I morse var jag för andra gången med på Breakfast Book Club - en bokklubb jag hittat via Facebook och Petras blogg En annan sida. Det var lika trevligt som förra gången. Konceptet är att de som kan, ses halv åtta på morgonen på Vetekatten i Stockholm och diskuterar en bok till frukost. Den här gången var det boken om Sighsten Herrgård av honom själv och Carl Otto Werkelid, som nyligen kommit ut på nytt. Första gången var 1987.Jag, och flera med mig, tyckte att boken var både tråkig och dålig. En person tyckte att den var bra, men här vädrar jag mina egna funderingar kring boken: Sighsten själv verkar ha varit en fascinerande person, men man kommer inte honom in på livet i den här boken. Kanske Carl Otto Werkelid är alltför mycket journalist, för jag tycker att hela boken känns som ett alltför långt söndagsreportage som inte kom i närheten av någon redaktör. Jag hade svårt att hitta flyt i texten, som byter perspektiv, tempus och fokus i mitt tycke alltför slumpmässigt. Men boken lyckades i alla fall få mig än mer nyfiken på Sighsten - vem var han egentligen. Jag förstår att han var oerhört känd på sin tid, Sveriges mest kända person efter kungen enligt någon lista som boken refererar till. Jag har ingen annan relation till honom mer än att han berättade i tv att han hade aids.
Nå, själva träffen var mycket trevlig och jag ser fram emot nästa, som blir i slutet av sommaren. Då ska vi diskutera Mohsin Hamids Den ovillige fundamentalisten, som initiativtagare Petra delade ut varsitt ex av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar