måndag 28 mars 2011

När Martina Haag hjälpte mig i tvättstugan

Igår, söndag,hade jag tvättstugan hela dagen. Jag har inget emot att tvätta, tycker att det är en av de hemsysslor som är minst trista. Ibland är det rätt så skönt att pipa ner i tvättstugan ett tag, och dra sig undan resten av familjen i sann bitterfitte-stil. Igår var en sån dag.

Utanför vår tvättstuga, i själva källargången står en bokhylla, där boende i huset kan ställa böcker man inte längre själv vill äga och förvalta. Det är en blandad kompott därnere, högt och lågt, pocket och inbundet, skönlitteratur och faktaböcker samsas med barnböcker, seriealbum och Guiness rekordbok.


Jag kom ner lite tidigt och tänkte sno åt mig en deckare att förströ mig med medan jag väntade på att maskinerna skulle bli klara, när jag istället fick syn på Martina Haags Underbar och älskad av alla. Jag tog raskt ner den från hyllan och började läsa och blev glatt överraskad. Har hört mycket gott - och ont - om Martina Haags författargärning, men inte haft möjligheten att själva bilda mig en uppfattning. Nu har jag en uppfattning - och den är att skojigare sällskap i tvättstugan kan jag faktiskt inte tänka mig. Jag skrattade högt flera gånger. Blev på otroligt gott humör.

Nu måste jag erkänna att mina förväntningar stod på noll. Jag var inte alls så fördomsfri som jag antyder ovan. Jag hade i det närmaste väntat mig att jag skulle tycka att det hela var så plågsamt att jag skulle ställa tillbaka Martinas bok och välja en Karin Alvtegen istället för att sedan lite proppmätt konstatera att jag förstod verkligen varför de hamnat i hyllan för böcker som inte får hemma längre. Men så var det alltså inte och jag tackar Martina Haag av hela mitt hjärta för att jag fick en härlig dag i tvättstugan. 

torsdag 24 mars 2011

söndag 20 mars 2011

Faller väl in i hyllningskören jag också ...

Ja men det är lite motvilligt som jag gör det. Det handlar förstås om ONE DAY, vår senaste salongsbok i Wind Up Women. Jag var tveksam redan från början. En roman som hyllats så fantastiskt kunde jag absolut inte tycka om, var min inställning när jag började läsa. Vi har såväl bloggat som diskuterat det förut och lär prata om det många gånger till - det här med förväntningar. Den stackars Spill som ju var en hyfsad roman blev både jag och Cattis ganska besvikna på. En annan vi läste i salongen just efter att ha hört så mycket gott om den var Junot Diaz roman med det hopplösa namnet - Oscar Waos korta men förunderliga liv - och det var likadant med den för mig: bra bok, men liksom snuvad på den där fantastiska läsupplevelsen som inte ville infinna sig. Både Spill och OscarWao är utmärkta romanbyggen och jag vet att jag skulle ha uppskattat dem mer om jag inte haft så höga förväntningar.

Jag försökte alltså hålla tankarna och förväntningarna i schack inför One Day. Mina första reaktioner var "lättläst", "kul grepp", "charmig" och inte så mycket mer, men efter ungefär halva boken kunde jag faktiskt inte lägga den ifrån mig. Det magiska inträffade. Emma och Dexter blev mina kompisar, ja, har inte också jag pluggat med dem när jag tänker efter? Eller var jag och Emma jobbarkompisar på den där förfärliga mexikanska syltan? Nä just det, jag och Dex var kolleger på tv en sväng ... För det känns som om jag på riktigt har varit med i deras liv, gått på samma nitar, känt samma förhoppningar, glädje och sorger.

Att lyckas fånga en tidsanda så på pricken som Nicholls gör har genom läsningen varit ett stort glädjeämne och med många, många igenkännande nickar, skratt och till och med tårar (ja, jag grät) har jag sträckläst One Day. Hatade slutet.

Nu har jag god lust att rada upp ett par favoritcitat i boken. För likt Emma, som jag naturligtvis identifierar mig starkt med, är det något jag gärna ägnar mig åt. Stryker under, antecknar i marginalen, eller i någon extra fin anteckningsbok inköpt för ändamålet. Men jag lovar, jag ska undvika och behålla dem för mig själv istället. Förresten identifierar jag mig starkt med Dexter också.

Såklart att den ska bli film. med Anne Hathaway som Emma och Jim Sturgess som Dexter. Såklart att jag kommer att se den. Såklart att jag lånar filmaffishen att illustrera det här inlägget.

Några andra som också gillade One Day är till exempel  Bokhore-Helena och Paulina Helgeson i SvD.

torsdag 17 mars 2011

1Q84 på väg!

Fick precis följande glada meddelande på mejlen:


Hej,

Vi har idag skickat följande varor med Posten Ekonomibrev:

 * 1 st 1Q84 : första boken April-juni (9789113023083)

Posten Ekonomibrev (B-post) delas normalt ut efter ca 3 vardagar.
Om brevbäraren tycker att brevet/paketet är för stort lämnas det på Postens utlämningsställe, och du får en avisering.



HURRA!!!

onsdag 9 mars 2011

Ibland har man tur

Jag fick i eftermiddags helt otippat de två sista biljetterna till förhandsvisningen av Norwegian Wood på Bio Rio ikväll, som Bokhora skrev om igår (men jag upptäckte det först idag). Ett snabbt sms till maken "vi ska se Norwegian wood ikväll" och ett snabbt telefonsamtal till mamma "snääällaa, kan du vara barnvakt ikväll?" senare och biokvällen var ett faktum. Jag gick ju nästan i spinn - eller nästan? vem försöker jag lura? - när jag för ett tag sedan upptäckte att Norwegian Wood skulle komma som film, så jag var lagom uppspelt när vi gav oss iväg till bion. Och filmen var vacker, det var den. Lågmält och långsamt berättad. Samma känsla som jag hade när jag läste romanen infann sig direkt. Jag vill påstå att den var riktigt bra.

onsdag 2 mars 2011

Klassiker på Nobelmuseet

Jag upptäckte just att det blir litteratursamtal om klassiker i Nobelmuseets bibliotek under våren. Arrangemanget sker tillsammans med Brombergs förlag och det är också deras Nobelklassiker som det ska samtalas om. Tanken är att besökarna ska ha läst boken för att kunna vara delaktiga i diskussionen. Dorotea Bromberg och Nobelmuseets bibliotekarie Karl Berglund kommer att leda samtalen tillsammans med en inbjuden gäst. Låter inte det trevligt?

Först ut, den 30 mars, är Albert Camus Fallet. Gästen är Elise Karlsson, författare och litteraturkritiker i SvD. Den 27 april diskuteras André Gides Den omoraliske och då heter gästen Martina Lowden som är författare och litteraturkritiker i DN. Mer information finns på Nobelmuseets hemsida.

tisdag 1 mars 2011

Bodil var underbar

Bodil var förstås underbar. Underbar. Jag ska skriva mer om föreställningen - snart. Så länge nöjer jag mig med att berätta vad som hände på vägen ut ur salongen:

Bakom hör jag hur en man säger: "inte förstod jag att det var en monolog!" Hans kvinnliga sällskap, en dam i 60-årsåldern, kulturtantsfin med Gudrun Sjödén-kofta och basker svarar andlöst och uppriktigt: "Jag ÄLSKAR Bodil Malmsten. Det är allt jag har på mitt nattduksbord. Böcker av Bodil."
Mannen, som ju alltså inte fått något gehör för sin anmärkning säger igen "Men inte visste jag att det var en monolog! Visste du?"
Damen stannar upp lite och spänner ögonen i honom och säger: "Det var INTE en monolog! Det var en uppläsning!"

Och hon hade förstås rätt. det var en uppläsningsföreställning. och den var alldeles alldeles underbar. Och trots att det inte verkar så, så hoppas jag ändå att Bodil själv någonstans kan förstå och ta in att det finns många många många som uppriktigt och sant älskar det hon skriver.

Bilden lånade jag från Modernista. Boken För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA var en av många hon läste ur.