torsdag 30 december 2010

Njuter av Selma

För några dagar sedan avslutade jag Austers Osynlig - en bok jag för övrigt tyckte mycket bra om - och började läsa Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, vår nästa salongsbok. Jag har inte läst den sedan i gymnasiet. Då minns jag att jag tyckte att den var riktigt bra fastän den var så gammal. NU njuter av varenda ord, varje mening. Det är skillnad på skit och pannkaka som min gamla mormor brukade säga. Det är inte konstigt att litteratur av riktigt god kvalitet står sig och att annan inte gör det. Gösta Berlings saga är kvalitet som står sig. År efter år, decennium efter decennium, ja nu kan jag till och med tillägga sekel efter sekel. För jag är övertygad om att den känns lika fantastisk om ytterligare 100 år.

Nu hör jag redan hur ett gäng glada läsare ropar att "tycke och smak är subjektivt" och visst är det så. Jag anser dock att det finns skillnad mellan kvaliteter och att det går att fastställa vad som är kvalitetslitteratur och inte. Jag tänker nu inte bara på litterturens klassiker, även om förstås många klassiker hamnar i högen med riktigt god kvalitet. Jag hävdar att det finns litteratur från alla tider som är av både god och mindre god kvalitet.

Vad är det som är så bra i Gösta Berlings saga? Språket är gammalmodigt, men ändå högst levande. Jag vänjer mig snabbt vid verbens pluralformer och andra äldre språkkonstruktioner. På bara några få rader lyckas Selma Lagerlöf levandegöra och gestalta bokens karaktärer - hur går det till? Efter att ha läst bokens inledning har jag en klar uppfattning om såväl Gösta Berling själv som den ditresta biskopen. Jag är hänförd, förförd, förtrollad. Det är genialiskt. Det är magi. Det är av den här anledningen som det är så underbart att läsa böcker.

tisdag 28 december 2010

En julsaga från Bodil Malmsten

Som den stora Bodil Malmsten jag är följer jag förstås hennes alltid så intressanta blogg: http://www.finistere.se/

Vill bara berätta att just nu den 28 december ligger där en julsaga som jag vill rekommendera! JA den ligger väl kvar där även efter idag, men just nu ligger den överst eftersom det är det senaste inlägget.

lördag 25 december 2010

Hårda klappar och böckernas bok

Tomten hade tydligen läst min bok-önskelista här på bloggen. I mina paket fanns nämligen både Solar av Ian McEwan, The shaking woman av Siri Hustvedt och Jag är Leopardpojkens dotter av Johanna Nilsson. Tack snälla tomten, maken och svärmor.

En tradition som vi hade under många år i min familj, och som nu har försvunnit med nya familjekonstellationer och nya traditioner, var att läsa julevangeliet. Det är en tradition som jag saknar en smula för det är en så vacker text, som börjar så här:

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.


Nu ska jag sjunka ner i en soffa med Leopardpojkens dotter och njuta av julfriden.

tisdag 21 december 2010

Bookdesire


Jag fick tips om den här sidan av en kompis för några dagar sedan och måste tipsa vidare. Välj genre, innehåll, stil etc och vips kommer det upp en lista med böcker. Helbra när man inte riktigt vet vad man vill läsa härnäst. Om man inte alltid har en hög olästa böcker vid sängen, alltså.

Om en liten kanin som bara kunde ett ord


Om jag får säga det själv så har den fyraårige lille killen här hemma ett ovanligt stort ordförråd och en väl utvecklad förmåga att både kommunicera och argumentera med sin omgivning. Det senare nästan lite för väl. Under långa perioder är det dock ett enda ord som används. Det börjar på b och slutar på korv. När det används som flitigast brukar de två äldre personerna i det här hushållet ganska ofta förlora tålamodet (förståndet höll jag på att skriva och det är kanske inte så långt från sanningen). Gissa då om sonen nästan svimmade av lycka när jag häromdagen kom hem med boken om den lilla kaninen som bara kunde säga ett ord. Gissa vilket. När det sedan visade sig att den lilla kaninen hette Simon, precis som sonen, ja, då var det någon som skrattade så mycket att han han tappade andan. Mellan attackerna lyckades han pressa fram "mamma, jag kan inte sluta skratta!".

Jo, just det, även föräldrarna tyckte att boken var ganska kul.

måndag 20 december 2010

Osynlig


Jag har börjat läsa Paul Austers Osynlig. Jag gillar. Å det är härligt att dras in i den Austerska världen igen - det var längesedan för mig, säkert ett par tre år sedan jag läste Auster senast. men nu gör jag det och och jag njuter hejdlöst. Inser också att jag inte alls läst så många Auster-romaner som jag trodde, så jag funderar på att göra som Holly Hock och ägna mig åt en djupdykning i Austers författarskap. Läsa om gamla favoriter och så förstås upptäcka de texter som jag ännu inte tagit mig an. En härligt jullovsprojekt.

lördag 18 december 2010

Vad hände sen?

Det är faktiskt möjligt att PÅ RIKTIGT gå in i en bok. Jag gjorde det, i går eftermiddag, när jag var på förhandsvisning av utställningen Vad hände sen på Rum för barn. Jag tog med mig åttaårige sonen och traskade till Kulturhuset vid fyra. Där bjöd det på mousserande vin, svartvinbärssaft, snittar, pepparkakor och till sonens STORA förtjusning och numera besatthet: Chokladfontän.

Tove Janssons brorsdotter Sophia Jansson inledningstalade, vilket vi tyvärr missade det mesta av för då var jag och August (ja, han har fått sitt namn efter den störste, pretto jag vet) INNE I BOKEN. Sedan lyssnade till scneografen som hade byggt utställningen, men han pladdrade mest bara på om hur glad han var över att ha fått möjligheten att göra det- slutligen fick Katti Hoflin ordet, ni vet hon som är chef för Rum för barn (och har ett förflutet från. SVT). Nå. Vi tog varsitt glas saft, en snitt, en marshmallow som stoppades in i chokladfontänen och några pepparkakor. Sedan försvann vi in i utställningen igen.

Alltså - boken kan vi, utan och innan och det var så KUL att på riktigt få gå in i den. Verkligen hoppa genom hålen ... Kan meddela att det är nog lättare om man är runt 1,30 eller kortare.
Hursomhelst - en härlig eftermiddag (och världens finaste goodie-bag fick vi med oss hem !) som resulterade i två beslut: att se utställningen fler gånger samt att hyra en chokladfontän vid nästa fest.

torsdag 16 december 2010

Bodil Malmsten och så C&C

Jag och Cattis ska gå och se och lyssna till Bodil Malmsten på Södra Teaterni februari. Och det var ju tur att vi redan har köpt biljetter för nu är de slut. Så slut att Södra teatern har satt in (satt upp? satt ut?) två extraföreställningar.

Jag har alltid beundrat Bodil Malmsten oerhört - intill det besattas gräns. Jag följer självklart henns blogg och har förstås läst ALLT hon har publicerat. Det började med dikterna och så har det bara fortsatt. På scen såg och hörde jag henne för första gången när jag läste litteraturvetenskap på Stockholms universitet för tusen år sedan. Bodil Malmsten läste sina dikter på Café Bojan, arrangerat av Studentprästerna. Lång frågestund efteråt. Jag vågade inte fråga något, men jag satt längst fram tillsammans med Anna - vän sedan över 20 år år tillbaka och tillika Wind Up Women-medlem.

Nästa tillfälle var vid en PEN-prisutdelningen, det kan ha varit 1992 eller 1993. Jag var medbjuden av någon som hade en extra biljett och jag var hänförd över tillställningen där hela Sveriges litterära etablissemang befann sig i publiken. Jag tvättade händerna samtidigt med Bodil Malmsten på damtoaletten på Grand och har väl varken förr eller senare varit så starstruck ...

Hursomhelst - nu ser jag verkligen fram emot februari och Bodil Malmstens föreställning. Oavsett hur den är kommer jag inte att bli besviken.

tisdag 14 december 2010

Rorys läslista


Kommer ni ihåg Gilmore Girls? Det var en förträfflig tv-serie som förutom att den var både charmig och kul också hade en huvudperson som läste hela tiden - Rory Gilmore. Nu florerar tydligen Rory Gilmores läslista bland bloggare. En lista med alla böcker som Rory läste i serien, med de man själv läst i fetstil. Jamen, det kan jag ju inte mostå. Så här ser det ut (kursiverade är sådana jag påbörjat, men inte avslutat):

1. The Five People You Meet in Heaven by Mitch Albom
2. The Kitchen Boy by Robert Alexander
3. Brick Lane by Monica Ali
4. Oryx and Crake by Margaret Atwood
5. Oracle Night by Paul Auster
6. The Amazing Adventures of Kavalier and Clay by Michael Chabon
7. The Meaning of Consuelo by Judith Ortiz Cofer
8. Fat Land: How Americans Became the Fattest People in the World by Greg Critser
9.The Red Tent by Anita Diamant
10. The Bielski Brothers by Peter Duff
11. Ella Minnow Pea by Mark Dunn
12. Middlesex by Jeffrey Eugenides
13. Bee Season by Myla Goldberg
14. Autobiography of a Face by Lucy Grealy
15. My Life in Orange by Tim Guest
16.The Curious Incident of the Dog in the Night-Time by Mark Haddon
17. Sacred Time by Ursula Hegi.
18. Seabiscuit: An American Legend by Laura Hillenbrand
19. Rescuing Patty Hearst by Virginia Holman
20. The Polysyllabic Spree by Nick Hornby
21. Songbook by Nick Hornby
22. The Kite Runner by Khaled Hosseini
23. A Quiet Storm by Rachel Howzel
24. How the Light Gets In by M. J. Hyland
25. Nervous System by Jan Lars Jensen
26. The Secret Life of Bees by Sue Monk Kidd
27. The Nanny Diaries by Emma McLaughlin and Nicola Kraus
28. Extravagance by Gary Krist
29. The Namesake by Jhumpa Lahiri
30. The Devil in the White City by Erik Larson
31. The Song of Names by Norman Lebrecht
32. The Fortress of Solitude by Jonathan Lethem
33. Small Island by Andrea Levy
34. Wicked: The Life and Times of the Wicked Witch of the West by Gregory Maguire
35. A Month Of Sundays by Julie Mars
36. Life of Pi by Yann Martel
37. Property by Valerie Martin
38. Quattrocento by James McKean
39. Reading Lolita in Tehran: A Memoir in Books by Azar Nafisi
40 The Time Travelers Wife by Audrey Niffenegger
41. How to Breathe Underwater by Julie Orringer
42. When the Emperor Was Divine by Julie Otsuka
43. Bel Canto by Ann Patchett
44. Truth & Beauty by Ann Patchett
45. My Sisters Keeper by Jodi Picoult
46. Stiff: The Curious Lives of Human Cadavers by Mary Roach
47. The True and Outstanding Adventures of the Hunt Sisters by Elisabeth Robinson
48. The God of Small Things by Arundhati Roy
49. Empire Falls by Richard Russo
50. The Lovely Bones by Alice Sebold
51. Holidays on Ice by David Sedaris
52. Me Talk Pretty One Day by David Sedaris
53. Unless by Carol Shields
54. Balzac and the Little Chinese Seamstress by Dai Sijie
55. The Opposite of Fate by Amy Tan
56. A Confederacy of Dunces by John Kennedy Toole
57. The Song Reader by Lisa Tucker
58. Just a Couple of Days by Tony Vigorito
59. Old School by Tobias Wolff
60. The Shadow of the Wind by Carlos Ruiz Zafon
61. Little Women by Louisa May Alcott
62. Emma by Jane Austen
63. Sense and Sensibility by Jane Austen
64. Cousin Bette by Honore De Balzac
65. Fahrenheit 451 by Ray Bradbury
66. Jane Eyre by Charlotte Bronte
67. The Master and Margarita by Mikhail Bulgakov
68. Song of the Simple Truth: The Complete Poems of Julia De Burgos by Julia De Burgos
69. The Awakening by Kate Chopin
70. Heart of Darkness by Joseph Conrad
71. David Copperfield by Charles Dickens
72. Crime and Punishment by Fyodor Dostoevsky
73. An American Tragedy by Theodore Dreiser
74. The Count of Monte Cristo by Alexandre Dumas
75. The Name of the Rose by Umberto Eco
76. The Sound and The Fury by William Faulkner
77. Time and Again by Jack Finney
78. The Great Gatsby by F. Scott Fitzgerald
79. A Passage to India by E.M. Forster
80. Anne Frank: The Diary of a Young Girl by Anne Frank
81. Lord of the Flies by William Golding
82. The Scarlet Letter by Nathaniel Hawthorne
83. The Sun Also Rises by Ernest Hemingway
84. Siddhartha by Hermann Hesse
85. The Hunchback of Notre Dame by Victor Hugo
86. Brave New World by Aldous Huxley
87. The Lottery: And Other Stories by Shirley Jackson
88. The Metamorphosis by Franz Kafka
89. The Story of My Life by Helen Keller
90. On The Road by Jack Kerouac
91. One Flew Over the Cuckoos Nest by Ken Kesey
92. Flowers for Algernon by Daniel Keyes
93. A Separate Peace by John Knowles
94. The Razors Edge by W. Somerset Maugham
95. Death of a Salesman by Arthur Miller
96. Beloved by Toni Morrison
97. Speak, Memory by Vladimir Nabokov
98. 1984 by George Orwell
99. The Portable Dorothy Parker by Dorothy Parker
100. The Bell Jar by Sylvia Plath
101. Complete Tales & Poems by Edgar Allan Poe
102. The Fountainhead by Ayn Rand
103. The Catcher in the Rye by J.D. Salinger
104. Sybil by Flora Schreiber
105. Hamlet by William Shakespeare
106. Pygmalion by George Bernard Shaw
107. Frankenstein by Mary Shelley
108. The Jungle by Upton Sinclair
109. A Tree Grows in Brooklyn by Betty Smith
110. Of Mice and Men by John Steinbeck
111. Dr. Jekyll and Mr. Hyde by Robert Louis Stevenson
112. Uncle Toms Cabin by Harriet Beecher Stowe
113. Vanity Fair by William Makepeace Thackeray
114. Anna Karenina by Leo Tolstoy
115. The Adventures of Huckleberry Finn by Mark Twain
116. Galapagos by Kurt Vonnegut
117. Ethan Frome by Edith Wharton
118. Night by Elie Wiesel
119. The Picture Of Dorian Gray by Oscar Wilde
120. The Code of the Woosters by P. G. Wodehouse

Det där blev ju ett ganska klent resultat. Kanske är det dags att ge sig på det andra Rory-fenomenet i bloggvärlden - att läsa sig igenom hela listan

lördag 11 december 2010

Bockfesten nu utläst

Den var nog trots allt inte min kopp te. Nu öppnar jag istället Gösta Berlings saga. Murakami-inspirerad av gårdagens nyhet (Norwegian Wood som film) ska jag också ge mig på What I talk about when I talk about running. Den känns som ett måste nu när även jag har drabbats av jogging-bacillen.

fredag 10 december 2010

Dagens viktigaste nyhet

Går in på Bokhora och läser att Haruki Murakamis Norwegian Wood har blivit film. Finns bara ett ord för det: Jippi! Tydligen har den premiär i Japan idag. Gissa om jag tänker gå och se den när den når Sverige.

Kom på ett till passande ord: Äntligen!

I sängen med Mario Vargas Llosa

Idag är jag ledig och ligger kvar i sängen för att läsa klart Bockfesten. För vet ni, det tog sig mot slutet och nu vill jag absolut veta vad som händer och hur det går för alla.

Anna-Karin och David, som var de enda som läst ut boken när vi sågs igår, höll också med om att det hände något mot slutet som lyfte det hela. Jag var nog den som haft svårast att ta mig igenom den här romanen och har ju som ni vet bläddrat ganska friskt för att ta mig framåt. Medelbetyget blev en trea, en svag sådan som lägsta betyg från mig och en fyra som högsta betyg från David.

Vi pratade ganska länge om hur ens förväntningar på en bok påverkar läsningen. Till exempel så var vi ju flera som var besvikna på Spill, som vi hade höga förhoppningar på. Men David som hörde våra åsikter om den innan han började läsa tyckte att den var överraskande bra. Det har varit samma sak med flera av de Nobelpristagare vi läst, utom förra året då vi ínte riktigt visste vad vi hade att förvänta oss. Herta Müller blev de flesta av oss riktigt förtjusta i och ville genast läsa mer av. Intressant det där hur förväntningarna på en bok eller tillfället då man läser den påverkar vilken läsupplevelse det blir.

Nästa gång vi ses blir först i februari och tills dess ska vi läsa en härlig gammal klassiker - Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Förutom att vi alla verkligen ser fram emot det, är det fina att vi också vet vad vi har att vänta oss. Och nu undrar jag hur det kommer att påverka vår omläsning av detta mästerverk.

David och jag bestämde oss också för att läsa Jag är Leopardpojkens dotter som Catrin läste och skrev så fint om häromsistens. Så nu har jag åtminstone tre böcker på min julklappslista:
Solarav Ian McEwan
The shaking woman av Siri Hustvedt
Jag är Leopardpojkens dotter av Johanna Nilsson

Nu tillbaka till Bockfesten och den rafflande avslutningen!

torsdag 9 december 2010

Nobelmiddag i sällskap av Mario Vargas Llosa

Ikväll har Wind Up Women en egen Nobelmiddag med sällskap av Mario Vargas Llosa och Trujillo - enär vi ska diskutera Bockfesten på årets sista träff i vår litterära salong.
Jag har kämpat på bra och hunnit läsa hälften av boken, och kommer att läsa ut den - dock ej till ikväll.

I övrigt är jag så sugen på att få läsa Jonathan Franzen så det blir mitt önskemål om läsning till nästa år.

måndag 6 december 2010

Jag gör ett sista försök

Ikväll tänker jag ge nobelpristagaren en sista chans, men sedan får det vara nog. Den där tjockisboken ligger som en stoppkloss mellan mig och allt annat som jag verkligen vill läsa. Det är som att jag inte kommer mig för att läsa något annat innan jag har tagit mig igenom den. Och eftersom jag inte direkt längtar efter att ta reda på vad som händer på nästa sida händer det liksom inte mycket alls på läsfronten just nu. Ett ofrivilligt lässtopp som inte alls är välkommet. Dessutom känns det som att hur mycket jag än läser är jag hela tiden i ett evigt mitten. Hur kan det komma sig?

(Anar nu att jag har skrivit samma sak om en annan bok tidigare, men kan inte komma på vilken. Undrar om jag någonsin läste klart den?)

Ännu en Montazami

Minst två av Wind Up Womens deltagare har meddelat att de känner sig som Maria Montazami i frågan om att inte ha läst boken till nästa träff. Och det verkar som om jag också får sällamig till den skaran vad gäller Bockfesten som vi ju ska diskutera nu på torsdag. Jag har läst 100 sidor ungefär och har således drygt 300 kvar och jag känner på mig att jag inte kommer att klara av att klämma hundratalet sidor om dagen denna vecka.

Snabbrecension dessa 100 sidor: Gillar! Särskilt gänger som planerar att mörda Trujillo.

tisdag 30 november 2010

Drottningen av England och Leopardpojken

Förra sommaren bunkrade jag upp med hela JohannaNilssons produktion och sträckläste flera romaner. Men en blev aldrig läst: Jag är Leopardpojkens dotter som handlar om hennes pappas uppväxt i Kongo.

I samband med en resa till Afrika i förra veckan tyckte jag att det var lämplig läsning, så den packade jag ner i väskan. Just det - packade ner i väskan. Hade alltså inget att läsa på planet, så det blev en tur till Pocketshopen på Arlanda, där valet föll på den lilla Drottningen vänder blad av Alan Bennet.
Vilken fantastiskt trevlig liten bok! Jag satt till slut med pennan i hand när jag läste den, för att stryka under bra meningar som på pricken förmedlar precis det som jag tycker att läsningen ger. Och så skojigt det var att sedan upptäcka att Bennetts fiktiva drottning gjorde samma sak. Boken tog slut alldeles för fort trots att jag bemöda mig om läsa långsamt.

Väl framme i Afrika (dock ej i Kongo) började jag bekanta mig med Johanna Nilssons farmor, farfar och pappa. En fascinerande historia. Förstås väldigt exotiskt - en uppväxtskildring bokstavligen i Afrikas djungler. Samtidigt ett spännande tidsdokument över svensk missionsrörelse. Och på samma gång en slags uppgörelse från Johanna Nilssons sida - en uppgörelse med religion och tro, ett sätt att närma sig och förstå sin pappa bättre och inte minst försöker hon förstå sin farmor och farfar missionärerna som trots att de lever Guds kärleksbudskap, gör något av det allra mest förbjudna: lämnar sina barn. Gång på gång på gång. Allt för missionen.

Tyvärr glömde jag boken på flyget på vägen tillbaka, men hoppas att någon annan resenär hittar den och får glädje av den.

måndag 22 november 2010

Grattis Sigrid Combüchen!

Årets Augustvinnare i den skönlitterära klassen blev inte helt oväntat Sigrid Combüchen för Spill: En damroman. Jag var som bekant inte överförtjust när vi läste den i salongen för ett tag sedan, men jag är inte den som är den utan skickar gärna ett stort grattis till årets vinnare!

söndag 21 november 2010

Tror jag måste gå...

...och se Bodil Malmsten på Södra Teatern i februari.

Söndagsenkät

Härligt! Hittade via Bokhora en söndagsenkät hos Bokbabbel. Känns som ett lagom stort projekt att ta sig an denna gråa söndag. Hon delar upp den i två, men jag kör allt på en gång.

1. Favoritbok i barndomen?
Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe
2. Vad läser du just nu?
Bockfesten av Mario Vargas Llosa, se inlägget nedan, Interpreter of Maladies av Jhumpa Lahiri (borde ha avslutats för länge sedan, men annat har kommit emellan), Too much happiness av Alice Munro och The Lacuna av Barbara Kingsolver. Och så har jag ett evighetsprojekt, The famished Road av Ben Okri. Vet inte vad det är med mig och den boken.
3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Inga för tillfället.
4. Dålig bokvana?
Jag köper och lånar (av vänner) för många böcker och har en stor hög vid sängen som jag aldrig verkar ta mig igenom. Och så är jag för sällan på bibliotek.
5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Ingenting, se ovan.
6. Har du en läsplatta?
Nej.
7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Jag läser alltid flera böcker parallellt.
8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Jag läser ännu mer än förut! För nu följer jag ju också en massa andra bloggar och får mängder med bra tips och inspiration. Och så formulerar jag tankar om det jag läser på ett helt annat sätt än jag gjort tidigare, eftersom jag vet att jag kommer att skriva ett blogginlägg senare.
9. Sämsta boken du läst i år?
Oj, jag måste förtränga dåliga läsupplevelser, för inget poppar upp direkt, men jag vet att det har varit några. Det tar mig emot att skriva, men det får nog ändå bli Gangsters som jag ju inte ens lyckades ta mig igenom.
10. Bästa boken du läst i år?
Nu blev det riktigt svårt för det har varit många bra i år. Allt av Oksanen till exempel. Och Boktjuven av Zusak. Men måste jag välja en så blir det De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg.
11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Jag är så lyckligt lottad att jag är med i en eminent litterär salong, där vi hela tiden ser till att vi läser sådant som vi kanske inte själva skulle ha valt. För det mesta med gott resultat. Annars är jag rädd att det skulle hända mycket sällan.
12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Mina säkra författarkort, de som jag läst förut och som jag vet att jag tycker om.
13. Kan du läsa på bussen?
Absolut. Där och på t-banan sker mycket av min läsning.
14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
Min fantastiska läsfåtölj med tillhörande fotpall och läslampa. Och i badkaret.
15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
De gör jag så gärna. Jag tillhör dem som kanske alltför energiskt tvingar på omgivningen böcker som jag tycker har varit särkilt läsvärda. Tyvärr glömmer jag också bort att jag lånat ut och till vem, så rätt vad det är har jag förlorat riktiga favoriter. Vem har t.ex. min A child in time?
16. Viker du hundöron i dina böcker?
Jajemen.
17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Inte längre, men förut hände de att jag gjorde det.
18. I studierelaterade böcker då?
Ja.
19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Engelska. Jag önskar att jag kunde läsa på franska också.
20. Vad får dig att älska en bok?
Vackert språk, "hela" karaktärer och en bra story.
21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Att jag själv tyckte om den, att den hade något utöver det vanliga och att jag tror att den jag rekommenderar den till tycker om samma sak som jag.
22. Favoritgenre?
Oj, jag vet inte riktigt. Vanliga romaner som behandlar de stora frågorna som livet kanske.
23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Biografier.
24. Favoritbiografi?
Jag läste en om Golda Meir i tonåren som gjorde stort intryck. Och en om Ingrid Bergman som hade samma effekt. Senast läste jag om Audrey Hepburn, men det var ett tag sedan. Måste läsa fler helt enkelt. Kanske ett löfte inför 2011?
25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Nej.
26. Favoritkokbok?
Kärlek, oliver och timjan. Allt i den blir gott.
27. Mest inspirerande bok du läst i år (fakta eller fiktion)?
Jag måste säga de tre av Oksanen. Jädrars vad jag tycker att hon är bra.
28. Favoritlässnacks?
Jag kan inte äta när jag läser. Tappar helt koncentrationen och så blir det så kladdigt. Men jag dricker ofta kaffe eller te.
29. Nämn ett fall där hypen förstörde din läsupplevelse?
Nu senast Spill. Jag måste ha missat något fundamentalt med den romanen.
30. Hur ofta håller du med kritikerna angående en bok?
Nu skäms jag för jag läser littearturkriktik alldeles för sällan
31. Vad tycker du om att ge bra/dålig kritik?
Sedan jag började blogga har jag insett att jag är mycket snällare än vad jag trott, eftersom jag sällan skriver rent ut att jag tycker något är dåligt, även när jag tycker det. Eller också är jag bara för feg och törs inte stå för min åsikt när den finns "där ute" för allmän betraktelse.
32. Om du kunde läsa på ett främmande språk, vilket skulle du välja?
Franska!
33. Mest skrämmande/hotfulla bok du någonsin läst?
Jag måste passa på den. Antagligen förtränger jag sådant också. Men Rosario är död mådde jag fysiskt illa av när jag läste. Hemsk verklighet.
34. Skrämmande/hotfull bok du inte vågat påbörja?
Jag passar här med.
35. Favoritpoet?
När jag var tonåring kunde jag massor av Nils Ferlin utantill, men idag blir svaret Tomas Tranströmmer.
36. Hur många böcker brukar du ha lånade från biblioteket samtidigt?
Jag är alldeles för dålig på att nyttja bibliotekens tjänster tyvärr.
37. Hur ofta brukar du återlämna böcker till biblioteket olästa?
se ovan
38. Vilken är din favorit bland fiktiva karaktärer?
Herrejösses, jag har ingen aning. Får man kliva utanför den skönlitterära världen och svara Modesty Blaise? Jag vill vara lika orädd, stenhård, cool, snäll och klok som hon. Eller kanske Ronja Rövardotter, med samma motivering.
39. Vilken är din favorit bland fiktiva skurkar?
Nej det kan jag inte svara alls på. Jo förresten, Modesty började ju som skurk. Det får bli hon.
40. Vilken sorts bok tar du mest sannolikt med dig på semestern?
Pocketböcker, så att jag inte behöver vara så rädd om dem. Gärna mina engelska favoritförfattare.
41. Det längsta du har varit utan att läsa?
Kanske en vecka.
42. Nämn en bok du inte kunde/ville avsluta?
Det finns en del. Jag är av åsikten att det finns alldeles för mycket bra som jag aldrig kommer att hinna läsa, så varför skulle jag då lägga tid på att läsa sådant som jag inte tycker är bra. Jag tar en ur högen och säger Nathaniel's Nutmeg.
43. Vad distraherar dig lättast då du läser?
Ovanan att surfa runt bland bloggar...
44. Bästa filmatisering av bok?
Jag såg äntligen Atonement härförleden och tyckte att den var riktigt bra.
45. Sämsta filmatisering av bok?
vet inte.
46. Den största summa pengar du spenderat i en bokhandel på en och samma gång?
Jag och maken lyckades göra ett hiskeligt inköp i vår favoritboklåda i Hampstead för några år sedan. Har lyckligtvis lyckats glömma slutsumman.
47. Hur ofta skummar du igenom en bok innan du läser den?
Det händer, men ytterst sällan.
48. Vad får dig att sluta läsa en bok mitt i?
Att boken är dålig.
49. Har du dina böcker organiserade?
Japp! I någon sorts alfabetisk ordning, med engelsk litteratur för sig och svensk för sig. Egna hyllplan för poesi och facklitteratur. Och så står all gammal kurslitteratur i en egen hylla. Detta är i alla fall tanken, men just nu råder ett behagligt kaos.
50. Föredrar du att behålla dina böcker eller ge bort dem efter att du läst dem?
Jag har ett sjukligt behov av att äga litteratur som jag tycker om, så de förblir i hemmet.
51. Finns det böcker du undviker?
Deckare, science fiction och självhjälp.
52. Nämn en bok som gjorde dig arg?
Rosario är död av Majgull Axelsson. Jag ville slå någon hårt efter att ha läst den, trots att det inte förändrar någonting.
53. Nämn en bok du inte trodde du skulle gilla men gillade?
Jag hade inte jättehöga förväntningar på Mats Strandbergs Halva liv, trodde att jag skulle gilla sådär, men gillade jättemycket.
54. En bok du trodde du skulle gilla men inte gillade?
Nu senast Spill.
55. Bästa skuldfria nöjesläsningen?
Att av en slump bara trilla över en roman som visar sig vara helt rätt just där och då. Har man riktig tur så upptäcker man ett helt nytt författarskap också.

Det här med mig och Nobelpristagaren

Det är lika bra att erkänna direkt. Jag har problem med Bockfesten. Bitvis tycker jag att den är helt fantastisk och sedan blir jag plötsligt bara helt... uttråkad. Det är inte bra. Jag försökar råda bot på det hela med att bläddra förbi de, bitvis ganska långa passager, där jag helt tappar koncentrationen, men det verkar inte riktigt hjälpa. Det är en stor besvikelse.

tisdag 16 november 2010

Lite körsbär toppar den här dagen!


Det är glatt här hos de uppskruvade kvinnorna idag. Vi har nämligen fått Cherry on top award av Frida på bloggen Påhittade nöjen - Böcker, tv, film. Tack Frida - vi blev jätteglada! Påhittade nöjen är en ny bekantskap för mig, men nu tänker jag bli en flitig besökare.

Med awardet kommer vissa uppgifter, so here goes.

Mina tre favoritförfattare? Hm, inte helt lätt att svara på, särskilt inte med tanke på att vi är flera som skriver på den här bloggen. Men jag börjar med ett säkert kort, WOW:s gemensamma favoritförfattare Haruki Murakami. De som har följt vår blogg ett tag vet att vi är mycket förtjusta i den mannen. Ja, vi har ju på sätt och viss till och med döpt vår blogg efter en av hans böcker - Wind Up Bird. Jag tror att de andra skulle enas om att det också är den bok de tycker bäst om av Murakami, men eftersom det är jag som sitter vid tangentbordet tänker jag istället säga Norwegian Wood, som är min favorit.

Sedan väljer jag Siri Hustvedt och What I Loved. Makalös författare och fantastisk roman, det tror jag att vi alla kan skriva under på. Dessutom verkar Siri Hustvedt vara en genomtrevlig och sympatisk person.

Slutligen Ian McEwan och Enduring Love. "Jag tror aldrig att en bok så totalt fångat mig redan i första meningen" har jag skrivit om den tidigare i bloggen och så är det. Den drabbade mig.

Och så ska jag då skicka awarden vidare till fem bloggar som jag tycker förtjänar det. Inte heller det en lätt uppgift, det finns många, men jag väljer;
Kafka på jobbet, en ganska ny blogg men redan livsnödvändig, Åsa har en skarp penna och en skarp hjärna.
Holly Hock, som alltid är läsvärd och personlig.
Looking for Mr. Goodbook bloggar från England vilket såklart gör mig svag för den från början, som den anglofil jag är.
Jessica på Ord och inga visor skriver fint och bra om läsande i alla dess former.

Och så lämnar jag helt enkelt en plats öppen så att också mina vänner här på bloggen kan nominera en av sina favoriter!

Bockfestens alla personer

Oj oj - vad många människor det figurerar i Bockfesten! Jag har bara precis börjat och kanske hunnit läsa två kapitel, men redan har åtminstone ett femtiotal hunnit namnges. Nå, jag antar samma inställning som när jag läste Buddenbrooks och låter dem passera. Gillar hittills!

Jag vet att David redan är klar med Bockfesten och att han hunnit läsa Den stygga flickans rackartyg dessutom. Jag hoppas och tror att jag ska hinna läsa klart om Trujillo innan vi ses i salongen för sista gången den här terminen, vilket är den 9 december.

För andra gången i vår tre-åriga historia ska vi göra ett avkall på vår träff på Järnet på Gamla Stan. En gång tidigare hade vi istället salongen hemma hos mig, eftersom jag den gången saknade barnvakt. Nu har vi bestämt oss för att ha en lite tjusigare salong, eftersom det dels är Nobeldagen dagen därpå, tillika Davids födelsedag. Uppklätt!

söndag 14 november 2010

Pol Pots leende

Jag har påbörjat minst tre olika blogginlägg om Pol Pots leende av Peter Fröding Idling, men kommer ingen vart. Så nu säger jag så här - läs den. Läs den om du vill veta mer om Kambodjas blodiga historia, om landet och om folket. Läs den om du vill möta människor vars liv på olika sätt drabbades av röda khmerernas terrorvälde - de Pol Pot-trogna, offren och västerlänningar som ville tro på den perfekta kommunistiska staten. Och läs den inte minst för reflektionerna, funderingarna och resonemangen.

måndag 8 november 2010

Siri, Siri, Siri!


I lördags var jag, Anna och Catrin och lyssnade på Siri Hustvedt när hon pratade om sin senaste bok Den skakande kvinnan: eller en historia om mina nerver. Men vad bra och roligt det var! Kvinnan är helt enkelt genomsympatisk, intressant att lyssna på och genuint intresserad av sin publik. Mycket stimulerande. Och ett intressant samtal som pendlade mellan psykologi, psykoanalys, neurologi, litteratur, filosofi och lite medicinsk historia. Det diskuterades hallucinationer, hur minnet fungerar, drömmar och hysteri.

Som gammal psykologistuderande var det extra kul att höra en favoritförfattare prata om favoritämnen och dra paralleller mellan olika forskningsdiscipliner. Det diskuterades också - hur möten mellan discipliner berikar forskningen och hur gammal kunskap försvinner för att man har fullt upp med att försöka ha koll på allt som sker nu. "People know more and more about less and less" är ett citat som stannat kvar. Kvällen bjöd annars på många tänkvärda tankar och meningar.

Ingemar Fasth, producenten för Internationell författarscen, avslutade kvällen med att nästan utlova ett årligt Siri Hustvedt evenemang. Vilken bra idé!

Kvällen inleddes med att vi träffade Therese från Holly Hock , en blogg som jag och Catrin läser regelbundet. Kul att få träffa personen bakom - tack Therese för det initiativet! Med på träffen var också Jan från bloggen Jan i Varberg (inte Jan-Ivar Berg som någon felaktigt trodde att han hette).

tisdag 2 november 2010

Jag har röstat

på Bokbloggarnas litteraturpris hos Breakfast Bookclub. För mig var valet enkelt. Mest för att jag har funnit en författare det här året som jag tycker mycket om, men också för att jag inte läst alla de nominerade böckerna. Här röstar man.

Snart dags för ett annat författarmöte

På lördag går jag och Catrin till Kulturhuset och lyssnar på Siri Hustvedt. Det ser jag verkligen fram emot. Vi var ju på väg redan förra gången hon var på besök i Stockholm, men av olika anledningar blev det aldrig av. Då hade jag inte läst något av denna makalösa författarinna. Numera däremot ligger What I loved högt upp på min topplista över bästa läsning ever. Viss risk för att jag kommer att bli totalt star strucked i helgen med andra ord.

torsdag 28 oktober 2010

Estradören Carl-Johan Vallgren

På lördag ska jag lyssna till Carl-Johan Vallgrens stämma. Men inte när han läser ur någon av sina böcker. Nej, han kommer till Södra Teatern för att spela musik. Det blir avslutningen på hans Sverigeturné med nya albumet Nattbok. Jag och två glada väninnor kommer att vara där. Ses vi?

måndag 25 oktober 2010

Så var jag klar med Spill


Som jag reda nämnt flera gånger hade jag förfärligt höga förväntningar på Sigrid Combüchens Spill och kunde inte annat än att bli lite besviken . Tyvärr. Jag tror att jag får vänja mig av med att läsa recensioner innan jag läser romaner, för jag blir helt klart för påverkad.

Först och främst läste jag Mats Gellerfelts recension i SvD . Jag brukar ha ungefär samma åsikter som Mats Gellerfelt, vi verkar uppskatta samma saker när det gäller litteratur. Han tycker att Spill "är så formfulländad att den lämnar snart sagt all dagens prosa bakom sig". Det kan jag verkligen inte hålla med om. Formen är spännande, och nydanande får jag väl lov att kalla den med sina oavslutade meningar och stycken som fortsätter i nya stycken. Nu har jag inte närstuderat texten för att kunna komma med någon intelligent åsikt om var, när och varför som Combüchen använder just det greppet, men ärligt talat, så störde just det min läsning.

Både Gellerfelt och Martina Lowden i DN lägger i sina recensioner vikt vid att en figur i romanen råkar heta Sigrid Combüchen och att Hedda och Hedwig är ungefär samma personer, men ändå inte. För mig är det självklart att romanen är uppdiktad och det spelar det ingen som helst roll för min läsning att en figur i berättelsen råkar ha samma namn som författaren (det är ju inte ett helt ovanligt grepp heller). Det fascinerar mig inte. Spelar det någon roll? Nej. Det är fortfarande en roman. En roman som bland annat handlar om en författare som skriver en roman. Just metagreppet är förstås lite kul, men inte mer.

Jag njuter istället av berättelsen om Hedda - den delen av romanen som den uppdiktade författaren i en annan del av romanen skriver. Faktum är att jag tycker att det gott och väl kunde ha räckt med romanen om Hedda. Det hade inte gjort romanen sämre i mina ögon. Jag förstår lockelsen i att leka med alla dessa metanivåer, men jag tycker inte att det tillför den här berättelsen någonting. Tvärtom, jag tycker att breven från Hedwig är tråkiga och hastar förbi dem - lite för hastigt visar det sig, för när jag nu läser om Lowdens recension ser jag att missat det som även baksidestexten tar upp - nämligen att Hedwig protesterar mot att hennes liv kanske blev förspillt. Lowden väljer följande citat "Hedwig i breven inte kännas vid något alternativt liv, inget ”kunde ha”, inget ”tänk om...”. Hon är inget spill."

Jag tappade snabbt intresset för figurerna Combüchen och Hedwig Langmark. Är inte alls fångad av leken med identiteter - den griper inta tag i mig alls. Men Hedda tyckte jag om. Och håller med recensenterna i DN och SvD att 1930-talet är levande beskrivet (huruvida det stämmer eller inte är jag inte kunnig nog att bedöma). Så betyget blir ändå en stark trea från mig - kanske hade betyget blivit högre om jag inte låtit mig färgas av recensioner.

Tycker att Stefan Eklunds intervju med Sigrid Combüchen från i lördags var rolig läsning, där hon själv säger att hon undrade om "smörjan skulle bli antagen"

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Spill - en damroman av Sigrid Combüchen

fredag 22 oktober 2010

den där självupptagna Romeo alltså


(kunde inte låta bli och snodde den härifrån)

måndag 18 oktober 2010

Jag läser Alice Munro...

... Too Much Happiness, and oh, my god vad det är bra!

På omslaget står det "Beautiful" (Sunday Times), "Remarkable" (Daily Telegraph), "Brilliant" (Evening Standard). Och jag tänker att jag borde ha läst Munro långt tidigare.

fredag 15 oktober 2010

Baby Jane

Ett av våra bättre beslut i salongen var att välja att läsa Sofi Oksanens Utrensning i våras. Eftersom den var så otroligt bra läste jag nämligen Stalins kossor under sommaren och blev helt tagen. Och nu har jag också läst Baby Jane och är lika fascinerad av den. Oksanen skriver om situationer och liv som är mycket långt ifrån min egen vardag, men utan att det känns som att det är så. Tvärtom kan jag relatera till allt som sker i hennes böcker och jag undrar hur det går till. Jag älskar hennes språk, hennes driv och hennes förmåga att berätta viktiga historier på ett koncentrerat sätt, där alla figurer får det utrymme de behöver för att bli hela personer i berättelsen. Jag gillar helt enkelt.

tisdag 12 oktober 2010

Den stygga flickans rackartyg

Kulturvänster gnisslar tänderna likt vattenbufflar åt tilltaget att ge litteraturpriset till Mario Vargas Llosa. Yrvaket fumlar man runt, å ena sidan är Vargas Llosa en utmärkt författare, å andra sidan en förrädare – som mist sin legitimitet genom att sälja sin själ. Från att ha varit en revolutionär på yttersta vänsterflanken har denna man nu gått till en liberal mittenposition rent politiskt, och fått det hopplösa epitetet nyliberal.
Inti Chavez Peres, exempelvis, menar att höger-vänster skalan handlar mest om att ”stå upp för sitt land”. Och att Vargas Llosa fick sitt medlemskap i Spanien ”serverat på en silverbricka” enbart i egenskap av känd författare. Som peruan är han dock inte vatten värd. Kajsa Ekis Ekman skriver tänkvärt i DN om Vargas Llosas kvinnosyn, emellertid tubbas hon till att lyfta slöjan, och avslöja det väsentliga, sekretessen bakom sveket står i Vargas Llosas övergett sitt ”engagemang för Latinamerikas fattiga”. Nobelpriset var i år en seger för högerkrafterna och ett skämt för alla latinamerikaner hörs det viskandes från en vrå till en annan.
När litteraturpriset var offentligt och Vargas Llosas namn uppläst gick jag till biblioteket, fick med mig två böcker hem, Bockfesten och Den stygga flickans rackartyg.
Genast satte jag tänderna i Den stygga flickans rackartyg. Funderar över översättningen! Många ord och begrepp känns som formulerade av den åldrade fritidsledaren som genom sitt språk vill finna en öppning till de unga. Som till exempel ”kila stadigt” fara fram i ”tusen knutar”. Eller för att inte tala om bokens titel som mest leder tanken till en videoproduktion i början av 70-talet, vars fodral hittas på en undanskymd, tillika ljusskygg, hyllplats i en innestadsvideobutik.
Men att översättaren tydligen är skicklig framgår senare i boken när huvudkaraktärerna själva iakttar ordens åldersstigna och slitna nyttjande, och orerar över dess användning.
Vargas Llosas kvinnoporträtt är med rätta ifrågasatt. När den komplexa kvinnans vilja till självplågeri kläs med ord, uppstår ibland den något olustiga känslan av den gubbsjukes grumliga fantasier ges alltför stort utrymme. Här balanserar Vargas Llosa på rätt så fladdriga boliner. Detta till trots – så är detta en kärlekshistoria värd att ta del av. Lidelsen är så påtaglig att det allts som ofta känns som att den existentiellt filosofiska tanken kring ordet kärlek ständigt brottas med ens egna tesaurus. Är det verkligen kärleken som driver huvudpersonen Ricardo, eller är kärleken enbart ett ord på mannens berusande besatthet? Eller vilka ord är det jag letar efter, när jag tar del av kärlekens budskap i denna bok? Och stundtals är det just självplågeriet som driver mig som läsare att vända sida, vilket gör boken till en sträckläsare. Och just nu sitter jag som i ett limbo då jag ännu inte läst färdigt boken. Så jag får återkomma kring vad jag egentligen tycker om boken.
Vargas Llosas femme fatale målas upp stundtals med besvärande noggrannhet, och då inte som kliché, utan mer genant just bokstavligen lekamligt. Ändå berörs jag djupt av den bräcklighet som Vargas Llosa genom sitt berättarskap lyckas förmedla. Utsattheten och det spröda lindas in med formuleringar och en skildring som gör det höggradigt mänskligt. Kanske det passar mitt melankoliska sinne just nu, kanske det slår ann en fiber som just för stunden sträckts ut i mitt dolda inre. För en och annan tår har slitit sig och rullat över kindbenet. Jag ska lova mig själv att läsa om boken, kanske reaktionen då blir ett leende över ett närmast pubertalt kärlekskrankt beteende, som beskrivs lika patetiskt som enformigt. Kanske jag hinner ångra dessa reflektioner då boken ändå är läst, men jag återkommer. Om det här är Mario Vargas Llosas sämre verk, ja då kommer hela hans alster per omgående slukas…

måndag 11 oktober 2010

Bokbloggarnas litteraturpris

Det händer att jag deltar i Breakfast Book Club, har i alla fall gjort det vid två trevliga tillfällen, och självklart följer jag BBC både på Facebook och som blogg. Nu har BBC instiftat Bokbloggarnas litteraturpris, där alla som har en bokblogg har rätt att nominera.
Självklart tänker Wind Up Women vara med!

Nu återstår bara det allra svåraste. Att välja ut fem böcker.

söndag 10 oktober 2010

Färdig med Spill

Jag har just lagt ifrån mig Spill av Sigrid Combüchen och är tudelad i mina känslor inför den. När vi träffades i salongen förra veckan hade de flesta av oss bara hunnit halvvägs, men vi var ganska eniga om att vi var lite besvikna. Till viss del berodde det säkert på att våra förväntningar varit skyhöga, men jag tror att medelbetyget efter läsningen så långt blev en trea.

Mitt största problem är att jag har svårt med alltför mycket detaljerat beskrivande som inte för berättelsen framåt. När allt står still i ett evigt nu, där varenda minsta liten sak ska beskrivas, vändas på, refereras till, ge upphov till långa associationer. Jag är fullt medveten om att det är en preferens hos mig och att det inte egentligen har att göra med om en bok är bra eller inte. Det är jag som inte uppskattar den tekniken. Likafullt blev det ett hinder för mig i läsandet av Spill. Jag hade också svårt för de olika berättelserna som vävdes in i varandra och ändå inte. Jga fick inte något grepp om de olika personerna - det fanns hela tiden en distans till dem.

Men Anna sa något på vår träff som jag fastnade vid. Vi pratade om en mycket lång redogörelse av träffar på internet vid en sökning på ett namn. Jag började läsa detta stycke om och om igen, men tappade hela tiden bort mig. Mest, tror jag, för att jag inte alls förstod vitsen med den, tills Anna sa att det finns något där med olika medier och vårt förhållande till dem - internet, filmen och så vidare. Så öppnade hon mina ögon för ett annat spår i romanen. Något som handlar om kommunikation i olika former. Det som sägs och inte sägs i familjer, mellan vänner och mellan älskande. Olika former av kommunikation - brevskrivande, film, internet, radio, socialt prat... och jag funderade mycket på det under andra hälften av Spill.

När jag nu lägger boken åt sidan gör jag det som sagt med blandade känslor. Inte minst en känsla av att det är något där som jag inte förstått. Så inser jag också att det som jag irriterade mig på i början av läsningen - att de olika personerna blev mig främmande trots alla långa detaljerade beskrivningar - inte finns där längre. De är alla högst levande figurer för mig nu och jag kommer att fortsätta fundera över deras olika öden ett tag till.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Spill - en damroman av Sigrid Combüchen

lördag 9 oktober 2010

Tidskrift för litterturvetenskap

Jag har r prenumererat på TFL i åratal. Skam till sägandes har jag flera nummer som jag inte ens öppnat. Nu gör jag mig av med dem. Någon som vill ha? Kompletta år gångar ett decennium tillbaka.

I samma slängpåse hamnar även ett tiotal nummer av 90-tal och BLM.

Jag rensar bokhyllan.

fredag 8 oktober 2010

Bockfesten slut men trycks på nytt

Wind Up Women höll litterär salong igår och diskuterade Spill litegrann, men mest pratade vi om Mario Vargas Llosa och vad vi ska läsa till nästa gång. David hade mycket föredömligt rusat till biblioteket och fått tag på såväl Bockfesten som Den stygga flickans rackartyg och vi bestämde oss enhälligt för Bockfesten. Jag har tidigare enbart läst Det gröna huset, så det ska bli riktigt riktigt roligt att läsa mer av Vargas Llosa.

Från flera håll hörde jag att just Bockfesten ska vara bra att börja med när det gäller att ta sig an Vargas Llosas författarskap, liksom jag också hörde från flera håll att Den stygga flickans rackartyg skulle vara en av hans sämre romaner. Jag blev i och för sig intresserad av att läsa båda, liksom Tant Julia och författaren och Till styvmoderns lov. Det finns även några andra ur hans produktion som jag är nyfiken på.

Jag har inte hunnit köpa någon av dessa än och på bibblan hamnade jag på köplats 118, så jag får nog vacker vänta till Norstedts hunnit trycka nya. Det ska inte ta mer än två veckor.

Igår när jag snabbinläste mig på Vargas Llosa hittade jag en uppgift om att han varit i slagsmål med en av mina stora favoriter Garcia Marquez. Bara en sån sak! Och när jag sedan läste en av mina favoritbloggar; Looking for Mr Goodbook, fick jag veta ännu mer via denna länk som Mrs B så påpassligt delade med sig. Missförstå mig rätt nu- jag fullkomligen älskar den här typen av historier och händelser i den litterära världen.

torsdag 7 oktober 2010

Äntligen! Mario Vargas Llosa!

Jättekul! Jag gillar verkligen Mario Vargas Llosa och ser mycket fram att få sätta tänderna i någon av hans senaste böcker - eftersom vi alltid väljer något av pristagaren att läsa och diskutera i Wind Up Women.

och som av en händelse har vi årets andra träff ikväll och jag vet att vi kommer föra spännande samtal om Spill, som vi har läst tills idag och en liten debatt om vilken av Mario Vargas Llosa vi ska läsa under hösten.

Jag röstar för den Den stygga flickans rackartyg, som kom 2007.

Så här skriver SvD om pristagaren.

En utomeuropeisk poet? Eller ska Tranströmer äntligen få det?


Har de senaste dagarna och inte minst de senaste timmar deltagit livligt i diskussioner på bloggar, på twitter och facebook om vem som ska få årets nobelpris i litteratur.

Det är så kul och spännande! Och snart snart snart vet vi vem det blir!
Jag älskar de efterföljande diskussionerna. Var det en värdig pristagare? Har man läst? Kommer man att läsa? Och så får jag alltid ett ex av pristagatreni födelsedagspresent, varför jag har någon ting av samtliga litteraturpristagare sedan 1983 i min bokhylla.

tisdag 5 oktober 2010

Om ett par dagar vet vi...

Inte många timmar kvar nu till det är dags för Peter Englund att berätta vem som blir 2010 års Nobelpristagare i litteratur. Jag har kommit på mig själv de senaste dagarna med att känna mig lite pirrig i magen inför torsdagen. Detta trots att jag inte har den minsta gissning om vem det kan bli.

Vem vill ni ska få priset? Och vem tror ni att det blir?

torsdag 30 september 2010

Varför Putte är en saga

I helgen som var plockade jag och min son lingon och svamp. Vi hittade några gamla blåbär också, men de som fanns kvar på buskarna på våra bästa ställen var antingen torra, eller mjöliga. men lingonen var superfina och vår utflykt resulterade bland annat i både svampsås och lingon- och kolapaj.

Hursomhelst. Medan vi plockade de där lingonen funderade jag lite över Putte i Blåbärsskogen, en saga jag älskade högt som barn och har läst många gånger för mina egna. Jag sa till August att "är det inte konstigt att Putte är i skogen för att plocka BÅDE lingon och blåbär, de är ju inte mogna samtidigt" Och precis när jag sagt det kom jag på att inte nog med att dessa bär mognar vid olika tidpunkter på sommaren, dessutom på sista sidan av berättelsen ser man att han har dekorerat runt de uppdukade korgarna med såväl prästkrage som klöver och ringblommor i ett krus.

Ringblomman kan tydligen blomma långt in på hösten, så det säger jag inget om, men prästkragen blommar i juni och juli, i vissa delar av landet är den till och med utblommad till midsommar. Jag pratade om länge detta tills August avbröt och sa att "det är därför det är en SAGA, mamma. Det och att Putte blir förminskad av Blåbärsgubben"

måndag 27 september 2010

Bokhyllerensning på gång

Vi ska flytta om hemma, alla ska byta rum med varandra och i den rockaden så funderar jag över att flytta bokhyllor. Och i samband med det funderar jag på en välbehövlig rensning. Jag är inte en sådan person som sparar och sparar och aldrig kan slänga - inte ens böcker. Detta trots att jag är en ivrig såväl köpare som samlare av böcker.

Sparas gör förstås ovanliga och speciella utgåvor. Självklart alla favoritförfattarna (och de är många). Men dubletterna kan jag väl få göra mig av med? Har till exempel tre exemplar av Gentlemen. Likaså Idioten (en bokrea-utgåva från -89), Händelser vid vatten och Satansverserna.

Det skär lite i hjärtat att jag tänker rensa en del av min debutantsamling. Jag har en fäbless för svenska debutanter och köper självklart inte alla, men riktigt många. Tycker att det är väldigt intressant och spännande att följa författarskapen redan från början - många, de allra flesta som skriver fler böcker, utvecklas ju ansenligt med tiden. Dessutom tycker jag att debutanterna ofta speglar sin tid väldigt bra. I mitten av 1990-talet till exempel var det väldigt många unga kvinnor med ätstörningar bland debutanterna. Vad säger det om 1990-talet? Nå, nu ska jag hursomhelst göra mig av med några ur den samlingen som det inte blev något med och som jag inte har för avsikt att läsa igen, eller som är intressanta av någon annan anledning.

Och apropå bokreans utbud, så har jag från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet alldeles för många trista lågprisutgåvor inköpta just på rean. De har stått färdigt i min bokhylla.

fredag 24 september 2010

Gillar Sigrid C!

Medan "alla" andra är på bokmässan är jag hemma och läser i Sigrid Combüchens lovordade roman Spill. Jodå, den är bra, men om jag ska vara neggig går det ju inte att bli annat besviken när den höjts så till skyarna i pressen.

Jag har stött på några frågetecken som gör att jag inte får berättelsen att gå ihop. Jag hoppas och tror att Sigrid syr samman alla lösa trådar, men just nu är jag i ett läge där jag mest är frustrerad. Det jag undrar över är Heddas barndomshem. Vem bor där egentligen? Enligt brev från Hedwig till Sigrid är det själva Sigrid, som jag förstår det. Men enligt historien är det en fyrabarnsfamilj. Och det här med fotona. Har hon hittat dem på vinden (enligt brev) eller i en butik (enligt berättelsen. Detta måste vi noga diskutera när WOW ses nästa gång, vilket ju är redan nästa torsdag! Kanske har frågetecknen rätat ut sig tills dess av sig själva, men diskussionen kan vara intressant att ha i alla fall.

Hela den kommande helgen ska jag i alla fall ägna mig åt att läsa Spill!


Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Spill - en damroman av Sigrid Combüchen

onsdag 22 september 2010

Siri, Siri, Siri


Siri, vi ses den 6 november. Jag och Cattis kommer. Kanske några andra också. Längtar!

(bild fräckt stulen av therumpus.net)

måndag 20 september 2010

Hear, hear

En dag som denna gillar jag Bokhora gillar olika.

söndag 19 september 2010

Det här med att glömma

Det oroar mig att jag alltför ofta glömmer vad jag har läst. Jag kommer ihåg om jag tyckte något var bra eller dåligt, men jag kommer inte alltid ihåg vad böckerna handlade om, vilka personerna var och själva historien. Nu senast var det Gentlemen som visade sig vara en helt annan roman än den jag trodde jag läst. Det var jag ju i och för sig inte ensam om, men ändå. När vi valde att läsa Spill av Sigrid Combüchen blev jag glad. Inte bara för att jag var nyfiken på just den romanen utan för att jag vet att jag läst Combüchen för flera år sedan (1994 visade det sig) och verkligen, verkligen tyckt om. Letade nu i bokhyllan fram Korta och långa kapitel. Hittade en välläst pocketexemplar och började bläddra. Känner inte igen. Och ändå vet jag att jag tyckte så mycket om den en gång. Hur kan det komma sig? Jag är ändå en människa som kan komma ihåg färgen på strumporna som någon hade på sig vid ett visst tillfälle för en herrans massa år sedan. Jag är de små detaljernas minnesmästare och ändå. Begriper det inte. Jag antar att jag får vara tacksam för att jag i alla fall kommer ihåg ATT jag tyckte om, eller inte. Alltid något.

fredag 17 september 2010

Omläsning planeras

En överväldigande känsla av att jag måste läsa om A child in time drabbade mig på vägen hem från Internationell författarscen med Ian McEwan. Det var fantastiskt. Eller "Hjärnan mår bra av att kittlas på det här viset ibland", som min kompis konstaterade efteråt(hennes hjärna kommer för övrigt att göra det mest hela tiden framöver eftersom det är precis sådant här hon ska jobba med. Jag, avundsjuk? Inte det minsta). Och nu måste jag alltså läsa om A child in time. Börjar nog bläddra lite redan ikväll.

Uppdatering 30 sekunder senare: Jag måste sluta låna ut mina böcker. A child in time står inte där den ska i bokhyllan och jag har ingen aning om vem som kan ha den. Attans också!

torsdag 16 september 2010

Böcker och färskpressad juice

Jag och min man brukar skoja om att vårt största utgiftskonto är det för olika sorters juice. Just denna utgift är jag inte speciellt mycket skyldig till, det är mer männen i mitt liv som är orsaken. Men vi skojar ibland också om att mina bokinköp allena skulle kunna få den där nätbokhandeln att gå runt. Och så är det nog. Idag kom det två bokpaket, från två olika ställen, och det var lite som julafton här hemma. Jag vet inte hur det går till, men jag lyckas alltid glömma bort att jag beställt någon av de böcker som sedan visar sig ligga i paketet. Idag var det Baby Jane som blev en glad överraskning. Väldigt praktiskt det där med att glömma. Det blir som att jag ger mig själv en liten present varje gång.

Imorgon ska jag få se och lyssna till Ian McEwan i livs levande livet på Kulturhuset. Jag är redan lite star struck.

Agnarna skiljs från vetet i deckarskörden

Som Cattis så fint summerar det hela i förra inlägget tyckte vi alla om Gentlemen, och vi som läste om den för andra eller i mitt fall tredje gången, fick minst sagt en delvis ny upplevelse av boken. Jag hade helt glömt bort den stora, och minst sagt bärande delen av historien, om den hemliga utgrävningen de ägnar sig åt under kvarteret på Hornsgatan. Klas Östergrens sommarjobb på golfbanan mindes jag däremot en mycket större del än vad den de facto upptog av boken. Det jag mindes bäst var gåsamiddagen, men jag hade för mig att den tilldrog sig i våningen och hade helt glömt att den de facto hölls under jord, men det är klart, jag kom ju inte ens ihåg att de hölls där över huvud taget.

Under sommaren fick jag en hel del läst, dock ej Gangsters, som jag fastnade i hela tiden och nu har jag bestämt mig för att lägga den på hyllan ett tag. Bokstavligen. I väntan på att Spill ska dyka upp har jag läst en deckare, Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff. Jag skulle inte ha valt den alls, om det inte vore för att jag och Camilla gick i samma klass på gymnasiet och jag var såklart nyfiken. Min mamma hade köpt den och när jag såg den hemma hos henne så lånade jag direkt. Men jag är ingen stor deckarläsare, eller rättare sagt, jag gillar en del deckare, men hittills har jag läst fler som jag inte gillar.

Tycker mycket om Arne Dahls böcker om A-gruppen, läser gärna gamla Sjöwall/Wahlöö och är mycket förtjust i Elizabeth George. Jag har läst Stieg Larssons trilogi och det var ju en (eller rättare sagt tre) bladvändare, men inte mycket mer. Förstår inte alls den enorma fascinationen och helt sensationella framgången för Millennium-böckerna. Blev rekommenderad Karin Alvtegens böcker Skam, Skuld och andra en-ords-titlar som jag nu glömt, eller förträngt. För till skillnad från den person som rekommenderade dem så älskade jag dem inte. med betoning på inte. Prövade en Läckberg en gång som man fick gratis i samband med ett tidningsköp och jag var glad över att jag inte behövde betala för boken. Tror att jag läst något av Mari Jungstedt och jag har för mig att jag tyckte det var okej, men jag kan för mitt liv inte minnas vad boken handlade om. Har uppskattat några av Mankells Wallander-böcker.

Det som händer när jag läser de som jag inte fastnat för, är att jag hoppar över de stycken som inte direkt för handlingen framåt. Hjältarna har inte sällan ett komplicerat privatliv och när det ska avhandlas blir det ofta platt, trist och i värsta fall rent dåligt. Då hoppar jag över de styckena tills hjälten börjar lösa gåtan igen eller jaga bovar. Många deckarförfattare går helt enkelt inte iland med personbeskrivningarna och när karaktärerna är platt beskrivna blir de ju aldrig levande, utan mer marionettartade pappfigurer. Så är inte fallet hos Eizabeth George, jag njuter storartat av att läsa om såväl Havers som Lynleys privatliv.

JAg ser mycket fram emot att läsa Spill. Och efter alla fantastiska recensioner är mina förväntnngar skyhöga.

tisdag 14 september 2010

Ian McEwan och andra


I mitt livs bokhylla har Ian McEwans Enduring Love en självklar plats. Jag tror aldrig att en bok så totalt fångat mig redan i första meningen. Jag kan prata om den i timmar och tvingar alla jag kan att läsa den. Jag älskade också A child in time, Saturday och On Chesil Beach, medan jag var mer tveksam till Amsterdam. Ian McEwan är en riktig favorit och jag har läst det mesta han har skrivit. Dock inte Solar ännu, vilket jag definitivt måste göra något åt. På fredag kommer han till Internationell författarscen på Kulturhuset och jag vill verkligen vara där.

Den 6 november kommer så Siri Hustvedt tillbaka. Jag missade henne i våras och det misstaget vill jag inte göra om. What I Loved var en av förra årets absolut bästa läsningar. Den rusade genast upp på min topp-tio-lista och är även den en roman som jag kan prata om hur länge som helst och som lånats ut till alla som visat det minsta intresse. Med mycket gott resultat vill jag tillägga. Det gäller för övrigt också Enduring Love. Två författarkvällar är alltså inplanerade under hösten. Hela programmet för Internationell författarscen hittar ni här.

I veckan träffades också alla Wind up Women utom Anna, som var mycket saknad. Vi hade med olika framgång lyckats, eller inte, ta oss igenom Gentlemen och Gangsters över sommaren. Om jag skulle våga mig på en sammanfattning så tror jag att betyget skulle hamna på en svag trea, att de flesta av oss tyckte att Gentlemen var bättre än Gangsters, att flera av oss läst Gentlemen i unga år och hade en helt annan bild av den än omläsningen gav, att vi helt enkelt fastnat för andra detaljer i historien och uppfattat miljöer och människor på helt andra sätt.

För min egen del tänker jag fortsätta älska Klas Östergren, komma ihåg Gentlemen som en av de stora läsupplevelserna när jag var 20 någonting, inte ge mig på en omläsning på ett tag igen och kanske låta Gangsters få stanna i bokhyllan hädanefter. Ungefär så.

Ny läsning blir Spill:en damroman av Sigrid Combüchen. Jag röstade för Too much happiness av Alice Munro, men är mycket nöjd med valet av Spill. Och Too much happiness råkade visst ändå hamna i korgen när jag skulle betala mina senaste inköp på en stor nätbokhandel. Så kan det gå. Nästa gång lägger jag Solar i den där korgen också.

måndag 6 september 2010

Gissa vem som vann ...


Jag brukar verkligen aldrig vinna något. Av den anledningen spelar jag inte på Lotto, tips eller hästar, köper sällan TRISS-lotter och trots att jag älskar casinot i Monte Carlo så gör jag inget annat där än sippar på drinkar och förlorar euro i enarmade banditer.

Men nu har jag vunnit! Jag är den lycklige vinnaren i Booky Darlings måndagstävling och ser fram emot att hänge mig åt Lauren Weisbergers Diamanter är för evigt. Och motiveringen som jag vann med löd så här:

Jag är en chic-lit-älskare som dock ännu inte klivit ur den
garderoben, men jobbar på det. Dessutom är jag just nu sjuk och behöver uppmuntran!

Å vad nöjd jag är med att ha vunnit en bok!

lördag 4 september 2010

Olästa tegelstenar

Inspirerad av Bokbabbel (som i sin tur hade hittat frågeställningen hos Lyran) tänkte jag avslöja vilka tegelstensromaner som står olästa i hyllan. Precis som Bokbabbel har jag inte tagit mig igenom Jonathan Strange och Mr Norrell av Susanna Clarke, trots att jag ändå har den i pocket. Även i pocket var den tung och ohanterlig!

I stort sett samma dag som den kom ut köpte jag De välvilliga av Jonathan Littel. Har flera vänner som har läst den och samtliga rekommenderar den, men jag har inte kommit mig för.

Och så hinner jag ju aldrig läsa Joyce Carol Oates böcker i samma takt som de ges ut. Dödgrävarens dotter står fortfarande oläst i hyllan och de två senaste romanerna har jag faktiskt inte ens köpt (ännu).

Jag hör till dem som läste och älskade Den hemliga historien när den kom ut och den har till och med hållit för flera omläsningar. Men The little friend (köpte omedelbart så fort den kom!) har jag inte öppnat. Och inte har jag någon lust heller, efter att maken läste den och inte tyckte om ...

Sedan så har jag en hel del andra böcker i hyllan som jag inte heller har läst.men jag ska! Jag ska!

måndag 30 augusti 2010

Mitt livs bokhylla

Johanna L på Bokhora har tillsammans med andra författare satt ihop sitt livs bokhylla i den nya Akademibokhandeln vid Hötorget. Varje författare har fått välja ut fem böcker var som påverkat dem samt gett en kort motivering varför.Det kan man läsa mer om här.

Jag tyckte att det var så kul att jag var tvungen att lämna mina fem i en kommentar. Det blev så här:
Strändernas svall av Eyvind Johnson, för att det var den enda roman jag verkligen tog míg tid att njuta av under litteraturstudierna,
Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta, för att jag bara älskar kampen mellan gott och ont, syskonkärleken, all symbbolik och att jag alltid, alltid återkommer till den,
Enduring Love av Ian McEwan, för att den fångade mig från första raden och inte släppte taget förrän hela historien var berättad,
Norwegian wood av Haruki Murakami, för att den öppnade mina ögon för något helt nytt,
Mor gifter sig trilogin, för att Moa Martinson är Moa Martinson är Moa Martinson…

Egentligen är det ju helt omöjligt att välja bara fem, men jag bestämde mig för att ta de fem som först dök upp i huvudet och jag tycker nog att det blev det bästa urval jag hade kunnat gjort. Men visst finns det många till som jag skulle vilja ha med på den listan.

För övrigt just nu, min son, snart fyra år, pysslar - han klipper och klistrar ihop sin egen bok. Mission accomplished.

torsdag 19 augusti 2010

Den ofrivillige fundamentalisten

Har fortfarande inte läst ut Gangsters, vilar med den ett tag och har istället gett mig på Den ofrivillige fundamentalisten av Mohsin Hamid. Det är en bok som jag ville läsa när jag hörde talas om och blev därför superglad när jag och andra deltagare i BBC - Breakfast Book Club fick varsitt ex i juni för att läsa under sommaren och diskutera på vår nästa träff, som äger rum den 23 augusti.

Har läst cirka en fjärdedel och tycker mycket om. Vet inte om Hamid ändrar berättarteknik senare, men hittills är boken skriven i andra person, vilket jag tycker är ett spännande grepp och jag hoppas att han lyckas hålla kvar det boken igenom.

Mårten på pocketpocketpocket har läst och skrivit om boken tidigare. Jag avvaktar med fler omdömen tills jag är klar.

söndag 8 augusti 2010

Det går trögt med Gangsters

har börjat på Gangsters, men får erkänna att går trögt. Har svårt att komma in i den och jag tror att jag har läst om det första kapitlet säkert tre gånger. Kan ändå inte säga vad det handlar om, mer än att den tar vid precis där Gentlemen slutar. Vad värre är, och det tar emot att erkänna det, så minns jag inte hur Gentlemen slutar. Detta trots att jag har läst romanen åtminstone tre gånger och avslutade den senaste läsningen så sent som för några veckor sedan! Får lov att bläddra lite i Gentlemen igen och så för fjärde gången ta mig an första kapitlet i Gangsters.

Eller så struntar jag i det och fortsätter med Smaken istället.

onsdag 4 augusti 2010

Smaken är som baken

Ursäkta vitsen i rubben, kunde inte låta bli. Jag läser just nu Smaken av Muriel Barbery. Jag tyckte ju mycket mycket om Igelkottens elegans av samma författare och köpte såldes Smaken när den kom ut. Kan meddela att jag är lite besviken. Men bara lite. För jag förstod att det inte skulle bli samma slags läsupplevelse, så mina förväntningar var inte alltför högt ställda. Smaken utspelar sig i samma hus som Igelkotten, men huvudpersonen är den här gången matkritikern som dör. Han spelar en ganska liten roll i Igelkottens elegans, men här har han huvudrollen och det är på själva dödsbädden som berättelsen utspelar sig. fel - det är utgångspunkten för berättandet, där han blickar tillbaka på sitt liv genom en smak i taget, eller ett ämne i taget, som till exempel "kött" eller "fisk". Så träffar jag på några anda bekanta från förra boken också, men den kära Renée (portvakten i Igelkotten, tillika huvudperson) känner jag knappt igen här, trots att hennes avsnitt är ur hennes perspektiv.

Smaken och Igelkottens elegans är utgivna på det trevliga förlaget Sekwa, som ger ut franskspråkig litteratur översatt till svenska. Enligt deras hemsida har "Samtida, kvinnliga författare företräde". Som feminist och frankofil går det ju inte annat än att fullkomligt älska den inställningen. Det är Sekwa som också ger ut Claire Castillon och den nyligen utkomna Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis (recenserad både i DN och SvD), som jag sneglat lite på i bokhandeln. Måste nog läsa den också. Det blir SEKWA-festival i sensommar för mig ...

fredag 30 juli 2010

Claire Castillon!


I över ett halvår har den legat på mitt nattduksbord: man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska av Claire Castillon. Igårkväll tog jag tag i den. Kunde inte sluta. Jag har bara ett ord att säga: LÄS!

torsdag 29 juli 2010

Lite nytt i läshögen

Häromdagen råkade jag gå förbi Akademibokhandeln och som av en händelse råkade två nya böcker hamna i mina händer. Eller egentligen fyra - det var köp 4 betala för 3 kampanj och maken behövde ett par till semestern. För min del blev det När barnet lagt sig av Michael Nyqvist och Borta bäst av Sara Kadefors. Jag gillade ju Fågelbovägen 32 när jag läste den för ett drygt år sedan och har sneglat på Borta bäst ett bra tag nu. Jag läser blandade recensioner i DN och Svd, men hoppas att jag kommer att tycka som Johanna L på Bokhora.

När barnet lagt sig har jag också gått och sneglat på en längre tid och det som fick mig att till slut köpa den var en av alla de andra bok-bloggerskor jag läser nästan vaje dag. Kan dock inte kommma på vem just nu. Hur som helst, med den recensionen i huvudet gjorde jag slag i saken, köpte boken, började läsa nästan direkt och igår kväll vände jag den sista sidan. Jag tyckte om. Det är en fin, avskalad och mycket personlig berättelse. Nästan så att jag ibland kan känna att den blir för privat. Samtidigt är jag glad att jag som läsare får komma så nära. En passage stannar kvar hos mig. Det är när föräldrarna berättar att sonen är adopterad och mamman berättar om när han kom till dem. Om hur det var den vackraste dagen i deras liv och att pappan lovade att köra försiktigt från barnhemmet eftersom "du var det dyrbaraste han någonsin kört". Jag kan känna deras oändliga längtan efter ett barn i de få raderna. Och känna igen mig i det ofattbara att sonen nu faktiskt finns där hos dem.

tisdag 27 juli 2010

Utebliven Östergren-festival i Ångermanland

Nähä, det är bara att konstatera - jag kommer inte att ta mig igenom Gentlemen och Gangsters den här sommaren. Tre veckor på semestern försökte jag, men nu ger jag upp. De får inte följa med mig på den sista lediga veckan. Den som ska tillbringas på Kreta. Oklart vad jag ska ta med mig istället. Jag återkommer om det.

Jag får nog också lov att återkomma om varför jag hade så svårt med Gentlemen och Gangsters . Just nu kan jag inte riktigt sätta ord på det. Jag tror att det har att göra med minnen av en riktig läsupplevelse när jag var drygt 20 och därför mycket högt ställda förväntningar.

Sofi Oksanens Stalins kossor, som inledde semesterläsningen, hade jag däremot inga problem med. Eller jo, den är på många sätt nästan plågsam att läsa. Berättelsen tog sig in under skinnet på mig och låg sedan där och skavde, men så är det ju ibland när något är riktigt bra.

onsdag 7 juli 2010

Klas Östergren-festival i skärgården

jag har snart läst ut Gentlemen, ska ta mig an Gangsters och kopplar av då och då med ett avsnitt ur Den sista cigaretten som gått som radio-följetång i P1 under våren. Avsnitten finna att lyssna på på webben. Gör det! Det är Klas Östergren själv som läser.

måndag 28 juni 2010

Bonjour Tristesse


jag bara måste få visa upp mitt senaste inköp: en jättefin mugg som BARA JAG ska få dricka kaffe ur på jobbet. I samband med att jag köpte min fina fina anteckningsbok så beställde jag även denna fantastiska skapelse. Nu kommer kaffet smaka ÄNNU godare - det är jag övertygad om.

onsdag 23 juni 2010

Boken om Sighsten Herrgård

I morse var jag för andra gången med på Breakfast Book Club - en bokklubb jag hittat via Facebook och Petras blogg En annan sida. Det var lika trevligt som förra gången. Konceptet är att de som kan, ses halv åtta på morgonen på Vetekatten i Stockholm och diskuterar en bok till frukost. Den här gången var det boken om Sighsten Herrgård av honom själv och Carl Otto Werkelid, som nyligen kommit ut på nytt. Första gången var 1987.

Jag, och flera med mig, tyckte att boken var både tråkig och dålig. En person tyckte att den var bra, men här vädrar jag mina egna funderingar kring boken: Sighsten själv verkar ha varit en fascinerande person, men man kommer inte honom in på livet i den här boken. Kanske Carl Otto Werkelid är alltför mycket journalist, för jag tycker att hela boken känns som ett alltför långt söndagsreportage som inte kom i närheten av någon redaktör. Jag hade svårt att hitta flyt i texten, som byter perspektiv, tempus och fokus i mitt tycke alltför slumpmässigt. Men boken lyckades i alla fall få mig än mer nyfiken på Sighsten - vem var han egentligen. Jag förstår att han var oerhört känd på sin tid, Sveriges mest kända person efter kungen enligt någon lista som boken refererar till. Jag har ingen annan relation till honom mer än att han berättade i tv att han hade aids.

Nå, själva träffen var mycket trevlig och jag ser fram emot nästa, som blir i slutet av sommaren. Då ska vi diskutera Mohsin Hamids Den ovillige fundamentalisten, som initiativtagare Petra delade ut varsitt ex av.

söndag 20 juni 2010

Ikväll...

... får jag gå till sängs med Mia Skäringer, för nu har mina nya böcker kommit. Lycklig som ett barn på julafton slet jag upp paketet och blev helt lycklig över innehållet, trots att jag ju redan visste vad som skulle finnas i. Ibland undrar om jag om den här besattheten av böcker håller på att gå överstyr?

För ett tag sedan skrev Catrin så fint om när hon och hennes son hade en alldeles egen litterär salong, och jag kommenterade att jag hoppades att jag skulle lyckas överföra läsglädjen till min son på samma sätt. Idag tror jag att jag fick svaret. Från vardagsrummet hördes plötsligt sonens röst - han berättade sagan om Peter Pan. När jag kikade in såg jag honom sitta med boken uppslagen och läsa. Eller låtsades läsa. Vi har vid det här laget läst Peter Pan så många gånger att han kan historien utantill, men det var alldeles tydligt att han "läste". Jag vet inte för vem han berättade, sig själv, något gosedjur eller en av sina många fantasivänner. Men han dramatiserade sin berättelse så fint med olika tonlägen och pauser att hans mamma blev alldeles tårögd och rörd. Min pojke - som älskar böcker, bra berättelser och att berätta.

torsdag 17 juni 2010

Böcker i present

Jag älskar att få böcker i present och jag älskar att ge böcker i present till andra. Det är en superkul utmaning att försöka hitta en bok som kan passa för just en viss person. Något som de kanske inte skulle valt själva men som jag tror att de kommer att uppskatta.

För ett par år sedan frågade min svåger vad jag önskade mig i födelsedagspresent. Jag svarande naturligtvis böcker och preciserade sedan "Köp gärna något DU tycker är riktigt bra".
Detta var ett lyckokast som jag sedan använt mig av många gånger. Ofta har man ju en tendens att fastna för en viss typ av böcker. Ber man sina släktingar och vänner att köpa böcker som de gillar får man sådant man kanske aldrig skulle ha valt själv. Ibland blir det bottennapp men det kan också bli riktiga guldkorn.

Min svåger gav mig Paul Austers Leviatan. Riktigt, riktigt bra.

lördag 12 juni 2010

Som att den här olästa högen inte var nog...


... har jag precis varit inne på Adlibris och klickat hem tre titlar till: Sofi Oksanens Stalins kossor (Utrensning var så otroligt bra så jag bara måste läsa mer av henne), Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst (har jag varit nyfiken på ett bra tag) och Barbara Kingsolvers The Lacuna (vinnare av året Orange Prize for Fiction).

Jag längtar efter semestern då jag ska läsa, läsa, läsa. Och jag tror inte att jag ska göra om förra årets misstag då jag tog med mig det mesta som låg på sängbordet som jag inte hunnit eller orkat med under året. Istället ska jag ta med mig bara sådant som jag verkligen vill läsa. Och i högen på sängbordet ligger som ni kan se några riktiga pärlor. Boktjuven av Markus Zusak t ex, och Janet Frames An angel at my table. Båda vill jag verkligen läsa i sommar. För att inte tala om de fin-fina böckerna vi fick i goodie bagen på bokbloggarträffen. Jag har svårt att hålla mig från att genast sätta tänderna i Mangon som sprängdes, Mohammed Hanif, Fru Freud och jag, Anna Lytsy, och Den kärleken, Tove Leffler. Jhumpa Lahiris Interpreter of Maladies tänkte jag dock läsa klart den här helgen och Ben Okris The famished road börjar jag se som ett lost case efter att ha börjat på den ett tiotal gånger. Jag vill också minnas att den låg i högen redan förra sommaren.

Ja, och så har vi då Östergrens Gentlemen och Gangsters såklart. Jösses vad mycket att se fram emot! Vad ska ni läsa i sommar?

torsdag 10 juni 2010

Luguber x 2

Jag har börjat läsa Gentlemen, för likt Cattis kunde jag inte hålla mig och var tvungen att börja med detsamma. Det är tredje gången jag läser Östergrens roman från 1980, som man väl får säga blev hans stora genombrott. Märkliga saker minns jag mycket bra, som detaljer ur våningen på Hornsgatan, saker som Henry Morgan och Klas Östergren äter och dricker, men lustigt nog är själva grundhandlingen som helt ny för mig. Det var förvånande, minst sagt, eftersom jag är en person som sällan glömmer någonting. Men desto roligare att läsa på nytt, när jag upplever att delar av handlingen är som att läsa boken för första gången.

Jag kan inte låta bli att tänka på att Klas Östergren (nu talar jag om författaren och inte om romanfiguren) var väldigt ung när han skrev boken och redan en så skicklig berättare. Bjussar därför på en bild på en ung Östergren som jag helt fräckt snott från Aftonbladet.

Och så var det ju det här med luguber. Att han valt att använda ordet luguber redan på första sidan har många påpekat - liksom att han kommer undan med det - men att han använder det IGEN några sidor senare har jag inte hört kommenterats förut. Men nu har jag gjort det.

onsdag 9 juni 2010

Märkliga associationer


Jag har precis läst ut Släktfeber av Sara Paborn, en av böckerna som låg i goodiebagen på Bokhoras bloggträff förra veckan. Nu sitter jag här och funderar över varför jag genom hela läsningen har tänkt på Loranga, Masarin och Dartanjang. Delvis beror det såklart på att jag ser Loranga framför mig när Paborn beskriver pappan i berättelsen, men det är också något annat, något i hur historien berättas. Nåväl, märkliga associationer verkar vara min grej just nu.

Jag tycker om Loranga, Masarin och Dartanjang och jag tycker definitivt om den här boken. "Paborn berättar med en ny röst. Drastisk, skruvad men samtidigt saklig och sorgsen. Det händer inte mycket på ytan och ändå förändras människorna gradvis i små förflyttningar. Överhuvudtaget är Paborns saklighet befriande" står det på baksidan. Det är Carin Mannheimer, Sveriges Radio, som sagt det. Och bättre än så kan det faktiskt inte sägas. Det här är en liten pärla!

Litterär kanon

Härom dagen hamnade jag och några kollegor i en diskussion gällande det återkommande förslaget om att införa en litterär kanon. Personligen är jag mycket tveksam. Jag tror att det är omöjligt att utse en lista över böcker som alla, i första hand skolelever, ska läsa. För det första vem eller vilka ska besluta om vilka böcker och författare som ska vara representerade? Svenska akademin? För det andra, ska denna kanon vara en gång för alla given eller ska den utvecklas över tid? För det tredje, hur skulle det vara möjligt att skapa en lista som alla accepterar?

Trots min skepsis mot förslaget kan jag dock se en fördel. Jag skulle så gärna ta del av den samhälleliga litteraturdebatt som ett sådand arbete skulle ge upphov tid. Tänk om en diskussion gällande litterär kvalitet och mer eller mindre briljanta författare skulle fylla tidningarnas ledarsidor och arbetsplatsernas lunchsamtal.....

tisdag 8 juni 2010

Påminns om Rumkowski

Jag cyklar över en kyrkogård varje dag på väg till jobbet. Precis vid grindarna, just innan jag ska svänga in på cykelbanan igen, passerar jag en gravsten med ansiktet av en bister man avbildat. Framför honom står tre nakna barn med armarna om varandra och huvudena nedböjda. Jag har ingen aning om vem som vilar i denna grav eller varför de tre barnen står framför. Men ända sedan vi läste De fattiga i Lodz tänker jag på den högst osympatiske Rumkowski varje gång jag cyklar förbi gravstenen. Jag vet inte riktigt varför.