måndag 31 maj 2010

En anteckningsbok är också en bok


och jag är en sucker på fina anteckningsböcker. Länge, länge har jag velat ha en i penguin-serien, de där som ser ut som bokomslag från - ja just det - den klassiska penguinserien och nu har jag äntligen köpt en. Valet föll på Virgina Woolfs A room of one's own.

lördag 29 maj 2010

Säsongsavslutning med en mycket liten salong


Så har då även jag till slut fått ha en litterär salong i hemmet - tyvärr inte lika välbesökt som Catrins var (försökte länka till hennes inägg om den litterära salongen vi hade i henne hem, lyckades dock inte hitta den), men mycket trevlig. Till vår senaste salongsträff, tillika säsongsavslutning, blev det av olika anledningar sorgligt nog en massa återbud. Jag var själv en av dem, eftersom jag inte hade barnvakt. När det stod klart att Catrin var den enda som kunde komma till Järnet undrade hon om hon inte fick komma hem till mig istället. Klart hon fick - och så hade vi två en liten minisalong i mitt vardagsrum!

Vi var båda mycket berörda och skakade av Sofi Oksanens Utrensning och pratade om den länge. Hur vi gick från att känna sympati för Aliide till att känna ren avsky. Hur väl, så vitt vi kan förstå, Oksanen har fångat de olika tidsepokerna - framtidstron innan ryssarna invaderade landet, umbärandena under det sovjetiska styret och dagens Estland. Det var synd att våra mer historiskt bevandrade vänner i salongen inte var där och kunde berätta mer. Vi enades också om att Sofi Oksanen är duktig på att teckna människoporträtt och återge hela människor, även de som inte får så mycket utrymme i historien. Vi tyckte att alla fick sin historia berättad och att Oksanen inte övergav någon av dem. Det här är något som vi ofta diskuterar i salongen - hur viktigt det är att författare inte överger personerna de skapar utan låter dem ta sin plats.

Nästa gång vi ses blir i slutet av sommaren. Catrin föreslog en omläsning av Klas Östergrens Gentlemen samt direkt på det Gangsters som sommarläsning och jag var helt med på noterna. Gangsters har sedan den kom ut legat på mitt sängbord på landet, just därför att jag har haft som avsikt att läsa om Gentlemen innan jag börjar på den. Och nu är det alltså dags! Den tanken gjorde mig så uppiggad att jag samma kväll, när vår minisalong sent omsider var över, började läsningen. Vilken fröjd det var. Bara på första sidan finns de här formuleringarna "...den här våningen känns minst sagt luguber", "...därutanför går antagligen hela Stockholm omkring i 70-talets allra sista våryra.." och "Den här imposanta våningen är som ett museum...". I love it!

onsdag 26 maj 2010

Kommer inte in i Alexandria

Som jag har nämnt vid ett antal tillfällen både här- och därstädes så är Alexandriakvartetten en roman (eller egentligen fyra) som bokstavligen har förföljt mig genom åren, pockat på uppmärksamhet och krävt att få bli läst.

Det började när jag hyrde en lägenhet i andra hand möblerat. Där fanns även lägenhetsinnehavarens fyllda bokhylla med alla möjliga godbitar, till exempel fann och läste jag allt möjligt, Isabel Allende, Rosamunde Pilcher, Bonniers stora bok om katter och Jan Guillous Ondskan. Där stod också Alexandriakvartetten, längst ut på översta hyllan, med framsidan vänd utåt, så det var den första boken jag såg när jag vaknade och den sista jag tittade på innan jag somnade. Många gånger tog jag ut den ur hyllan, läste baksidestexten, tänkte att "den här ska jag läsa snart - verkar bra" men så kom det alltid något annat emellan, en annan bok, någon annan aktivitet.

Flera personer, oberoende av varandra, har genom åren rekommenderat mig att läsa Alexandriakvartetten. För att de tror att just jag skulle tycka så mycket om den. Och jag har klämt på den på ett antal bok-reor, antikvariat, i olika bibliotek, tagit ut den ur hyllor hos vänner och bekanta, diskuterat den utan att veta vad den handlar om, funderat på upplägget och dragit paralleller till andra verk. Men aldrig läst.

Nu var det dags. Jag skriver var, för det var nu ett tag sedan jag lånade den på biblioteket. Och jag har börjat läsa. Börjat om. Kom 22 sidor, fick gå tillbaka några sidor, har nu kanske hunnit läsa 50. Men nej, den har inte lyckat sfånga mig. Jag kommer inte in i Alexandria. Jag ser inte miljöerna framför mig. Kan varken se eller känna något för eller om gestalterna. Har inte någon dugg lust att läsa vidare och började istället på Nick Caves Bunny Munros död igår, vilket jag fann mycket underhållande.

Efter så många år som Alexandriakvartetten har velat bli läst av just mig kan jag inte bara ge upp utan vidare. Men jag tar GENAST tillbaka förslaget om att läsa den som salongsbok och ser fram emot andra förslag från resten av salongen.

söndag 23 maj 2010

Längtar längtar längtar

till på torsdag och salong på Järnet med OKSANEN som diskussion. Jag kan meddela i förväg att jag TYCKTE MYCKET OM och ska med glädje berätta varför på torsdag kväll. Redan nu gör jag ett önskemål om nästa salongsbok: Alexandriakvartetten av Lawrence Durrell. Jag har precis börjat läsa den och hunnit kanske 30 sidor, men det här är en bok som förföljt mig sedan 1992 och nu vill jag bli av med den. Hjälper ni mig med det?

fredag 21 maj 2010

Har missat Oksanen gånger två

... först i onsdags när hon var på Söderbokhandeln. Och sedan idag när hon var på stadsbibblan. Typiskt. Och som om inte det vore nog har jag dessutom missat både Breakfast Book Club igår och inte kom jag iväg på något bokbyte heller.

onsdag 19 maj 2010

Jag blir glad...

...av nyheten att Jan Lööf har tilldelats Selma Lagerlöfs Litteraturpris 2010. Jan Lööf är en av sonens riktigt stora favoriter och vi läser hans böcker allt som oftast här hemma. Nu är också mamman, som dessutom delar efternamn med författaren, själv stor fan. Grattis Jan Lööf!

måndag 17 maj 2010

Skakad, rörd, brydd och upprörd

Oksanens Utrensning är utläst, ja nästan två gånger, för i slutet var jag tvungen att gå tillbaka i boken och läsa om en hel del. Det var en fruktansvärt bra bok, med betoning på fruktansvärd. Jag får lov att erkänna min okunskap om Estlands roll under såväl krig som efterkrigstid, men det spelar ingen större roll för min förståelse och uppfattning om boken och dessutom har jag nu lärt mig en hel del. Hoppas att David och Anna-Karin, våra historikeri salongen ska kunna sprida ytterligare ljus över justdet historiska skeendet.

Jag ska inte bli för långrandig om boken just här, eftersom vi ska ses nästa torsdag och diskutera densamma, men jag konstaterar att den här romanen kommer jag att bära med mig länge, vare sig jag vill eller ej.

Igår började läsa en bok som förföljt mig på flera sätt (och en annan gång ska jag berätta på vilket sätt), men som jag aldrig kommit mig för att läsa: Alexandriakvartetten av Lawrence Durrell.

onsdag 5 maj 2010

Mini-salong i mellanrummet

Även min sjuårige son är omåttligt förtjust i att läsa och igår föreslog han att vi skulle läsa tillsammans. Det ville jag förstås gärna och vi sjönk ner i varsin fåtölj med varsin bok, jag med Oksanens Utrensning, han med Tove Janssons allra första bok om mumintrollen: Småtrollen och den stora översvämningen. Efter en stund tittade han upp och sa:

-Det här är en en väldigt spännande bok.
-På vilket sätt är den spännande, frågade jag (som inte har läst den)
- Jo, för den här ormen var lite läskig, sa han och visade en bild på ormen. Men så kom den här tulpanflickan (visade ny bild) och skrämde bort den. Det var bra. Och de andra om är med i boken är häftiga, annorlunda typer. Det gör att det blir spännande.

Vi läste vidare, en timme eller så. Sedan dök andra saker upp, som middag, pappa och lillasyster. Precis före läggdags kom han till mig och sa:
-Mamma, visst var det mysigt när vi läste tillsammans? Det var så kul att prata om böckerna också. Tycker inte du det?


måndag 3 maj 2010

Rapport från sjuksängen

Å vad det är synd om mig. Jag är sjuk för första gången på mycket länge. Hostar, snörvlar, yrar. Så snart alvedonen har kickat in ska jag ta mig ner till lilla affären på hörnet och hämta mitt bokpaket. Sedan får Oksanen göra mig sällskap på resan mot mitt vanliga jag.