Så har då även jag till slut fått ha en litterär salong i hemmet - tyvärr inte lika välbesökt som Catrins var (försökte länka till hennes inägg om den litterära salongen vi hade i henne hem, lyckades dock inte hitta den), men mycket trevlig. Till vår senaste salongsträff, tillika säsongsavslutning, blev det av olika anledningar sorgligt nog en massa återbud. Jag var själv en av dem, eftersom jag inte hade barnvakt. När det stod klart att Catrin var den enda som kunde komma till Järnet undrade hon om hon inte fick komma hem till mig istället. Klart hon fick - och så hade vi två en liten minisalong i mitt vardagsrum!
Vi var båda mycket berörda och skakade av Sofi Oksanens Utrensning och pratade om den länge. Hur vi gick från att känna sympati för Aliide till att känna ren avsky. Hur väl, så vitt vi kan förstå, Oksanen har fångat de olika tidsepokerna - framtidstron innan ryssarna invaderade landet, umbärandena under det sovjetiska styret och dagens Estland. Det var synd att våra mer historiskt bevandrade vänner i salongen inte var där och kunde berätta mer. Vi enades också om att Sofi Oksanen är duktig på att teckna människoporträtt och återge hela människor, även de som inte får så mycket utrymme i historien. Vi tyckte att alla fick sin historia berättad och att Oksanen inte övergav någon av dem. Det här är något som vi ofta diskuterar i salongen - hur viktigt det är att författare inte överger personerna de skapar utan låter dem ta sin plats.
Nästa gång vi ses blir i slutet av sommaren. Catrin föreslog en omläsning av Klas Östergrens Gentlemen samt direkt på det Gangsters som sommarläsning och jag var helt med på noterna. Gangsters har sedan den kom ut legat på mitt sängbord på landet, just därför att jag har haft som avsikt att läsa om Gentlemen innan jag börjar på den. Och nu är det alltså dags! Den tanken gjorde mig så uppiggad att jag samma kväll, när vår minisalong sent omsider var över, började läsningen. Vilken fröjd det var. Bara på första sidan finns de här formuleringarna "...den här våningen känns minst sagt luguber", "...därutanför går antagligen hela Stockholm omkring i 70-talets allra sista våryra.." och "Den här imposanta våningen är som ett museum...". I love it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar