Ja men det är lite motvilligt som jag gör det. Det handlar förstås om ONE DAY, vår senaste salongsbok i Wind Up Women. Jag var tveksam redan från början. En roman som hyllats så fantastiskt kunde jag absolut inte tycka om, var min inställning när jag började läsa. Vi har såväl bloggat som diskuterat det förut och lär prata om det många gånger till - det här med förväntningar. Den stackars Spill som ju var en hyfsad roman blev både jag och Cattis ganska besvikna på. En annan vi läste i salongen just efter att ha hört så mycket gott om den var Junot Diaz roman med det hopplösa namnet - Oscar Waos korta men förunderliga liv - och det var likadant med den för mig: bra bok, men liksom snuvad på den där fantastiska läsupplevelsen som inte ville infinna sig. Både Spill och OscarWao är utmärkta romanbyggen och jag vet att jag skulle ha uppskattat dem mer om jag inte haft så höga förväntningar.
Jag försökte alltså hålla tankarna och förväntningarna i schack inför One Day. Mina första reaktioner var "lättläst", "kul grepp", "charmig" och inte så mycket mer, men efter ungefär halva boken kunde jag faktiskt inte lägga den ifrån mig. Det magiska inträffade. Emma och Dexter blev mina kompisar, ja, har inte också jag pluggat med dem när jag tänker efter? Eller var jag och Emma jobbarkompisar på den där förfärliga mexikanska syltan? Nä just det, jag och Dex var kolleger på tv en sväng ... För det känns som om jag på riktigt har varit med i deras liv, gått på samma nitar, känt samma förhoppningar, glädje och sorger.
Att lyckas fånga en tidsanda så på pricken som Nicholls gör har genom läsningen varit ett stort glädjeämne och med många, många igenkännande nickar, skratt och till och med tårar (ja, jag grät) har jag sträckläst One Day. Hatade slutet.
Nu har jag god lust att rada upp ett par favoritcitat i boken. För likt Emma, som jag naturligtvis identifierar mig starkt med, är det något jag gärna ägnar mig åt. Stryker under, antecknar i marginalen, eller i någon extra fin anteckningsbok inköpt för ändamålet. Men jag lovar, jag ska undvika och behålla dem för mig själv istället. Förresten identifierar jag mig starkt med Dexter också.
Såklart att den ska bli film. med Anne Hathaway som Emma och Jim Sturgess som Dexter. Såklart att jag kommer att se den. Såklart att jag lånar filmaffishen att illustrera det här inlägget.
Några andra som också gillade One Day är till exempel Bokhore-Helena och Paulina Helgeson i SvD.
Att lyckas fånga en tidsanda så på pricken som Nicholls gör har genom läsningen varit ett stort glädjeämne och med många, många igenkännande nickar, skratt och till och med tårar (ja, jag grät) har jag sträckläst One Day. Hatade slutet.
Nu har jag god lust att rada upp ett par favoritcitat i boken. För likt Emma, som jag naturligtvis identifierar mig starkt med, är det något jag gärna ägnar mig åt. Stryker under, antecknar i marginalen, eller i någon extra fin anteckningsbok inköpt för ändamålet. Men jag lovar, jag ska undvika och behålla dem för mig själv istället. Förresten identifierar jag mig starkt med Dexter också.
Såklart att den ska bli film. med Anne Hathaway som Emma och Jim Sturgess som Dexter. Såklart att jag kommer att se den. Såklart att jag lånar filmaffishen att illustrera det här inlägget.
Några andra som också gillade One Day är till exempel Bokhore-Helena och Paulina Helgeson i SvD.
1 kommentar:
Välkommen till fancluben:) Men jag gillar inte alls tanken på Hathaway som Emma. Helt fel.
Skicka en kommentar