Färdig med Spill

Jag har just lagt ifrån mig Spill av Sigrid Combüchen och är tudelad i mina känslor inför den. När vi träffades i salongen förra veckan hade de flesta av oss bara hunnit halvvägs, men vi var ganska eniga om att vi var lite besvikna. Till viss del berodde det säkert på att våra förväntningar varit skyhöga, men jag tror att medelbetyget efter läsningen så långt blev en trea.

Mitt största problem är att jag har svårt med alltför mycket detaljerat beskrivande som inte för berättelsen framåt. När allt står still i ett evigt nu, där varenda minsta liten sak ska beskrivas, vändas på, refereras till, ge upphov till långa associationer. Jag är fullt medveten om att det är en preferens hos mig och att det inte egentligen har att göra med om en bok är bra eller inte. Det är jag som inte uppskattar den tekniken. Likafullt blev det ett hinder för mig i läsandet av Spill. Jag hade också svårt för de olika berättelserna som vävdes in i varandra och ändå inte. Jga fick inte något grepp om de olika personerna - det fanns hela tiden en distans till dem.

Men Anna sa något på vår träff som jag fastnade vid. Vi pratade om en mycket lång redogörelse av träffar på internet vid en sökning på ett namn. Jag började läsa detta stycke om och om igen, men tappade hela tiden bort mig. Mest, tror jag, för att jag inte alls förstod vitsen med den, tills Anna sa att det finns något där med olika medier och vårt förhållande till dem - internet, filmen och så vidare. Så öppnade hon mina ögon för ett annat spår i romanen. Något som handlar om kommunikation i olika former. Det som sägs och inte sägs i familjer, mellan vänner och mellan älskande. Olika former av kommunikation - brevskrivande, film, internet, radio, socialt prat... och jag funderade mycket på det under andra hälften av Spill.

När jag nu lägger boken åt sidan gör jag det som sagt med blandade känslor. Inte minst en känsla av att det är något där som jag inte förstått. Så inser jag också att det som jag irriterade mig på i början av läsningen - att de olika personerna blev mig främmande trots alla långa detaljerade beskrivningar - inte finns där längre. De är alla högst levande figurer för mig nu och jag kommer att fortsätta fundera över deras olika öden ett tag till.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Spill - en damroman av Sigrid Combüchen

Tidskrift för litterturvetenskap

Jag har r prenumererat på TFL i åratal. Skam till sägandes har jag flera nummer som jag inte ens öppnat. Nu gör jag mig av med dem. Någon som vill ha? Kompletta år gångar ett decennium tillbaka.

I samma slängpåse hamnar även ett tiotal nummer av 90-tal och BLM.

Jag rensar bokhyllan.

Bockfesten slut men trycks på nytt

Wind Up Women höll litterär salong igår och diskuterade Spill litegrann, men mest pratade vi om Mario Vargas Llosa och vad vi ska läsa till nästa gång. David hade mycket föredömligt rusat till biblioteket och fått tag på såväl Bockfesten som Den stygga flickans rackartyg och vi bestämde oss enhälligt för Bockfesten. Jag har tidigare enbart läst Det gröna huset, så det ska bli riktigt riktigt roligt att läsa mer av Vargas Llosa.

Från flera håll hörde jag att just Bockfesten ska vara bra att börja med när det gäller att ta sig an Vargas Llosas författarskap, liksom jag också hörde från flera håll att Den stygga flickans rackartyg skulle vara en av hans sämre romaner. Jag blev i och för sig intresserad av att läsa båda, liksom Tant Julia och författaren och Till styvmoderns lov. Det finns även några andra ur hans produktion som jag är nyfiken på.

Jag har inte hunnit köpa någon av dessa än och på bibblan hamnade jag på köplats 118, så jag får nog vacker vänta till Norstedts hunnit trycka nya. Det ska inte ta mer än två veckor.

Igår när jag snabbinläste mig på Vargas Llosa hittade jag en uppgift om att han varit i slagsmål med en av mina stora favoriter Garcia Marquez. Bara en sån sak! Och när jag sedan läste en av mina favoritbloggar; Looking for Mr Goodbook, fick jag veta ännu mer via denna länk som Mrs B så påpassligt delade med sig. Missförstå mig rätt nu- jag fullkomligen älskar den här typen av historier och händelser i den litterära världen.

Äntligen! Mario Vargas Llosa!

Jättekul! Jag gillar verkligen Mario Vargas Llosa och ser mycket fram att få sätta tänderna i någon av hans senaste böcker - eftersom vi alltid väljer något av pristagaren att läsa och diskutera i Wind Up Women.

och som av en händelse har vi årets andra träff ikväll och jag vet att vi kommer föra spännande samtal om Spill, som vi har läst tills idag och en liten debatt om vilken av Mario Vargas Llosa vi ska läsa under hösten.

Jag röstar för den Den stygga flickans rackartyg, som kom 2007.

Så här skriver SvD om pristagaren.

En utomeuropeisk poet? Eller ska Tranströmer äntligen få det?

Har de senaste dagarna och inte minst de senaste timmar deltagit livligt i diskussioner på bloggar, på twitter och facebook om vem som ska få årets nobelpris i litteratur.

Det är så kul och spännande! Och snart snart snart vet vi vem det blir!

Jag älskar de efterföljande diskussionerna. Var det en värdig pristagare? Har man läst? Kommer man att läsa? Och så får jag alltid ett ex av pristagatreni födelsedagspresent, varför jag har någon ting av samtliga litteraturpristagare sedan 1983 i min bokhylla.

Om ett par dagar vet vi...

Inte många timmar kvar nu till det är dags för Peter Englund att berätta vem som blir 2010 års Nobelpristagare i litteratur. Jag har kommit på mig själv de senaste dagarna med att känna mig lite pirrig i magen inför torsdagen. Detta trots att jag inte har den minsta gissning om vem det kan bli.

Vem vill ni ska få priset? Och vem tror ni att det blir?

Varför Putte är en saga

I helgen som var plockade jag och min son lingon och svamp. Vi hittade några gamla blåbär också, men de som fanns kvar på buskarna på våra bästa ställen var antingen torra, eller mjöliga. men lingonen var superfina och vår utflykt resulterade bland annat i både svampsås och lingon- och kolapaj.

Hursomhelst. Medan vi plockade de där lingonen funderade jag lite över Putte i Blåbärsskogen, en saga jag älskade högt som barn och har läst många gånger för mina egna. Jag sa till August att "är det inte konstigt att Putte är i skogen för att plocka BÅDE lingon och blåbär, de är ju inte mogna samtidigt" Och precis när jag sagt det kom jag på att inte nog med att dessa bär mognar vid olika tidpunkter på sommaren, dessutom på sista sidan av berättelsen ser man att han har dekorerat runt de uppdukade korgarna med såväl prästkrage som klöver och ringblommor i ett krus.

Ringblomman kan tydligen blomma långt in på hösten, så det säger jag inget om, men prästkragen blommar i juni och juli, i vissa delar av landet är den till och med utblommad till midsommar. Jag pratade om länge detta tills August avbröt och sa att "det är därför det är en SAGA, mamma. Det och att Putte blir förminskad av Blåbärsgubben"

Bokhyllerensning på gång

Vi ska flytta om hemma, alla ska byta rum med varandra och i den rockaden så funderar jag över att flytta bokhyllor. Och i samband med det funderar jag på en välbehövlig rensning. Jag är inte en sådan person som sparar och sparar och aldrig kan slänga - inte ens böcker. Detta trots att jag är en ivrig såväl köpare som samlare av böcker.

Sparas gör förstås ovanliga och speciella utgåvor. Självklart alla favoritförfattarna (och de är många). Men dubletterna kan jag väl få göra mig av med? Har till exempel tre exemplar av Gentlemen. Likaså Idioten (en bokrea-utgåva från -89), Händelser vid vatten och Satansverserna.

Det skär lite i hjärtat att jag tänker rensa en del av min debutantsamling. Jag har en fäbless för svenska debutanter och köper självklart inte alla, men riktigt många. Tycker att det är väldigt intressant och spännande att följa författarskapen redan från början - många, de allra flesta som skriver fler böcker, utvecklas ju ansenligt med tiden. Dessutom tycker jag att debutanterna ofta speglar sin tid väldigt bra. I mitten av 1990-talet till exempel var det väldigt många unga kvinnor med ätstörningar bland debutanterna. Vad säger det om 1990-talet? Nå, nu ska jag hursomhelst göra mig av med några ur den samlingen som det inte blev något med och som jag inte har för avsikt att läsa igen, eller som är intressanta av någon annan anledning.

Och apropå bokreans utbud, så har jag från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet alldeles för många trista lågprisutgåvor inköpta just på rean. De har stått färdigt i min bokhylla.

Gillar Sigrid C!

Medan "alla" andra är på bokmässan är jag hemma och läser i Sigrid Combüchens lovordade roman Spill. Jodå, den är bra, men om jag ska vara neggig går det ju inte att bli annat besviken när den höjts så till skyarna i pressen.

Jag har stött på några frågetecken som gör att jag inte får berättelsen att gå ihop. Jag hoppas och tror att Sigrid syr samman alla lösa trådar, men just nu är jag i ett läge där jag mest är frustrerad. Det jag undrar över är Heddas barndomshem. Vem bor där egentligen? Enligt brev från Hedwig till Sigrid är det själva Sigrid, som jag förstår det. Men enligt historien är det en fyrabarnsfamilj. Och det här med fotona. Har hon hittat dem på vinden (enligt brev) eller i en butik (enligt berättelsen. Detta måste vi noga diskutera när WOW ses nästa gång, vilket ju är redan nästa torsdag! Kanske har frågetecknen rätat ut sig tills dess av sig själva, men diskussionen kan vara intressant att ha i alla fall.

Hela den kommande helgen ska jag i alla fall ägna mig åt att läsa Spill!

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Spill - en damroman av Sigrid Combüchen

Siri, Siri, Siri

Siri, vi ses den 6 november. Jag och Cattis kommer. Kanske några andra också. Längtar!

(bild fräckt stulen av therumpus.net)

Hear, hear

En dag som denna gillar jag Bokhora gillar olika.