fredag 28 november 2008

Litterär frukost


Bevistade riksdagsbibliotekets frukostmöte igår med Helena Henschen som gäst. Hon berättade om Signe Thiel, sin farmor, som boken Hon älskade handlar om. Och en hel del om tillblivelsen av boken och litegrann om hur hennes förstabok, I skuggan av ett brott, kom till.


Förutom Timmen med Helena Henschen bjöds det på kaffe och smörgås. Det var både trevligt och intressant tyckte jag och övriga cirka 50 gäster som var på plats. Förutom jag själv - som antagligen var allra yngst (!!!) - bestod publiken av idel kulturtanter i page och Gudrun Sjödén-kläder. TRE herrar var på plats, varav en var en av bibliotekarierna.

onsdag 26 november 2008

Årets sista möte

Igår var det dags för årets sista möte i den litterära salongen Wind up Women, då vi skulle diskutera Le Clézios Allt är vind. Jag hade redan tjuvstartat här på bloggen med vad jag tyckte och jag såg fram emot att få höra de andras åsikter.

Det visade sig att vi var överens i det mesta. Vi var alla mycket förtjusta i Jeans besök hos sin faster i La Kataviva och ville veta mer om hennes uppväxt och hennes historia. Den parallella historien med anfadern var vi mindre intresserade av. Några av oss hade också mycket svårt att förstå anledningen till slavberättelserna i slutet. Vi förstod inte riktigt deras roll i romanen och tyckte heller inte om hur de personerna framställdes. Personligen tycker jag också att Jean är en ganska ointressant pojke/man som verkar gå bredvid livet och iaktta det som händer utan att riktigt själv delta.

Trots detta var vi också överens om att vi var fortsatt nyfikna på Le Clézios författarskap och att vi skulle vilja läsa något mer av honom. Nu väntar vi med spänning på vad Catrin tycker.

Nästa träff blir den 13 januari 2009 då vi ska prata om Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson. Tills dess fortsätter vi att mötas här på bloggen!

tisdag 25 november 2008

... och apropå Helena Henschen

Jag missar visserligen kvällens stora tilldragelse på Järnet, men kommer å andra sidan att bevista Riksdagsbibliotekets frukostmöte med Helena Henschen på torsdag morgon. Kaffe, smörgås och uppläsning.

måndag 24 november 2008

Önskemål om böcker att läsa i salongen

Eftersom jag inte kommer att vara med i salongen när Wind Up Women träffas imorgon, passar jag på att här lämna några önskemål om böcker att läsa och diskutera till nästa gång.

Jag håller själv på med Boktjuven av Zusak just nu, och den verkar som sagt lovande. Ska vi våga oss på Enquist, kanske? Augustvinnare och allt. Jag har dock lite lite (men bara lite) svårt för Enquist. Jag har läst några av hans romaner och min generella bedömning påminner om vad vi i salongen enades om Oates: spännande, medryckande, fantastiskt skrivet, men det verkar som om författaren får bråttom p slutet för att få ihop storyn.

Några andra böcker som ligger på min jag-vill-läsa-lista: Drottningen vänder blad av Alan Bennett, Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson, Hon älskade av Helena Henschen, som också föreligger i att-läsa-högen på nattduksbordet. Där ligger också De välvilliga av Jonathan Littell och förstås Sputnikälskling av Murakami som jag fick av Anna-Karin i födelsedagspresent.

En bok som jag har i min bokhylla och som jag haft där ett bra tag (åtminstone några år) är en bok som heter Historikern av Elizabeth Kostova. Den är jag mycket nyfiken på!


söndag 23 november 2008

Boktjuven

Kunde inte hålla mig längre och började på Boktjuven i fredags. Författare : Markus Zusak. Berättare: Döden. Potential: Lovande.

Bekännelse

Det är bara att erkänna - jag är inte bra på franska författare. Länge valde jag bort dem just för att jag inte riktigt verkade klara av dem. Jag hoppades att jag med åren skulle ha ändrat åsikt och mognat. Men icke.

Nu kan man naturligtvis inte bara dra alla franska författare över en kam så där, och jag älskar t.ex. Maupassants Fettpärlan, men det är någonting som jag rent generellt har problem med. Jag tror det är språket. Det är så där flödande vackert som franska är, men det blir för mycket - för mig i alla fall. Det blir för många detaljer, för långrandiga utläggningar och till slut tröttnar jag även om jag egentligen tycker att romanen är bra. Så är det med Allt är vind och så har det varit med många andra.

Det är kanske helt enkelt dags för mig att lära mig franska så pass bra att jag kan läsa på originalspråket. Jag misstäner nämligen att det är en helt annan upplevelse. Tills dess är det bara att bekänna och inse sina begränsningar.

fredag 21 november 2008

Catrin och Ullis höll egen mini-salong på Järnet

Torsdagskvällen tillbringade Catrin på Järnet och drack både Zinfandelvin och åt leverpastejsmörgås. OCH diskuterade litteratur, läsning och förde metasamtal kring dessa fenomen kvällen lång med Ullis, överbibliotekarie i Hce-bokklubben. Så det blev som en alldeles egen salong, fast det inte var kvällens ursprungliga syfte.

Det kan konstateras att Ullis och jag verkar ha helt olika smak när det gäller böcker. Sådana böcker som jag tycker om mycket, har Ullis inte mycket till övers för. Och det gör naturligtvis diskussionerna både dynamiska och intressanta. Bittert arv, Kafka på Stranden, Gentlemen och Gangsters (liksom några av Östergrens tidiga produktion), Allt är vind, Boktjuven och Inger Edelfeldts författarskap, liksom Marie Hermanssons. Vi hann även helt hastigt avhandla "böcker vi gillar men skäms lite för" liksom vår gemensamma passion för vackra anteckningsböcker. Ullis, har skrivit om det hela ur sitt perspektiv här, där även undertecknad finns med på (suddig) bild.



onsdag 19 november 2008

Bokstöd


Hos min goda vän Ullis, även känd som överbibliotekarie i Hce-bokklubben fick jag tips om detta fina bokstöd.

Inte nog med att det bokstavligen talat lyser upp - du gör samtidigt en god gärning.

Och jag är tydligen Sylvia Plath!

Då är det väl kanske dags för mig att ta mig igenom hennes dagböcker nu...











gURL.comI took the "If You Were a Poet..." quiz on gURL.com
I am...
Sylvia Plath

Do your feelings come pouring to the surface no matter what? Is writing or speaking your mind a matter of life and death for you? If so, you may identify with Sylvia Plath's confessional style of poetry. Plath is perhaps one of the most famous poets of the 20th century. Read more...

Which poet are you?


tisdag 18 november 2008

Jag är Gertrude Stein!

Kunde inte låta bli att göra ett test som jag hittade när jag tittade in hos La Bibliofille. Jag är så nöjd med resultatet! Frågan är bara, vem är min Alice?

gURL.comI took the "If You Were a Poet..." quiz on gURL.com
I am...
Gertrude Stein

Do you have a thing for words? You're in good company. Gertrude Stein did too. Who else could write a line like, "A rose is a rose is a rose," and call it poetry? Read more...

Which poet are you?

måndag 17 november 2008

Murakami, böcker och löpning

Kan inte låta bli.  Detta trots att antalet inlägg om Murakami viktar ensidigt. Nå. 

Så här ser han ut, Haruki Murakami. Bilden har jag helt fräckt lånat av Wikipedia. Där hittar jag även en länk till en mycket informativ sajt om honom och hans verk (här). 

Och blir åter påmind om vad många böcker han har skrivit -  och jag blir så glad när jag tänker på alla härliga Murakamilästimmar jag har framför mig. Sputnikälskling står på tur och sedan tänker jag minsann läsa What I talk about when I talk about running, eftersom jag inte bara gillar att läsa, utan också att springa.

Förresten - en bok som inspirerade mig otroligt mycket vad gäller löpning var Kjell Westös underbara Vådan av att vara Skrake, där huvudpersonen försöker uppnå det "lätta svävandet" när han löptränar. Det brukar jag tänka på när det går trögt.

lördag 15 november 2008

Tröskeln passerad

och jag susar vidare i Nice, Bretagne och på Mauritius tillsammans med Le Clézio. Är faktiskt inte riktigt säker på att jag tycker att de olika tidsperspektiven funkar till hundra procent. Än så länge upplever jag det som två olika romaner, även om jag förstår hur det hela hänger ihop.

I övrigt skulle jag bra gärna vilja bevista samtalet mellan Salman Rushdie och Roberto Saviano i Börssalen den 25 november (DN skriver om det, liksom själva Akademien förstås). Men eftersom det är samma dag som vi har vår nästa träff i den litterära salongen Wind Up Women och dessutom med all säkerhet svårt att få biljetter till så tackar jag SVT för att de filmar det hela.

torsdag 13 november 2008

Ljuva 80-tal

Mitt i Murakami och Le Clézio har jag ägnat några dagar åt Johan Kindes debutroman Någon sorts extas, som handlar om Julien och hans vänner, musik, nattliv och längtan efter det stora äventyret. Jag var nyfiken på hans skildring av 80-talet, min tonårstid, och jag blev inte besviken. Alla ingredienserna fanns för att jag skulle fastna i ljuv nostalgi och tänka på händelser och människor som inte funnits i mina tankar på många år. Skildringen kändes dessutom högst tonårsaktig.

Någon stor litterär upplevelse var det förvisso inte, däremot en charmig, ibland lite pinsam, tillbakablick. Och jag insåg att jag faktiskt växte upp i en tid då det inte fanns mobiltelefoner så att man kunde få tag på varandra var som helst, när som helst, då det fanns två tv-kanaler som mycket sällan visade musikprogram och då frisyrgelé var en ny bekantskap.

Har fastnat på sidan 102 i Allt är vind

Jag vet inte hur många gånger jag har läst meningen "Vid denna tid följde Jean på måfå efter okända på gatan" och stycket därefter. Sedan somnar jag. Jag vill själv inte tro att det är av leda, men jag börjar undra.

Jag börjar också undra om jag över huvud taget kommer hinna läsa färdigt boken tills vi ska ses nästa gång i salongen? Det är nämligen dags igen snart. Och om jag ska hålla en jämn takt måste jag läsa 26 sidor om dagen. Det är förstås ingen omöjlighet - tvärtom -  om jag bara kan hålla mig vaken!

tisdag 11 november 2008

Siri och jag

Vi är inte närmare bekanta Siri Hustvedt och jag, men hon stod för en av förra årets bästa och värsta läsupplevelser. Jag fick låna What I loved av en väninna och kunde inte lägga den ifrån mig. Jag grät mig igenom stora delar av boken (ja, ni som läst den vet förstås precis vad jag talar om) och smålog igenkännande åt andra delar.

Nu kunde jag inte låta bli att igår köpa hennes The Sorrows of an american och eftersom min man snart fyller år ska han få den av mig i födelsedagspresent. På så sätt kan jag ju jag få låna den av honom. Detta är skrämmande likt det förfarande jag tillgrep som barn när jag gav min mamma Lotta- och Kitty-böcker till jul och födelsedagar.

Vår mycket kloke och insiktsfulle son, 6 år, frågade när jag berättade om inköpet: "Men mamma, ska du inte ge pappa något som han vill ha?"

torsdag 6 november 2008

När jag blev störd mitt i kulturradion

Sputnikälskling ligger som jag redan nämnt på mitt nattduksbord och väntar. Så färsk att sidorna knappt torkat och det är nästan så att den har ett eget liv - närsomhelst kommer den att hoppa från sin plats överst i läshögen rakt in i mina händer och öpnna upp sig på förstasidan.

Nå. I min väntan på att börja läsa den (ja jag ska sluta tjata om att jag ska och istället bara börja) blev jag ,ycket glad när jag i måndags såg att Svd recenserade boken. Och ännu gladare blev jag när jag cyklade till jobbet och lyssnade på kulturradion, där den recenserades. Det såg alltså ut att bli en riktigt bra Murakami-dag.

Men mitt i recensionen ringer telefonen! Mitt automatiska svar "Hur kan du vara så dum att du ringer mig mitt i kulturradion precis när Murakamis Sputnikälskling recenseras?" kanske inte var det trevligaste, men jag blev så sur. Och ännu har jag inte lyckats att lyssna på den, men ska. Vid tillfälle.

måndag 3 november 2008

Luther och jag del II

Det är inte Martin Luther som sitter på min axel och ger mig dåligt samvete, det är någon annan, kanske jag själv rent av. Det har jag fått reda på genom att läsa recensionen av den nya boken Dr Luther och Mr Hyde av Per Svensson i Svenska dagbladet. Där står det att det är "okunnigt folk" som talar om plikten att sköta sig och handla rätt till punkt och pricka. Det är bara att erkänna sig skyldig, jag är väl okunnig men jag är inte en sämre människa än att jag blir sugen på att läsa mer om Luther. Luther var tydligen ingen dysterkvist utan enligt recensionen tvärtom livsbejakande. Fast Luther trodde å andra sidan på arvssynden, att människan var född till synd och det är ju inte så muntert. Men i slut änden trodde Luther på nåden så slutet gott och allting gott.

Tunga tankar i november och en blick framåt

När WOW träffades igen efter sommaren berättade vi om vad vi läst under semestern. Jag hade bland annat varit utomlands i två veckor och inte tagit med mig tillräckligt med böcker, så jag läste flera av makens deckare. Det är inte alls min genre och därför hade jag inte så mycket att säga om dem. Utom en. Flickan under gatan, Roslund & Hellström, var nämligen inte bara en kriminalroman utan den tog upp något som vi aldrig eller sällan pratar om - svenska gatubarn. Barn som lever under outhärdliga hemmaförhållanden, inte får någon hjälp av samhället och därför till slut väljer att fly. En del av dem sover hos vänner, en del blir gatubarn och en del tar sin tillflykt till tunnlarna under staden, där de gömmer sig för världen. De här barnen är svikna så många gånger och på så många sätt av oss vuxna att det knappt går att förstå. Jag var tagen, upprörd och arg när jag läst ut den boken.

Nu har jag precis avslutat Smuts av Katarina Wennstam, som handlar om sexköp och trafficking. Den lämnade mig med liknande känslor och en insikt om att problemen alltid finns så mycket närmare oss än vi tror.

Från dessa böckers tunga innehåll riktar jag nu blicken mot Allt är vind som äntligen damp ner i brevlådan idag. Jag ser fram emot en helt annan typ av läsupplevelse, men kommer nog att ha många tankar kvar hos både Flickan under gatan och Smuts den närmaste tiden.

För övrigt har också jag avverkat ännu en Murakami, After Dark, och kan inte annat än fortsätta lovsjunga denna fantastiska författare. Men eftersom vår blogg definitivt har slagsida mot Murakamis författarskap, mycket tack vare mig, tänker jag inte orda mer om den. För tillfället i alla fall.

lördag 1 november 2008

I skuggan av en jordbävning

Murakamis After the Quake har redan Mia skrivit några rader om, men jag kan inte låta bli att göra det jag också. Till att börja med en rent komparativ betraktelse: Mias utgåva var mycket snyggare än den jag fick tag på. Nå, innehållet är förstås detsamma, men det var ändå nesligt eftersom jag förväntade mig att finna att lika fin!

After the Quake består av sex korta noveller, varav ingen utspelar sig i Kobe, men alla har en eller flera referenser till staden och alla är på något sätt påverkade av jordbävningen. Alla novellerna har samma effekt på mig, nämligen en önskan om att de skulle vara romaner istället. Alla berättelserna har något - en av karaktärerna, en specifik händelse, eller en relation -  som jag vill veta mer om, och som jag blir besviken över att det inte hinner utvecklas. 

Man jag njuter fullt ut av Murakami-stämningen i alla sex novellerna och ser fram emot Sputnikälskling som ligger på mitt nattduksbord och väntar på att bli läst.