Kommer inte in i Alexandria

Som jag har nämnt vid ett antal tillfällen både här- och därstädes så är Alexandriakvartetten en roman (eller egentligen fyra) som bokstavligen har förföljt mig genom åren, pockat på uppmärksamhet och krävt att få bli läst.

Det började när jag hyrde en lägenhet i andra hand möblerat. Där fanns även lägenhetsinnehavarens fyllda bokhylla med alla möjliga godbitar, till exempel fann och läste jag allt möjligt, Isabel Allende, Rosamunde Pilcher, Bonniers stora bok om katter och Jan Guillous Ondskan. Där stod också Alexandriakvartetten, längst ut på översta hyllan, med framsidan vänd utåt, så det var den första boken jag såg när jag vaknade och den sista jag tittade på innan jag somnade. Många gånger tog jag ut den ur hyllan, läste baksidestexten, tänkte att "den här ska jag läsa snart - verkar bra" men så kom det alltid något annat emellan, en annan bok, någon annan aktivitet.

Flera personer, oberoende av varandra, har genom åren rekommenderat mig att läsa Alexandriakvartetten. För att de tror att just jag skulle tycka så mycket om den. Och jag har klämt på den på ett antal bok-reor, antikvariat, i olika bibliotek, tagit ut den ur hyllor hos vänner och bekanta, diskuterat den utan att veta vad den handlar om, funderat på upplägget och dragit paralleller till andra verk. Men aldrig läst.

Nu var det dags. Jag skriver var, för det var nu ett tag sedan jag lånade den på biblioteket. Och jag har börjat läsa. Börjat om. Kom 22 sidor, fick gå tillbaka några sidor, har nu kanske hunnit läsa 50. Men nej, den har inte lyckat sfånga mig. Jag kommer inte in i Alexandria. Jag ser inte miljöerna framför mig. Kan varken se eller känna något för eller om gestalterna. Har inte någon dugg lust att läsa vidare och började istället på Nick Caves Bunny Munros död igår, vilket jag fann mycket underhållande.

Efter så många år som Alexandriakvartetten har velat bli läst av just mig kan jag inte bara ge upp utan vidare. Men jag tar GENAST tillbaka förslaget om att läsa den som salongsbok och ser fram emot andra förslag från resten av salongen.

Längtar längtar längtar

till på torsdag och salong på Järnet med OKSANEN som diskussion. Jag kan meddela i förväg att jag TYCKTE MYCKET OM och ska med glädje berätta varför på torsdag kväll. Redan nu gör jag ett önskemål om nästa salongsbok: Alexandriakvartetten av Lawrence Durrell. Jag har precis börjat läsa den och hunnit kanske 30 sidor, men det här är en bok som förföljt mig sedan 1992 och nu vill jag bli av med den. Hjälper ni mig med det?

Skakad, rörd, brydd och upprörd

Oksanens Utrensning är utläst, ja nästan två gånger, för i slutet var jag tvungen att gå tillbaka i boken och läsa om en hel del. Det var en fruktansvärt bra bok, med betoning på fruktansvärd. Jag får lov att erkänna min okunskap om Estlands roll under såväl krig som efterkrigstid, men det spelar ingen större roll för min förståelse och uppfattning om boken och dessutom har jag nu lärt mig en hel del. Hoppas att David och Anna-Karin, våra historikeri salongen ska kunna sprida ytterligare ljus över justdet historiska skeendet.

Jag ska inte bli för långrandig om boken just här, eftersom vi ska ses nästa torsdag och diskutera densamma, men jag konstaterar att den här romanen kommer jag att bära med mig länge, vare sig jag vill eller ej.

Igår började läsa en bok som förföljt mig på flera sätt (och en annan gång ska jag berätta på vilket sätt), men som jag aldrig kommit mig för att läsa: Alexandriakvartetten av Lawrence Durrell.