lördag 30 april 2011

De sista sidorna

jag har onödligt lite kvar i första delan av 1Q84 och nu har det blivit RIKTIGT utflippat. LOVE IT! Jag var ju lite tveksam till en början, men nu är jag helt inkorporerad i Tokyo 1984 och tycker inte alls det är märkligt att himlen plötsligt hartvå månar.

Som tur är ligger del två och väntar på Konsum Zinkensdamm (ja, sedan Posten 1) lade ner sina kontor 2) sa upp avtalet med min närmsta butik på hörnet, hämtar jag numera paket på Konsum) och som tur är har dde öppet inorgon eftersom jag glömde mobilen när jag var där idag. Mobilen innehållende sms:et med uppgifterna de behöver för att hitta paketet.

Imorgon blir det således ny tur till Konsum för inom en mycket snar framtid har jag inget att läsa.

torsdag 28 april 2011

Bokshopping på gång!

Huka er bokhandelsinnehavare på Södermalm! I morgon eftermiddag ger jag mig ut för att storhandla hos er. Ser fram emot en trevlig shoppingtur, tunga kassar och tom plånbok.

söndag 17 april 2011

Djupt inne i Murakami-land

Jag har nu läst lite mer än hälften i 1Q84 och är fullkomligt fast, fångad, tagen - och nu kan jag inte komma fler synonymer av hur inne jag är i berättelsen. (fjättrad? fängslad? det låter så negativt - jag menar ju gripen i betydelsen trollbunden på ett ungefär...). Nå.

Var till en början faktiskt lite skeptisk, även om jag gillade det jag läste. Mitt tidiga omdöme var att den hade potential, men tyckte att berättelsen kändes gubbig och småtrist på sina ställen. Många fasta yppiga bröst har passerat för att inte tala om en av huvudpersonerna som med sin extremt vältränade fasta kropp bland annat ägnar sig kravlöst sex med äldre, gärna skalliga män.

Men både Aomame och Tengo har nu fångat (där var det igen!) mitt hjärta och jag måste få veta hur det går för dem, vad som driver dem och ser med spänning fram emot att de ska träffas. Igen - visar det sig. Långsamt och suggestivt har jag jag fastnat lite mer varje dag och nu är jag helt inne i den märkliga och intrikata väv som Murakami skapat.

Kan inte annat än att hålla med DN:s Jonas Thente som i sin recension av 1Q84 skriver:

"Bara under den timme det har tagit att skriva ovanstående, har Haruki Murakamis roman(er) fortsatt växa i mig. Han har den förmågan. Jag tror att hans största tillgång är att han är en av få nutida romanförfattare vars verk man verkligen känner behov att tala om, diskutera med andra läsare. Man vill sätta på spel hans märkliga röra av japansk och västerländsk kultur; hans alkemiska dekokter av nutida kvant fysik och uråldrig folktro."

Tycker att han slår huvudet på spiken. Murakamis berättelser fortsätter att växa inuti läsaren. Jag vågar påstå att det inte går en dag utan att jag har sällskap av Kafka Tamura, Toru Okada och Mei Kasahara. Av naturliga skäl umgås jag allra mest just med Tengo och Aomame - och längtar tills vi ses igen.


Jag har sagt det förr och säger det igen: Jag är så GLAD över att det finns två delar på svenska av 1Q84 och dessutom en tredje på väg. Den fina bilden stal jag fräckt från Murakamis fan-sida på Facebook. 

fredag 15 april 2011

Har precis börjat läsa Båten

Vi är i Åre den här veckan och åker skidor. I den lokala lilla butiken hittade jag Båten och inhandlade den naturligtvis genast. Nu har jag också börjat läsa den och jag supergillar verkligen. Vilket bra val av kompisarna i salongen! Förutom allt annat trevligt med att träffas och prata böcker regelbundet så innebär vår bokklubb att jag läser en massa som jag annars inte skulle ha hittat. Mycket bra!

torsdag 14 april 2011

Bokinköp på lunchen

Igår var jag på min närmaste Pocket-Shop, den mycket trevliga butiken på Götgatspuckeln (hörnet Högbergsgatan) och införslaffade Båten, vår nästa salongsbok, en inbunden Roald Dahl som min son ska ge sin kompis i present idag och så tog jag även Norrtullsligan av Elin Wägner.

Det är årets Stockholm läser-bok, ett projekt jag inte alls visste mycket om, men  efter en enkel googling hamnade jag På Författarcentrum Öst med en bra beskrivning av projektet. Och här finns en blogg om Stockholm läser.

Jag är själv förvånad över att jag inte läst den här boken tidigare (ingick inte den i på litt.vet? eller någon av alla C- och D-kurser jag läst, typ feministisk litteratur, genus etc?)- Nå. Jag har alltså inte läst Norrtullsligan men nu kommer jag snart att göra det!

fredag 8 april 2011

Mini-salong med det hittills kortaste boksamtalet

Catrin: vad tyckte du om boken?
Anna: Jag gillar den, men är ju inte riktigt klar än. Men eftersom ni andra har sagt att ni hatade slutet har jag tjuvläst lite. Men som du tycker, mycket bra tidsskildring.
Catrin: Mmm. Var är du någonstans nu då?
Anna: Bröllopet.
Catrin: Ja, då har du lite kvar då.
Anna: Ja.
Catrin: Vad ska vi läsa till nästa gång?
Anna: Vad sägs om Roberto Bolanos 2666. Den har jag på mitt  nattduksbord.


Kort paus för googling.

Catrin: Nä, den är FÖR tjock. Och jag har inte ens läst ut De vilda detektiverna. Tyckte att den var ...
... lite jobbig faktiskt. Fast alla recensenter och Bodil Malmsten tyckte att den var fantastisk. Vad sägs om den där prisbelönta boken av någon från Vietnam tror jag som alla har läst som finns i pocket nu? Båten tror jag att den heter.
Anna: Ja, den tar vi. Den har jag också på mitt nattduksbord.
Catrin: Bra. Jag ska köpa den på lunchen i nästa vecka.
Anna: Ok.

måndag 4 april 2011

Det finns TRE av 1Q84

Jag är ju inte påläst (skammen! skammen!). Här njuter jag för fullt av ettan, ser redan fram emot tvåan när jag nu på kvällskvisten får denna lilla present: den plötsliga vetskapen om att det finns TRE av dem.

Eftersom 1Q84 idag släpps i bokhandeln (och jag antar att dagens datum därmed var första recensionsdag) anmäls den i ett flertal tidningar. Bland annat i SvD, DN och Sydsvenskan. Jag lär få anledning att återkomma till det. Men just nu - läsa vidare. 

lördag 2 april 2011

Stör mig inte, jag läser

Fullt upptagen med 1Q84. Omdöme hittills: Gillar. Potential: Mycket god.

måndag 28 mars 2011

När Martina Haag hjälpte mig i tvättstugan

Igår, söndag,hade jag tvättstugan hela dagen. Jag har inget emot att tvätta, tycker att det är en av de hemsysslor som är minst trista. Ibland är det rätt så skönt att pipa ner i tvättstugan ett tag, och dra sig undan resten av familjen i sann bitterfitte-stil. Igår var en sån dag.

Utanför vår tvättstuga, i själva källargången står en bokhylla, där boende i huset kan ställa böcker man inte längre själv vill äga och förvalta. Det är en blandad kompott därnere, högt och lågt, pocket och inbundet, skönlitteratur och faktaböcker samsas med barnböcker, seriealbum och Guiness rekordbok.


Jag kom ner lite tidigt och tänkte sno åt mig en deckare att förströ mig med medan jag väntade på att maskinerna skulle bli klara, när jag istället fick syn på Martina Haags Underbar och älskad av alla. Jag tog raskt ner den från hyllan och började läsa och blev glatt överraskad. Har hört mycket gott - och ont - om Martina Haags författargärning, men inte haft möjligheten att själva bilda mig en uppfattning. Nu har jag en uppfattning - och den är att skojigare sällskap i tvättstugan kan jag faktiskt inte tänka mig. Jag skrattade högt flera gånger. Blev på otroligt gott humör.

Nu måste jag erkänna att mina förväntningar stod på noll. Jag var inte alls så fördomsfri som jag antyder ovan. Jag hade i det närmaste väntat mig att jag skulle tycka att det hela var så plågsamt att jag skulle ställa tillbaka Martinas bok och välja en Karin Alvtegen istället för att sedan lite proppmätt konstatera att jag förstod verkligen varför de hamnat i hyllan för böcker som inte får hemma längre. Men så var det alltså inte och jag tackar Martina Haag av hela mitt hjärta för att jag fick en härlig dag i tvättstugan. 

torsdag 24 mars 2011

söndag 20 mars 2011

Faller väl in i hyllningskören jag också ...

Ja men det är lite motvilligt som jag gör det. Det handlar förstås om ONE DAY, vår senaste salongsbok i Wind Up Women. Jag var tveksam redan från början. En roman som hyllats så fantastiskt kunde jag absolut inte tycka om, var min inställning när jag började läsa. Vi har såväl bloggat som diskuterat det förut och lär prata om det många gånger till - det här med förväntningar. Den stackars Spill som ju var en hyfsad roman blev både jag och Cattis ganska besvikna på. En annan vi läste i salongen just efter att ha hört så mycket gott om den var Junot Diaz roman med det hopplösa namnet - Oscar Waos korta men förunderliga liv - och det var likadant med den för mig: bra bok, men liksom snuvad på den där fantastiska läsupplevelsen som inte ville infinna sig. Både Spill och OscarWao är utmärkta romanbyggen och jag vet att jag skulle ha uppskattat dem mer om jag inte haft så höga förväntningar.

Jag försökte alltså hålla tankarna och förväntningarna i schack inför One Day. Mina första reaktioner var "lättläst", "kul grepp", "charmig" och inte så mycket mer, men efter ungefär halva boken kunde jag faktiskt inte lägga den ifrån mig. Det magiska inträffade. Emma och Dexter blev mina kompisar, ja, har inte också jag pluggat med dem när jag tänker efter? Eller var jag och Emma jobbarkompisar på den där förfärliga mexikanska syltan? Nä just det, jag och Dex var kolleger på tv en sväng ... För det känns som om jag på riktigt har varit med i deras liv, gått på samma nitar, känt samma förhoppningar, glädje och sorger.

Att lyckas fånga en tidsanda så på pricken som Nicholls gör har genom läsningen varit ett stort glädjeämne och med många, många igenkännande nickar, skratt och till och med tårar (ja, jag grät) har jag sträckläst One Day. Hatade slutet.

Nu har jag god lust att rada upp ett par favoritcitat i boken. För likt Emma, som jag naturligtvis identifierar mig starkt med, är det något jag gärna ägnar mig åt. Stryker under, antecknar i marginalen, eller i någon extra fin anteckningsbok inköpt för ändamålet. Men jag lovar, jag ska undvika och behålla dem för mig själv istället. Förresten identifierar jag mig starkt med Dexter också.

Såklart att den ska bli film. med Anne Hathaway som Emma och Jim Sturgess som Dexter. Såklart att jag kommer att se den. Såklart att jag lånar filmaffishen att illustrera det här inlägget.

Några andra som också gillade One Day är till exempel  Bokhore-Helena och Paulina Helgeson i SvD.