Sputnikälskling ligger som jag redan nämnt på mitt nattduksbord och väntar. Så färsk att sidorna knappt torkat och det är nästan så att den har ett eget liv - närsomhelst kommer den att hoppa från sin plats överst i läshögen rakt in i mina händer och öpnna upp sig på förstasidan.
Nå. I min väntan på att börja läsa den (ja jag ska sluta tjata om att jag ska och istället bara börja) blev jag ,ycket glad när jag i måndags såg att Svd recenserade boken. Och ännu gladare blev jag när jag cyklade till jobbet och lyssnade på kulturradion, där den recenserades. Det såg alltså ut att bli en riktigt bra Murakami-dag.
Men mitt i recensionen ringer telefonen! Mitt automatiska svar "Hur kan du vara så dum att du ringer mig mitt i kulturradion precis när Murakamis Sputnikälskling recenseras?" kanske inte var det trevligaste, men jag blev så sur. Och ännu har jag inte lyckats att lyssna på den, men ska. Vid tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar