Luther och jag del II

Det är inte Martin Luther som sitter på min axel och ger mig dåligt samvete, det är någon annan, kanske jag själv rent av. Det har jag fått reda på genom att läsa recensionen av den nya boken Dr Luther och Mr Hyde av Per Svensson i Svenska dagbladet. Där står det att det är "okunnigt folk" som talar om plikten att sköta sig och handla rätt till punkt och pricka. Det är bara att erkänna sig skyldig, jag är väl okunnig men jag är inte en sämre människa än att jag blir sugen på att läsa mer om Luther. Luther var tydligen ingen dysterkvist utan enligt recensionen tvärtom livsbejakande. Fast Luther trodde å andra sidan på arvssynden, att människan var född till synd och det är ju inte så muntert. Men i slut änden trodde Luther på nåden så slutet gott och allting gott.