Kommer ni ihåg min lista på böcker som skulle med på semestern? Alla som jag skulle läsa under lata dagar i solen och sena varma kvällar innan jag släckte lyset. Dags att bekänna att det gick sådär. De där dagarna i solen ville jag helst vara i, eller möjligen på, vatten och de varma kvällarna umgicks jag mest med familj och vänner. Eller var helt slut och somnade innan jag hunnit läsa ens en sida - hur bra boken än var.
Döden & co började jag på, kom halvvägs, men sedan övergav jag den för Just kids, som jag ju skrev om här. Flykten från Tibet har jag inte ens öppnat och I väntan på talibanerna glömde jag att packa ner. Istället fick Andrea Levy's The Long Song följa med och den läste jag efter Just kids. Underbara Andrea Levy. Den här gången fick hon mig att gapskratta och gråta om vartannat. För det slavsamhälle hon berättar om är fruktansvärt och ändå är många av situationerna så dråpliga, det finns så mycket humor i eländet, att det inte går att låta bli att också bli riktigt munter av The Long Song.
Den sista boken jag läste under semestern var Maaza Mengistes Beneath the Lion's Gaze (som faktiskt var med på listan), handlar om revolutionen i Etiopien 1974. Jag har inte läst ut den än, men egentligen skulle jag vilja stanna i sängen någon dag och bara sträckläsa den. Och ändå bestämde jag mig för att lägga den åt sidan när min man igår kom med en bok och sa "den här borde du verkligen läsa, den är hemsk men otroligt bra". Så imorse tog jag med mig den på bussen till jobbet, fortsatte läsa på bussen hem från jobbet och läste ut den här hemma på kvällen. Boken var Hemligheten av Philippe Grimbert och är hans egen berättelse om sin uppväxten i Paris efter andra världskriget, i skuggan av Förintelsen och en familjehemlighet som när han väl får reda på den förändrar allt han vetat om sig själv och sina föräldrar.
Hemligheten är stark och gripande. Philippe Grimbert berättar enkelt, kortfattat och rättframt. Den finns inget onödigt med. Det känns som att varje ord är noga avvägt, att varje stycke har sin absoluta särskilda betydelse för hela berättelsen. Och jag tänker att det är som att han berättar i scener, för jag har så tydliga bilder med mig, både av personer och skeenden. Här finns hemska, sorgliga levnadsöden och mycket kärlek på samma gång. Min man hade rätt - det här var en bok jag verkligen borde läsa.
Ikväll går jag till sängs med Beneath the Lion's Gaze igen och vem vet kanske är den utläst imorgon. Men först ska jag läsa godnattsagor för min S. Det har jag gjort mycket flitigt hela sommaren. Ny favorit är LasseMajas detektivbyrå. En fröjd för både barn och mamma.
