Moi - une polyglotte!

Har precis läst ut De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Jag ska inte gå in så djupt på vad jag tyckte eftersom vi ska diskutera den i salongen som på tisdag, men sak kan jag säga i alla fall och det är att jag inte håller med Josefin Holmström av vad jag kan utläsa i hennes recension i SvD.

Har vi ens läst samma bok? Ja, titeln stämmer, liksom huvudpersonernas namn och visst känner jag igen delar av handlingen, men slutsatserna vi drar är helt olika. Blir plötsligt osäker - kan jag ha missuppfattat boken så till den milda grad? Är jag själv helt känslokall som INTE tycker att romanen är obehaglig? Eller ens personerna. Nej trevliga är de sannerligen inte, men obehagliga? JA , det skulle vara receptionistens chef då. Han verkar obehaglig, men resten av personerna är väl som folk är mest men lite mer tillskruvade bara.

Hursom - inget mer om detta just nu, eftersom krut ska sparas till tisdag kväll. DOCK! Vill bara påpeka att det där med polyglotta och att Max Lamas längtar efter en kvinna som kan tala alla hans språk - det tyckte jag faktiskt inte hade så stor plats som jag hade förväntat mig.

Lite mer om Bea Uusma och Expeditionen

Wind up Women var så rörande överens om Expeditionen - Min kärlekshistoria att diskussionen om densamma nästan kom av sig när vi sågs i salongen i måndags. Alla gillade den. Och det mycket!

Boken var verkligen en upplevelse. Trots att jag hade höga förväntningar blev jag positivt överraskad. För det första är den illustrerade utgåvan verkligen SNYGG. Rolig och njutbar att bara bläddra i. För det andra lyckas Bea Uusma både att intressera mig för för själva expeditionen och bli  - inte lika, det vore omöjligt - lite besatt av den. Och vad jag är riktig imponerad av är hur hon lyckas med att få segdragna undersökningar och återvändsgränder i arbetet bli så lättläst, kul och spännande.

Vad hände med expeditionen på Vitön egentligen? Bea Uusma har inga exakta svar, men går noggrant igenom alla tänkbara teorier.
Hennes fascination och besatthet är i sig fascinerande och hon lyckas både förmedla det och göra mig intresserad. Inte bara intresserad - jag vill ha mer! Nu vill jag veta mer om själva expeditionen. Vill ha mer av André, Strindberg och Fraenkel. Vill djupdyka ner i deras enorma packning, läsa dagböckerna, tjusas och förskräckas över det omöjliga äventyret.

Jag vill också ha mer av själva Bea Uusma. Som tur är var hon gäst hos Kristoffer Triumf i Värvet i samband med att boken kom ut. Jag har lyssnat på den parallellt med att jag läst boken. Rekommenderas!

För att knyta ihop säcken ska jag och flera med mig i salongen gå och lyssna på Bea Uusma som håller föredrag på Naturhistoriska riksmuseet, nästa söndag den 16 februari, klockan 15.00.

Några som läst och fascinerats är bland många andra: Lena Andersson i DN, Bella Stenberg i GP, Annika Koldenius i Borås tidning och inte minst min favoritbokbloggare Calliope.

Varje sida är genialisk

Lika besatt som Ester är av Hugo Rask i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson, lika besatt är jag av den här romanen. Jag sitter med pennan i högsta hugg för att markera fantastiska formuleringar, underbara ordval och andra anmärkningar, men lämnar sidorna blanka eftersom jag vill markera ALLT.  Det kanske redan har sagts tusen gånger, men banne mig varenda mening är precis, på pricken och genialisk i den här boken.

Idag läser jag i SvD att Lena Andersson får SvD:s Litterturpris. Blir det inte Augustpris dessutom måste jag nog äta upp min basker!