McEwan talar till mig

Jag blev lite munter när jag sex sidor in i Sweet Tooth stötte på följande när det gäller vad huvudpersonen söker i en bra bok:  I didn't bother much with themes or felicitous phrases and skipped fine descriptions of weather, landscapes and interiors. I wanted characters I could believe in, and I wanted to be made curious about what was to happen with them. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Och som av en händelse är det precis vad McEwan ger - en bra historia och trovärdiga personer som engagerar. Vanligtvis alltså. Jag har inte kommit så långt i Sweet Tooth att jag kan säga något om den saken än. Även om det är lovande så här långt.