Mr Y och Ariel

Måste erkänna att jag hade lite svårt att komma in i The End of Mr Y som jag köpte i början av månaden, helt enkelt för att den är så snygg. Huvudpersonen, Ariel, håller på med sin PhD i engelsk litteratur och vill skriva något om och kring en bortglömd 1800-talsförfattare, Lumas, som helt hamnat i skuggan av Dickens med flera. Lumas verk är svåra att få tag på, och helt omöjligt verkar det att få tag på "The End of Mr Y", en bok som det dessutom sägs vila en förbannelse över. 

Nå, Ariel får självklart tag i boken och börjar läsa. Och då gör vi som läsare det också. Det är ett berättargrepp som jag inte gillar alls. Ett brev är ok, en dikt, en sångtext. men en hel bok? BOOORING. Nå, så farligt är det inte för titt som tätt kommer Ariel tillbaka och berättar vad hon tycker om det hon/läsaren precis läst. Precis när jag börjar tappa hoppet om att komma igenom boken i boken gör hon äntligen en resumé av bokens händelser istället och den riktiga berättelsen fångar mitt intresse igen.

Nu har jag läst ungefär hälften och längtar efter mer. Ariel har precis upplevt en slags meditation/tanke-experiment/utanför-kroppen-upplevelse. Dessutom har hon ett ganska trist men ändå upphetsande förhållande med en gift man och hon har nyligen träffat en ung snygg före detta katolsk präst som jag anar det måste hända mer saker med.