är en en bokcirkel och litterär salong där fem läsande kvinnor och en man träffas på hemma eller på krogen, dricker vin, äter mat och diskuterar litteratur. På bloggen lever salongen vidare.
tisdag 28 januari 2014
Man kan väl ändra sig!
Jag läser nästan aldrig deckare eller thrillers och brukar hävda att det inte är genre för mig. Nu önskade jag mig trots detta Lucifers Skuggpojken i julklapp - uteslutande för att bakom pseudonymen Lucifer gömmer sig författaren Carl-Johan Vallgren och jag brukar gilla det mesta han skriver. (Gömmer och gömmer sig, förresten, det är ju ingen hemlighet att Vallgren är den som skriver under namnet Lucifer.)
Skuggpojken var inget undantag, tvärtom, och tvärtemot min normala läspreferenser så har jag dragits med i historien om Danny Katz och familjen Klingberg och har knappt kunnat lägga ifrån mig boken. Jag tror att det mycket har att göra med Vallgrens språk, som ger de i övrigt ganska stereotypa karaktärerna liv. Vallgren har uppenbarligen också gjort rejäla efterforskningar och satt sig in i alla olika ämnesområden som historien rör sig i. Den känns trovärdig om än med inslag av de märkliga, nästan overkliga företeelser som vi känner igen från andra Vallgren-romaner. Dess många olika förvecklingar bidrar också till att den är svår att släppa. Jag tror att jag är lösningen på spåret, bara för att i nästa stund inse att saker inte alls är som jag trott. Skuggpojken ska vara början på en serie noir-thrillers med Danny Katz i huvudrollen och jag ser redan fram emot nästa. Det är alltså aldrig för sent att ändra sig. Vem vet - thrillers kanske är min nya genre?
Annat som jag har läst ut på sistone är Hemingways A Moveable Feast. Det var trevlig läsning. I början av förra sommaren fick jag The Paris wife av Paula McLain. Den berättar om samma år i Paris men från Hadleys, Hemingways första frus, perspektiv. Den gav mig en ny känsla för Hemingway och jag ville läsa mer om de åren, de tidiga i hans författarskap därav A Moveable Feast. Nu funderar jag på om jag inte ska läsa om Och solen har sin gång, på engelska den här gången.
Men först väntar Oksanens När Duvorna försvann på att bli utläst. Jag har haft en trög start med den, men hoppas att det snart vänder. Kanske beror den tröga starten helt enkelt på att den behöver min fulla uppmärksamhet och jag har haft annat som legat och lockat till läsning!
Etiketter:
Carl-Johan Vallgren,
Hemingway,
Paula McLain,
Sofi Oksanen,
sträckläsning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar