Jag tror att jag också skulle gilla Jonathan Safran Foer...

...så mycket att jag röstade på honom som vår nästa läsning. Så nu ska salongen ta itu med Allt är upplyst. Jag har precis skickat iväg beställningen, som också innehöll Ian McEwans For You, Maggie O'Farrells The distance between us, Lennart Hellsings ABC (till sonen) och David Eberhards I trygghetsnarkomanernas land (till maken).

Det blev inte så mycket läst i sommar som jag hade hoppats på, men det jag har läst har jag tycket om. Till att börja med läste jag ut What I loved av Siri Hustvedt. Vilken roman! Vilken fantastisk berättelse! Den rusade genast högt upp på min tio-i-topp lista. Flera av mina vänner har också läst den innan och under sommaren så What I loved är nog den roman som jag har pratat om och diskuterat mest den senaste tiden. Det är så mycket som fascinerade mig. Till att börja med att det är en man som berättar. Jag försöker komma på när jag sist läste en roman skriven av en kvinna, men som berättas av en man. Jag kan inte komma ihåg det. Däremot kom jag på flera där berättaren varit en kvinna, men författaren en man. Jag tyckte också om hur berättelsen flätade samman flera olika liv till en komplett helhet, att det egentligen är flera olika historier som berättas även om berättarjaget är detsamma. Och i de historierna som berättas ryms också, så vitt jag kan bedöma, en fin tidsskildring. Ja, jag tyckte mycket om min första bekantskap med Siri Hustvedt.

Jag avslutade också Easter Parade av Richard Yates. En av de romaner som är författad av en man, men huvudpersonen en kvinna. Mycket bra. Jag gillar verkligen Yates, så tack Anna för den bekantskapen och tack Mia för lästipset!

Ann Heberleins Jag vill inte leva, jag vill bara inte dö var sommarens riktiga sträckläsning och Maggie O'Farrells The vanishing act of Esme Lennox sommarens kära återseende. Med O'Farrell alltså, boken var ny. Jag blev både störd och berörd av Jag vill inte leva, jag vill bara inte dö och The vanishing act of Esme Lennox infriade alla mina förväntningar.

I slutet av semstern läste jag Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson. "... det är länge sen jag läste något så klassiskt och tidlöst på svenska, en så helgjuten roman, ett så fullödigt resultat av en författares fantasi" citeras Anna Hellsten, Sydsvenska Dagbladet, på omslaget till min pocketutgåva. Och si, jag kan inte annat än att hålla med och jag tror banne mig att jag är lite kär i Bengt Ohlsson!

Min trogne följeslagare under hela sommaren har varit Malte Perssons Edelcrantz förbindelser. Den har fått följa med under så lång tid inte för att jag hade svårt att ta mig igenom den, utan för att den behöver sin tid, att det inte alls går att läsa för många sidor åt gången, snabbt eller när man är det minsta trött. Jag önskar också att jag hade hängt med aningens bättre på historielektionerna.

Det var min sommarläsning så här långt - det är ju trots allt några dagar kvar innan augusti når sitt slut. Jag tror att Blonde står näst på tur.