söndag 27 februari 2011

Det drar ihop sig...


... till Enligt Bodil Malmsten på Södra Teatern. Imorgon ska vi dit, Catrin och jag. Längtar.

För övrigt har jag börjat läsa Mr Chance nu. Återkommer om den.

söndag 20 februari 2011

Murakami-fest


De här trevliga böckerna kom hem till mig alldeles nyss. Så jag behöver inte fundera på vad jag ska läsa härnäst. Nu gäller det bara att välja i vilken ordning de ska intas!

onsdag 16 februari 2011

Jag gillar One Day

Jag har börjat läsa One Day och måste säga att jag gillar. Det kan ha med min, vid det här laget ganska kända, englands-nostalgi att göra. Det där språket är ju fantastiskt. Och här får vi lite snabb, smart, engelsk konversation på det där sättet som jag är så svag för. Vi rör oss, åtminstone hittills, en del i det fantastiska London. Dessutom tycker jag mig känna de båda huvudpersonerna ganska så bra redan nu. Jag tycker att David Nicholls med små medel har lyckats få fram två hela personligheter. Nu ska erkännas att jag inte hunnit så långt ännu, men jag längtar efter att få veta hur historien utvecklar sig, hoppas och tror att jag kommer att gilla ända till sista sidan. Håll tummarna!

torsdag 10 februari 2011

Det här med förväntningar

Att vi alla i salongen har höga förväntningar på David Nicholls One Day är en understatement och återigen känner jag att åtminstone jag - för kan jag inte dra alla i salongen över en kam - inte kan bli annat än besviken. Ska försöka läsa vidare med öppet sinne, men hittills kan jag inte stämma in i hyllningskören som  lovebombat boken.

Vi har varit inne på det här temat förut. Vi hade skyhöga förvänrningar på Spill - och även om flera av oss ansåg det som en bra roman, var vi en aning besvikna. Var det inte bättre än så? Romanen som enligt Mats Gellerfeldt "är så formfulländad att den lämnar snart sagt all dagens prosa bakom sig".


En bok som jag älskade, men som jag har förstått varit en besvikelse för många andra - inte minst bland bokbloggare jag regelbundet följer - är Boktjuven av Markus Zusak. Många är de blogginlägg jag läst som ställer sig helt frågande till Boktjuvens storhet och över huvud taget inte förstår vad det är som är så bra med den. För min egen del minns jag att jag hade nog ganska höga förväntningar, men efter att ha vant mig vid berättargreppet tyckte jag  att "berättelsen har en egen inneboende kraft som håller mer än väl, det behövs inga krumbukter för att göra historien mer spännande. Karaktärernas öden är i sig fängslande. Det går inte annat än att bli stormförtjust i den lilla boktjuven Liesel, som gett boken dess titel. För att inte tala om hennes fosterpappa - Hans Hubermann - vars subtila uppvisningar i civilkurage är imponerande." och att den borde vara obligatorisk läsning i grundskolan. Nu har jag slutat köpa den i present, för jag har redan gett bort den till alla jag känner, men min förtjusning kvarstår.

En annan bok som jag förstår har gjort en hel del läsare besvikna på grund av höga förväntningar är Nicole Krauss' Kärlekens historia. Jag fick den i present när den var nyutgiven och visste ingenting, absolut ingenting om vare sig boken eller författaren. Läste den extra långsamt för att den inte skulle ta slut alltför fort. Jag blev helt tagen. Och otroligt förvånad när inte alla som läser den känner likadant.

Kan man säga generellt att låga förväntningar på en bok är bra eftersom sannolikheten att man gillar den då är större? Nja, jag vet inte det dirket, men det ligger något i det. Det finns också böcker som har levt upp till mina förväntningar och till och med överträffat dem. Murakamis Sputnikälskling var en sådan bok. Bodil Malmstens Priset på vatten i Finistère. Båda romanerna av Helena Henschen. JAg kan säkert komma på fler om jag får hålla på ett tag ...

Återstår således att se vad jag och de andra i Wind Up Women kommer att tycka om One Day. Hittills tycker jag att den är lättläst och något underhållande. Jag hoppas förstås på mer.

tisdag 8 februari 2011

Till sängs med David Nicholls

har precis köpt One Day och ska genast börja läsa. NU!

fredag 4 februari 2011

Wind Up Women och Svenska Akademien på krogen

Det hölls salong på restaurang Järnet i Gamla Stan igår kväll, samtidigt som några av de aderton dinerade efter torsdagsmötet på Den Gyldene Freden. En efter en såg vi dem komma ut från krogen, sist ut var Horace och Peter. Det kändes som en lämplig fond till vår diskussion om Selma Lagerlöf och Gösta Berlings saga som av samtliga församlade salongsmedlemmar fick högsta betyg. Vi var så eniga om att såväl själva berättelsen som berättartekniken, språket och stilen var i världsklass att diskussionen snabbt dog ut och vi var tvungna att skärpa till oss för att kunna gräva ner oss i vad som är så fantastiskt och varför.

Efter de mest samstämmiga diskussionerna någonsin enades vi också om nästa salongsbok, som blir One Day av David Nicholls. 

onsdag 2 februari 2011

Äntligen stod prästen i predikstolen


Inledningsfrasen i Gösta Berlings saga, liksom när majorskan sätter eld på Ekeby, var i stort sett det enda jag mindes av hela berättelsen när jag nu började läsa den på nytt. Tror nog att jag måste ha skummat en hel del när den obligatorisk läsning i gymnasiet. den här gången har jag njutit i fulla drag av i stort sett varenda kapitel - något jag kommer utveckla mer när salongen träffas igen i morgon!