tisdag 27 april 2010

Salongen om Hallonbåtsflyktingen

Det senaste salongsmötet har blivit mycket styvmoderligt behandlat här på bloggen och det är hög tid för en summering. Betyget blev generellt lågt. Catrin gav en tvåa, det gjorde även Anna-Karin och David, även om David gav en något starkare tvåa än damerna som var rejält kritiska till boken. Cattis, Anna och Mia gav en trea var och medelbetyget blev således 2,5. Skulle jag ha varit lärare skulle jag ha gett en tvåa i betyget, men noggrant poängterat för eleven att det fanns potential till förbättring.

Min åsikt är att texten var rätt så kul, men helt enkelt inte räckte till en hel roman. Anna-Karin var av liknande åsikt. Vi föreslår istället att använda valda delar som en serie roliga krönikor att publiceras i en tidning istället. Författaren kan skriva, absolut, är rolig, dråplig, och har en förmåga att sätta fingret rakt på - men det räcker inte. Inte till en hel roman.

Vi var flera som drog paralleller till både Arto Paasilinna och Mikael Niemi, Hallonbåtsflyktingen är en skröna skriven i samma stil som till exempel Populärmusik från Vittula och flera av Paasilinnas böcker. Med både Niemi och Paasilinna har något som Miika Nousiainen saknar - de håller hela vägen och lyckas trots såväl satir som burlesk att skapa riktiga gestalter som jag som läsare kan tro på, känna med och för istället för Hallonbåtsflyktingens platta pappfigurer.

De som tyckte lite bättre om boken framhöll framför allt humorn, den dråpliga historien, ett annorlunda grepp som var kul och innovativt. Vi tyckte nog alla att den var alltför förutsägbar och även de mer positiva i salongen ansåg att författaren borde ha fått hjälp med att döda fler av sina älsklingar och stryka i texten. Det var hursomhelst skönt att läsa något skojigt och lättsamt efter De fattiga i Lodz. Men nu ser vi fram emot Oksanen!

Och - här hittar vi en annan bokcirkel som läst Hallonbåtsflyktingen och som nu går över till Oksanen!

Vad Svd:s respektive DN:s recensent tyckte om boken:
DN:s Dan Jönsson
SvD:s Elise Karlsson

fredag 23 april 2010

Breakfast Book Club

I det här trevliga rummet på konditori Vete-katten samlades Breakfast Book Club i morse för första gången och diskuterade Susanna Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset.

Vi var sex engagerade deltagare varav enbart två hade hunnit läsa ut boken, Jag var inte en av dem, måste erkännas. Men alla bidrog till diskussionen och förutom dagens bok blev det förstås en hel del prat om Svinalängorna, men även annat, inte minst pratade vi om vad vi brukar läsa för böcker, vad vi föredrar för typ av böcker och hur, var och när man läser.

Maria på BookyDarling tog en bild - lite roligare än det tomma rummet som jag hittade på vetekattens hemsida.

Tiden gick alldeles för fort och när jag cyklade till jobbet strax före nio var jag på så otroligt gott humör och det blev inte sämre när jag dör ner i den fina presentpåsen som arrangören Petra Jankov Picha hade ordnat till oss.

torsdag 22 april 2010

Nu vill jag läsa allt av Oksanen

Nya salongsboken är Utrensning av Sofi Oksanen. Så fort jag kom hem från kvällens salong beställde jag den på AdLibris. Passade på att beställa även hennes andra böcker, Baby Jane och ville köpa Stalins kossor, men Stalins kossor var tillfälligt slut. Jag satte den på bevakning.

Istället beställde jag dessutom DarlingRiver av Sara Stridsberg, några Muminböcker som jag inte har (än) samt Godistrollet av Jonna Björnstjerna. Vi tycker mycket boken om den underbara familjen Kanin, så jag är övertygad om att Godistrollet faller oss i smaken.

Vad vi tyckte om Hallonbåtsflyktingen ska jag eller någon annan salongsmedlem berätta i ett annat inlägg, men så mycket orkar jag skriva innan jag somnar att medelbetyget blev LÅGT.

söndag 18 april 2010

är rejält trött på Mikki

Hallonbåtsflyktingen är tråkig. Början var skojig, verkligen ett helt nytt grepp med fenomenet "nationalitettransvestism". I stilen kändes den lite som populärmusik från Vittula, lite raljerande och frisk humor. Men nu har jag tröttnat. Det blev snabbttråkigt. Jag inser att det är satir, en samhällskritisk skröna med avsikt att ha glimten i ögat, men någonstans i de ironiska hyllningarna till Sverige och galenskaperna i dess spår (svenskhetsaltare i hemmet, de konstiga enmanskalasen med "allsång"...) så tröttnade jag. Bläddarde framåt, skummade några sidor ... och nu verkar det i och för sig arta sig eftersom huvudpersonen precis har köpt buggningsutrustning för 12 000 euro och monterat den i sju olika familjers semesterhus i Thailand - allt för att lära sig bli ännu svenskare.

Jag hoppas således på att andra delen av boken ska få mig att ändra mitt intryck hittills. Vi får se.

torsdag 15 april 2010

går till sängs med en finne

för ja, HAllonbåtsflyktingen är äntligen i mina händer och jag gillar. Tummen upp således.

måndag 12 april 2010

Vågar nästan inte skriva det här

... men först imorgon (tisdag den 13 april) kommer jag att börja läsa Hallonbåtsflyktingen som är vår nuvarande salongsbok ch som ska diskuteras och nagelfaras nästa gång vi ses. TUR FÖR MIG att vi flyttat på träffen ... Stort tack till bokvän och överbibliotekarie Ullis för lånet!

Har förresten brjat läsa Historikern av Elisabeth Kostova. Har haft boken i min äga minst tre-fyra år, men det är en sån där blivit liggande. Kan inte säga ngt omdöme än, har bara hunnit cirka 50 sidor, men det verkar lovande.

lördag 10 april 2010

Snabbrecension av Hypnotisören

Om jag ska vara lite positiv: Definitivt en bladvändare, väldigt spännande här och där - särskilt sekvenserna när man förstår att någon varit inne i huvudpersonens hem.
Negativt: Karaktärerna gestaltas inte något vidare, författaren (författarna ...) skriver istället ut vad romanfigurerna tycker, tänker och vad vi som läsare ska tycka om det = BOOOOOOORING och platt. Ett typiskt drag som förekommer flera gånger i texten, hos olika personer är sekvenser som "han kände det som att han hade sett något viktigt men kunde inte komma på vad det var". VARFÖR SKRIVA EN SÅN SAK? Gestalta det istället så att jag känner och förstår det utan att bli skriven på näsan!

Därför blev det så när jag läste att jag bara läser de delar som för handlingen framåt, skiter fullständigt i miljöbeskrivningarna och enkelt psykologiserande. De flesta gestalterna är så grunt beskrivna att det är omöjligt att förstå varför de handlar som de gör - de är som pappfigurer.

Så mitt betyg blir 2 av 5 möjliga - men en stark tvåa eftersom det stundtals var svårt att lägga boken ifrån sig.


Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Hypnotisören av Lars Kepler

tisdag 6 april 2010

hypnotiserad

läste ut The Brightest Star in the Sky rekordsnabbt (tjock bok, men STOR stil!) och började sedan på Hypnotisören. Är än så länge inte imponerad, men det kanske ändrar sig. Gillar nämligen båda Andorilarna var för sig, så jag tänker att tillsammans måste det ju bli dubbelt så bra!