bort den, vilket jag ju faktiskt är på något vis. Så nu är den tillbaka på sin plats i bokhyllan. Kanske, kanske kommer jag att läsa ut den en vacker dag.

Om Revolutionary Road har jag bara gott att säga. Till att börja med hade jag dock vissa problem. När jag hade lagt ifrån mig den hade jag så svårt för att öppna den igen. Samtidigt så tyckte jag att den var oerhört bra när jag väl öppnade och började läsa igen. Märkligt. Kanske har det att göra med att man så tydligt känner att det här paret är på väg mot katastrof och det finns inget man kan göra åt det. Denna ovilja försvann någonstans halvvägs in i romanen och sedan hade jag svårt att släppa den. Jag är imponerad av Yates förmåga att teckna fullständiga porträtt av människor med små medel. Några meningar bara och så har man hela personen framför sig. Fascinerande är också hur tidstypiskt förhållandet är, men samtidigt så aktuellt idag. Det märktes också på vår diskussion att det var en mångfacetterad berättelse, för vi diskuterade den länge - hela tiden ur olika perspektiv och utifrån de olika karaktärerna.

Igår kom mitt senaste bokpaket som bland annat innehöll En liten chock av Johanna Lindbäck. Och den har jag redan hunnit läsa ut. En riktigt bra ungdomroman!

Paketet innehöll också flera andra romaner som jag längtar efter att ge mig i kast med, men först ska jag avsluta Kunzelmann & Kunzelmann. Jag är mycket nyfiken på vart den historien ska ta vägen. Fast jag måste erkänna att jag ändå redan har tjuvstartat med Anders Paulruds Som vi älskade varandra från den nya högen... Och så måste jag göra ett nytt inköp - Sara Mannheimers Reglerna. Sedan är det köpstopp till Londonresan i april!

vi bytte böcker i salongen

Salong igår och lika trevligt som vanligt- Jag fick bära skämsstruten eftersom jag inte ens läst ut boken - Revolutionary Road. Det verkade som om alla och allra mest Anna tyckte fantastiskt mycket om den, exakt vad de tyckte kan de gärna få berätta själva: jAg som bara hunnit hälften tycker sådär än så länge, men kommer definiotivt att läsa ut eftersom jag förstår på de andra tt det verkligen börjar bränna till efter där jag är nu. Och märkligt nog hade vi svårt att bestämma nästa salongsbok, men valet föll till slut på Sara Mannheimers Reglerna eftersom många ville läsa den. Och den har ju redan läst och skrivit om en hel del här på bloggen, trots det ska jag läsa om den och ser fram emot att diskutera den med de andra.

Så bytte vi böcker också - det var ju stora bokbytardagen! Jag blev av med ett av mina tre ex av Special Topics in Calamity Physics och fick en Elizabeth George-deckare istället, något som jag ju dessutom efterlyst.

NU ska jag på semster och ser fram emot massor av härliga lästimmar.

Så många böcker, så lite tid, del 2

Cattis har berättat (och bloggat om i posten Mycket vill ha mer) att hon en gång hade en kollega som kände stor sorg för att hon visste att hon aldrig skulle hinna läsa alla böcker som hon önskade. Ungefär så känner jag också. Och trots att jag är en riktig snabbläserska, som ibland till och med scannar av sidorna utan att fördjupa mig så hemskt mycket i texten, så hinner jag inte alls läsa mycket som jag skulle önska.

Sitter bläddrar lite bland våra texter här på bloggen. Och hittar en hel del skrivet om böcker som införskaffats och som jag ska läsa. Ytterligare poster om böcker som jag hört talas om och som jag önskar läsa. Och hela tiden tillkommer det nya önskningar om böcker. Om att läsa dem förstås, att äga vissa av dem, några vill jag om inte annat känna till.

Fortfarande kvar i min att-läsa-hög ligger till exempel De välvilliga av Jonathan Littel, Alla själar av Javier Marías, On Chesil Beach av Ian Mc Ewan, Blonde av Joyce Carol Oates och förstås Revolutionary Road av Richard Yates som vi ju har som salongsbok just nu och ska diskutera den 5 mars, när vi ses nästa gång. Och i min bokhylla står fantastiskt många böcker som jag inte har läst, men som jag tröttnat på att ha haft liggandes på nattduksbordet att de fick åka in i hyllan, trots att jag de facto inte ens öppnat dem.

Och ja, jag vill läsa alla de här! Jag vill också läsa Sorrows of An American som jag gav till maken i födelsedagspresent, mer av husguden Murakami, jag vill också vidga mina vyer och läsa litteratur från andra delar av världen än den västerländska. För att inte tala om alla böcker som jag vill läsa igen! Strandmannen måste jag ju läsa med jämna mellanrum. En årlig dos av Söderberg behöver jag och var femte år ungefär läser jag A town called Alice av Nevil Shute.

På min favoritbokblogg Mrs B läser jag att Mrs B har läst inte mindre än sjutton (17!!!) böcker bara i januari. Och under hela 2008 har hon läst 120 böcker! Om jag inte har räknat alldeles galet innebär det att hon läser en bok på cirka tre dagar. Ja, det är ju inte omöjligt förstås. Vår senaste salongsbok, Is och vatten, vatten och is, läste jag på cirka ett dygn. Så det går ju. Men vid det tillfället var jag ledig, och läste i stort sett oavbrutet med några få pauser för mat.

Jag har inte räknat ut hur många böcker jag läste under 2008, men fler än 50 var det knappast. För jag håller nog på cirka en vecka. Ibland mer och ibland mindre, men genomsnittet för en genomsnittlig roman är nog en vecka skulle jag tippa. Här och nu lovar jag mig själv att läsa ännu mer under 2009, men inte slösa borttid på sånt jag inte tycker håller måttet. Det finns uppenbarligen alldeles för lite tid för att ha möjlighet att ägna sig åt littertur som jag tycker är dålig!

En snygging från Daunt's Books

Så här fin är min utgåva av Revolutionary Road, som jag köpte i den underbara underbara underbara bokhandeln Daunt's Books på Marylebone High Street i London när jag var där i förra veckan. Hela veckan bestod av jobb och massor av möten och jag hade mycket liten - i stort sett ingen - tid till turistande. Men en eftermiddag tog jag mig i alla fall till Daunt's Books på Cattis inrådan och det var min höjdpunkt på hela veckan. Jag blev sådär larvigt lycklig när jag klev in i butiken och spenderade kanske två timmar där. Alldeles för lite. Det skulle vara värt att åka tillbaka till London enbart för att återvända till Daunt's.

Fler förväntningar som inte infriats och en som gjort det

Jag hade också tänkt att besvara fredagsfrågan hos bokhororna, men insåg att det var så många jag blivit besviken på att det fick vara. Nu senast blev jag ju besviken på No longer human av Osamu Dazai. När den väl var utläst så kastade jag mig glad i hågen över The Inheritance of Loss av Kiran Desai, som jag var helt säker på att jag skulle älska, men det tog liksom tvärstopp direkt. Jag hoppas att det är något övergående. Tills vidare har jag i alla fall lagt den åt sidan. Nu har jag istället börjat på Things fall apart av Chinua Achebe och känner mig så här långt mycket nöjd.

Det ligger också en ny beställning hos Adlibris. I det paketet kommer Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud, Revolutionary Road av Richard Yates (som vi ska läsa i salongen)och Sista resan till Phnom Penh av Jesper Huor. Det återstå att se om förväntningarna kommer att infrias, men rekommendationerna kommer från betrodda personer, så jag hoppas på mycket bra läsning.

Köpa eller låna ...

Försökte alldeles nyss köpa Revolutionary Road på AdLibris, men den inbundna utgåvan i svensk översättning var slutsåld. Ska lämna igen ett antal böcker på biblioteket snart och kan låna boken istället, men det är ju bara det att jag ju vill äga och förvalta den. Tror jag i alla fall. Jag kan ju väldigt lätt konstatera att av de böcker som jag vid inköpstillfället varit övertygad om att jag vill ha i min ägo är det bara några få som faktiskt kvalar in i finbokhyllan till slut. 

I min inköpsdesperation surfar jag in på SvD för att försöka hitta den utmärkta sammanställningen av vårens utgivning som publicerades i början av året (och som Anna-Karin så förtjänstfullt klippt ut och hade med i salongen i tisdags.) Till slut hittar jag den (här) och konstaterar att jag vill läsa  Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann (kanske också äga, jag äger en hel del andra böcker av Vallgren), Blodets hetta av Irène Némirovsky (jag tycket ju mycket om Storm över Frankrike som vi läste i höstas), jag är nyfiken på Nils Claesson, Stig Slas Claessons son, som romandebuterar med Blåbärsmaskinen, jag kommer definitivt att köpa Paul Austers Mannen i mörkret. Jag har tyckt om allt jag har läst av Paul Auster och jag tror att jag har läst i alla fall alla hans romaner. Vindens skugga var en av förra årets (eller var det förrförra kanske) stora läsupplevelser. Jag kommer nog snart att läsa om den till och med. Och självklart kommer jag att köpa Ängelns lek, som är den nya av Carlos Ruiz Zafón.

Flera av vårens debutanter verkar lovande - jag har alltid intresserat mig för debutanter av någon anledning. Någon av dem kommer jag att köpa för att lägga in i debutantsamlingen, andra nöjer jag mig med att låna. Bodil Malmsten-kollektionen ska förstås kompletteras, liksom Carina Rydverg-sviten.

Hmm ser nu att det går att köpa Kunzelmann & Kunzelmann på Adliris. Det kanske blir lite näthandel i alla fall innan jag är klar ikväll. Eller så går jag till min favorit-bokhandel imorgon istället. Ja. så får det bli.

Tisdagens möte gav oss en ny medlem och en ny bok

Aaaah - det var härligt att träffas igen på Järnet och diskutera litteratur! Det var längesedan vi träffades och för mig personligen ännu längre eftersom jag inte kunde vara med senast. Igår saknade vi bara Mia, men väldigt mycket.

Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is var boken som var vår gemensamma utgångspunkt för diskussionen och vi var ganska samstämmiga på en del punkter, men intressant nog tyckte vi väldigt olika vad gäller en del annat. Mitt generella betyg är bra, en bladvändare, spännande historia med deckartendenser som jag trots vissa otroliga sammanträffanden ändå helt och hållet accepterar. Det enda jag har läst av Axelsson tidigare är Aprilhäxan och den tyckte jag otroligt mycket om. Jag skulle till och med vilja säga att den platsar bland mina topp-tjugo-böcker. Där kvalar dock inte den här in, men sammanfattningsvis tyckte jag ändå mycket om den och jag ger den en stark trea enligt det betygssystemet som fanns när jag gick i skolan.

Anna-Karin var nog den av oss som gav den sämst betyg, men å andra sidan fick vi en informativ komparativ analys av den i relation till Axelssons andra böcker, vilka Anna-Karin hade läst allihopa. 

Så har vi försyås bestämt en ny bok att läsa och valet den här gången föll på Richard Yates Revolutionary Road på Annas rekommendation, och vi var löjligt samstämmiga kring det valet. Man kan tänka sig en extra-salong när vi går på bio så småningom ...

Dessutom har vi valt in en ny medlem i salongen. När artikeln om oss publicerades i Amelia Höst i september var en av nedryckarna "Vi har kölista till våra träffar!". Den kölistan kan erkännas bestod av en enda person, som nu alltså högtidligt valts in. Välkommen David! Nu ska jag bara försöka komma ihåg hur man gjorde för att bjuda in medlemmar till bloggen också, så att han kan bidra även här.