Om en liten kanin som bara kunde ett ord

Om jag får säga det själv så har den fyraårige lille killen här hemma ett ovanligt stort ordförråd och en väl utvecklad förmåga att både kommunicera och argumentera med sin omgivning. Det senare nästan lite för väl. Under långa perioder är det dock ett enda ord som används. Det börjar på b och slutar på korv. När det används som flitigast brukar de två äldre personerna i det här hushållet ganska ofta förlora tålamodet (förståndet höll jag på att skriva och det är kanske inte så långt från sanningen). Gissa då om sonen nästan svimmade av lycka när jag häromdagen kom hem med boken om den lilla kaninen som bara kunde säga ett ord. Gissa vilket. När det sedan visade sig att den lilla kaninen hette Simon, precis som sonen, ja, då var det någon som skrattade så mycket att han han tappade andan. Mellan attackerna lyckades han pressa fram "mamma, jag kan inte sluta skratta!".

Jo, just det, även föräldrarna tyckte att boken var ganska kul.