Visar inlägg med etikett bokbloggar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bokbloggar. Visa alla inlägg

måndag 1 oktober 2012

OMG - Den store Gatsby i Bokcirkeln i P1!

Omslaget från förstautgåvan 1925
Tack vare bloggen Kafka på jobbet och inlägget om Lundströms bokradio och Den store Gatsby lär jag mig att Bokcirkeln nu inkorporerats i ovan nämnda program och att höstens bok blir just Den store Gatsby. STORT TACK för upplysningen!

Jag har inte hunnit med att lyssna på fler program av Lundströms bokradio än det allra första, men nu får jag lyssna ikapp hör jag. Jag som tidigare vågat kalla mig för den mest hängivne lyssnaren till Bokcirkeln i P1 - har inte bara hört alla program, jag sparar dessutom på favoritomgångar och läser inte sällan boken som väljs parallellt med panelen. Nu får jag ju skämmas som missat denna viktiga upplysning.

För övrigt var det Sunset Park av Paul Auster som fick följa med till Rivieran. och som av en händelse spelar just Den Store Gatsby en inte alls oviktig roll för den berättelsen. Mycket bra bok (och nu refererar jag till Sunset Park) som det kanske kommer ett blogginlägg om någon gång framöver.

tisdag 17 juli 2012

Drömbokhandeln förblir en dröm


Nu har jag läst ut Drömbokhandeln av Laurence Cossé, utgiven på trevliga Sekwa förlag, ett förlag som säkert skulle kunna kvala in som leverantör till en bokhandel med urvalsprinciper likt Au Bon Roman, som Drömbokhandeln handlar om (och varifrån jag hämtade bilden, tack tack).

Mina förväntningar på Drömbokhandeln var höga. Förväntningar som tyvärr inte infriades. Återigen drabbades jag och mitt läsande av den vanliga konflikten: höga förväntningar och du kan inte annat än att bli besviken.

Historien är på ett sätt enkel: Två litteraturälskare – Ivan och Francesca – startar en bokhandel i Paris som för enbart goda romaner. Det som kännetecknar en god roman enligt dem är i mångt och mycket klassikerna, men det finns även nyare litteratur i sortimentet som väljs ut av en oberoende en panel bestående av åtta personer, alla författare, vars verk Van och Francesca tycker om.

Att bokhandeln över huvud taget går att starta beror på att Francesca har pengar, både genom arv och affärer och hon går in med hela startkapitalet och Au Bon Roman kan öppna på Rue Dupuytren i S:t Germain.

Efter en succéartad start börjar bokhandel få problem – det finns många i bok-, förlags- och litteraturvärlden i Frankrike som inte kan tåla att Au Bon Roman kan finnas till och att den går bra.

Jag förstår inte riktigt det provocerande i det, men det kanhända att den franska marknaden ser annorlunda ut än den svenska, även om jag naturligtvis fattar att det är en stor dos ironi i berättelsen liksom kängor åt den franska litterturetablissemanget. Hur stora dessa kängor är och åt vilket håll de sparkar kan jag dock inte bedöma, där brister min egen kunskap om den franska kontexten.

Jag nickar medhållande när jag läser Mats Gellerfelts recension i SvD, där han bland annat skriver:

"Ändå har jag svårt att dela författarens pessimism. Det ges ju ut enormt många kvalitetsböcker – går man in i en av de riktiga bokhandlarna i Paris möts man av ett förbluffande utbud, även av mycket smal litteratur (plus drivor av svenska deckare). Nog är vi bokmalar tillräckligt många för att såväl boken som bokhandeln ska överleva?"

Förutom småsinta attacker mot bokhandeln i pressen och på nätet är det tre ur den hemliga panelen som väljer ut bokhandelns sortiment som blir utsatta för våld, till och med mordförsök. Hela historien är uppbyggd likt en deckare och berättelsen börjar med de tre angreppen. Men tyvärr blir det aldrig spännande och när upplösningen kommer, så känns den trist och urvattnad. Jag avslutar min läsning med ett stort Jaha?

Berättelsen gör det svårt för sig på många sätt. För det första: berättarperspektivet. Vem berättar? Det är en historia i tredje person, tills plötsligt ett ”mig” hoppar fram på sidan 47, men bara i en mening: ”Armel lade ordvalet på minnet, och det var han som upprepade det för mig senare.” (min kursiv). Vad är detta? Tittar berättare fram? Vem är det?

Så småningom börjar jag fatta mina misstankar om vem det är som är jaget, men hen tittar fram så sällan att jag hinner glömma bort att hen finns. Mycket irriterande, jag blir störd i läsningen. Det tillför absolut ingenting, utan är bara förvirrande.

Något annat som gör läsningen krånglig är kommittén som består av åtta medlemmar, varav alltså tre blir attackerade i bokens början. Jag har väldigt svårt att hänga med i vem som är vem, för de har inte bara sina vanliga namn, utan dessutom varsin pseudonym. Först senare får man en ordentlig redogörelse för vem som heter vad. Jag läser om de tre första kapitlen flera gånger för att försöka få grepp om vad som händer egentligen och vem det drabbar.

Bloggaren Bokmalen är inte heller överförtjust, men av helt andra anledningar än och stör sig på "namedropping och ströandet av titlar". Även Bleublancrouge stör sig på titel-name-droppingen. 

En tredje sak som stör mig är en av huvudpersonerna. Ivan, kallad Van. Jag tycker inte om honom. Han intresserar mig inte alls. Jag försöker tycka om honom, men det går inte. Francesca antyder att hon är förälskad i honom. Varför då? Han är för löst tecknad i kanterna för att jag ska få någon klar bild av honom. Han verkar inte otrevlig, nej då, men inte heller särskilt trevlig. Anonym, trots att han är en av huvudpersonerna. Han ska framstå som en intellektuell autodidakt bokälskare, men för mig är det ett intryck som överskuggar allt annat med honom: Han är gubbsjuk. Och jag kan inte förstå över huvud taget hur Anis till slut faller till föga för hans enträgna uppvaktning. Jag vill ropa till henne: NEJ! låt bli! Fortsätt håll dig på din kant!

Däremot tycker jag mycket om Francesca och även om Anis och Oscar som arbetar i bokhandeln. Trots att det handlar mindre om dem än om Van, lyckas författaren förmedla mer levande bilder av dem än av honom. Det finns en hel del annat som jag gillar också. Bokhandeln Au Bon Roman är verkligen en drömbokhandel, i stort sett som den boklåda jag själv har i mina drömmar. Och den delen i berättelsen som handlar om hur Francesca och Van bygger upp bokhandeln, deras samtal om goda romaner med varandra och andra, hur de väljer ut panelen och deras möten med dem är den delen i romanen som jag uppskattar och tycker om. Det är mumma för en litteratur- och bokälskande frankofil som jag själv.

Några andra som läst och tyckt: 

fredag 9 september 2011

Bokbloggeri över gränserna

En riktigt kul grej med att ha en bokblogg är att man har en så regelbunden kontakt med andra som älskar att läsa och som skriver om böcker. Vi är inne och kommenterar på varandras bloggar, tipsar om författare och träffas ibland på något litterärt event. Jessica på Ord och inga visor träffade jag och Anna-Karin när Bokhora anordnade bokbloggarträff förra våren. Och nu har Jessica intervjuat mig och Catrin för sin blogg. Vi blev naturligtvis mycket smickrade! Intervjun finns att läsa här.

fredag 21 januari 2011

Ett gammalt löfte pockar på uppmärksamhet

Förra året, eller kanske var det året dessförrinnan till och med, hade jag föresatt mig att läsa böcker från min egen bokhylla som jag ännu inte läst. Böcker som jag har köpt, fått, ärvt eller förvärvat på annat sätt och som jag verkligen vill läsa (för jag äger ju fakstiskt även böcker som jag varken vill eller ämna läsa men för den skull ändå inte kommer att göra mig av med) men av någon anledning ännu inte kommit mig för att påbörja,

När jag var inne hos Bokbabbel häromdagen läste jag ett inlägg om en utmaning som gck ut på just det - en lista över 10 böcker du har hemma som ska läsas ut innan året är slut. Utmaningen hade Bokbabbel hämtat någon snnan stans ifrån, men det är inte det som är det viktiga här, utan själva idén. Det finns uppenbarligen många fler därute med obörjade läsningar!

Jag har massor av böcker i min hylla som jag inte har läst, men som jag verkligen vill läsa. Dock inte innan året är slut. Jag tänker inte delta i en sådan utmaning, men kunde ändå inte låta bli att kommentera hos Bokbabbel där jag listade följande:

-Paul Auster, the Book of Illusions
-
Roberto Bolano: Om natten i Chile
-
Carina Burman: Bremer, Cromwells huvud, Babylons gator, Islandet
-
Robertson Davies: De upproriska änglarna
-
Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande
-Assia Djebar: Ingenstans i min faders hus
-
Monika Fagerholm: Glittersenen
-Elisabeth Kostova: Historikern
-Siegfried Lenz: En tyst minut

Som den uppmärksamme läsaren redan insett är de listade i bokstavsordning och det finns förstås författare i min bokhylla vars efternamn börjar på bokstäver som kommer efter L i alfabetet. Men just de som jag listar ovan vill jag väldigt gärna läsa. Och skulle jag istället lista de i den ordning jag ska läsa dem, ja då hamnar Assia Djebar högst upp, varför hon också får illustrera hela inlägget. Bilden stal jag helt fräckt från Seven Stories Press.

tisdag 28 december 2010

En julsaga från Bodil Malmsten

Som den stora Bodil Malmsten jag är följer jag förstås hennes alltid så intressanta blogg: http://www.finistere.se/

Vill bara berätta att just nu den 28 december ligger där en julsaga som jag vill rekommendera! JA den ligger väl kvar där även efter idag, men just nu ligger den överst eftersom det är det senaste inlägget.

måndag 8 november 2010

Siri, Siri, Siri!


I lördags var jag, Anna och Catrin och lyssnade på Siri Hustvedt när hon pratade om sin senaste bok Den skakande kvinnan: eller en historia om mina nerver. Men vad bra och roligt det var! Kvinnan är helt enkelt genomsympatisk, intressant att lyssna på och genuint intresserad av sin publik. Mycket stimulerande. Och ett intressant samtal som pendlade mellan psykologi, psykoanalys, neurologi, litteratur, filosofi och lite medicinsk historia. Det diskuterades hallucinationer, hur minnet fungerar, drömmar och hysteri.

Som gammal psykologistuderande var det extra kul att höra en favoritförfattare prata om favoritämnen och dra paralleller mellan olika forskningsdiscipliner. Det diskuterades också - hur möten mellan discipliner berikar forskningen och hur gammal kunskap försvinner för att man har fullt upp med att försöka ha koll på allt som sker nu. "People know more and more about less and less" är ett citat som stannat kvar. Kvällen bjöd annars på många tänkvärda tankar och meningar.

Ingemar Fasth, producenten för Internationell författarscen, avslutade kvällen med att nästan utlova ett årligt Siri Hustvedt evenemang. Vilken bra idé!

Kvällen inleddes med att vi träffade Therese från Holly Hock , en blogg som jag och Catrin läser regelbundet. Kul att få träffa personen bakom - tack Therese för det initiativet! Med på träffen var också Jan från bloggen Jan i Varberg (inte Jan-Ivar Berg som någon felaktigt trodde att han hette).

måndag 11 oktober 2010

Bokbloggarnas litteraturpris

Det händer att jag deltar i Breakfast Book Club, har i alla fall gjort det vid två trevliga tillfällen, och självklart följer jag BBC både på Facebook och som blogg. Nu har BBC instiftat Bokbloggarnas litteraturpris, där alla som har en bokblogg har rätt att nominera.
Självklart tänker Wind Up Women vara med!

Nu återstår bara det allra svåraste. Att välja ut fem böcker.

onsdag 23 juni 2010

Boken om Sighsten Herrgård

I morse var jag för andra gången med på Breakfast Book Club - en bokklubb jag hittat via Facebook och Petras blogg En annan sida. Det var lika trevligt som förra gången. Konceptet är att de som kan, ses halv åtta på morgonen på Vetekatten i Stockholm och diskuterar en bok till frukost. Den här gången var det boken om Sighsten Herrgård av honom själv och Carl Otto Werkelid, som nyligen kommit ut på nytt. Första gången var 1987.

Jag, och flera med mig, tyckte att boken var både tråkig och dålig. En person tyckte att den var bra, men här vädrar jag mina egna funderingar kring boken: Sighsten själv verkar ha varit en fascinerande person, men man kommer inte honom in på livet i den här boken. Kanske Carl Otto Werkelid är alltför mycket journalist, för jag tycker att hela boken känns som ett alltför långt söndagsreportage som inte kom i närheten av någon redaktör. Jag hade svårt att hitta flyt i texten, som byter perspektiv, tempus och fokus i mitt tycke alltför slumpmässigt. Men boken lyckades i alla fall få mig än mer nyfiken på Sighsten - vem var han egentligen. Jag förstår att han var oerhört känd på sin tid, Sveriges mest kända person efter kungen enligt någon lista som boken refererar till. Jag har ingen annan relation till honom mer än att han berättade i tv att han hade aids.

Nå, själva träffen var mycket trevlig och jag ser fram emot nästa, som blir i slutet av sommaren. Då ska vi diskutera Mohsin Hamids Den ovillige fundamentalisten, som initiativtagare Petra delade ut varsitt ex av.

tisdag 23 mars 2010

Breakfast Book Club

Via ett twitterinlägg från Petra Jankov Picha, vars blogg En annan sida är en som jag läser stadigt, fick jag nys om något som heter Breakfast Book Club. Det lät alltför lockande för att kunna förbises utan åtgärd och vidarelänken gick till en sida på Facebook, där man dels kunde bli ett fan av Breakfast Book Club, dels kunde anmäla sig till själva evenemanget, som liksom titeln antyder är en bokklubb till frukost. Jag anmälde mig genast! Så nu är jag inte bara stolt salongsmedlem i WOW, nu ska jag dessutom delta i en frukostbokklubb. Första boken vi ska läsa är Susanna Alakoskis Håpas du trivs bra i fengelset, så jag reserverade den genast på bibblan.

Jag tipsade geanst de andra WOW-medlemmarna till samma evenemnag och förutsätter att vi blir fler ur Wind Up Women som kommer att ses även till litterära frukostar framöver.

tisdag 4 augusti 2009

Känner på mig att jag gillar Jonathan Safran Foer

Vilken härlig sommar jag har haft - inte minst läsmässigt. och vilken härlig hst jag har framför mig - inte minst läsmässigt. Har i sommar pendlat mellan livet på landet (på en ö) och livet i stan och vid någon vända här i stan hann jag tydligen beställa en massa böcker på AdLibris, som jag glatt förvånad hämtade ut häromdagen eftersom och hade glömt att jag hade beställt.

Icke desto mindre var glädjen stor när jag öppnade paketet och där fann Vilda gröna ögon av Joyce Carol Oates, We were the Mulvaneys av samma författare (jag hade ett ex en gång, men hittade det inte när jag letade efter just den boken efter JCO på Kulturhuset), Allt är upplyst och Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer, Nattvakten av Sarah Waters och Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion. Samt, som en present till min mamma; Kulla-Gulla stretar vidare av Cecilia Hagen. Nu visade det sig att mamma redan hade läst den, eftersom hon hade lånat den på bibblan till semestern, men hon ville gärna ha den i alla fall, och det fick hon förstås.

Jag anar att den här beställnngen gjordes strax efter mitt besök på Kulturhuset och JCO - där jag ju fick vet att Jonathan Safran Foer varit elev till henne. Sarah Waters köpte jag efter att ha läst något om henne hos Calliope tror jag att det var, eller kanske Amoroso. Eller var det hos Spectatia eller måne hos Hermia? Det var hursomhelst hos någon av dessa trevligt bloggande damer, det är jag ganska säker på.

Nu längtar jag förstås efter att börja på mina nya böcker! Och allra helst vill jag ju att vi ska ta någon av dem i salongen. Jag får väl börja förbereda mina argument för snart är det dags igen - måndagen den 17 augusti ses vi nästa gång.