Det har blivit dags. För en reflektionkring Sara Mannheimers Reglerna. Augustnominerad och allt! Jag köpte boken i somras när jag och Anna efter ett WOW-möte fortsatte på den litterära banan bort till Kulturhuset som höll Debutbar på taket.Vi kom in mitt i läsningen av den där boken om John Lennon, men ganska snart så var det Sara Mannheimers tur. Hon dominerade - överglänste alla de andra debutanterna i all sin anspråkslöshet. Eller ägde, som en av mina mycket yngre bekanta skulle ha sagt.
Nå. Sommaren ägnades ju åt Fågeln som vrider upp världen, hösten kom och med den Suite Francaise, men små stunder av regler stoppade jag in här och var. Och jag tyckte att det var ett synnerligen trevligt sätt att ta sig an Mannheimers lilla bok.
Jag har nämnt det förr, men säger det igen. Det känns som om hon så noga har valt varenda ord, funderat länge och omsorgsfullt hur orden ska placeras och bilda sina meningar, stycken. En hel del förstår jag inte. Huvudpersonens märkliga beteende med spolar, puderjärn, torkplattor och andra för mig mystiska ting som ska användas i en speciell ordning är mycket förbryllande. Jag förstår funktionen - att skapa en annorlunda bild av ett tvångsmässigt beteende, men inte hur dessa tingestar ser ut, vilket stör mig till en början och jag läser om flera meningar - långsamt långsamt. När jag orkar släppa det, rycks jag med i huvudpersonens märkliga, men triviala värld. Och njuter! Av just de väl valda orden som så gärna låter sig läsas såväl långsamt som flera gånger, av den namnlösa hjältinnan som så förtvivlat försöker hitta sin roll här i världen och av den stora portion humor som den här romanen bjuder på.
Paulina Helgeson i Svenska Dagbladet recenserade boken i april. Där under finns en kul kommentar, och för den som inte orkar klicka sig dit tar jag mig friheten att citera: "Överskattad smörja. Åh, alla kritiker är sååå betagna - alla kvinnliga kritiker vill säga."
Jag gillar denna överskattade smörja och gav den betyget 5 av 6 i den klickbara tärningen. Det räckte tyvärr inte för den att komma över sitt medelbetyg 2, men hör mig nu och tro mig mig sen: Den här boken är läsvärd, tänkvärd, rolig - ja bra helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar