Sommarläsning

Eftersom vi inte träffades ikväll har vi inte heller valt någon sommarläsning i år. Men jag vet ändå vad jag tänker läsa. I högen ligger:
* Lukas Moodysson Döden & Co - nyss påbörjad, mycket lovande
* Patti Smith Just kids - länge stod jag emot lusten att köpa denna (varför?), men så var det den där kvällen i Äppelvikens Bokhandel och då gick det inte att värja sig längre
* Maaza Mengiste Beneath the Lion's Gaze - om Etiopien 1974, inköpt i London när vi var där för ett par veckor sedan
* Maria Blumencron Flykten från Tibet - varje år flyr ca 1000 barn från Tibet och ger sig ut på en strapatsrik vandring över Himalayas isklädda bergspass för att nå Dalai lamas skolor i norra Indien, det här är berättelsen om några av dem
* Jesper Huor I väntan på talibanerna - påbörjad men inte avslutad, det är dags nu

Jag misstänker att jag har en hel hög till någonstans, men det här är de fem jag tänker börja med. Vad ska ni läsa i sommar?

Mer bra läsning

Jag har sträckläst Jesper Huors Sista resan till Phnom Penh. Jag började bläddra i den i fredags kväll och läste ut den inatt.

Jesper Huors far kom från Kambodja till Europa på 60-talet för att studera i Paris. Efter några år, då han bland annat arbetade på Kambodjas ambassad i Östtyskland, beslutar han sig för att återvända till sitt hemland, där röda khmererna nu styr, för att vara med om den stora samhällsomvandlingen och hjälpa till att bygga upp landet. Bakom sig lämnar han sin svenska fru och den tvååriga sonen Jesper. Han skriver några brev till dem på resan hem, men sedan hör de aldrig av honom mer och de vet inte vad som har hänt honom. Boken är berättelsen om hans liv och om sonens sökande efter honom för att försöka förstå varför han valde att lämna sin familj och få klarhet i vad som egentligen hände när han återvände till Kambodja.

Jag är svag för välskrivna böcker och den här boken är mycket välskriven - både språket och historien böljar fram med självklarhet. Det är naturligtvis också en oerhört gripande historia som berättas, men Huor lyckas göra det utan att det blir smetigt eller sentimentalt. Jag tänker flera gånger när jag läser att det är en vacker berättelse trots att den innehåller så mycket sorg. Den är nu en riktig pärla i min bokyhylla. Läs också vad Catrin har skrivit om Sista resan till Phnom Penh här.

Fler förväntningar som inte infriats och en som gjort det

Jag hade också tänkt att besvara fredagsfrågan hos bokhororna, men insåg att det var så många jag blivit besviken på att det fick vara. Nu senast blev jag ju besviken på No longer human av Osamu Dazai. När den väl var utläst så kastade jag mig glad i hågen över The Inheritance of Loss av Kiran Desai, som jag var helt säker på att jag skulle älska, men det tog liksom tvärstopp direkt. Jag hoppas att det är något övergående. Tills vidare har jag i alla fall lagt den åt sidan. Nu har jag istället börjat på Things fall apart av Chinua Achebe och känner mig så här långt mycket nöjd.

Det ligger också en ny beställning hos Adlibris. I det paketet kommer Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud, Revolutionary Road av Richard Yates (som vi ska läsa i salongen)och Sista resan till Phnom Penh av Jesper Huor. Det återstå att se om förväntningarna kommer att infrias, men rekommendationerna kommer från betrodda personer, så jag hoppas på mycket bra läsning.

Liten Kambodja-festival

Har precis läst ut Jesper Huors bok Sista resan till Pnohm Pehn som handlar om Kambodja. Om Kambodjas historia, särskilt revolutionen och skräckväldet under röda khmererna, och vad som hände med Jespers egen pappa, Someth Huor, som en dag lämnade fru och barn i Berlin, där han var diplomat för att återvända till Kambodja. Det är skakande läsning. Someth Huor blev mördad, redan efter några dagar i sitt forna hemland.

Det märks att Jesper Huor är journalist, för det är med journalistens arbetssätt han tar tag i sin egen historia och inte minst i sina föräldrars. Helt rätt val, eftersom historien han berättar i högsta grad är både personlig och privat. Men det blir aldrig smetigt. Han försöker inte försköna, han försöker förstå och förklara.

Nu ska jag börja läsa Peter Fröberg Idlings Pol Pots leende, som i vissa delar faktiskt återger samma historia som Huor berättar. Bland annat reser en svensk vänförening med Jan Myrdal (och Jesper Huors mamma bland andra) i spetsen till Kambodja och reser runt i landet. De skriver artiklar, fotar och dokumenterar sin resa och sprider en mycket positiv bild av landet när de återvänder till Sverige. Om jag har förtsått det hela rätt är det idag bara Jan Myrdal som hårdnackat försvarar den märkliga regimen som rådde i Kambodja. Nå, mer om det lär jag lära mig med nästa bok på listan, Pol Pots Leende alltså.

Sträckläsning

På grund av sängläge sedan juldagen har jag läst enormt mycket. Sputnikälskling tog slut på knappt två dagar och ÅÅÅÅÅÅÅ vad jag tyckte om den. Jag tror faktiskt att den seglar upp på vinnarpallen av mina Murakami-favoriter. Eller tampas i alla fall om den där förstaplatsen i hård konkurrens med Fågeln som vrider upp världen. Ibland så lämnar ju Murakami läsaren lite åt sitt eget öde och det är många lösa tåtar att försöka knyppla ihop. Ibland kan det verka störande, många har jag märkt, irriterar sig på bristen av vägledning genom ibland komplexa texter. Men här tycker jag att han trots ett halvöppet slut knyter ihop historien - om än löst - men ändå.

Sedan tog jag mig an nästa salong-bok, det vill säga Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson. Tidigare har jag bara läst Aprilhäxan av samma författare, en bok jag tyckte mycket om. Is och vatten, vatten och is gör mig inte besviken. Historien är en slags deckarhistoria, skulle jag vilja säga fastän jag hör redan massor som protesterar. Och med samma driv som i en god deckare kunde jag knappt lägga ifrån mig boken och den tog slut alldeles för fort. Jag har massor mer att säga om denna, men väntar förstås tills vi Wind Up Women ses nästa gång. Faktiskt bara om två veckor.

Nu läser jag Sista resan till Pnohm Pehn av Jesper Huor. Den ingår i min egen lilla Kambodja -festival, där den hittills enda andra boken utgörs av Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling. Den står således i tur. 

Därefter ska jag ta mig an två riktiga tjockisar: De välvilliga av Jonathan Littel och Blonde av Joyce Carol Oates.