När WOW träffades igen efter sommaren berättade vi om vad vi läst under semestern. Jag hade bland annat varit utomlands i två veckor och inte tagit med mig tillräckligt med böcker, så jag läste flera av makens deckare. Det är inte alls min genre och därför hade jag inte så mycket att säga om dem. Utom en. Flickan under gatan, Roslund & Hellström, var nämligen inte bara en kriminalroman utan den tog upp något som vi aldrig eller sällan pratar om - svenska gatubarn. Barn som lever under outhärdliga hemmaförhållanden, inte får någon hjälp av samhället och därför till slut väljer att fly. En del av dem sover hos vänner, en del blir gatubarn och en del tar sin tillflykt till tunnlarna under staden, där de gömmer sig för världen. De här barnen är svikna så många gånger och på så många sätt av oss vuxna att det knappt går att förstå. Jag var tagen, upprörd och arg när jag läst ut den boken.
Nu har jag precis avslutat Smuts av Katarina Wennstam, som handlar om sexköp och trafficking. Den lämnade mig med liknande känslor och en insikt om att problemen alltid finns så mycket närmare oss än vi tror.
Från dessa böckers tunga innehåll riktar jag nu blicken mot Allt är vind som äntligen damp ner i brevlådan idag. Jag ser fram emot en helt annan typ av läsupplevelse, men kommer nog att ha många tankar kvar hos både Flickan under gatan och Smuts den närmaste tiden.
För övrigt har också jag avverkat ännu en Murakami, After Dark, och kan inte annat än fortsätta lovsjunga denna fantastiska författare. Men eftersom vår blogg definitivt har slagsida mot Murakamis författarskap, mycket tack vare mig, tänker jag inte orda mer om den. För tillfället i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar