Jag har sträckläst Jesper Huors Sista resan till Phnom Penh. Jag började bläddra i den i fredags kväll och läste ut den inatt.
Jesper Huors far kom från Kambodja till Europa på 60-talet för att studera i Paris. Efter några år, då han bland annat arbetade på Kambodjas ambassad i Östtyskland, beslutar han sig för att återvända till sitt hemland, där röda khmererna nu styr, för att vara med om den stora samhällsomvandlingen och hjälpa till att bygga upp landet. Bakom sig lämnar han sin svenska fru och den tvååriga sonen Jesper. Han skriver några brev till dem på resan hem, men sedan hör de aldrig av honom mer och de vet inte vad som har hänt honom. Boken är berättelsen om hans liv och om sonens sökande efter honom för att försöka förstå varför han valde att lämna sin familj och få klarhet i vad som egentligen hände när han återvände till Kambodja.
Jag är svag för välskrivna böcker och den här boken är mycket välskriven - både språket och historien böljar fram med självklarhet. Det är naturligtvis också en oerhört gripande historia som berättas, men Huor lyckas göra det utan att det blir smetigt eller sentimentalt. Jag tänker flera gånger när jag läser att det är en vacker berättelse trots att den innehåller så mycket sorg. Den är nu en riktig pärla i min bokyhylla. Läs också vad Catrin har skrivit om Sista resan till Phnom Penh här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar