Att rekommendera en bok

I WOW pratar vi om böcker, rekommenderar vi böcker och vi pratar ofta om att vi läser tillsammans med barnen. Antingen högläsning av en bilder- eller kapitelbok eller så är det de större barnen som själva försjunker i en bok. Vi läser mycket med barnen här hemma och de tittar gärna i böcker själva. Det finns många favoritförfattare som Carin och Stina Wirsén, Gunilla Wolde, Jan Lööf, Richard Scarry, Emma Adbåge med flera.
På dagis har barnen boksamling varje fredag och då tar ett av barnen med en bok som de läser. Barnen får också kommentera sitt val av bok. Ofta blir det "för att jag har fått den av mamma och pappa" eller "för att jag ville". Härom veckan var det vår Elsa, snart tre års tur. Hon valde en riktigt bra bok Rut och Knut leker doktor av Carin och Stina Wirsen. På den suddiga bilden ser ni hur förskolepersonalen har sammanfattat hennes rekommendation. "Elsa rekommenderar den här boken för att alla blir glada. De har sprutor i rumpan och de kissar på pottan". En rekommendation som nog lockar de flesta i hennes ålder.

Ingen rövare finns i skogen!

Min minsta har fått nyutgåvan av Astrid Lindgrens Ingen rövare finns i skogen med illustrationer av Ilon Wikland i julklapp. Det är en av få Lindgren-sagor jag läste först i vuxen ålder och blev nästan lite sur för att jag inte fått upptäcka den som barn. Och inte nog med det - just den här sagan har jag först sett på film innan jag ens läst den!

Men NU har jag läst den ordentligt. Högt, alldeles nyss, som kvälls-saga för barnen. Och som med alla Lindgren-berättelser lämpar den sig utmärkt för högläsning. Det är förstås genialt, att i språk, stil och form både göra en spännande och levande berättelse som på samma gång hjälper den som läser den högt så att såväl viskningar, betoningar, utrop som själva berättandet hamnar på sätt ställe och i rätt stämning. Till skillnad från Narnia-serien, som vi också nyligen haft som högläsningsböcker härhemma. Jag tyckte så mycket om dem som barn, och nog är själva berättelserna spännande och fascinerande, men de var helt hopplösa att läsa högt. Svårlästa, långa konstiga meningar, knepigt att förstå vem som säger vad. Tror att den usla översättningen i våra utgåvor dessutom gjorde sitt till.

Vi tyckte alla tre att Ingen rövare finns i skogen var enormt spännande. Den extra dimensionen, när det sker förflyttningar mellan världar, som i det här fallet när Peter plötsligt befinner sig i sin mammas gamla dockskåp, gör sagan extra fascinerande. Jag dras helt och hållet in i berättelsen, som är så mycket bättre och mer suggestiv än den filmatisering jag sett, även om den inte heller var så tokig, med Per Oscarsson i rollen som rövarhövdingen Fiolito.

Och de fina illustrationerna av Ilon Wikland är verkligen pricken över i! Stina Zethraeus i DN:s recension lovordar dem särskilt.

Vi frossar i julböcker

Till min stora lycka är mina barn lika förtjusta julen och allt som hör därtill som jag och ett av de stora glädjeämnena är förstås att frossa i julberättelser. Just nu läser vi Tomtemaskinen, en kapitelbok med Pettsson och Findus av Sven Nordqvist och den är i sanning helt underbar i såväl text som bilder. Ja, det var ju den som var julkalender för flera år sedan med Ika Nord i en oförglömlig gestaltning av Findus.

Vi varvar med Mamma Mu och Kråkans jul, där Sven Nordqvist också har ett finger med i spelet eftersom det han som illustrerar de trevliga berättelserna om Kråkan och Mamma Mu. Just den här hör väl inte till de andra bästa Mamma Mu-sagorna (min absoluta favorit är Mamma Mu bygger en koja, tätt följd av Mamma Mu åker rutschkana) men duger gott som mysläsning i juletid.

Rätt som det är känner vi att måste ha mer tradition och läser då Jul i Bullerbyn, som inköptes förra året i egen bok med fina illustrationer av Ilon Wikland. Samma berättelse finns förstås i kapitelböckerna om Bullerbybarnen. Lite väl präktig för min smak, men härlig ändå. Av Astrid Lindgren njuter vi också av Kajsa Kavat som fixar karameller att sälja på torget och julstökar lilla torpet trots att mornor har brutit benet. För att inte tala om Emil som ordnar tabberas-kalas på annandagen för fattig-hjonen.

Från min barndoms bokhylla finns en rolig bok om teskedsgumman som åker på julmarknad i akt och mening att köpa julkärve, fågelhus och mistel. Här kommer jag! sa teskedsgumman heter den och är min enda teskedsgummebok. Den fick jag själv i julklapp 1975 och den har lästs flitigt sedan dess. Årets julbok till mina barn blir (apropå präktig ...) Petters och Lottas jul av Elsa Beskow, en berättesle från 1947. Om den och många andra jular i barnböcker skrev Lena Kåreland om i SvD igår, en artikel som finns att läsa här.