Besatt av ELD

Häromdagen ankom äntligen mitt paket från AdLibris, som bland annat innehöll Eld, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Väntan efter Cirkeln blev inte så lång för mig, eftersom jag läste den ganska nyligen. Nu ville jag inte missa tåget och övervägde till och med att gå på nattläsning och signering på Bokslukaren natten mellan onsdag och torsdag. Det enda som höll mig därifrån var min enorma kvällströtthet och brist på barnvakt. men de är ju ute på pr-turné så jag tänkte ta mig till Äppelvikens bokhandel den 9 maj istället.

Min plan var att kasta mig över boken, men så hade jag lite annat för mig och öppnade den först igår. Och blev fast. Det är underbart att få följa de utvalda igen. Min bekantskap med dem alla fördjupas och jag identifierar mig med allihop. Smart av författarna att låta huvudpersonerna vara olika utmejslade typer, det finns någon för alla, eller något i alla för oss var och en. Kunde förstås inte släppa taget efter att jag börjat och läste tills jag bokstavligen stupade igår. Helt och hållet låter jag mig uppslukas av mystiken i Engelsfors och när det nu återstår endast en tredjedel av boken tvingar jag mig själv att läsa riktigt långsamt för att det ska räcka så länge som möjligt ...

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Eld av Mats Strandberg

Bokslukaren och Lennart Hellsing

Förvisso missade jag både Siri Hustvedt häromveckan på Kulturhuset och Bokhoras Siri-kväll på stadsbibblan igår, men ingenting kan få mig och mina barn att missa Lennart Hellsings besök på Bokslukaren på lördag!

Titta bara så fint det är i den lilla trevliga bokhandeln (bilden har jag helt FRÄCKT kopierat från deras hemsida www.bokslukaren.com - inte att förväxla med samma adress med .se på slutet!), som också inrymmer café. Jag har handlat många fina barnböcker där och ser fram emot att införskaffa fler verk av Hellsing nu på lördag.

Vi är stora Hellsing-vurmare härhemma. Min favorit är boken om Bagare Bengtsson och Sjörövarbok. Och cd-skivan som helt enkelt heter Krakel Spektakel och som äldsta barnet fick i dopgåva av goda vänner har vi lyssnat på regelbundet sedan dess. Det blir snart sju år! Och ännu inte tröttnat ska tilläggas.

En av mina aboluta favoritsånger är Annabell Olsson. Den sjöng min mamma för mig när jag var barn, men hon kunde bara en vers, den sista, den som slutar med 

Annabell, Annabell, Annabell Olsson,

är inte som andra som bråkar och slåss. 

Hon är en förtrollad prinsessa från sagan, 

som råkat gå vilse och bor här hos oss.

och som jag fantiserade om Annabell och andra flickor som antagligen också var förtrollade sagoprinsessor.