Agnarna skiljs från vetet i deckarskörden

Som Cattis så fint summerar det hela i förra inlägget tyckte vi alla om Gentlemen, och vi som läste om den för andra eller i mitt fall tredje gången, fick minst sagt en delvis ny upplevelse av boken. Jag hade helt glömt bort den stora, och minst sagt bärande delen av historien, om den hemliga utgrävningen de ägnar sig åt under kvarteret på Hornsgatan. Klas Östergrens sommarjobb på golfbanan mindes jag däremot en mycket större del än vad den de facto upptog av boken. Det jag mindes bäst var gåsamiddagen, men jag hade för mig att den tilldrog sig i våningen och hade helt glömt att den de facto hölls under jord, men det är klart, jag kom ju inte ens ihåg att de hölls där över huvud taget.

Under sommaren fick jag en hel del läst, dock ej Gangsters, som jag fastnade i hela tiden och nu har jag bestämt mig för att lägga den på hyllan ett tag. Bokstavligen. I väntan på att Spill ska dyka upp har jag läst en deckare, Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff. Jag skulle inte ha valt den alls, om det inte vore för att jag och Camilla gick i samma klass på gymnasiet och jag var såklart nyfiken. Min mamma hade köpt den och när jag såg den hemma hos henne så lånade jag direkt. Men jag är ingen stor deckarläsare, eller rättare sagt, jag gillar en del deckare, men hittills har jag läst fler som jag inte gillar.

Tycker mycket om Arne Dahls böcker om A-gruppen, läser gärna gamla Sjöwall/Wahlöö och är mycket förtjust i Elizabeth George. Jag har läst Stieg Larssons trilogi och det var ju en (eller rättare sagt tre) bladvändare, men inte mycket mer. Förstår inte alls den enorma fascinationen och helt sensationella framgången för Millennium-böckerna. Blev rekommenderad Karin Alvtegens böcker Skam, Skuld och andra en-ords-titlar som jag nu glömt, eller förträngt. För till skillnad från den person som rekommenderade dem så älskade jag dem inte. med betoning på inte. Prövade en Läckberg en gång som man fick gratis i samband med ett tidningsköp och jag var glad över att jag inte behövde betala för boken. Tror att jag läst något av Mari Jungstedt och jag har för mig att jag tyckte det var okej, men jag kan för mitt liv inte minnas vad boken handlade om. Har uppskattat några av Mankells Wallander-böcker.

Det som händer när jag läser de som jag inte fastnat för, är att jag hoppar över de stycken som inte direkt för handlingen framåt. Hjältarna har inte sällan ett komplicerat privatliv och när det ska avhandlas blir det ofta platt, trist och i värsta fall rent dåligt. Då hoppar jag över de styckena tills hjälten börjar lösa gåtan igen eller jaga bovar. Många deckarförfattare går helt enkelt inte iland med personbeskrivningarna och när karaktärerna är platt beskrivna blir de ju aldrig levande, utan mer marionettartade pappfigurer. Så är inte fallet hos Eizabeth George, jag njuter storartat av att läsa om såväl Havers som Lynleys privatliv.

JAg ser mycket fram emot att läsa Spill. Och efter alla fantastiska recensioner är mina förväntnngar skyhöga.