Drottningen av England och Leopardpojken

Förra sommaren bunkrade jag upp med hela JohannaNilssons produktion och sträckläste flera romaner. Men en blev aldrig läst: Jag är Leopardpojkens dotter som handlar om hennes pappas uppväxt i Kongo.

I samband med en resa till Afrika i förra veckan tyckte jag att det var lämplig läsning, så den packade jag ner i väskan. Just det - packade ner i väskan. Hade alltså inget att läsa på planet, så det blev en tur till Pocketshopen på Arlanda, där valet föll på den lilla Drottningen vänder blad av Alan Bennet.

Vilken fantastiskt trevlig liten bok! Jag satt till slut med pennan i hand när jag läste den, för att stryka under bra meningar som på pricken förmedlar precis det som jag tycker att läsningen ger. Och så skojigt det var att sedan upptäcka att Bennetts fiktiva drottning gjorde samma sak. Boken tog slut alldeles för fort trots att jag bemöda mig om läsa långsamt.

Väl framme i Afrika (dock ej i Kongo) började jag bekanta mig med Johanna Nilssons farmor, farfar och pappa. En fascinerande historia. Förstås väldigt exotiskt - en uppväxtskildring bokstavligen i Afrikas djungler. Samtidigt ett spännande tidsdokument över svensk missionsrörelse. Och på samma gång en slags uppgörelse från Johanna Nilssons sida - en uppgörelse med religion och tro, ett sätt att närma sig och förstå sin pappa bättre och inte minst försöker hon förstå sin farmor och farfar missionärerna som trots att de lever Guds kärleksbudskap, gör något av det allra mest förbjudna: lämnar sina barn. Gång på gång på gång. Allt för missionen.

Tyvärr glömde jag boken på flyget på vägen tillbaka, men hoppas att någon annan resenär hittar den och får glädje av den.

Pausläsning del 3

Förra helgen fick jag Drottningen vänder blad av en vän som jag inte träffat på mycket länge. Jag har varit nyfiken på Alan Bennetts bok som kom 2007, men av någon anledning inte kommit mig för att införskaffa den heller. Under veckan har den legat i högen vid min säng och väntat på att jag ska ta mig an den. När jag nu avslutat Fågelbovägen 32 kände jag att det var dags.

Det var, som min vän sa, drygt hundra sidor glädje. En riktigt trevlig bok, om man nu kan säga så om böcker. Historien handlar om hur Englands drottning upptäcker hur roligt det är att läsa och hur det förändrar hennes liv. Den berättas med mycket glimt i ögat. Jag känner glatt igen mig i hennes önskan att lägga allt annat åt sidan för att försjunka i böckernas värld några timmar. Och lustigt nog tänker jag nästan hela tiden på en tidigare chef som jag tyckte mycket om. Hon påminner inte det minsta om drottningen egentligen. Men ändå - i den här boken. Tack för presenten!

Önskemål om böcker att läsa i salongen

Eftersom jag inte kommer att vara med i salongen när Wind Up Women träffas imorgon, passar jag på att här lämna några önskemål om böcker att läsa och diskutera till nästa gång.

Jag håller själv på med Boktjuven av Zusak just nu, och den verkar som sagt lovande. Ska vi våga oss på Enquist, kanske? Augustvinnare och allt. Jag har dock lite lite (men bara lite) svårt för Enquist. Jag har läst några av hans romaner och min generella bedömning påminner om vad vi i salongen enades om Oates: spännande, medryckande, fantastiskt skrivet, men det verkar som om författaren får bråttom p slutet för att få ihop storyn.

Några andra böcker som ligger på min jag-vill-läsa-lista: Drottningen vänder blad av Alan Bennett, Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson, Hon älskade av Helena Henschen, som också föreligger i att-läsa-högen på nattduksbordet. Där ligger också De välvilliga av Jonathan Littell och förstås Sputnikälskling av Murakami som jag fick av Anna-Karin i födelsedagspresent.

En bok som jag har i min bokhylla och som jag haft där ett bra tag (åtminstone några år) är en bok som heter Historikern av Elizabeth Kostova. Den är jag mycket nyfiken på!