Ny läshörna - gamla böcker

Jag har gjort i ordning en ny läshörna som bara bara bara är till mig. Och allt som finns här har mycket stort affektionsvärde för mig vilket gör det extra härligt. Fåtöljen köpte jag när jag väntade mitt andra barn och kände mycket starkt en dag att "jag måste ha en fåtölj att amma i". Och plötsligt en dag när jag gick förbi lumphandlaren på samma gata där jag bor så stod den där - den här fina gröna sammetsfåtöljen.

Jag gav 500 kronor för den, putade ut extra med min stora mage och sa "du bär väl hem den åt mig?". Den lille farbrorn (å han är värd ett eget inlägg vid tillfälle, för han är så ... så ... speciell med sin lilla smala kropp, ständigt kedjerökande och oftare gömd bakom sin disk i den lilla överfulla lumpbutiken) kunde inget annat göra än att sätta upp sin skylt med "Strax tillbaka", ta fåtöljen på pirran och rulla nerför backen hem till mig.

Han baxade in den i porten, upp till hissen och sa "sådärja frun" och gjorde min av att gå, när jag sa att "du måste ta upp den i lägenheten åt mig, jag vill använda den på en gång". Jag kan vara mycket övertalande när jag sätter den sidan till. Han försökte få in den hissen som är en Graham Brothers från 1923. Det gick inte. Han försökte få grepp om den för att lyfta den. Det gick inte. Jag sa att "Du måste ta upp den åt mig" men även jag insåg att en liten kedjerökande lumphandlare på cirka 160 centimeter och MAX 50 kilo aldrig nånsin skulle gå iland med den uppgiften. Dessutom började jag bli allvarligt oroad över hans hälsotillstånd, för han andades mycket ansträngt efter lyftförsöken. Min man fick bära upp den alla fem trapporna istället när han kom hem.

Det lilla bordet som står bredvid är verkligen inget speciellt för vem som helst men för mig är det, eftersom det tillhörde min gammelmormor Hildur som betydde enormt mycket för mig under min uppväxt. Hon fanns med mig till jag blev nästan 30 år och uppmuntrade mig i vad jag än företog mig. Jag tänker på henne dagligen och det är inte sällan jag pratar med henne och frågar om råd.

Pläden i stolen tillhörde min farmor, också en person som haft stort inflytande på mig, inte mins vad det gäller mitt litteraturintresse. Vi pratade alltid om böcker som vi läst eller ville läsa, gav varandra boktips och hade livliga diskussioner. Inte alls samma litteratursmak. Men en bok som vi båda tyckte mycket om när den kom var Marie Hermanssons Musselstranden. Och vi var både ense om att Kristin Lavransdotter var en av de bästa böcker som någonsin skrivits. Det kan jag nog hålla med om än idag.

Den fina Carl Malmsten-lampan som står bakom fåtöljen köpte jag en regnig dag tillsammans med David, också medlem i denna förnäma salong. Vi hade varit på lunch när det började regna häftigt och vi sprang in på Stadsmissionens butik i Gamla Stan med syfte att köpa ett paraply. Det blev både paraply och lampa för mig.

KUDDEN fick jag i present av min man, på den tiden han inte var min man utan vi bara dejtade.

Sedan en tid tillbaka har vi flyttat ut vår stora bokhylla i hallen och det är den man skymtar i bakgrunden.
Det blev lite biblioteksfeeling, inte sant? Nu sitter jag i min läshörna så ofta jag bara kan.

Och när jag inte läser i Gösta Berlings saga funderar jag på vad jag ska läsa härnäst.

... och här är MIN läshörna

Fåtöljen köpte jag hos lumphandlaren på gatan när jag väntade yngsta barnet och eftersom jag var höggravid vid inköpstillfället tvingade jag den stackars mannen att stänga butiken för att bära hem fåtöljen åt mig. Och UPP alla fem trapporna, ety den gick inte in i hissen. Här sitter jag och läser så ofta jag kommer åt. Jag brukar tänka att jag ska inte bli en sån där person som när jag är gammal säger till mig själv och andra att "jag önskar att jag hade suttit oftare i min favoritfåtölj istället för ... etc etc ... i mitt liv". Jag vill istället titta tillbaka och säga att "vad bra att jag så ofta som jag bara kunde njöt av en god bok i min favoritfåtölj"

Hattstugan rimmar på mattflugan

Mina barn är oerhört förtjusta i Hattstugan och rimmar mer än gärna när vi läser sagan. Det finns dock några rim som förbryllar oss:

Och snart en munter eld på stranden sprakar

allt mera ved de in i elden -

Vad ska det vara där? Brakar? Knakar? Rakar?

Min yngsta föreslog i idag staplar, så det får det bli tillsvidare.

Lite senare när själva stugan börjat brinna kommer ju tomten till undsättning:

Då skynda tomtegubben dit med fart

och skopa efter skopa öste -

klart? snart? Här hemma är just denna strof orimmad numera för lilla A säger helt enkelt skopa efter skopa öste HAN. Och det funkar ju det med.

Den tredje obegripligheten är när tomtegubben skäller på barnen. Han säger:

Att ställa till en sådan farlig brasa!

Jag tror jag måste hjälpa mamma - 

Här är vår lösning omväxlande gasa (lilla A) och basa (stora A) men vi har även i tidigare läsningar haft mer kreativa förslag som stasa, fasa, pausa och skälla ...

En i taget eller flera på en gång?

Jag har alltid alltid alltid, så länge jag har kunnat läsa banne mig, haft flera böcker på gång samtidigt. Cattis har det också, som hon så målande beskriver i bloggposten Mycket vill ha mer. Men jag angriper litteraturen på ett helt annat sätt. Det där med en pocket i handväskan händer till exempel sällan eller aldrig. Ej heller får stora tunga boken enbart intas i läsfåtöljen. Nej i stort sett alla - med några undantag givetvis - intas till sängs. Visst läser jag i fåtöljen också, men då hämtar jag helet enkelt den bok som jag ska läsa från högen på nattduksbordet.

Den nyss nämnda högen består alltid av minst fem böcker, ofta fler. Just nu ligger i själva läshögen Storm över Frankrike - som ska vara färdigläst till den 9 oktober då vi i WOW har vår nästa träff, Reglerna som jag skrivit om några gånger redan - den kräver koncentration och passar inte alls att läsa i när jag är för trött, After the Quake (på Mias inrådan läser jag den på engelska) finns där också - den var min reskamrat till Nice i förra veckan på grund av storlek och ringa vikt och Edelcrantz förbindelser som jag inte kunde låta bli att börja på för ett tag sedan, men som jag inte kommer vidar ei för tillfället.

Bredvid läshögen ligger vänthögen. Där finns hela mitt senaste bokpaket från AdLibris: De välvilliga av Jonathan Littel, Boktjuven av Markus Zusak och Hon älskade av Helena Henschen (vansinnigt sugen på att börja med den efter att ha läst Cattis inlägg!). Sedan länge ligger också On Chesil Beach av Ian McEwan som jag har lånat av Cattis, men alltså ännu ej börjat på, Blonde av Joyce Carol Oates eftersom jag trots att jag är en stor Oates-supporter faktiskt ännu ej läst den, samt Je voudrais que quelqu' un m'attende quelque part av Anna Gavalda som jag köpte eftersom jag vill läsa mer på franska, men absolut inte orkar med något alltför betungande. Jag läste Tillsammans är man mindre ensam av Gavalda förra året, översatt dock, och tyckte att den var okej - förstår över huvud taget inte alls de översvallande recensioner boken har fått, men som sagt okej. Så därför finns alltså den lilla volymen (157 sidor) Je voudrais que quelqu' un m'attende quelque part i min vänthög.

Slutligen har jag också en hög med "nästan avslutade böcker" - böcker jag av någon anledning lagt ifrån mig innan jag läst ut dem, men som ändå får ligga kvar ifall jag får feeling att avsluta dem någon gång. I den högen ligger just nu Spinalonga av Arne Sundelin, Pluras självbiografi och tredje delen om den kvinnliga detektiven i Botswana, har till och med glömt vad boken heter.
Alla dessa ska sannolikt läsas ut vid tillfälle. Eller inte - och då är det dags för dem att flytta in i bokhyllan.