Surrealistiskt möte

Härommorgonen satt jag och läste After Dark på t-banan på väg till jobbet. Jag var djupt inne i historien och fast i Murakami-land när jag klev av på t-centralen. Som vanligt var det en strid ström av människor på väg upp i rulltrappan och en strid ström av människor på väg ner för rulltrappan brevid. Där mitt i kom en kvinna klädd i grå kostym, med en bukett orangegula blommor i famnen och en datorskärm över huvudet. Just det, en datorskärm. Vi möts när min rulltrappa åker upp och hennes ner. Först flera meter senare inser jag att det inte är normalt att ha en datorskärm över huvudet. Nu har jag förstått att kvinnan var en del av en reklamkampanj, men tänk så mycket roligare det hade varit om hon hade varit en Murakami-figur i Stockholms t-banevärld!