Min fina fina fina Murakami Diary som jag köpte i höstas står oanvänd på mitt skrivbord. Den är så fin att jag inte vill använda den. Vilket egentligen är helt emot mina principer - jag anser att saker man har är till för att användas, fina som fula, gamla som nya, ja även om de är ruskigt antika och värdefulla tycker jag att saker och ting ska användas och inte betraktas som museiföremål.
Men det är något med mig och fina anteckningsböcker och almanackor. Någon slags längtan efter perfektionism kanske som gör att jag har högvis med vackra anteckningsböcker hemma helt oanvända. Hellre tomma och vackra än använda på fel sätt?
Och som sagt så står den fina MURAKAMI-almanackan på mitt bord. Jag bläddrar i den i bland. Jag har skrivit in några födelsedagar. Jag får väl lov att skriva in när vi träffas i salongen också. men trista jobb-anteckningar ska den inte behöva stå ut med i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar