Var till en början faktiskt lite skeptisk, även om jag gillade det jag läste. Mitt tidiga omdöme var att den hade potential, men tyckte att berättelsen kändes gubbig och småtrist på sina ställen. Många fasta yppiga bröst har passerat för att inte tala om en av huvudpersonerna som med sin extremt vältränade fasta kropp bland annat ägnar sig kravlöst sex med äldre, gärna skalliga män.
Men både Aomame och Tengo har nu fångat (där var det igen!) mitt hjärta och jag måste få veta hur det går för dem, vad som driver dem och ser med spänning fram emot att de ska träffas. Igen - visar det sig. Långsamt och suggestivt har jag jag fastnat lite mer varje dag och nu är jag helt inne i den märkliga och intrikata väv som Murakami skapat.
Kan inte annat än att hålla med DN:s Jonas Thente som i sin recension av 1Q84 skriver:
"Bara under den timme det har tagit att skriva ovanstående, har Haruki Murakamis roman(er) fortsatt växa i mig. Han har den förmågan. Jag tror att hans största tillgång är att han är en av få nutida romanförfattare vars verk man verkligen känner behov att tala om, diskutera med andra läsare. Man vill sätta på spel hans märkliga röra av japansk och västerländsk kultur; hans alkemiska dekokter av nutida kvant fysik och uråldrig folktro."
Tycker att han slår huvudet på spiken. Murakamis berättelser fortsätter att växa inuti läsaren. Jag vågar påstå att det inte går en dag utan att jag har sällskap av Kafka Tamura, Toru Okada och Mei Kasahara. Av naturliga skäl umgås jag allra mest just med Tengo och Aomame - och längtar tills vi ses igen.
Jag har sagt det förr och säger det igen: Jag är så GLAD över att det finns två delar på svenska av 1Q84 och dessutom en tredje på väg. Den fina bilden stal jag fräckt från Murakamis fan-sida på Facebook.
2 kommentarer:
Den måste jag bara läsa.Har beställt den på Adlibris... men jag har tänkt den som en sommarläsning om jag kan hålla mig så länge:)
nej du kan inte hålla dig så länge. Läs nu! Och ta tvåan sedan.
Skicka en kommentar