Det senaste salongsmötet har blivit mycket styvmoderligt behandlat här på bloggen och det är hög tid för en summering. Betyget blev generellt lågt. Catrin gav en tvåa, det gjorde även Anna-Karin och David, även om David gav en något starkare tvåa än damerna som var rejält kritiska till boken. Cattis, Anna och Mia gav en trea var och medelbetyget blev således 2,5. Skulle jag ha varit lärare skulle jag ha gett en tvåa i betyget, men noggrant poängterat för eleven att det fanns potential till förbättring.
Min åsikt är att texten var rätt så kul, men helt enkelt inte räckte till en hel roman. Anna-Karin var av liknande åsikt. Vi föreslår istället att använda valda delar som en serie roliga krönikor att publiceras i en tidning istället. Författaren kan skriva, absolut, är rolig, dråplig, och har en förmåga att sätta fingret rakt på - men det räcker inte. Inte till en hel roman.
Vi var flera som drog paralleller till både Arto Paasilinna och Mikael Niemi, Hallonbåtsflyktingen är en skröna skriven i samma stil som till exempel Populärmusik från Vittula och flera av Paasilinnas böcker. Med både Niemi och Paasilinna har något som Miika Nousiainen saknar - de håller hela vägen och lyckas trots såväl satir som burlesk att skapa riktiga gestalter som jag som läsare kan tro på, känna med och för istället för Hallonbåtsflyktingens platta pappfigurer.
De som tyckte lite bättre om boken framhöll framför allt humorn, den dråpliga historien, ett annorlunda grepp som var kul och innovativt. Vi tyckte nog alla att den var alltför förutsägbar och även de mer positiva i salongen ansåg att författaren borde ha fått hjälp med att döda fler av sina älsklingar och stryka i texten. Det var hursomhelst skönt att läsa något skojigt och lättsamt efter De fattiga i Lodz. Men nu ser vi fram emot Oksanen!
Och - här hittar vi en annan bokcirkel som läst Hallonbåtsflyktingen och som nu går över till Oksanen!
Vad Svd:s respektive DN:s recensent tyckte om boken:
DN:s Dan Jönsson
SvD:s Elise Karlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar